“Avregleringen lanserades som ett sätt att genom konkurrens minska kostnaderna för kunderna. Detta har inte inträffat och kunderna upplever inte bara att kostnaderna ökat med raketfart utan också att systemet blivit svåröverskådligt. Förr fick man en räkning som var svår att förstå. Nu får man ofta två som inte ens är jämförbara. Detta är inte rimligt i dessa tider när vi har kraftfullare datorer och affärssystem än någonsin tidigare. - En räkning ? ett (rörligt) pris.”

Så skrev Energirådgivarna, EnergiEffektiviseringsFöretagen och Naturskyddsföreningen i en gemensam skrift med åtta punkter för ett energismartare Sverige tidigare i år. Och nu har det hänt! Åtminstone delvis.

Energimarknadsinspektionen meddelar att detta med en räkning nu skall bli verklighet. Och energiministern yvs (mer rätta) däröver:

Med en samlad faktura blir det också tydligare för dig som kund hur mycket den egna elförbrukningen sammantaget kostar vilket kan bidra till att fler väljer att effektivisera sin elförbrukning. Det är positivt både för privatekonomin och miljön, säger it- och energiminister Anna-Karin Hatt.

Men det förefaller något märkligt att det är elhandlaren och inte nätägaren som skall vara den kommunicerande länken till kunden. Det som nyligen hänt hos ett av dessa företag med miljardsvindel borde väl stämma till eftertanke om vem som är stabilaste partnern. Och nätägaren är den som står kunden närmast.

Det kan ju ministern ta en titt på och ändra. Sedan kan hon ta itu med den andra delen - priset! Men ta för all del julledigt först!
God Jul på er alla!

Hoppas att denna milda blasfemi kan tolereras. Men det ser plötsligt ut som om den nyligen presenterade färdplanen för energisamhället 2050 kan skapa framkomstmöjlighet för ett (inte alltför stukat) direktiv om effektivisering. I likhet med den observation som miljöministern har gjort, nämligen att om man har satt ett högt mål i avlägsen tid så måste man också skapa en trovärdig väg att komma dit.

Det är Euractiv som intervjuat och funderat kring ämnet. Och även om en luttrad bedömare konstaterar att det gått mode i att göra färdplaner som är till intet förpliktigande så noterar en annan:

Primary energy demand is expected to drop in a range of 16% to 20% by 2030 and 32% to 41% by 2050 as compared to peaks in 2005-2006. ?This can only be achieved through energy savings and that puts the stakes high on the Energy Efficiency Directive”

Men tidtabellen är snäv
* 20 Dec. 2011: European Parliament to present its compromise proposal on the EED proposal in the ENVI committee
* 1 Jan. 2012: Denmark takes over presidency of the EU
* 24 Jan. 2012: Vote on EED scheduled in the ITRE (Industry Research and Energy) committee of the European Parliament
* Jan.- Feb. 2012: Trialogue between Council, European Commission and European Parliament begins.

Miljöministern må ha studerat Karin Boye när hon konstaterar:

Det märkliga är att vi har satt tre stycken rätt tuffa mål i Sverige; vi ska dra ner utsläppen med fyrtio procent till 2020, vi ska ha en fossilfri fordonsflotta till 2030, och vi ska vara nettoneutrala 2050, men det är ingen som har funderat över vägen dit.

Hon har ju rätt i att det är lätt att formulera mål i synnerhet om de är avlägsna i tiden. Rapporten om att Sveriges utsläpp ökar dramatiskt understryker behovet av väg när målet är satt. Hennes plan förefaller emellertid onödigt avgränsade till enbart de delar som faller under henens eget departement även om energin nämns. Det är ju när det gäller energifrågorna som de mest flagranta övertrampen gjorts både vad avser sättet att formulera mål och vad gäller sättet att uppnå dem.

Ett tips till de båda berörda ministrarna kunde vara att de övar sig på att arbeta för att energieffektiviseringsdirektivet både genomförs och gärna skärps. Det vore ett bra steg på vägen.

