Snart startar en omfattande global belysningskampanj. Den är inspirerad av “Clean Energy Ministerial” (CEM) som är ett amerikansdominerad organisation som vill väl men som har en tendens att tänka fel! Nu vill de få fart på energiomställningen vad gäller belysning och på typiskt amerikanskt sätt skall det ske fort och stort - 10 mijarder lampor av LED-typ skall ut på marknaden och fort skall det gå.

The Global Lighting Challenge is a race to reach cumulative global sales of 10 billion high-efficiency, high-quality, and affordable lighting products (such as light-emitting diodes – LEDs) as quickly as possible.

De som deltar i CEM dras med för vem vill väl vara dyster och nejsägare när de stora grabbarna skall visa hur det skall gå till. Så Sverige ställer upp naturligtvis.

Och visst låter det bra? det finns ju en massa kvar att göra på belysningsområdet! Men den helt avgörande frågan är om det skall ske med snabbtorkande bredspackling? LED-lampor säljer praktiskt taget sig själva idag så det är inte så många som tvekar i butiken inte ens när det gäller hushållen. Kommer de som ändå håller tillbaka att göra slag i saken om de får billigare lampor och kommer de att vara tillgängliga på platser där de som tvekar handlar? Är det pris eller tillgänglighet som övertygar dem? Vilka är nyckelkonsumenterna (nischmarknaderna)? och är det en fråga om lampor eller är det belysning inklusive styrsystem som är viktigare?

Massor av kvistiga överväganden att göra och som vore värda att ta tag i till exempel på det sätt som Brittiska BIT gör för att nå fram med rätt budskap i rätt tid till rätt person. Det som de kallar EAST (Easy, Attractive, Social and Timely). Ytterst handlar det om att nå den potential som ligger för fäfot och se till att den utnyttjas och att de som fattar beslut där dras med i den stora OMSTÄLLNINGEN.

Lite mera Brittisk eftertänksamhet och mindre Amerikansk hurtighet skulle man önska sig. Törs vi hoppas att det svenska upplägget blir sådant?

Det är märkligt att se och höra den traditionella energindustrins låsningar vid sin egen hegemoni. Länge diskuterades deras inställning till energieffektivisering i termer av systembolagsinställning. Många av dem var motståndare till energisparande därför att det skulle minska deras försäljning. Idag har de flesta av dem insett (om än med viss motvilja) att i framtiden är det bättre att diversifiera. Att bistå kunderna med effektvisering och egenproducerad energi och att tjäna sitt levebröd inte bara på kilowattimmar utan även på service. Det är bra!

Men teknikutvecklingen kan göra även detta synsätt obsolet. I Euractiv diskuteras en modell med en ännu mera diversifierad marknadsbild (förkortat nedan).

* Plant owners: A large portion of these continue to be (groups of) individuals, mainly owning roof-top solar PV, on-shore wind and biogas plants.
* Grid operators: In a liberalised energy market, grid operators are responsible for keeping their grid balanced and thus guarantee a reliable supply of electricity.
* Investors: Especially very large-scale projects, such as solar PV parks or off-shore and on-shore wind farms, will likely be backed by corporate investors or big utilities,
* Energy suppliers: In the future, there might be a large number of suppliers with a sales focus and little involvement in the workings of the energy market.
* Digital utilities: They will focus on doing traditional energy industry work in a digital environment. This means that they network a large number of decentralised (renewable) energy plants and dispatch them smartly.

Den enkla versionen är att framtidens energiföretag kan vara din granne men den mera utvecklade är att det är Du själv tillsammans med din granne! Oavsett vilket så borde vi vara mera ifrågasättande när de gamla företagens företrädare tar munnen full och berättar “hur det ligger till”.

Många talar om dem men få har lyckats sätta in dem i praktisk hantering. PLUS-värdena som följer med energieffektvisering och som IEA har skrivit några publikationer om. Den 12 maj kl 15 kommer Catherine Cooremans att hålla ett webinarium och förklara hur man kan göra (och varför). Missa inte detta!

