Det finns en viss lyhördhet i Kina för protester. Åtminstone i den mån som det gäller saker som förorenar och som syns och hörs, till exempel de senaste dagarnas djupa smog eller jorderosionen vid de gigantiska dammbyggena.

Om det sedan är så att miljöprotester är “apolitiska” och främst framförs av den urbana medelklassen kan väl ifrågasättas. Det finns vissa strömningar som tyder på att de styrande insett kraften/risken i miljöpolitiken. I en norsk rapport undrar man om det gamla slagordet “To get rich is glorious” från Deng Xiaoping kan ersättas med det modernare “To get green is glorious”.