Hamlets klagan “Ur led är tiden, ve att jag föddes att vrida den rätt igen” kan väl sägas gälla energieffektiva lampor också?  Kompaktlysrören är inte den ideala lösningen och därför hoppas många på lysdioderna istället, d.v.s. LED-lamporna. EU-kommissionen vill se dem snabbare in på marknaden och lanserar en konsultation till den 29 februari 2012 för att förbereda sina initiativ.

LED-lamporna har i några fall givit störningar på elnätet och vissa har därför förbjudits, men de har i vart fall inga (kända) kemiska nackdelar som CFL kan ha.

HSB har redan tagit detta med LED till sig och applicerar dem med eftertanke och omsorg julen till ära.

EU-kommissionen har nu kommit med sin färdplan till 2050 vad avser energi. Den siktar till att växthusgaserna år 2050 skall ha minskat med 85-90% jämfört med 1990 och man arbetar därför med ett antal olika scenarier (se bild nedan, graph 1). Gemensamt för dem är att man sätter stort hopp till energieffektivisering. Användningen skall ha minskat med c:a 40% jämfört med 2005 (se bild nedan, graph 3).

Planen har många intressanta vinklingar. Det vanliga intresset för denna typ av studier brukar gälla huruvida det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart och planen konstaterar ganska lakoniskt i sin impact assessment att det är det. Med olika typer av energitillförsel utan att någon av dem innebär några större ekonomiska problem.

Självklart uppstår den vanliga liturgiska växelsången mellan intressegrupper om beräkningarnas antaganden och slutsatser men man borde kunna hyfsa den diskussionen till att istället handla om på vilket sätt vi vill skapa framtiden utan att skrämma varandra med ekonomisk ruin. Vilket även Greenpeace tycks mena. European Environemental Bureau lyfter dock ett varningens finger för överexploatering av biomassa. Planen drar en liten lans för kärnkraften, men det verkar närmast vara pliktskyldigt.

En klar slutsats är att vår energiframtid kommer att vara mycket mera elektrifierad och denna elektricitet kommer från många håll. Det är därför intressant och viktigt att en av rubrikerna i planen lyder “Rethinking Energy Markets” där man diskuterar kostnadsstrukturens betydelse för det system som vi har att hantera elmarknaden. Hur gör vi när en stor mängd av elen kommer från källor med hög kapitalkostnad och låg rörlig? Kan marginalpriset då förväntas täcka kapitalkostnaderna? Och hur får vi ihop alla delarna med baskraft, intermittent kraft och inte minst laststyrning (demand response)? Något av svaren i den senare frågan finns hos IEA DSM-Programmets projekt om kraftintegration.

Men utan varje tvekan så är den stora utmaningen att få energieffektiviseringen på plats. Vi tar den!

——————————————————

Holland och Danmark är modell för en studie som undersöker vad som skulle hända om Europas befolkning ersatte en del av sina bilresor med cykelturer. Och det skulle betyda en hel del. Om vi alla cyklade lika mycket som Danskarna skulle vi minska koldioxidutsläppen med 15% för transportsektorn till 2050. Studien verkar mycket noggrann och tar även hänsyn till att vi äter lite mera för att orka med cyklandet.

Nu kan det ju ha naturliga geografiska orsaker att just Danskar och Holländare cyklar mer än vi andra. Österrikare och Norrmän kan ju ha det lite värre p.g.a. det kuperade landskapet. Men studien har också kollat att det går lika bra utsläppsmässigt om man har elcyklar för att kompensera i stigningarna. Så det finns ingen ursäkt att låta bli!

Visst kunde det vara politiskt möjligt att verka för ökat cyklande. För några år sedan var det en Dansk komiker, Jakob Haugård, som gick till val på en slogan om ökad medvind för cyklister! Han blev vald, men lär ha givit upp sin politikerbana efter en mandatperiod. Folketinget var ingen stand-up comedy precis. Och medvind är kanske lite ensidigt, om man så säger. Man skall ju sedan cykla tillbaka hem också. Recycling som det heter på engelska! 

Även om det inte var vad som borde ha hänt och även om detaljerna ger många tolkningsmöjligheter så har något viktigt hänt. Ty när nu Kanada meddelar att de har för avsikt att dra sig ur så säger Kina att det är en befängd handling som bör fördömas.