——————-
Energy efficiency: a profit center for companies! A strategic and financial discussion of the multiple benefits of energy efficiency

Date: May 12, 2016
Time: 15h00-16h00 Central European Time (check your local time)

Investments in energy efficiency not only result in a reduction of energy consumption —the energy benefit— but they also entail non-energy benefits such as improved product quality, reduced production time or improved comfort in sales area. Non-energy benefits significantly improve the business case of energy-efficiency investments in the business sector by raising their strategic character.

Within this context, the aim of this webinar is to discuss a methodology to describe and analyze the industrial non-energy benefits of energy efficiency. Linking energy, operational, strategic and financial aspects, this new conceptual framework enables to move away from the common view of energy as a commodity (where the only goal is to save kilowatt-hours) to adopt a new perspective on energy and energy services as strategic value for businesses.

This methodology will be further developed and documented by Task 26 Multiple Benefits of Energy Efficiency, a project of IEA Demand Side Management Energy Efficiency Technology Collaboration Program, in close collaboration with practitioners, academic researchers and public programmers. People or Institutions interested by Task 26 are most welcome to contact me.

Multiple benefits will also be discussed in-depth with a panel at this year’s IEPPEC June 7-9 Amsterdam.

Det verkar nästan så när “Energy Union chief Maroš Šefčovič” säger att:

The energy efficiency market must mature and become fully investible

och riktigt tydligt blir det när han beskriver hur det skall fungera:

We would like to have a kind of one stop shop for smart cities and mayors, where by clicking on a link a city mayor can get ideas, information on where to go, how to do them, where they can get advice, and to really start to use the leverage of public money to get more private funds into this project

Det är ju EEF!

Runt om i världen pågår en intensiv aktivitet där olika länder, organisationer och företag söker finna lösningar och produkter som leder till ett mera hållbart och klimatvänligt samhälle. En följd bland annat av COP21 i Paris. Det är bra! Dessa aktiviteter kan avläsas bland annat i markant ökning av förnybar energi, särskilt vind och sol, där till exempel Kina, Tyskland och USA bygger ut med svindlande hastighet. Och i att IEA och EU pekar på behovet av ökade satsningar på effektivare energianvändning. Något som naturligtvis haft påtagligt genomslag i de berörda ländernas industri och sysselsättning.

Miljömålsberedningen har också observerat att denna omställning kommer att ha konsekvenser på arbetstillfällen i lilla Sverige (om vi väljer att hänga med och inte ställa oss vid sidan om vill säga). De föreslår också att man skall inrätta ett tvärvetenskapligt klimatpolitiskt råd så att vi kan anpassa vår styrmedel och åtgärder för att hänga med, eller rent av bli ledande.

Detta har dock fått Konjunkturinstitutet att härskna till. I sitt yttrande skriver de;

Konjunkturinstitutet ifrågasätter denna bedömning då forskning, tillsammans med historiska data, visar att klimatpolitiken inte långsiktigt genererar nya arbetstillfällen utan snarare en omfördelning av arbetstillfällen från utsläppsintensiva sektorer till exempelvis tjänstesektorer.

Det är nu inte sant. KI har visserligen med stor envishet kämpat emot den så kallade porterhypotesen och den diskuteras i forskningen. Men det råder ingen konsensus ifråga om i vilken grad eller med vilken karaktär sysselsättningen påverkas. EU använder när det gäller effektivisering för säkerhets skull två olika modeller en som visar på stort genomslag och en som visar på mindre, men båda visar på ökning!

När det gäller förslaget om ett klimatpolitiskt råd och dess uppgifter så känner sig KI trampat på tårna:

Eftersom detta i huvudsak utgör nationalekonomiska frågeställningar som delvis ingår i Konjunkturinstitutets verksamhet anser Konjunkturinstitutet att det behövs ett förtydligande kring hur rådet kompletterar Konjunkturinstitutets verksamhet och vetenskapliga råd samt hur det tvärvetenskapliga perspektivet ska bidra till dessa frågeställningar.

Att en komplettering behövs verkar emellertid uppenbar. KIs eget vetenskapliga råd består enligt dem själv “av sex ledamöter som är verksamma inom ekonomi, naturvetenskap och statsvetenskap”. Men vid granskning så är fyra av de sex nationalekonomer varav två från samma universitet! Om man vill ha en bredare förankring och genomlysning så är en komplettering av nöden.

