Galilei ställdes 1633 inför domstol för att avsvärja sig den “felaktiga läran” att jorden var universums centrum. Han lär ha mottagit sin dom med orden “Och ändå rör hon sig”. Det var dags att erkänna att det är jorden som rör sig runt solen och inte tvärtom. Katolska kyrkan gav dock inte upp så lätt och domen mot Galilei upphävdes inte förrån år 2000.

När skall det bli dags att erkänna att människor (och företag) inte är uteslutande ekonomiskt rationella och att ekonomin kretsar kring denna “homo economicus”? Kommer det att sedan att ta 377 år innan de traditionella ekonomerna ger upp?

För det är enbart med utgångspunkten att aktörerna alltid väljer den billigaste lösningen som man kan påstå att klimatproblemen kan lösas med ett enda mål nämligen en bestämd mängd utsläpp av växthusgaser. Om man accepterar att människor är mera komplicerade finner man att det behövs flera styrinstrument och alltså flera mål, till exempel för effektivisering och för förnybar energi.

I EU-kommissionens konsekvensanalys till förslaget om klimatpolitik tycks vara på väg mot denna insikt när man skriver:

A single GHG target would result in lower energy related cost increases and necessary investments if met in an optimal way as represented by the use of carbon values in the modelling approach compared to a situation with three targets if renewable and energy efficiency targets would be set at a level above their cost-effective potential to meet the GHG target.

Det innebär att ett mål (för växthusgaser) ger en billigare lösning om det målet sätts på ett optimalt sätt och jämförs med om man har tre mål som formulerats så att de inte är optimala! Det låter inte helt olikt hur man kan föreställa sig att Galileis inkvisitionsdomstol formulerade sig. Om man dessutom börjar fundera över att priserna på koldioxid (carbon values) är en funktion av det mål som man satt då svindlar tanken. Kommissionen tycks ha insett att det här går inte ihop vilket de också noterar i en annan del av sin analys.

Skulle man nu erkänna att människan inte fungerar som det antas i den vanligaste ekonomisk litteraturen skulle vi mycket enklare kunna formulera åtgärder som botar både klimatproblem och många andra utan att man måste slå knut på sig själv.

Det finns gott om ekonomisk litteratur på området som både behandlar och antyder en annorlunda syn (Kahneman, Thaler, Sunstein, Ariely, Mullainathan, Shafir, Akerlof, Shiller, Sen). Det är dags att släppa greppet om solen även på ekonomins område!