Björn Lomborg tycker att en havsnivåhöjning på dryga halvmetern är “hanterbar”. Möjligen kan befolkningen på Maldiverna, i Bangladesh och Florida ha en något annorlunda syn (se National Geographics översikt). I Florida kanske de dessutom kan flytta till någon annan plats så det löser sig. Och som en kommentator har sagt (OBS med ironi): “Ingen har någonsin dött av ett medelvärde. - Stormen Katrina höjde väl årsmedelvärdet av vindstyrkan i New Orleans med några meter per sekund. Och slår vi ut utsläppen från Fukushima på alla jordens kärnkraftverk blir det väl inte så farligt! I princip kommer du aldrig att väckas av väckarklockan – den höjer ju bara medelvärdet av alla nattliga störningar med någon futtig decibel… “

IPCCs rapport visar att i alla scenarier från de med begränsade utsläpp till de där utsläppen är ohämmade så blir uppvärmning och havsnivåhöjningar avsevärda - även som medelvärden (se tabell nedan). Scenarierna innebär alla en ökad energianvändning i världen, se figur nedan.

Men i problematiken finns en stor gåta! Hur kan det komma sig att pressen väljer att låta några tusen forskares arbete som kanaliseras via drygt 200 författare från nära 40 länder och som behandlar över 50000 kommentarer för att få fram en rapport balanseras av 1 (en) persons synpunkter som om de båda inläggen vore likvärdiga? För ett decennium sedan, när osäkerheten både om ämnet och intressekonflikterna var större kunde man förstå det. Men nu? Finns det en politisk agenda? Tänker Bull säga “Höjningen kan hanteras”? Och Elaka Måns?

Tabell. IPCC scenarier och konsekvenser 2013
———

Figur. Representative Concentration Pathways, RCP som används av IPCC