Och nog förefaller det kortsiktigt alltid. Kanada må ha stora tillgångar när det gäller fossilbränslen, men de är allt annat än lätta att utvinna, tjärsand och skiffergas. Ökade världsmarknadspriser på dessa produkter under ett par år kommer att locka till utvinning, men om nu alla andra länder tar sig samman till ett Kyoto-avtal 2.0 så kan det bli en kortvarig lycka. Och om majoriteten av länderna reagerar som Kina så lär ju inte heller det vara bra för vare sig anseende eller handel.

Så låt oss hoppas att Kinas reaktion tyder på att något viktigt hänt i världsledarnas attityder och vilja till att stoppa klimathotet.

“Resource efficiency is not a choice, it is inevitable” säger EUs miljökommissionär Janez Potocnik, när han i ett tal förbereder och presenterar ett initiativ på området resurshushållning. I sammanhanget är det värt att notera att energi är bara en del. Det gäller lika mycket eller mera vatten och råvaror. Potocnik nämner också att flera av de snabbväxande ekonomierna som Europa skall tävla med är bättre på området:

“They have understood that the global mega-trend is sustainability and this is future profit, and they have less lock-ins.”

Europaparlamentet har också börjat förbereda sig för en kommande färdplan för resurseffektivitet och uttalar sig nästan förväntansfullt.

The Parliament should emphasize the sense of urgency of resource efficiency. We simply cannot afford to underestimate the crucial role scarcity of resources will play for our future well-being. Therefore we should further develop the strategy both at EU and, crucially, at Member State level and consistently integrate resource efficiency into other policies.

Så Bryssels är på G men sedan gäller det hur medlemsländerna tacklar frågan och det är väl där vi har “inlåsningarna” som Potocnik talar om. Inte bara i infrastrukturen utan ännu mer i tanken.

FN proklamerar 2012 som energiår kallat “Sustainable Energy for all”. Men blir det mer än ett ljus i mörkret - lite rart och snabbt passerat med fromma förhoppningar - precis som Lucia?

Och hur mycket vi än talar om uthållig energitillförsel så börjar det med effektivare energianvändning. Varför skall vi bygga ut förnybar energi för att försörja energislöseri? FNs satsning är i hög grad inriktad på U-länderna och inte minst på de 1,3 milliarder människor som saknar tillgång till el. Vad de behöver är effektivare teknik som inte fordrar så omfattande tillförsel. Och det kan de få om vi i I-länderna använder snålare teknik så att den görs billigare och överkomlig även för dem som har mindre resurser.

DN lägger i sin kommentar till Durbanmötet ut dimridåer på temat att Sverige inte skall gå först. Om alla skall gå någonstans så kan vi inte stå och vänta på de andra. Och att alla behöver börja gå nu illustreras av IEA i bilden nedan. Effektiviseringen är prioriterad och det gäller även Sverige vars elanvändning är en del av världsmarknadens.

Då verkar förslaget på SvDs Brännpunkt från professorerna Linn�r och Rayner att skapa investeringsmål för förnybar energiteknik mycket mera realistiskt och spännande. Förslaget är dessutom väl fotat i IEAs analys och det skall bara påminnas om att effektiviseringen måste ingå. Dessutom finns bra IEA-modeller (creating_markets2003.pdf) för hur man med sådan inriktning skall kunna lyckas med uppgiften att skapa globala teknikskiften.

Det vore väl en lämplig omskrivning av Durban-konferensens eget motto “Saving Tomorrow Today” efter det att de kommit överens om att komma överens - fast inte nu utan senare. Allt vore gott och väl om det funnes någon morgondag att komma överens i men det gör det inte. Enligt IEA har vi till 2017 på oss innan vi måste TVÄRBROMSA!

Vid det årtalet har vi redan intecknat all utsläpp vi har råd med för att klara 2-gradersmålet. Därefter måste de vara NOLL. Verkar det troligt? Kolla bilden nedan! Vi skall alltså följa 450ppm-kurvan!!

