Vem älskar inte innovationer? I dagens debatter älskas de mer än någonsin av alla politiker, organisationer och ekonomer. I utspel och på de anslagstavlor som pressen tillhandahåller för att de nämnda företrädarna skall få sätta dagordningen. Recepten varierar och dränks ofta i en sky av ord med, oftast positiv men ibland diffus, värdeladdning.

Det bleve lite enklare om man utgick från en sammanställning som IVA gjort och där man lyfter upp fyra områden.

Det handlar om:
• att stärka kunskapsbasen genom forskning, utbildning och eget lärande
• att skapa bättre regelsystem, nya organisationsformer och nya sätt att kommunicera
• att tillhandahålla stödtjänster som tekniköverföring, finansiering, rådgivning med mera
• att det finns efterfrågan – och att kunder och beställare driver på.

Efter att ha begrundat denna lista kanske man kunde landa mera i en diskussion om vilka innovationerna skall vara nyttiga för. Kunder/köpare till exempel, och hur man samlar dem. Bengt-Åke Lundvall har sagt att framtidsinriktade företag behöver starka och medvetna kunder. Det är deras behov som driver företagen till att “innovera” det de vill ha. Teknikupphandling är ett instrument som kan utvecklas, vässas och spridas.

Det nya EU-direktivet för effektivare energianvändning har som en åtgärd offentlig upphandling och en annan renovering av byggnader. Där kan det innoveras så det står härliga till.