Rejäla tag i Norge

Den norske statsministern har annonserat avsikten att Norge skall vara koldioxidneutralt till år 2050 vilket innebär en klar skärpning av målsättningarna också för 2012 och 2020. Det norska åtagandet innebär att man kommer att satsa stort också internationellt genom att utnyttja Kyoto-avtalets flexibla mekanismer. Om det görs på rätt sätt kan man åstadkomma en rejäl teknikutveckling i världen och som norsk industri sannolikt kommer att få glädje av.

Det är bra att vi får sådana här utmaningar mellan länderna och att många inte bara säger utan visar att man vill vara i främsta ledet. Men visst måste man undra varför Sverige inte vill vara med?

Från plockepinn till helhet och långsiktighet

Det har på sista tiden kommit ett antal förslag som syftar till att göra renoveringsmarknaden (och effektviseringen) mera ändamålsenlig. Det senaste är en utredning som föreslår att införa ett system med “effektiviseringsinteckningar” (energy efficiency mortgages) som baseras på att man har en säkerställd plan för effektiviseringen som utgångspunkt, till exempel med energideklarationer.

Här finns en viss likhet med ett tidigare omnämnt förslag att låta allt stöd till renovering gå till “konsortier” av företag som garanterade renovering till lågenergistandard och som avsåg fastigheten istället för ägaren som objekt.

Men också en likhet med det projekt som avser att göra energideklarationerna till färdplaner (roadmaps) för renoveringar så att renoveringstakt och -djup kan förbättras.

I de nämnda exemplen finns också mer eller mindre tydligt omnämnt “Multiple Benefits” som en del av bedömningsgrunden för renoveringsprojektens kvalitet. Håller vi på att få klart för oss att effektivisering går att få ordning på även om det är (lite) komplicerat?  cheese

Läs mer

Månadsindelade arkiv