Energipolitiska vandringsmyter

En av de mest seglivade är att om det finns en marknad som teoretiskt skulle kunna klara att åstadkomma en optimal lösning så behövs inga åtgärder annat än (möjligen) justering av priserna så man internaliserade de externa effekterna. I viss omfattning kan detta kompletteras med allmänt hållen information som inte blir “partisk”. Man menar att så länge marknadens signalsystem (priserna) fungerar så är allt som det skall. Vi får ett exempel i myndigheternaa behandling av idén med s.k. vita certifikat.

För att öka marknadens upptagning av produkter med goda prestanda ifråga om energianvändning har man i flera EU-länder infört s.k. vita certifikat.  I EU:s nya plan för effektivisering säger man att man kommer att föreslå alla medlemsländer att införa sådana (obligation schemes). Med sådana certifikat skulle energileverantörer och/eller -distributörer bli medverkande i skapandet av ett högpresterande energisystem. Det skulle ske genom att marknadens förmåga att distribuera energieffektiv användningsteknik utnyttjades bättre.

Energimyndigheten har i en utredning nyligen avvisat ett sådant certifikatsystem med påståendet att: ? Sveriges energipolitik bygger på energimarknader där styrmedel syftar till att ta bort marknadsmisslyckanden, exempelvis EU:s handelssystem men också t.ex. energimärkning. Vita certifikat syftar inte till att hantera något marknadsmisslyckande som inte redan hanteras av något annat styrmedel.? 

Detta påstående röjer att man inte förstått problemets natur. Misslyckandet handlar nämligen inte om marknadens signalsystem utan om kundernas förmåga att uppfatta och bedöma åtgärders lämplighet och konsekvenser. Det är alltså ett förhållande som inte kan hanteras med en (neo)klassisk ekonomisk modell utan fordrar en beteendeekonomisk ansats. Människor handlar nämligen inte ekonomiskt rationellt om de inte ges förutsättningar för det. Man har kognitiva begränsningar. Ett individuellt beslut kan för den enskilde anses ?tillräckligt bra?, men blir tillsammantaget med alla andras likadana beslut ett överflödigt användande av resurser. 

Konjunkturinstitutet har nyligen formulerat en veritabel katalog över de olika slutsatser som myndigheterna torgför. De brukar låta så här:
- Politiker skall inte bestämma vilken teknik vi skall ha
- Stöd forskning men inte kommersialisering
- Det finns inga sysselsättnings- eller näringspolitiska effekter av att ställa krav på produktprestanda (Portereffekten)
- Etc.

Myndigheternas syn på marknadsmisslyckande kontrasterar starkt mot Nicholas Sterns att klimatproblemet i sig självt och till sin natur är ett marknadsmisslyckande.

Trygghet eller mutor

En av beteendeekonomins intressantare upptĂ€ckter Ă€r den om vĂ„r bristande “bandbredd” för att kunna hantera den information som det krĂ€vs att vi klarar för att vara ekonomiskt rationella. Sendil Mullanaithan och Eldar Shafir visar hur i sin bok Scarcity. Botemedlet Ă€r ofta att skapa större trygghet för den som skall fatta sina beslut men upplever att de inte klarar av informationen, eller har tid tillrĂ€ckligt eller att ett felslut kan leda till förluster. Hur kan vi transformera sĂ„dana insikter till Ă„tgĂ€rder och policy för att effektvisera mera?

Det Ă€r viktigt att komma ihĂ„g att det inte bara Ă€r slutanvĂ€ndaren kunden som mĂ„ste beröras av Ă„tgĂ€rder för pĂ„verkan utan Ă€ven (och kanske Ă€n mer) leverantörerna av produkter och installationer eftersom det Ă€r de som skall göra jobbet och de som skall stĂ„ för tryggheten. Ett sĂ„dant synsĂ€tt stĂ„r i kontrast till den traditionella ekonomistiska synen att man bara behöver sockra erbjudandet med olika penningerbjudanden. Som om det behövdes “mutor” - effektvisering Ă€r lönsamt i sig sjĂ€lv!

NĂ„gra alternativ kan vara:
* Auktorisation av utförarna. NÄgot som EEF hÄller pÄ att utveckla.
* Kunskapsbaserade paketlösningar. Baserade pÄ energideklarationer och kartlÀggningar. Ett pÄgÄende EU-projekt vill skapa fÀrdplaner (Roadmaps) av deklarationerna för att sÀtta bÄde anvÀndare och leverantörer pÄ spÄret.
* Helhets- och funktionsinriktning. UtgÄende frÄn det som kallas UBR (Unique Buying Reason). AnvÀndarnas överskuggande problem Àr ofta inte effektvisering, den ligger utanför deras bandbredd. Men deras riktiga problem (t.ex. hÀlsoproblem i byggnader, produktivitet i processer, sjukfrÄnvaro pÄ arbetsplatser) kanske kan botas med effektiviseringsÄtgÀrder
* Vidga perspektivet. De komplexa valen som hĂ€nger samman med effektivisering behöver illustreras bĂ€ttre och sammanhangen klargöras. Exempel att göra paket av motor och varvtalsreglering till motorn. JĂ€mför ocksĂ„ Kostcirkeln eller e-handelns sĂ€tt att knuffa för andra produkter Ă€n den man köpt med frasen ”andra kunder har ocksĂ„ köpt xxxx”
* Gör erbjudandena mera spĂ€nnande. MĂ„nga attraheras av att fĂ„ tillgĂ„ng till förnybar energi i lokal skala. Paketera solceller och andelar i vindkraft med effektiviseringsĂ„tgĂ€rder sĂ„ att den ekonomiska insatsen blir mindre, sĂ€krare och tryggare. HĂ€r skulle ett engagemang frĂ„n energidistributörerna kunna vara pĂ„ sin plats med sĂ„ kallade Vita certifikat (om de inte vore sĂ„ dogmatiskt ointresserade!  wink )
* Förutse och förbered kommande Ă„tgĂ€rder. Modellen finns i mĂ„nga sammanhang “Köp 2 betala för 1”. Om man kan anta att ytterligare Ă„tgĂ€rder behövs inom inte alltför avlĂ€gsen framtid kan det vara klokt att tidigarelĂ€gga dem
* Dra nytta av grannarna. IndustrinÀtverk Àr ett sÀtt att kunna nyttja erfarenheter som gjorts av andra i nÀrheten och dÀrmed fÄ större trygghet.

SÄ sluta tÀnka i termer av ekonomiska lockbeten och mera i termer av trygghet!

Läs mer

Månadsindelade arkiv