Då och då seglar det upp utspel i Sverige för mera kärnkraft. DN pustar och frustar och ser till att vi inte missar en stavelse som kan tolkas som ett utspel för ökad kärnkraft. Är det influenser från Finland, där man talar om ytterligare en reaktor, trots svårigheter i byggandet av den man håller på med? Eller är det influenser från Norge där man anser att Sverige har komparativ fördel av kärnkraft och därför bör bygga vidare?

Norge har på samma sätt som Sverige komparativa fördelar av att bygga vattenkraft och borde därför i konsekvensens namn göra just det! Att de redan har byggt ut allt som går kan vara ett hinder förstås!? Och samma hinder gäller för ny svensk kärnkraft. Om vi vill bibehålla energisäkerheten genom bränslediversifiering (d.v.s. att inte lägga alla ägg i samma korg) så finns det inte plats för mer kärnkraft i Sverige.

Och om det är den finska influensen så gäller samma sak. De har c:a 30% kärnkraft idag och alltså en bit kvar till Sveriges kärnkraftsandel 50%.

I sammanhanget känns det aktuellt att minnas en av de få “misslyckande-studier” som gjorts och som faktiskt kom från Finland. Heder åt dem som försöker lära av sina misstag! Det var när man höll på att ersätta olja med fastbränslepannor på 80-talet som man leatde upp ett dussin fall där det inte blivit något bra resultat. Och en kategori av misslyckanden var särskilt intressat och kallades politska misslyckanden. Typexemplet var att man byggt för stora pannor som inte var anpassade till behoven. Och skälet till några av dem var att kommun-politikerna tyckte att grannkommunens panna fungerade bra. “Men eftersom vår kommun är större än deras (invånarantal eller yta) så skall vi ha en större panna!” Visst finns sådant tänkande även på riksnivå!?

Förr brukade man säga att den nationella identiteten (och stoltheten) fordrade att varje land hade en bilfabrik och ett flygbolag. Tvingas vi lägga till ett kärnkraftverk?