Flera av vÃ¥ra myndigheter baserar sina analyser och rekommendationer pÃ¥ en människotyp som inte finns. Den som ibland kallas Homo Economicus, en person som är alltigenom ekonomiskt rationell - den idealiske konsumenten, men som inte existerar annat än i läroböcker i nationalekonomi pÃ¥ grundstadiet. Dessa människor gör precis allt “rätt” om de bara fÃ¥r rätt information och priserna justeras med skatter eller bidrag sÃ¥ att de kan räkna ut hur mycket de tjänar pÃ¥ att effektivisera, bygga om, byta elleverantör och sÃ¥ vidare. Men vi andra dÃ¥? Vi som är i majoritet?

Trots att vi hållit på att strö styrmedel omkring oss i decennier så görs ju ändå inte alla de miljömässigt och ekonomiskt motiverade investeringarna. Något som belagts och analyserats i en studie av FORES: Varför görs inte lönsamma miljöinvesteringar? Myndigheterna känner till det och anar att man måste börja fundera över om inte människor i alla fall beter sig som folk och att vi måste försöka skapa styrmedel baserat på beteendeekonomisk kunskap. Men de tycks inte komma sig för - varför?

I EU har man gjort en intressant liten översikt (Green Behaviour) där man spekulerar över hur styrmedlen kan förändras. I Storbritannien har man skapat en särskild arbetsgrupp (The Behavioural Insights Team) som är knuten till deras statsrådsberedning. De har hunnit producera en liten skiss om olika åtgärder. Den förefaller vara ganska modest i sitt upplägg, men det är åtminstone ett steg på vägen.

Och här i Sverige dÃ¥? MÃ¥ste vi vänta pÃ¥ översättningen innan vi ens börjar tänka pÃ¥ ämnet “Beteendeekonomi”?