Så föraktfullt karakteriserades en gång Daniel Kahnemans arbete av en filosof i USA. Det ligger kanske något i det eftersom Kahneman själv säger att “vi inte har en susning om hur lite vi vet”! Vi är helt enkelt blinda för vår egen blindhet.

Kahnemans nya bok “Thinking Fast and Slow” borde ligga i mångas julklappssäck i år. Den är inte bara avslöjande om hur vi tänker och hur vi ständigt drar förhastade slutsatser. Och att vi är konstruerade till just det! Hans bok är dessutom skriven i en (relativt) populär form med ganska många lustiga episoder för att illustrera innehållet. Alltså lättläst även om en stunds begrundan är att rekommendera för att smälta innehållet.

McKinsey har länge slagit ett slag för Kahneman och beteendeekonomin och gör så även nu med den nya boken med en liten historia ur den. Fast med deras “twist” att varna beslutsfattare för att bara lita på interna källor och bedömare verkar det som om de själva slog ett slag för konsultnäringen?!

Märkligt dock att filosofen tycks ha glömt Sokrates eget bevis för sin vishet, vilket var att han visste hur lite han visste. Till skillnad från oss andra då som hela tiden förhäver oss och brer på.

Sveriges viktigaste bidrag till att möta klimatförändringarna är att ställa om vårt energisystem. Därför är min viktigaste prioritering som energiminister att fullfölja energiomställningen och att utveckla det tredje förnybara benet i det svenska energisystemet. Bygger vi ut det förnybara får vi en tryggare och mer förutsägbar energiförsörjning, samtidigt som priserna kan hållas tillbaka.

Så sade Anna-Karin Hatt i Riksdagen i sitt “trontal” som minister. Men för att hålla priserna tillbaka måste vi börja med att hålla efterfrågan tillbaka genom effektivare användning. På detta sätt kan vi inte bara hålla tillbaka priserna utan kostnaderna (pris gånger mängd) så att vi inte köper för mycket energi och särsklit inte den som ändå bara utgör förluster. Det kände ministern på sig för hon fortsatte:

Det allra snabbaste man som konsument kan göra för att minska sina energikostnader och därmed sin energianvändning är att energieffektivisera. Här finns en stor potential att på ett kostnadseffektivt sätt minska vår energianvändning. Men många investeringar kommer aldrig till stånd på grund av okunskap och brist på information. Därför som en av de viktiga insatserna i budgeten är att vi fortsätter satsningen på de lokala Energi- och klimatrådgivarna.

Nu är effektivisering inte bara en fråga om snabbhet utan även om ihärdighet så därför måste vi också se till att systemet med t.ex. energideklarationer, byggnormer och vita certifikat byggs upp på ett ändamålsenligt sätt. Energirådgivarna, EnergiEffektiviseringsFöretagen och SNF har lämnat åtta förslag om hur detta kan göras. Kolla dem ministern!

Sedan måste hon ta ett allvarligt samtal med en av sina ministerkollegor som gör gällande att energieffektivisering fördyrar boendet! Det kan i någon omfattning fördyra byggandet men inte boendet. Driftskostnaderna sjunker med effektivare energianvändning.

Slutligen bör hon ta ett samtal med sitt kansli som under en tid har förberett Sveriges hållning vad gäller det nya EU-direktivet om effektivisering och där man är utsatt för flitiga påtryckningar som syftar till att urholka direktivet. EU-kommissionen vill se högre ambitioner när det gäller t.ex. Energinyttoansvar för energiföretagen, renoveringstakt när det gäller byggnadsbeståndet och energiplanering för att utnyttja kraftvärmeresurserna. Klokt - och Sverige bör inte hamna i dåligt sällskap bland nejsägarna.

Men bra början - fortsätt så!

Vi är medvetna om både klimatkris och finanskris. För klimatets skull vet vi att vi måste vara återhållsamma men samtidigt satsa på mer av ny teknik. För finans- och ekonomikris har vi ordinerats svältkur samtidigt som det hävdas att konsumtionen måste öka för att få fart på ekonomierna igen. Hur skall vi få ihop det? Kan vi shoppa oss till lycka eller åtminstone till den välfärd som mäts i mera prylar?

