Avsikten med EU-direktivet om effektivare energianvändning är att försöka få medlemsländerna att realisera den lönsamma potential till effektivisering som finns och som man bedömer är av storleksordningen minst 20 %. Det vill säga att vi med 20 % lägre energianvändning skulle kunna erhålla samma funktioner och dessutom förbättra vår ekonomi (nivå, trygghet, jobb). EU föreslår att antal åtgärder som riktar in sig på bland annat byggnaders energiprestanda, offentliga sektorns inköp, energitjänsteerbjudanden och affärmodeller samt företagens energihushållning. Man vill att i alla dessa avseenden skall man bli tydligare och mera uppfordrande i medlemsländerna så att effektiviseringsmarknaden får fart och blir tydlig och därmed att kundernas förtroende för åtgärderna ökar.
Regeringen lade för åtta månader sedan ett förslag till hur direktivet skulle behandlas i Sverige. EnergiEffektiviseringsFöretagen, EEF, (bland andra) tyckte att förslaget var lamt men påpekade också att det fanns en del uppslag att bygga vidare på. I kritiken sade EEF:
Det framlagda förslaget har ... två radikala fel:
• Istället för att proaktivt försöka finna hur man skall kunna dra nytta av dessa lönsamma möjligheter försöker man istället finna sätt att göra så lite som möjligt inom ramen för direktivet genom att utnyttja dess ”alternativ”. ....
• Man utgår från att de lönsamma möjligheterna realiseras av sig själva därför att marknadens aktörer är rationella. De behöver bara genom information och ökat medvetande ”sättas igång”. Forskning inom området beteendeekonomi visar att beslutsfattandet hos enskilda personer och företag är mera komplicerat men kan förbättras genom utformning av ”erbjudanden”. Det är därför extremt viktigt att förändra och utforma affärsmodeller som gör att kunderna får mera kompletta erbjudanden.
Nu efter åtta månader, och fyra månader innan åtgärderna skall vara implementerade, kommer i all tysthet ett förslag som dock bara avser de åtgärder som fordrar lagändringar. Det är säkert formellt korrekt, men saknar värde totalt som signal till marknaden eller signal om avsikter och beslutsamhet. Möjligen är det dock en signal om vilka våndor den sittande regeringen har i ämnet effektivare energianvändning.
I presentationen av förslaget framhävs att det innebär att:
* En obligatorisk energikartläggning för stora företag införs. Stora företag ska vart fjärde år göra en energikartläggning som ska innehålla förslag på kostnadseffektiva åtgärder som företaget kan vidta för att spara energi och effektivisera sin energianvändning.
* Individuell mätning av varje nybyggd eller ombyggd lägenhets användning av värme, kyla och tappvarmvatten, när det är kostnadseffektivt att installera mätning på lägenhetsnivå.
* Kostnadseffektiva åtgärder ska priortiteras. Regeringen kommer därför, bland annat mot bakgrund av de synpunkter som kommit från företag och organisationer, inte införa något obligatoriskt krav på mätning av värme, kyla och tappvarmvatten på lägenhetsnivå.
Jaha!?
Kartläggningar är nödvändiga men det är ännu viktigare att åtgärderna genomförs när de väl är kartlagda. Här kan man se av texten att man slitit hårt med ordet “kostnadseffektiv” och rentav våndats men ändå sliter på begreppet intill tjatighet. Sedan hoppas man bara att alla kostnadseffektiva åtgärder skall genomföras. Men var det inte därför direktivet kom till? Att man ser att det finns lönsamma åtgärder som ligger kvar i träda?
Så här långt ser det alltså ut som om det inte ens blev en tumme av EUs ambitioner för Sverige. För inte är väl detta en svensk variant av Victoria Nulands uttalande?
Skrivet av Hans Nilsson tidpunkt: 05:09 AM. Sorterat under:
(0) Kommentarer • Permalink