Frågorna kring klimat och miljö innebär att vi nu med ökande hastighet är på väg in i en framtid där mycket är okänt. Det finns faror men ännu flera möjligheter. Frågan är hur vi skall kunna navigera. Skall vi göra det med gamla redskap (som KI företräder) eller med nya? Skall vi använda sextant och stjärnkarta eller GPS? 

The demand side of the market is a ‘sleeping giant’ that could transform the future energy system.

Orden kommer från ett inlägg i Euractiv och som handlar om hur marknadsutformningen måste ändras för att energisystemet skall förändras och bli uthålligt. Författaren anser att den förhärskande inställningen om kunden som marknadsaktör inte håller. Den baseras på idén “price and pray”. skriver han. Något som författaren till de rader ni nu läser lätt instämmer i (http://fourfact.se/images/uploads/ECEEE2015Nilsson.pdf).

Och ännu mer så efter att ha fått ett reklamutskick från SvD där de vill intressera för sitt sensommarevenemang “Energy Summit”. Där slumrar jätten sött! Rader av talare i en lång kö och som väsentligen har någon aspekt på energitillförsel att förmedla. I några fall antyder man att de skall tala om “energimixen”. Men mot bakgrund av EUs “Energy Union” sägs skall bli baserad på “Efficiency First” och “Fundamental rethinking of energy effieincy” så har det budskapet inte nått till Sverige än!

Synd eftersom man i flera andra länder i EU jobbar aktivt med frågan och är beredda att ta för sig.

Har väl passerat utan någon större uppmärksamhet. Men i Euractiv presenterar man en studie som både definierar problem/möjligheter och kartlägger dem.

Det handlar om ett antal faktorer av betydelse:
•good sleeping conditions;
•comfortable indoor temperatures;
•sufficient daylight;
•fresh air;
•healthy levels of humidity.

Men man kan (som i studien) dra gränsen lite längre ut i systemet och få med även energiförhållanden, se bild nedan.

För var tionde Europé är energifattigdom (energy poverty) en realitet. De har att välja mellan mat och energi för uppvärmning.

Lyckligtvis hör inte vi till dem, tvärtom, vilket framgår av en rapport som Insight_E gjort. Problemet finns främst i sydöstra delen av EU men också på närmare håll, se bild nedan. Där blir mat på bordet ett PLUS-värde när man effektiviserar.

Den här veckan infaller “Friska-hem dagen” (Healthy Homes Day), 20 april, i Europa. Euractiv högtidighåller detta med en specialsektion som gör en översikt över alla de åtgärder som föreslås inom EU.

En av deras poänger är att en förbättring av byggnader som skapar hälsoproblem har PLUS-värden (Multiple Benefits) som följer av att de också blir energieffektiva. Man kan säga att när man gör dessa byggnader drägliga så betalar de pengar som man sparar genom energieffektivisering för hela kalaset. Så varför sker det inte? Ett skäl är att de som tjänar på att kåken blir bättre är de som bor i den medan de som betalar är de som äger huset och det är inte alltid samma person. Här finns utrymme för innovationer vilket många av EU-åtgärderna siktar på.

Storleken av problemet illustreras av Fraunhofer, se bild nedan. Vi och våra grannländer (utom Danmark!) har de bästa byggnaderna. Är inte detta en bild av en exportmöjlighet om vi också kan förpacka den med någon intressant lösning på hur man nyttjar PLUS-värdena? Vi kanske kan öva på Danskarna? 

Proportion of the total European population living in homes with leaking roofs, damp walls, floors or foundations, and rotten window frames.

Eurelectrics chef gör ett inlägg på Euractiv och skriver “For the customer to be responsive and willing to participate in the market, a clear price signal is needed.”

Inte svårt att hålla med om men hur ser det egentligen ut hos våra elleverantörer? Vad står det på deras räkningar? Inte tusan är det en “klar prissignal”. Det är uppdelat på flera olika komponenter där några är fasta och några rörliga. Och vanligen har vi också räkningar från två olika företag. En från energileverantören och en från nätbolaget. Så hur skall jag som kund få ihop det?

I artikeln görs en poäng av en studie de gjort och som skall ge en översikt överolika komponenter i priset. Ja tack men studien gör vad de ofta gör redovisar ett genomsnitt och är nog mest skapad för att argumentera mot de skatter som finns inlagda. Inte mycket till hjälp för en enskild konsument.

