Eller riktigare uttryckt en utgångspunkt för energisäkerhet. Europas beroende av gas och främst av rysk gas oroar mera än någonsin. Visserligen är problemet känt och omnämnt i definitionen av Europas utmaningar där en av dem helt frankt kallas “Moskva” (se figur 1 nedan). Europa är mycket beroende av Rysslands gas eftersom c:a en tredjedel av all gasanvändning kommer därifrån. Vissa länder har extremt högt beroende däribland Finland och Baltstaterna (se figur 2 nedan).

EU har stött en alternativ transportväg för alternativa leverantörer genom det s.k. Nabucco-projektet som skulle innebära transport via Turkiet och Georgien(!) och med möjlighet till större diversifiering ifråga om källor. Detta projekt ville bl.a. Ungern skynda på redan innan den Ryska björnen började röra på sig nu senast. Frågan är vad den ryska närvaron i Georgien betyder för den föreslagna transportvägen och/eller om det också är en del av den ryska strategin?

Att finna alternativ till rysk gas förefaller högprioriterat och det första valet borde vara effektivisering - ett mycket viktigare projekt än Nordstream. Även om vissa länder är starkt beroende så är den ryska gasen mindre än 7-8 % av EUs hela energianvändning. Detta är en relativt liten siffra i jämförelse med de effektiviseringspotentialer som finns i Europa. Så i princip skulle vi kunna göra oss oberoende av Ryssland!

Man undrar om inte ett antal ledande politiker som med gillande citeras eller deltar i Nordstreams arbete egentligen tänker det de säger. Eller om de gör det fortfarande.

FIGUR 1: Europas utmaningar

FIGUR 2: Beroendet av Rysk gas (Källa: http://www.heritage.org/Research/Europe/bg2083.cfm)

“Under asfalten finns stranden” löd ett slagord en gång i tiden. Det kommer till minnes när man ser hur det finns ett andra USA än det som vi ofta ser. Delstaternas USA där det ofta finns en stor aktivtet ifråga om effektivare energianvändning och ett omfattande experimenterande. Laboratorier i effektivisering kallar ACEEE dem i sin genomgång av vad de har på gång.

En annan källa är “RAP”, The Regulatory Assistance Project, som har en imponerande bredd på olika modeller och erfarenhetsredovisningar särskilt av hur energiföretagen skall kunna engageras i effektiviseringsarbetet. Här kan man hitta de amerikanska motsvarigheterna till bl.a. Vita Certifikat vilka kallas Energy Efficiency Performance Standards (EEPS).

Detta andra USA kan (verkar det) få en bättre chans efter valet när asfalten från regimen Bush bryts upp. Oavsett vem som vinner.

Det sägs att EU-kommissionen i sin nästa laguppställning kommer att ha en särskild klimatkommissionär. Det förefaller inte otroligt eftersom klimatfrågorna kulminerar med det stora mötet i Köpenhamn 2009, samma år som den nuvarande kommissionens mandat löper ut. Köpenhamnsmötet bör rimligen vara ett startskott för ett mera fokuserat klimatarbete och att då ha en särskild kommissionär för detta verkar klokt.

Och när det sagts A måste man börja fundera på att säga B, nämligen vem som skall ha en sådan post? En Dansk har väl i så fall visst försprång, men det sägs att nuvarande miljökommissionären Dimas, från Grekland, är intresserad. Men eftersom Sverige har ordförandeskapet senare delen av 2009 så finns det kanske utrymme för en Svensk. Varför inte Anders Wijkman?

I en diskussion för några år sedan hävdade en härdad ekonom att om man ville veta vilka tekniktillämpningar som hade framtiden för sig så skulle man se efter de som hade militära användningsområden eftersom det var där man kunde få loss de medel som behövdes för utvecklingen. Nu kan vi få lite insyn i hur USA:s militär tänker i det avseendet. Med argumentet att “costs matter but lives matter more” vill man arbeta för energieffektivitet bl.a. i fordon för att slippa tanka så ofta. Varje omtankning anses nämligen riskabel.

Fast när man talar om portabel förnybar elproduktion så svindlar tanken ändå. Med portabel menas en container som transporteras med helikopter. Och isolering av tält mot värme är trots allt bättre än luftkonditioneringsaggregat.

Californien styrs som bekant av Arnold Schwarzenegger som tagit med sig sin Action-image också till den politiska scenen. I ett utkast till klimatplan låter han lägga fram förslag som till 2020 skall minska Californiens utsläpp med 10 % jämfört med 2005 och med 30 % jämfört med BAU (Business as Usual). Det är ett totalomfattande program (se tabell nedan) med tyngdpunkt på transportsektorn.

