EUs energiväg till 2050

EU-kommissionen har nu kommit med sin färdplan till 2050 vad avser energi. Den siktar till att växthusgaserna år 2050 skall ha minskat med 85-90% jämfört med 1990 och man arbetar därför med ett antal olika scenarier (se bild nedan, graph 1). Gemensamt för dem är att man sätter stort hopp till energieffektivisering. Användningen skall ha minskat med c:a 40% jämfört med 2005 (se bild nedan, graph 3).

Planen har många intressanta vinklingar. Det vanliga intresset för denna typ av studier brukar gälla huruvida det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart och planen konstaterar ganska lakoniskt i sin impact assessment att det är det. Med olika typer av energitillförsel utan att någon av dem innebär några större ekonomiska problem.

Självklart uppstår den vanliga liturgiska växelsången mellan intressegrupper om beräkningarnas antaganden och slutsatser men man borde kunna hyfsa den diskussionen till att istället handla om på vilket sätt vi vill skapa framtiden utan att skrämma varandra med ekonomisk ruin. Vilket även Greenpeace tycks mena. European Environemental Bureau lyfter dock ett varningens finger för överexploatering av biomassa. Planen drar en liten lans för kärnkraften, men det verkar närmast vara pliktskyldigt.

En klar slutsats är att vår energiframtid kommer att vara mycket mera elektrifierad och denna elektricitet kommer från många håll. Det är därför intressant och viktigt att en av rubrikerna i planen lyder “Rethinking Energy Markets” där man diskuterar kostnadsstrukturens betydelse för det system som vi har att hantera elmarknaden. Hur gör vi när en stor mängd av elen kommer från källor med hög kapitalkostnad och låg rörlig? Kan marginalpriset då förväntas täcka kapitalkostnaderna? Och hur får vi ihop alla delarna med baskraft, intermittent kraft och inte minst laststyrning (demand response)? Något av svaren i den senare frågan finns hos IEA DSM-Programmets projekt om kraftintegration.

Men utan varje tvekan så är den stora utmaningen att få energieffektiviseringen på plats. Vi tar den!

image
——————————————————

image

Från plockepinn till helhet och långsiktighet

Det har på sista tiden kommit ett antal förslag som syftar till att göra renoveringsmarknaden (och effektviseringen) mera ändamålsenlig. Det senaste är en utredning som föreslår att införa ett system med “effektiviseringsinteckningar” (energy efficiency mortgages) som baseras på att man har en säkerställd plan för effektiviseringen som utgångspunkt, till exempel med energideklarationer.

Här finns en viss likhet med ett tidigare omnämnt förslag att låta allt stöd till renovering gå till “konsortier” av företag som garanterade renovering till lågenergistandard och som avsåg fastigheten istället för ägaren som objekt.

Men också en likhet med det projekt som avser att göra energideklarationerna till färdplaner (roadmaps) för renoveringar så att renoveringstakt och -djup kan förbättras.

I de nämnda exemplen finns också mer eller mindre tydligt omnämnt “Multiple Benefits” som en del av bedömningsgrunden för renoveringsprojektens kvalitet. Håller vi på att få klart för oss att effektivisering går att få ordning på även om det är (lite) komplicerat?  cheese

Läs mer

Månadsindelade arkiv