Ingenjörsvetenskapsakademin rapporterade i förra veckan att man kan halvera energianvändningen i bebyggelsen. De sammanfattar:

Energi för uppvärmning, kylning, drift och belysning i våra byggnader utgör nästan 40 procent av Sveriges totala energianvändning och den kostar för användarna 150–200 miljarder kronor per år, vilket motsvarar 15–20 tusen kronor per innevånare…...Utvecklingen av tekniska komponenter och lösningar möjliggör att effektiviserande åtgärder får än större genomslag. Den befintliga tekniknivån är dock god nog för att halvera den specifika energianvändningen till 2050.

Åtgärderna de föreslår är:

* Skärpta byggregler vid ombyggnad och nybyggnad
• Anpassning av bevarandekraven
• Skärpta energideklarationer
• Omvärderad hyresreglering
• Utredning av en kreditriskförsäkring för energieffektivisering
• Kunskaps- och erfarenhetsspridning genom demonstrationsprojekt
• Nationellt kompetenslyft inom energieffektivt byggande
• Inrättandet av ett renoveringscentrum
• FoU-program inom energieffektivisering av bebyggelsen

Åtgärder som förefaller fullt genomförbara och som dessutom skulle kunna motiveras genom att de skapar nya jobb och understödjer en framtidsinriktad industriutveckling. Något som borde tilltala både “jobblinjen” och “framtidspartiet” likaväl som det bäddar för en kärnkraftavveckling? I Danmark har man en nära nog fullständig politisk uppslutning i frågor om energieffektivisering. Det borde vi också klara

Det bör understrykas att deras förslag om både FoU-program och erfarenhetsåterföring skulle kunna sammanföras i ett återskapande av det som en gång kallades Byggforskningsrådet. Men döp gärna om det så att det ser nytt ut! Det viktiga är att kunskapsåterföringen finns för det är den som gör nytta av det som bostadsministern våndas över med kommunala särkrav. Industriutveckling fordrar möjlighet att experimentera sig fram för att nå nya mål men också att erfarenheterna återförs och leder till ytterligare experimenterande