Tekniken sätter gränserna för vad som är möjligt. Vi kan sedan välja vad som är önskvärt inom dess gränser och (naturligtvis) försöka vidga gränserna genom teknikutveckling. Vi upplever det dramatiskt när det gäller kommunikation. Till och med e-mail upplevs av dagens ungdomar som gammaldags. De “facebookar” istället. Inte ens vi äldre kan riktigt minnas hur det var med enbart fasta telefoner och handskrivna telefonlistor. Systemgränserna vidgas snabbt - för att tala teknikerspråk.

Vi upplever det också inom energitekniken, bara med lite fördröjning. Kommunikationstekniken ger oss smarta nät, datorisering och miniatyrisering ger oss smarta apparater, motorutveckling och batteriteknik ger oss möjlighet till hybrid- och laddningsbara fordon, småskalig energiomvandling med solceller, vindenergi och kraftvärme blir tillgänglig och överkomlig ekonomiskt. Allt detta kan skapa samma revolution inom energiförsörjningen som inom personlig kommunikation.

Men då måste vi tänka om och en del av våra invanda tankemönster utmanas. Som detta med “baslast” och “Intermittent kraft”. Greenpeace har gjort det i en studie som heter “Battle of the grids”, se bild nedan. Det som förefaller omöjligt genom att baskraften är begränsat regleringsbar kan göras möjligt genom bl.a. nätutbyggnad. Så här skriver de:

Some important facts include:
? electricity demand fluctuates in a predictable way.
? smart management can work with big electricity users, so their peak demand moves to a different part of the day, evening out the load on the overall system.
? electricity from renewable sources can be stored and ?dispatched? to where it is needed in a number of ways, using advanced grid technologies.

Det är vanligt att hävda att tekniken tas i anspråk när de ekonomiska förutsättningarna är de rätta. Det är varken så olyckligt eller lyckligt. Tekniken tas i anspråk (och kan göras ekonomiskt försvarbar) om vi vill det. Systemgränserna vidgas men inom deras ram finns många möjligheter. Några är bättre och några sämre.