Statsministern har i sitt framträdande inför den amerikanska kongressens kommitte för energioberoende och global uppvärmning helt riktigt konstaterat att världens länder måste agera samfällt för att nå de önskade resultaten. Men samtidigt försökte han göra gällande att det finns en motsättning mellan regleringar och marknadsåtgärder
Göran Grejder gjorde i en artikel i DN i sin tur gällande att marknadskrafterna var starka och nödvändiga men att “Att gränsen för tolererbara utsläpp måste vara en fysisk gräns, inte en prisfråga”. Han menar att marknadsdoktrinen håller på att ta över.
Göran, det är i (politiska) överenskommelser som den fysiska gränsen för utsläppen av växthusgaser sätts, senast tillämpat i Kyoto. Sedan använder man marknaden för att dirigera insatserna där de åstadkoms bäst (och billigast). Fredrik, det behövs regleringar för att marknadskrafterna skall kunna sättas i arbete där de gör verklig nytta och inte skapar BNP på naturens bekostnad.
Behovet av just denna blandning framgår med enastående tydlighet i IPCCs rapport från Bangkok (avsnitt E sidan 28). Så låt inte detta bli en tvistefråga utan låt oss istället koncentrera oss på hur denna önskade samverkan mellan länder skall komma till stånd.
Skrivet av Hans Nilsson, 2007-05-23.
(0) Kommentarer • Permalink