Teknikupphandling i USA blev känt under begreppet “Golden Carrot” och skiljde sig från sina svenska motsvarigheter genom att de ofta var mera guld än morot. I Sverige söktes genom beställargrupper de nischmarknader som öppnar upp för den stora vardagsmarknaden (http://fourfact.com/images/uploads/Teknikupphandlingar,_Erfarenheter_och_framtidsmojligheter..pdf). I USA satte man upp rejäla penningpriser och fick snarare en tekniktävling än en teknikupphandling.

Nu lanserar man en ny tävling (L Prize) med rejäla penningpriser, men har också lagt in lockbeten i form av statliga beställningar, möjlighet till stöd i delstatsprogram samt att man får kvalitetsstämpeln “Energy Star”. Förgyllningen finns alltså kvar, men moroten har blivit större.

Produkterna är i först omgången 60 W Glödlampa som skall ersättas med en LED-produkt på högts 10 W samt en PAR 38 Halogen där minskningen bedöms vara från 90 W till 11 W. Den totala potentialen bedöms till drygt 50 TWh årligen i USA som helhet. Ytterligare en produkt kommer att definieras senare (se tabell).

När Olympiaden invigs i Peking så släpper också The Climate Group en rapport om Kinas roll i det framtida uthålliga samhället. Bilden som målas upp föreställer ett Kina som tar en ledarposition i att utveckla uthållig teknik. I första hand därför att de behöver den själv men också för att världsmarknaden ropar efter den. Rapporten pekar på att den kinesiska omställningen hitintills har varit omfattande ifråga om prestandaförbättringar men att de ändå inte räckt till efter som volymsökningarna varit ännu mer omfattande.

Det skulle vara lätt att avfärda rapporten som ett propagandanummer bland andra om det inte vore för att “The Climate Group” är en sammansättning av många ledande företag i väst och som inte i första hand har Kina som marknad. Deras påpekande är snarast att se som att I-länder och U-länder gemensamt kan tjäna på denna positiva utveckling. Gruppen har tidigare gjort ett antal studier av olika produkter med uthållighetsegenskaper och deras möjliga marknader. Inga som ger radikala nya insikter men sammanställda på ett slagkraftigt sätt och med grafik som ger vissa Aha (!) -insikter.

Det blåste upp en storm i vattenglaset när en av DN Motors redaktörer gick till storms mot Gröna bilister för deras engagemang ifråga om etanol som drivmedel. I en radiointervju i programmet Medierna (26 Juli) förklarade han sedan att han inte har något emot den s.k. andra generationens etanol, d.v.s. den som är gjord på cellulosa, utan är bekymrad över den första generationen som är producerad av jordbruksråvaror.

Men för att komma dit behövs det fortfarande en del teknikutveckling och för att få den behöver vi en marknad som är så trovärdig att den drar till sig risk-kapital, entreprenörer och ingenjörskraft. Och det behövs nischmarknader som köper av den ännu inte helt färdigutvecklade produkten. Se bl.a. 4030_Wenefm.pdf

Därför kan det vara så att vi tvingas genom en första fas med den etanol vi har idag för att överhuvudtaget komma fram till det önskade stadiet. Det är precis som med hönan och ägget och det är fortfarande oklart vilken av de båda som kom först. Men det är glasklart att båda behövs om man skall få ihop en kycklingfarm. Eller ett alternativ till oljan!

Det handlar om ekonomin, dumbom! Det var Bill Clintons uppmaning till sig själv inför presidentvalet 1992 - att koncentrera sig på det som väljarna bryr sig om. Uppmaningen äger fortfarande giltighet, men kanske i en vidare mening än han tänkte sig. Han tänkte på ekonomins resultat för den enskildes situation d.v.s. en så kallad plånboksfråga, men det vore väl så befogat att använda uttrycket för att tala om ekonomins funktion och att göra det i termer av hur ekonomiska instrument kan (behöver) förändras.

Detta är nämligen temat för inledningskapitlet i Worldwtach:s årsbok “Innovations for a sustainable economy”. Vi tänker ofta på innovationer som tekniska prylar men det handlar också om organisation och ekonomi(-ska styrmedel). I kapitlet räknar man upp några sådana som t.ex. återvinning, handel med utsläppsrätter, “car-sharing”, mikrofinans (Grameen bank), “Corporate Social Responsibility” (CRS), etc. och som behandlas i boken.

