Nu har vi under några års tid från våra ledande institutioner hört att energieffektvisering skall vara prioriterad åtgärd. Efficiency First säger EU men handlar precis tvärtom. Istället säger de i revisionen av byggnadsdirektivet att om man har tillgång till förnybar energi så behöver man inte effektvisera!

Det är gubevars i linje med hur de flesta av våra beslutsfattare tänker. Energitillförsel är lätt att förstå - effektvisering är svårt eftersom det måste göras under en längre tid och med flera olika aktörer inblandade. Man behöver kalla in en “arme” av olika yrkesmän och få dem att samverka. Och eftersom beslutfattarna inte vill påverka “marknaden” överlåter man istället åt energianvändarna att bäst de kan pussla ihop ett effektiviseringspussel som fordrar mycket yrkeskunskap.

Hur skall de göra det? Jo man mutar (med bidrag), demoraliserar (genom att hävda att smarta prylar fixar jobbet åt dem) och infiltrerar dem (genom att prioritera “billig” tillförsel som alternativ)! Ty energianvändarna måste vara “Giriga, dumma, lata, bekväma och omoraliska”! Annars hade de gjort allt för länge sedan, eller hur?

Annars hade väl inte vår uppsättning av styrmedel och vår energidebatt sett ut som den gör?
* Vi har, och argumenterar för bidrag, till åtgärder som i sig är ytterligt lönsamma, vi informerar om att de är lönsamma men avstår för säkerhets berätta om var grejorna finns eller vem som kan fixa att de kommer på plats. Vi vill ju inte störa marknaden.
* Vi försöker stödja utvecklingen av smarta mätare och smarta prylar så att användarna inte skall behöva bry sin små hjärnor utan istället låta grejorna själva fixa effektviseringen tyst och stilla
* Vi säger att förnybar energi nu är så billig att man inte längre behöver tänka på energianvändningen. Bara fortsätt att använda så mycket ni vill.

En orättvis betraktelse? - Ja kanske men inte helt fel! Eller?