I klimatdebatten, sådan den speglas i media, får man intrycket att slaget står mellan dem som anser att mänsklig aktivitet har en roll för klimatförändringen och dem som anser att den inte spelar någon roll. Men vid närmare betraktande så är polariseringen inte av det slaget.

De som hävdar att vi människor påverkar klimatet gör det med en bedömning av osäkerheter. Ingen vet med säkerhet hur mycket, när och på vilket sätt, se bilden nedan. De som hävdar motsatsen gör det oftast (inte alla) med säkerhet att det inte finns något samband mellan mänsklig aktivitet och klimatförändringarna. Det blir alltså som en debatt mellan dem som säger att huset kan komma att brinna, och tar en försäkring, och dem som hävdar att det aldrig kommer att brinna någonsin. Media känner sig manade att balansera debatten med en röst från varje sida och missar därför ofta (inte alltid) distinktionen mellan osäkerhet och tvärsäkerhet.

En annan distinktion som försvinner är i “gradexercisen” är att de grader vi talar om är medeltemperatur. Över jordens hela yta kommer det att finnas stora variationer. Det framgår av IPCCs material och i olika konsekvensbedömningar. Somliga kommer inte att märka något alls, andra rentav en upplevd förbättring, t.ex. varmare och torrare, men de flesta en stor försämring.

Och för att ytterligare addera till osäkerheten så är konsekvenserna av klimatförändringen mångfacetterade. Det handlar inte bara enstaka förändringar utan om omfattande förändringar på flera olika förhållanden som sätter gränser för hur vi kan leva vidare på jorden. Om vad naturen tillåter som Wijkman-Rockström påpekat nyligen.

Det är förståeligt och nödvändigt att media förenklar och förkortar, men sjutton vet om “balanseringen” som den hanteras i medievärlden tjänar något syfte utom för rubriksättarna. Det borde snarare handla om just osäkerheterna i sig?