Är de inte det vi drabbas av med en del av den teknik som smugit sig in i vår vardag och utger sig för att hjälpa oss med enklare sysslor? I synnerhet där konstruktören antar att vi inte klarar av att göra rätt. Som att spola på offentliga toaletter eller tvätta händerna efteråt? De tror att vi skall glömma att spola eller slösa med vattnet i onödan.
I en artikel i The Atlantic tar författaren detta som utgångspunkt och funderar över om tekniken har sina egna syften och skriver på temat “Why Nothing Works Anymore”. Han till och med använder uttrycket teknologiskt prekariat för att beskriva vårt utanförskap. Han påpekar stillsamt att i många fall leder de vattenbesparande anordningar till ökat slöseri med vatten eftersom tekniken och vi brukare inte förstår varandra.
The contemporary public restroom offers an example. Infrared-sensor flush toilets, fixtures, and towel-dispensers are sometimes endorsed on ecological grounds—they are said to save resources by regulating them. But thanks to their overzealous sensors, these toilets increase water or paper consumption substantially. Toilets flush three times instead of one. Faucets open at full-blast.
Själv har jag lagt ansenligt med tid (och viss tankemöda) på att försöka förstå vad olika symboler på duscharmaturer på hotell betyder. Och varför de är graverade i grå text på silverbotten. Visst är det snyggt och diskret men inte lätt att tyda för en gravt närsynt person med tvål i ögonen.
Här finns en uppgift för industridesigners som för ett ögonblick lägger sina estetiska ambitioner åt sidan och börjar fundera på hur människor fungerar. Eller behövs det en teknikupphandling? Energimyndigheten!? 
Skrivet av Hans Nilsson, 2017-03-01.
(0) Kommentarer • Permalink