Vem tar notan för elfesten?

Det har rått en viss feststämning ett tag när priserna för el sjunkit till följd av att förnybar energi med låga rörlig kostnader tagit över marknaden. Prissättningen på marginalen (så kallad EOM, Energy Only Model) innebär emellertid att investeringsviljan sjunker. Vem är beredd att investera i vind och sol med låga rörliga kostnader (som man i och för sig får täckta) om man inte får igen investeringen? Vem tar notan? Och vem pröjsar för nästa party?

Det system vi har med så kallade gröna certifikat har prisats på många håll som en marknadens triumf. Man ser det nämligen som ett system som är “kostnadseffektivt” och menar att det är mera marknadsanpassat än den modell man har i Tyskland med inmatningstariffer (Feed-in tariffs). Men nu börjar vi se att certifikaten innebär att de snarare bromsar marknadens utveckling än befordrar den.

Båda systemen är så kallade “kvotsystem”. Med inmatningstariffer garanteras priset (FIT figur 2.1 nedan) och investeraren kan bedöma om man får igen alla kostnader. Risken ligger hos den som satt priset och man vet inte precis hur mycket produktion man får för pengarna. I Tyskland har det lett till en kraftig expansion av förnybar energi och nöjda investerare.

Med certifikat sätter man upp hur stor produktion man vill ha (TGC figur 2.2. nedan). Investeraren får sedan bedöma risken om man får igen pengarna. Systemet premierar enklare och billigare teknik med låga risker. Vilket också konstaterats i en utvärdering från Chalmers för några år sedan. Där menade man att systemet inte varit särskilt framgångsrikt när det gäller teknikutveckling och istället givit kraftiga övervinster för den teknik som då premierades mest, huvudsakligen biobränsle.

IEA har visat hur de olika stödsystemen bör användas för olika teknikslag beroende på var de befinner sig i “utvecklingsstegen” och det hade vi nog behövt fundera över mera än att bara slänga oss med uttryck som “marknadsmässig” och “kostnadseffektiv”. En iakttagelse som man också kan ana i en ganska ny studie från USA där man tittat på hur olika länder i Europa agerat. De säger:

Creating certainty about investor revenues (or finding alternative sources of capital) may be one of the most important aspects of any successful RES-E support policy; this appears to be the main reason for the relatively strong performance of FITs despite the theoretical advantages of TGCs.

 

image
FIT (Feed In Tariffs) jämfört med TGC (Tradeable Green Certificates)
————————————-
image
Från IEA:s “Deploying Renewables: Principles for Effective Policies- 2008”

IEA höjer rösten men….

I slutet av 2017 släppte IEA en hel bunt rapporter om hur energi och klimatsituationen utvecklas. Främst var det World Energy Outlook (WEO) och Energy Efficiency Market report som innehöll viktigt stoff.

Den senare var den femte i en serie under lika många år där man successivt skärpt budskapet om hur viktig energieffektiviseringen (se bild nedan) är för att klara uppställda klimatmål men även energisäkerhet, jobbutveckling, innovationer, industrins konkurrenskraft etc. etc. Men trots det högre tonläget så är det väl si och så med hörandet och förståelsen hos dem som makten haver.

Särskilt sade man att effektviseringen står inför en skiljeväg OCH att det fordras skarpare initiativ från regeringar och myndigheter.

Nu kan det vara svårt att kämpa sig igenom all den text som produceras i ämnet och för den som hellre lyssnar och tittar på presentationer finns nu till all lycka möjligheten på eceee’s sida där man filmat inslag och gör tillgängligt bilder från ett seminarium om hur det går i Europa. Det är Samuel Thomas och Elie Bellevrat, båda från IEA, som presenterar marknadsrapporten och WEO.

Och det är gratis att titta även om man inte är medlem i eceee! Men om Du skulle vilja bli det så finns det många andra fördelar med att bli med i Europas effektviseringsfamilj!

PS Observera att det finns en rad andra intressanta presentationer på den här sidan. Bonus!

Läs mer

Månadsindelade arkiv