Sedan är det ju inte bara det här med priset på energi som bestämmer KOSTNADEN för den NYTTA (ljus, kraft värme) som jag vill ha. Pris multiplicerat med mängden energi blir totala kostnaden. Eceee har tidigare pekat på detta i och för sig triviala men ofta negligerade förhållande.

Så att bara i svepande ordalag tala om prisets betydelse blir bara till en sorts “den obotfärdiges förhinder”. Den egna kretsen blir väl glad att chefen gör ett utspel men det döljer ett större problem. Detta har påpekats också in den utredning som lämnats till Miljömålsberedningen. Se utdraget i punkt 8.

8. Slutanvändarna måste ges bättre möjligheter och större trygghet för sina beslut genom att de kan förstå dagens luddiga prissignaler och istället få ”en räkning-ett pris” samt genom auktorisation-certifiering få större klarhet i vad leverantörer av effektiviseringstjänster – produkter innebär. För vanliga kunder är effektivisering attraktivt men komplicerat

Storbritanniens program Green Deal har inte klarat av sin uppgift. Det är synd eftersom idén tvivelsutan är riktig men utförandet tycks ha lämnat en del övrigt att önska. Det är viktigt att vi lär oss inte bara av egna misstag utan även av andras.

Idén var enkel. Hjälp privatpersoner att ställa diagnos för sin energieffektiva renovering, finna företag som kan utföra jobbet, finansiering till åtgärderna och sedan avbetala via energiföretagets räkning. Låter vettigt eller hur? Så hur kunde det gå fel?

Vi får gå till rapporten från britternas motsvarighet till riksrevisionen för att hitta svaret. Det förefaller som om man i sin strävan att minska krånglet istället infört nytt krångel! För en före detta statstjänsteman känns det igen. Man vill säkra att marknaden fungerar men eftersom man är obekant med dess funktion så ser man till att det blir både livrem och hängslen och till sist orkar inte deltagarna med alla regler.

Några exempel ur rapporten:

punkt 22 .....the Department (also) increased delivery costs by requiring installers to calculate potential carbon savings and assess homes in detail, to enable ‘blended’ finance with the Green Deal. Suppliers also found it difficult to identify eligible homes and monitor installers’ compliance with the process for calculating carbon savings

punkt 23 .... Even where there was consumer interest, people were initially put off by the complexity of the process of arranging a loan. Only 50% of loan applications ultimately resulted in one being arranged

punkt 24 ... The Department consulted energy suppliers during the design phase, as it wanted them to benefit financially from households using Green Deal finance to contribute to the cost of ECO measures. However, suppliers told us that they were rarely able to achieve this as very few households saw Green Deal finance as a sufficiently attractive proposition

Det som förvånar är att man inte engagerat beteendeekonomerna från BIT, “The nudge unit”, i utformningen av programmet? Tanken är fortfarande rätt - Minska krånglet (att effektvisera) men då är det viktigt att inte krångla till det själv!

Argumenten runt det framtida energisystemet går framförallt från kärnkraftförespråkarna snart upp i falsett. Framförallt vill man hävda att kärnkraften skulle innebära säkra leveranser och inga eller låga utsläpp av växthusgaser. Men är det sant? Eller ens i närheten av att vara det?

1. Tillgänglighet. Vi har sett talespersoner för den elintensiva industrin ampert framhålla vilken ekonomisk katastrof det är om de drabbas av bortfall i leveranserna. Den måste finnas kontinuerligt 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Ibland utsagt och ibland underförstått att det bara är kärnkraften som kan garantera detta och att förnybar energi, särskilt sol och vind, är otillförlitlig. “Vad gör vi när det inte blåser” brukar det heta.

Men hur är det med kärnkraftens tillgänglighet? Inte så bra enligt Energimyndighetens analyser, tvärtom är den jämförelsevis låg. Och när den faller bort då är det som Naturskyddsföreningen påpekar både plötsligt och med stor påverkan på systemet.

