IVA hävdar att: “Det mest kostnadseffektiva sättet att minska utsläppen av växthusgaser är så kallade marknadskonforma styrmedel” och att “Handel med utsläppsrätter är ett sådant marknadskonformt styrmedel”. Ett påstående som för att vara sant fordrar att aktörerna på marknaden är mottagliga för priset som förmedlare av den nödvändiga information. Något som effektivt motbevisats av bland annat Världsbanken när de skriver i sin utvecklingsrapport:

Economic man” is a fiction, not a reality. Policies that assume that rational decision making will always prevail can go astray in many contexts and may miss opportunities for low-cost, highefficacy interventions. Updating the standard assumptions about human decision making is essential to pushing forward the frontier of development

För att vara marknadskonformt måste styrmedlet uppfattas av aktörerna på ett sätt att de verkligen styrs och det finns en lång rad andra styrmedel än priset som har sådana (utvidgade) egenskaper och som därför är att föredra, till exempel:

1. Nudging. Cass Sunstein har nyligen gett ut en översikt (A very short guide) över hur detta medel fungerar som förstärkare och förmedlare av styrsignaler.
2. Teknikupphandlingar som fokuserar innovationskrafter på produktutveckling och marknadsupptagning.
3. Vita certifikat som inriktas på att frigöra den stora effektiviseringspotential som idag ligger för fäfot. Dessa presenteras av EEF och Energirådgivarna i Almedalen.
4. Inmatningstariffer som inriktas på att hjälpa framtidsteknik över den initiala kostnadströskeln och ge lärkurvan en skjuts.

Alla dessa är mera marknadskonforma än att bara lita till ett pris som har för svag signalverkan och som bortser från den teknikutveckling som behövs för att den gamla tekniken inte skall låsa fast oss i onödiga och skadliga beroenden.