Man noterar att en stor del av det tänkande som styr vårt sätt att se på ekonomin baseras på id�er som utvecklades i en annan tid t.ex. av Adam Smith och David Ricardo när jordens befolkning var mycket mindre och industriproduktionen inte hämmades av några uppenbara begränsningar. Ett förhållande som behandlats av den finske filosofen Georg Henrik von Wright i hans skrivingar om teknosysystemet, vår syn på naturen (som något som vi skall behärska) och på våra möjligheter att komma till insikt. Han talar om “vanmaktens optimism”, att vi (och våra styrande) hoppas att allt skall komma att bli rätt med automatik.

Det är uppenbart att de gamla teorierna behöver både omprövas och kompletteras i en värld där vi är så många fler och där vi helt klart nått gränsen för uthållighet på flera områden. Det är inte minst uppenbart eftersom sådana teorirevisioner ägt rum i flera avseenden men trots detta inte vunnit gehör i den allmänna debatten. För att nämna ett: Synen på egenintresset och att människan agerar ekonomiskt rationellt i alla lägen (the economic man). Amartya Sen torpederade denna syn i sin artikel “Rational Fools” för över trettio år sedan.

I boken från Worldwatch tar man upp 7 aspekter på ekonomin och behovet av reformation:
1. Fysisk tillväxt har gränser (syns tydligt på utfiskningen i våra hav)
2. Kvalitet (better) är viktigare än kvantitet (bigger)
3. Priser skall omfatta alla kostnader (vara ekologiskt sanna)
4. Naturingreppen skall tas med i balansräkningen
5. Försiktighetsprincipen skall vara överordnad
6. Gemensamma resurser skall vårdas
7. Kvinnors insatser skall värderas.

That is the economy, bright guy!

Kinas och Indiens “törst efter olja” anges ofta som en orsak till både oljepriser och klimatproblem. Dessa båda länders sägs också vara motståndare och bromsklossar till en klimatuppgörelse. Det vore riktigare om man också lade till vår egen hunger efter (billigare och fler) prylar från just dessa länder.

Brittiska DEFRA har låtit Stockholm Environment Institute, SEI, göra en studie över hur mycket av landets konsumtion som påverkar koldioxidutsläpp i andra länder (se figurer nedan). Resultatet blev att Storbrittanien är ansvarigt för c:a 20% större koldioxidutsläpp än vad som syns i den vanliga statistiken! Och att det är de fattiga utvecklingsländerna som får ta koldioxidskulden. Enligt uppgift skall en sådan studie vara på väg också för Sverige och presenteras till hösten.

Så vår hunger driver på dessa länders utsläpp. Men vår hunger skapar också deras törst att få leva på samma sätt som vi. Undra på att utvecklingsländerna är skeptiska till krav på att just de skall vara återhållsamma!!

Figur: Källor för de Brittiska koldioxidutsläppen

Figur: Metod för att korrigera koldioxidstatistiken

Något hade de kanske lyssnat på Tony Blair i alla fall, G8-ledarna? Men man måste läsa det finstilta för att se om de är medvetna om att förhandlarna vid COP 15 i Köpenhamn måste ha tydliga direktiv. Troligen får de inget tydligare än det som sades i punkt 24 i kommuniken från Hokkaido förrän man bytt president i USA. Det finns ju några tillfällen till genom möten mellan Major Economies och nästa G8-summit 2009. WWF anser att ställningstagandena i Hokkaido är “patetiska” men det förefaller ändå som om man börjat röra sig framåt om än med myrsteg.

Energieffektiviseringen nämns uttryckligen dels genom en hänvisning i punkt 26 till IEAs 25 rekommendationer. Denna är i sig ett olyckligt hopkok utan riktig struktur utom möjligen i den del som handlar om byggnader, men bättre än ingenting. Och energieffektiviseringen fick också en tribut i sammanhanget energisäkerhet i punkterna 12 och 13.

Och de börjar i Hokkaido i Japan där man i nästa vecka har ett G8-möte där klimat och energi står högt på dagordningen. De preliminära mötena med bl.a. finans- och energiministrara har redan ägt rum och har avsatt en del dokumentation, bl.a. ett ganska illustrativt från Japanska finansdepartementet där man kan se hur värdlandet tänker sig att olika teknologier skall utvecklas och användas. Det verkar sannolikt att dessa kommer att speglas i de slutliga överenskommelsen.