Kärnkraften leder till problem när oväntade stopp ger stora, oförutsägbara effektbortfall, på cirka 1000 MW. Fel på en reaktor gör dessutom ofta att flera reaktorer måste stoppas på grund av att de är byggda med snarlik teknik. Detta har även Energimyndigheten uppmärksammat i en rapport som ifrågasätter kärnkraftens roll som baskraft på grund av de senare årens stillestånd vintertid när elen behövts som bäst.

2. Växthusgaser. Kärnkraften har utsläpp som inte skall försummas när man ser till hela bränslecykeln från brytning till slutförvaring. Om man vill hävda att kärnkraft är bra för klimatet så beror det på att man blundar för de delar som ligger bortanför den direkta energiomvandlingen. Enligt en artikel i Energy Policy ligger kärnkraft minst dubbelt så högt som solceller och fyra gånger så högt som vindkraft när allt räknas in.

Det är nödvändigt att påminna om Walt Pattersons ord

“Nuclear power needs climate change more than climate change needs nuclear power.”

Så i övervägandena om vad som är mest driftsäkert. minst klimatpåverkande och dessutom billigast så är vinnaren (trumvirvel) ..... EFFEKTIVARE ENERGIANVÄNDNING!

Med inlägget från Sydkrafts förre utvecklingschef om hur energimarknaden är stadd i utveckling har vi fått ett kvitto på att EEFs syn på framtiden är i rätt riktning. Och ännu viktigare att dessa tankar även finns inom den traditionella energisektorn också i Sverige.

Detta har ju varit inriktningen också för många stora energiföretag i USA. ACEEE låter oss nu se (bild nedan) hur några av deras kollegor fungerar och det kanske kan vara inspirerande också hos oss?

Variationsbredden är stor

We find big electricity savings coming from utilities big and small, rural and urban, regulated and deregulated, investor owned and municipal. One of the top performers we highlight is Otter Tail Power in Minnesota. This utility operates in a mostly rural, expansive service territory where the average community size is barely over 300 people. We also highlight bigger utilities like Pacific Gas and Electric in California, which serves over 5.3 million customers. We found big savers in the sunny Southwest (Tucson Electric Power in Arizona) and the snowy Northeast (Efficiency Vermont)

Men det finns ändå ingen anledning till eufori. Visserligen har Sverige i år en bättre placering i den analys som Energy Efficiency Watch gjort 2015 över tillståndet i Europas “satsningar” på effektivisering men det är väl ungefär som att vinna division 3 i fotbollsligan. Vi har ryckt upp från plats 9 till 4 (se bild 1 nedan). Det är bra men fortfarande ingen anledning att utmana PSG den närmaste tiden.

Sammanfattningsvis säger rapporten:

Ups and downs - a change of pace needed
These ups-and-downs in energy efficiency policy will continue as long as the multiple benefits of energy efficiency are not sufficiently understood by national policy makers and stakeholders and have not become an integral part of security and economic policy - instead of “just” a climate policy.

Och när det gäller vilka ingripanden som kan/bör göras så är det intressant att man rankar olika krav och regler högt (de 5 första åtgärderna i tabellen i Bild 2 medan). Finansiella och ekonomiska styrmedel kommer lågt. Självklart! Effektivisering är lönsamt i sig själv. Det är inte där skon klämmer utan i det att det fordrar mycket stor ansträngning av den enskilde att kunna plocka ihop ett fungerande paket av åtgärder. Det är inte svårt- bara komplicerat!

BILD 1
——————————

BILD 2

De Brittiska planerna för en kärnkraftanläggning i Hinkley Point bedöms komma att bli jordens dyraste byggprojekt, 24 miljarder Pund. I en artikel i The Guardian visas att det också kommer att vara ett gigantiskt slöseri med synnerligen dubiösa värden som framtida generationer kommer att beklaga. Om det nu blir av vill säga. Finansiärerna är inte entydigt entusiastiska trots utlovade garantier från Brittiska staten.

Författaren, Andrew Simms, har granskat projektet i en rapport “Toxic Time Capsule” där han dokumenterar invändningarna. Det handlar naturligtvis om ekonomin där alternativen vind och sol vida understiger det av Brittiska staten garanterade energipriset från Hinkley Point, se bild nedan.

