Ett överraskande dokument (Oljekom_rprt_juni_2006.pdf)som ger upphov till viss glädje och några frågor. Överraskande och mycket glädjande eftersom det slår fast att all omställning BÖRJAR med effektivisering. Här bryts den envisa trenden att byta ut bränslen lika för lika. Överraskande också eftersom den ser HELA systemet, t.ex inkluderande elanvändningen, och inte bara rycker ut ett segment ur ett system där alla delar påverkar varandra. Det som varit myndigheternas signum att arbeta fragmenterat, med delarna istället för helheten, är som att sätta ihop ett fotbollslag med enbart högerbackar. Kommissionen noterar att myndigheterna är för splittrade och måste SAMLAS bättre.

Dokumentet innhåller också en avsevärd mängd detaljförslag vilket gör att ambitionen att sträcka sig längre än EUs krav på 1% effektivisering per år under 9 år till 1,5% under 14 år (till 2020) verkar trovärdigt.

Och så till frågorna.

Den första är uppenbar. Om nu denna insikt finns varför har inte landets statsminister talat om det för sina ministrar tidigare? Så hade vi sluppit den generande lågprofilerade propositionen om energieffektivisering tidigare i år. Eller är det så att man nu kommit till insikt? Och att coachen (statsministern) meddelar detta till sitt lag på detta vis? Det kan ju vara ett bra sätt om det har funnits samarbetssvårigheter i laget. Det lär ju hända att spelarna råkar i luven på varandra utan att coachen är med.

Den andra är en förhoppning. Kan vi nu när statsministern gör effektivisering till hörnstenen i sin strategi återvända till miljövårdsberedningens förslag och gifta ihop det med kommissionens? Eftersom kommissionen föreslår ett högre effektiviseringsmål så är det ju lämpligt att utgå från det förslag som tidigare utmejslats med just denna inriktning. Då är halva jobbet gjort!

Den tredje är en undran. Vad händer efter valet? Oavsett utgång borde ju stora delar av detta material vara giltigt oavsett parlamentets sammansättning. Om vi bortser från omslagspappret så bör paketets innehåll i stora delar kunna användas av alla. Särskilt effektiviseringsavsnittet.

För om kommissionens dokument är tanke och ord, så är det gärningen som räknas.

Ömsom vin, ömsom vatten,
efter att ha ögnat igenom dokumentet håller jag med om att det är en bra grundhållning som formuleras. Kommissionen är värd beröm för detta och tillsammans med Sahlins vindbruks-tag och intresse för effektivisering har vi all anledning att känna stor tilltro till energipolitiken som den bedrivs av riksdagsmajoritetens samarbetspartier.
Vatten-känslan har att göra med att jag inte kan se tillstymmelse till analys av hur aktörsförhållanden och maktstrukturer kommer att slå mot denna lovvärda grundhållning. För det är väl ingen som tror att energibolagen tänker frivilligt lämna över makten till industri och konsumenter? Det finns ett skimmer av koncensus-tänk i dokumnetet som framstår som mer än lovligt blåögt. Ett råd, hur gott det nu än är, räcker inte.
Starta ett statligt bolag för effektivisering med samma uppbackning som förra århundradets Kungliga Vattenfallsverket fick. Polarisering är enda vägen för att tillvarata energianvändarnas och miljöns intresse. Det skulle ge begreppet “från ord till handling” en verklig innebörd.

Just det! Vi har hört mycket tal om vad Göran Persson vill men vi har sett mycket litet av genomförande från den parad av närings- och energimistrar som passerat.

Men det är ett “paradigm-skifte” i argumentationen och den här gången har statsministern hela handen i syltburken. Så länge han är statsminister! Vad händer efter valet?

De flesta förslag från regeringen, eller kommissioner eller utredningar: Ett nytt verk!
Nu behövs ett nytt verk för energieffektiviseringar. Vad skulle inte Strindberg kunnat åstadkomma med detta i ett nytt “Röda rummet”?
Varför utreda? Varför inte sätta igång med den teknik som finns framme? Den Spiralfläkt vi tagit fram skulle ensam kunna svara för ett års inbesparing av energi. Industrin vill installerade den men ingen vill/vågar tillverka den. Hur kan man då göra gällande att man verkligen arbetar för energibesparing? Varför motarbetas den?