Men ett viktigare inlägg kommer från Tony Blair som ju faktiskt var den som satte igång hela den G8-process som nu skall avrapporteras i Hokkaido. Han säger att man FÖRE mötet i Köpenhamn måste ha lagt fast en politisk huvudinriktning annars kommer förhandlarna i Köpenhamn bara att försöka komma undan så billigt som möjligt. Och, menar han, det är detta man kan göra vid mötet i Japan. Som alternativ har man också de s.k. Major Economies Meetings (MEM) som dock hitintills varit mindre informativa för omvärlden.

I övrigt säger Blair att energieffektivisering kan svara för en fjärdedel av minskningarna i utsläpp av växthusgaser, men att betydelsen av effektivisering ofta underskattas (låter som om han varit i Sverige?). Han säger att koldioxidinfångning måste (!) lyckas eftersom både Indien och Kina kommer att bygga mer kolkraft. Och tillägger han kärnkraften måste ha en renässans i några länder. Intressant i detta sammanhang är att han INTE nämner förnybar energi. Intressant eftersom hans eget hemland just presenterat en vision av hur Storbritannien skall nå sitt 15 %-mål ifråga om förnybar energi. I denna vision ingår en mycket massiv satsning på havsbaserad vind med en utbyggnadstakt av 1000 MW per år till 2020.

Effektiviseringen är som Blair säger i stort sett ignorerad vilket också kan utläsas av en jämförelse som gjorts av 21 EU-länders effektiviseringsplaner (Sverige kom för sent för att vara med). Utvärderarna är diplomatiska och pekar på att skapandet av dessa planer är en lärprocess och att nästa omgång (till 2011) kan antas bli bättre. Men dessförinnan skall vi ju ha varit i Köpenhamn.

I en debattartikel i DN påvisar några forskare att åtgärderna för luftförbättring i Europa (inkl. Sverige) visat sig vara billigare än väntat. De menar att man kan räkna med samma förhållande vad gäller åtgärderna för klimatet. Eftersom två av de tre debattörerna är nationalekonomer blir man fundersam över dem med samma profession som oftast hörs i debatten och som vittnar om energieffektiviseringens omöjlighet. De har ju bl.a. hävdat att det inte finns några lönsamma åtgärder (s.k. low-hanging fruit) därför att det skulle vara förenat med alltför stora kostnader att realisera dem. Så de åtgärder med “negativa kostnader” som McKinsey påvisat finns inte, hävdar de.

Den teknikeffekt som DN-debattörerna noterar är emellertid den s.k. läreffekten på marknaden och som också Stern-rapporten nyttjar i sina beräkningar. Och som de alltså nu ytterligare kan belägga. Det finns alltså en dynamik som, så att säga, gör att frukträdets gren sänker sig allt mer efterhand som frukten växer och blir tyngre. Det kan till och med vara så att om man spanar efter lågt hängande frukt, och blir besviken att man inte når den, så beror det på att den redan fallit av och ligger vid fötterna. Därutöver kan man konstatera som en av cheferna vid den Danska Energistyrelsen, Peter Bach, gjorde i en intervju i Wall Street Journal, att han i sin trädgård har lågt hängande frukt på nytt varje år.

Det borde finnas anledning att rikta mer intresse på frågor kring de dynamiska effekter som finns och kan mobiliseras. Ett gammalt uttryck är att det bästa sättet att förutsäga framtiden är att skapa den.

Men det gör den regelbundna dagliga rapporteringen här under några veckor. I stället blir det en veckosammanfattning varje fredag fram till augusti.

TREVLIG SOMMAR!

EUs märkning av produkter för att visa vilka som är effektiva gick för några år sedan in i väggen när (praktiskt taget) alla kylskåp nått högsta klassen A och man var tvungen att upfinna A+ och A++ för att klara teknikutvecklingen. Så kom man på att man kunde vända upp och ner på märkningen samt använda siffror istället för bokstäver. Genialt och enkelt för att klara en dynamisk utveckling, tycker man.

Därför är det förvånande att se att den europeiska effektivitetsorganisationen eceee vill hålla fast vid det gamla systemet! Man hänvisar till marknadsundersökningar i Storbritannien där de tillfrågade föredrar bokstäverna (A-G) framför siffror. Men frågan är om kunderna verkligen ser systemet som en bokstavskod? Den är ju egentligen en kombination av litterakod, pilar med olika längd samt färgkod. Och nog verkar det sannolikt att kunderna skulle klara en transponering av litteran från bokstäver till siffror ganska lätt. Betydligt lättare än att förstå Svenska Boverkets psykedeliska syntest.