Naturvårdsverket har tittat närmare på dessa motstridigheter med utgångspunkt i klimatfrågan och ger ut en skrift som heter “Klimatomställningen och det goda livet”. Man noterar de motsättningar som finns (se bild) och diskuterar de värden som finns i en annorlunda livsstil. För lyckan är uppenbarligen inte mer av allt utan möjligen mer av vissa saker, t.ex fritid, eller annat av allt, t.ex second-hand.

Går det att, i en politisk debatt som förs i främst materialistiska termer, få in ett så svårdefinierbart kvalitetsbegrepp som lycka? Den som har flest prylar vid sitt frånfälle vinner ju - sägs det.

Medan våra grannar i söder väljer en hållbar energiframtid så drömmer grannarna i väster sig tillbaka. Den nye norske oljeministern Ola Borten Moe går ut hårt och vill se oljeutvinning praktiskt taget överallt där det är möjligt och inte bara i Norge. Om miljöorganisationernas invändningar säger man numera att de “brister i realism”.

Det skylls något på att han är barnbarn till den statsminister Norge hade när oljeutvinningen en gång började där. Kanske har han samma sorts komplex som Georg W. Bush som också ville gå i fädrens spår och slutföra deras strider.

Möjligen kan vi också vänta en ny typ av inslag från Norge i Eurovisionsschlagern? Något i stil med den härliga ryska hyllningssången till Gazprom?!

Årets “Climate Tracker”, där ländernas klimatpolitik och åtgärder bedöms, för Europa har släppts och omdömet om Sverige är att man är på bättringsvägen men fortfarande kvar i klass D (på en skala där A är bäst och G är sämst). Sammanfattningen för Sverige visar på några små förbättringar och helhetsomdömet är att man behöver göra om sina uttalade ambitioner till handlingsplaner, till att börja med.

Översiktens sammanfattningar kan fungera som en bra checklista (eller shoppinglista) för åtgärder. Utan att vara särskilt elak kan man konstatera att länderna utan EUs stöd och påtryckningar skulle skött sig ännu sämre men också att EU behöver stärka sina instrument:

* Close to half of the performance of a member state is directly related to legislation from the EU.
* Some EU policies that prescribe harmonised rules, such as the Eco-design Directive or the cap on the Emission Trading System, are too weak
* Some areas important for a path towards a low-carbon economy are not, or only very indirectly, covered by the EU: targets beyond 2020, investments in electricity grids and distribution, redesign of products, energy efficiency in industry, retrofit of existing buildings, freight transport and low-carbon agriculture policy.

EWEA, dvs den Europeiska Vindenergiorganisationen, presenterar sina vision för utvecklingen av havsbaserad vindkraft och förebådar en enastående utveckling. Deras rapport är föredömligt väl presenterad vilket gör det lätt för både förespråkare och tvivlare att se hur de bygger upp sitt tänkande.

Tillväxten under det kommande decenniet är tiofaldig både i effekt (från 4 till 40 GW) och Energi (från 15- 150 TWh), se bild, för att därefter trefaldigas under nästa decennium. Sysselsättningseffekten är också omfattande och det handlar om 100-tusen tals jobb om vilka man också noterar att de i stor utsträckning är kvalificerade (high-skilled). En flaskhals kan emellertid bli tillgången på undervattenskablar och möjligen transformatorer. En klassisk svensk paradgren!

Den nya regeringen har förtydligat och fördjupat energipolitiken, i dokumentet Vores Energi, och med metoder som innebär att effektivisering är den prioriterade åtgärden tillsammans med elektrifiering som bygger på 100% förnybar energi (varav mycket vind), se bild 1 nedan.

Fördelarna anser man skall uppväga nackdelarna (kostnader), se bild 2 nedan.

Det känns skönt att de nu tar över ordförandeskapet i EU och förhoppningsvis kan driva ett inte alltför stukat Effektiviseringsdirektiv i hamn. Sverige - häng på nu - tåget går!

Bild 1
———————————

Bild 2