I boken “The Undoing Project” berättar Michel Lewis om hur Daniel Kahneman och Amos Tversky lade grunderna till dagens beteendeekonomi genom sina studier av hur människor egentligen beter sig i valsituationer. En av hörnstenarna i beslutsteorin om hur vi gör rationella val är (har varit?) att beslut är “transitiva”. Om vi fördrar A framför B och B framför C då är det rationellt att vi fördrar A framför C. Inte sant?

Men det visar sig att vi ibland kan välja “fel” och fördra C framför A i en beslutskedja som ovan! Och att det ändå är ett rationellt val! Det var detta som Kahneman och Tversky ville kolla och motbevisa eller upphäva (undo) i den förhärskande “ekonomistiska” synen på beteenden. De kom fram till att det var känslan av att kanske ångra (regret) ett val senare som styrde valet. Inte nyttomaximeringen A>B>C!

Samma fenomen kan för övrigt iakttas i idrottsvärlden. Silvermedaljören är förtvivlad över att missat vinsten men bronsmedaljören är överlycklig över att ha vunnit en medalj!

Att risken för ånger är en betydlesefull mekanism i våra liv noterades ju också av Kierkegaard:

“Marry, and you will regret it; don’t marry, you will also regret it; marry or don’t marry, you will regret it either way. Laugh at the world’s foolishness, you will regret it; weep over it, you will regret that too; laugh at the world’s foolishness or weep over it, you will regret both. Believe a woman, you will regret it; believe her not, you will also regret it… Hang yourself, you will regret it; do not hang yourself, and you will regret that too; hang yourself or don’t hang yourself, you’ll regret it either way; whether you hang yourself or do not hang yourself, you will regret both. This, gentlemen, is the essence of all philosophy.”

Och att skratta åt världens dumhet tycks även författaren till “The undoing Project” göra när han bland annat kommenterar dagens politiska situation i USA.