Det är inget nytt verk som föreslås utan ett “centrum” som skall rapportera hur arbetet framflyter och föreslå ändringar om så behövs. Vi har haft en sådan funktion tidigare i Sveriget och den kallades Energianvändningsrådet. Den rapporterade årligen till regeringen och fungerade bra för att hålla befintliga myndigheter på alerten.

Och din fläkt får väl en förnyad chans när man i kommissionen säger att industrin kan (skall) spara 40%!? Det är ju bl.a därför det är så viktigt att skapa en hemmamarknad för effektivisering och effektiviseringsprodukter så att nya krafter får en chans.

Kalla det vad Du vill, det är en byråkratisk instans som inte verkar vara nödvändig. Har vi inte en Energimyndighet? Vad hindrar dem från att göra sitt jobb? Förmodligen vädrar någon en toppbefattning, efter valet blir många riksdagsmän lediga för liknande uppgifter. Men det är inget som behövs. Energibesparing kan åstadkommas nu! Vad väntar man på? Varför säger man en sak men menar något annat? En förbättring av fläktarnas verkningsgrad med åtminstone 10 % kan införas med omedelbar verkan. Ljudnivån kan sänkas med 20-25 dB. Varför motarbetas detta? Det vill jag ha svar på.

Håller inte alls med dig. Ett skäl till att effektiviseringne håller så låg takt är att myndigheterna inte samverka som de skulle kunna och att det inte kommer till beslutsfattarnas kännedom i tillräckligt hög grad. Därför är en funktion av det slag som föreskås utomordentligt nyttig och kommer troligen även att gangna nya produkter som vill in på marknaden.

Att myndigheterna inte fungerar beror väl på att styrningen från överordnat departement/statsråd är dåligt. Detta har ju påpekats ett flertal gånger. Lösningen är väl inte att tillsätta ytterligare en instans som saknar styrning?

Jag delar Berts farhågor. Regeringen har inte tagit till sig vad marknadisering betyder för lagstiftarens möjligheter att intervenera. Det går helt enkelt inte för lagstiftaren att bara informera och lagstifta bort problem i takt med att de uppstår. Det krävs en starkare kund, inte svagare producenter. Kunderna stärks ytterst marginellt av ett användningsråd, kunderna behöver en offensiv professionell polariserad kompis på marknaden. Varför skulle vi inte kunna starta negawatt-bolaget med en rejäl kassakista, en sudd pengar i proportion till vad Vattenfallsverket fick i början av förra seklet?

Läs kommissionens rapport sidan 11. Detta råd skall arbeta med de energipolitiska instrumenten och inte intervenera på marknanden. Kanske kan de föreslå vita certifikat och Negawattbolag. Det får framtiden utvisa.

Men det finns redan företag som har den inneboende möjligheten att vara Negawattbolag, nämligen alla de som levererar och installerar energianvändnade utrustning och vita certifikat kan vara ett sätt att mobilisera dem.

Det är inte så självklart att energibesparande utrustning hälsas välkommen av alla parter. Vi har elproducenter som inte vill att efterfrågan på deras vara skall minska. (Inte så stor risk att den gör det iofs). Konkurrenter som verkar på en mogen marknad får kalla fötter och känner sig hotode. De flesta dimensioneringsregler, beräkningsprogram både när det gäller ljudnivå och energiförbrukning måste göras om. Forskare vid universiteten, som disponerat miljarder i forskningspengar, måste lära av de som de aldrig tagit notis om tidigare. Tänk på alla byråkrater vid Arbetslivsinstitutet, Boverket, Socialstyrelsen, LO,TCO, Arbetarskyddsverket, säkert 500 som är avlönade för att bekämpa buller - vad säger de om en lösning på ventilationsbullerproblemet blir känt?