Men det handlar också om den ofta använda föreställningen att kärnkraft skulle vara “koldioxidfritt” eller åtminstone “koldioxidmagert”. Simms visar att koldioxidutsläppen från kärnkraft kan vara upp till 25 gånger högre än från vind! Något som visats också tidigare i jämförande studier.

It seems, as Walt Patterson, an Associate Fellow of the energy programme at the Chatham House think tank, observed, “Nuclear power needs climate change more than climate change needs nuclear power.”

Den Brittiska debatten är inte olik den svenska. Förespråkarna för kärnkraften är rädda för att “ljuset skall slockna” och att man inte kan lita på förnybar energi som är väderberoende. Tonläget är högt och även de svenska rösterna bleknar i jämförelse.

För en yngre generation måste klargöras att Jenka är den finska dans där man tar två hopp framåt och sedan ett tillbaka. Det tycks nu finnas fall inom EU där man provar varianten ett framåt och två tillbaka!

Detta sker i sambandmed att EU håller på att revidera direktiven för effektvisering (EED) och byggnader (EPBD). Sverige har som andra länder lagt in synpunkter på dessa revideringar och det är ingen munter läsning. EEF har försökt påverka skrivningarna men det är en kamp mot Goliat. Där Goliats roll i stor utsträckning spelas av organisationer med stark anknytning till Näringslivet (bestämd form singularis).

Nu är det ingen direkt nyhet att tunga etablerade företagsintressen kämpar emot förändringar och ser med misstänksamhet och avoghet på uppstickare. Och det är inte heller enbart i Sverige utan i flera andra länder. I EU sammanhang blir resultatet just en Jenkadans. I bästa fall två fram och ett tillbaka. I värsta fall omvänt!

Yamina Saheb som jobbar på IEA och har god insyn tar upp det paradoxala i att EU som har deklarerat att effektvisering fordrar grundligt nytänkande (fundamental rethinking) nu far i fel riktning.

Men för att ta till en gammal klyscha - “It aint over till the fat lady sings”!

Redan i början på veckan noterade vi hur man inom energibranschen börjat fundera över vilken roll man kommer att ha i det framtida energisystemet.

Det är inte bara i Sverige (kanske minst av allt här) utan även i USA där Edison International gjort en motsvarande omprövning av vad man har för uppgifter i en rapport som heter “The New Energy Future”. De illustrerar landskapet som i bilden nedan och säger att:

The changes in the energy market are pointing to a need for a new kind of service provider.

Deras slutsats innebär att de lanserar en ny affärsgren riktad till sina större kunder. Det skall bli spännande att se fortsättningen!

Och det kommer säkert (förhoppningsvis) mera på temat hur energiföretagen kan ge service till sina kunder. Inte bara som nya prylar utan “produkter” som innebär att man utnyttjar resurserna till ömsesidig nytta.

Tråkigt bara att i ett annat hörn av rummet sitter några “tunga” (och tungsinta) aktörer och mumlar sitt mantra “kärnkraft”. Anförda av DN och Näringslivet (bestämd form singularis). Missnöjda med att den ökande mängden förnybar energi givit dem lägre energipriser och utan något påtagligt intresse av att effektvisera sin användning nu när de inte längre får skatterabatt genom PFE.

Men så är det på våren. De kyliga regnen upphör inte genast. 

The evidence suggests the shift away from the dirtiest fossil fuels in favour of cleaner forms of energy is happening much faster than anyone could have expected

...skriver man i The Guardian när man berättar om två rapporter där man studerat världens planer för att bygga ut flera kolkraftverk.

En av dem har summerat slöseriet till en trillion dollar (en billion på svenska) i onödan.

Men det centrala i observationerna är att det finns en bromssträcka som inte blir uppenbar förrän man passerat gränsen för vad som är vettigt. Vi har en sådan här hemma också! Så här noterade vi häromdagen:

“Det råder ingen brist på utredningar som vill visa vilken framtid som är mest lönsam. Nu senast kom ett PM från Energikommissionens kansli som jämför kostnaderna för en “uppsnofsad” drift av befintlig kärnkraft med kostnader för ny förnybar energi.

Det är som att jämföra en kalkyl för en begagnad rekonditionerad Volkswagen med en Tesla. Naturligtvis finns ingen kalkyl för det allra billigaste alternativet, effektivisering. Eller om man så vill åka kollektivt och vara med i bilpool istället för att ha en rostig Folka.

Därför kan man undra om det är en fråga om att räkna ut framtiden eller att räkna bort den? “

Men var det inte därför vi har en energikommission? För att kolla in var man skall bromsa och slå in på en ny väg? 

Stålproduktion utan koldioxid - wow! Eller kanske inte?

Utspelet att Vattenfall, SSAB och LKAB skall satsa på ett projekt för att göra ståltillverkningen fossilfri och därmed koldioxidfri är ju spännande. Vägen dit skall gå via så kallad direktreduktion med vätgas. Det är ingen ny ide och IEA har en så kallad “färdplan” (roadmap) med tillhörande tekniskt underlag för vätgasteknik(se bild1 nedan).

Men var kommer vätgasen ifrån? Ja det finns flera möjligheter. En är att överskottet från förnybar energi (främst vind) kan utnyttjas, se bild2 nedan.

En annan är - kärnkraft! Hur var det de sade i Lorry? “Tänkte inte på det”

Se upp det kan finnas en fluga i soppan.

BILD 1 ur http://www.iea.org/media/freepublications/technologyroadmaps/TechnologyRoadmapHydrogen_Annex.pdf
———————-

BILD2 ur https://www.now-gmbh.de/content/5-service/4-publikationen/4-nip-wasserstoff-und-brennstoffzellentechnologie/abschlussbericht_integration_von_wind-wasserstoff-systemen_in_das_energiesystem.pdf

I en spännande artikel i SvD skriver förre utvecklingschefen vid Sydkraft insiktsfullt om de gryende energisystemen. De som baseras på ny teknik för effektvisering och förnybar energi.

Som av en händelse har Ny Teknik samma dag slutrepliken på vår diskussion med IVA om varför de negligerar potentialen för energieffektvisering.

Vi får väl hoppas att denna lyckliga slump inte betingas av att det råkar vara första dagen i April månad!

Vad som inte är en slump är att DN några dagar tidigare dragit ytterligare en lans för kärnkraften. De har ju gjort sig till talespersoner för obsolet teknik och har tidigare raljerat med vad de kallade “vedsamhället”.

DN känns som en sista ilning av vintern medan SvD och Ny Teknik låter oss ana våren. Välkomna dit!

Skall man räkna ut framtiden eller räkna bort den? Det råder ingen brist på utredningar som vill visa vilken framtid som är mest lönsam. Nu senast kom ett PM från Energikommissionens kansli som jämför kostnaderna för en “uppsnofsad” drift av befintlig kärnkraft med kostander för ny förnybar energi.

Det är som att jämföra en kalkyl för en begagnad rekonditionerad Volkswagen med en Tesla. Naturligtvis finns ingen kalkyl för det allra billigaste alternativet, effektivisering. Eller om man så vill åka kollektivt och vara med i bilpool istället för att ha en rostig Folka.

Därför kan man undra om det är en fråga om att räkna ut framtiden eller att räkna bort den?

Om man hellre vill räkna med framtiden så bör första alternativet vara effektivisering. Det skulle innebära att Sverige ställde sig i framkant för att utnyttja och utveckla de potentialer som finns och som ger nya jobb och exportmöjligheter.

Här följer fortsättning 2 av sammanfattningen om hur man får mera nytta från varje kWh
——————-
Ännu effektivare energianvändning forts. 2(Utveckla för Framtiden)

4. En omdaning av energisektorn medför nya industriella möjligheter där nya tekniska lösningar utformas. Det som idag är bästa tillgängliga teknik behöver utvecklas ytterligare vilket fordrar ett nära samarbete mellan medvetna kunder och intresserade leverantörer vilket kan ske i så kallade teknikupphandlingar.

9. De nya tekniska möjligheterna kommer att ge kunderna större möjligheter att vara delaktiga i energisystemets funktion. Så kallade smarta nät är ett sätt. Det kan innebära att man önskar vara delaktig i energiproduktion med egna anläggningar men också att man kan styra och påverka sin egen användning och vara flexibel (genom så kallad ”demand response”). Effektiviseringsindustrin måste utveckla nya produkter och tjänster som erbjuder bredare service för att möta sådana önskemål.