TV-trenderna med att göra om saker har äntligen nått fram till något nyttigt med “No Waste Like Home” i BBC2 i Storbritannien. Deras “Queen of Green”, Penney Poyzer, har på bästa sändningstid visat hur en familj minskar avfall och slöseri med 94%. Fast de verkar ha varit riktiga “energigrisar” med en inomhustemperatur på 28 grader!! Programledaren har emellertid lyckats väl även med mera normala familjer.

Listan över produkter som rekommenderats i programmet kan vara nyttig och det finns flera andra intressanta miljötips att följa. Man kan t.ex. fylla i sin egen personliga koldioxidbudget. Om man törs!

Och naturligtvis finns en särskild lista med energispartips. Känns befriande efter att ha läst den svenska pressens ständigt återkommande “heta” listor över energileverantörernas priser.

Ibland diskuteras om inte detta med att spara energi kan göras skojigare och hur man skall nå ut till unga sinnen med budskapet. Ett ofta återkommande förslag är att man skall göra bra dataspel. Det finns ett som heter “hogbusters” och som kan ge den spelande ett certifikat som grisjägare.

Och med tanke på att en stor del av dem som spelar dataspel är unga i sinnet men har en födelseattest vars papper börjar gulna så finns det säkert ett stort intresse för spelet. Vill man ha mera grundläggande och seriös information så kan man söka sig till Alliance to Save Energy som sponsrar spelet. Då är man i gott sällskap av ett tvärpolitiskt samarbete i USAs Senat och Representanthus. Är det något som rimligen bör vara i allas intresse så är det att stoppa den ineffektiva energianvändningen, oavsett politisk uppfattning i övrigt. Och det är samma energigrisar här som där!

I ELAN-projektet studeras hur våra vanor förändras och ofta resulterar i ökande elanvändning. En Engelsk forskare, Elizabeth Shove, har i boken “Comfort, Cleanliness + Convenience” hur vår konsumtion (som leder till ökad energianvändning) kan beskrivas som nya krav på välbefinnande och renlighet och på vår uppfattning av vad som är brukligt. Är det bara vanor eller kan det också vara ovanor?

Elizabeth visar hur våra ökade krav har en tendens att låsa sig fast på en högre nivå, som en kugghjulseffekt. När vi nått dit har vi fått en ny vana som inte är så lätt att bryta (se figur hämtad från Converging Conventions of Comfort, Cleanliness and Convenience)

På senare tid ser vi att “behovet” av luftkonditionering ökar över hela världen. En uppgradering av vanor som också kan vara en ovana. I ELAN-projektet har man undersökt om kravet på konstant (låg) temperatur i lokaler t.o.m. kan leda till försämrad luftkvalitet och om inte varierade luftflöden kan ersätta s.k. komfortkyla.

Luftkonditionering behövs säkert ibland och kyla också, men gör vi oss inte själva en stor otjänst om vi börjar klassa kyla som komfort? Är det inte snarare en oxymoron?

Det finns ett intressant svenskt arbete för att tränga under ytan på frågan om hur och varför vi använder el. Det heter ELAN och har just givit ut en sammanfattning av det arbete som gjorts och som en aptitretare inför det som kommer.

ELAN-programmet har också en skojig id� för sina finansiärer, nämligen att de kan få låna en forskare för sina egna evenemang. Om det händer på en ort nära dig så ta chansen att gå och lyssna. Om Du inte har den lyckan så kan Du bli bekant med programmet på http://www.elanprogram.nu/ . Där kan man också söka sig fram till de fullständiga rapporterna som lagts ut på de medverkande institutionernas hemsidor.

För att uppnå det önskvärda energisamhället kan en s.k. “roadmap” vara till god hjälp. Nutek har dragit en lans för en nationell kraftsamling för miljödriven näringslivsutveckling och att bl.a. göra handlingsplaner (roadmaps) för detta. Men det verkar vara ont om sådana i Sverige och alldeles särskilt på energiområdet.

Men på andra sidan Öresund finns material att hämta. En översikt finner man i en dansk rapport som behandlar bl.a. LED-belysning, industriell kyl- och frys, ventilation, byggnader, industriella processer och reglerteknik.

Ett mera fullständigt material och gjort för energieffektivitet i existerande bebyggelse finner man i USA gjort av deras Bostadsdepartement. Det finns mer att hämta från samma källa för den som är intresserad.

Men i Sverige finns väldigt lite av detta slag. Borde vi inte ändra på det?

(Följande illustrativa bild är hämtad från Research and Technology Management, March-April 2004. I detta nummer finns flera intressanta artiklar och fallstudier)

Framtidsstudien om energisamhället (Eurendel, European Energy Delphi) har matchat teknikvisioner mot samhällsvisioner för att också kunna ge policyförslag om hur man uppnår inte bara det möjliga utan också det mest önskvärda. Energieffektivisering ligger i topp men man visar också att “underinvesteringarna” i just effektivisering är en risk.

I en jämförande klassificering av teknologier (se figur) har man gjort en matris som å ena sidan visar deras överensstämmlese med deras potential och kapacitet och å andra sidan deras överenstämmelse med samhällsönskemål. Bäst är övre högra hörnet och sämst nedre vänstra.

Eurendel, European Energy Delphi, är en studie som publicerades för några månader sedan och som förtjänar ett större intresse än den hittills rönt. Bland annat eftersom den inte enbart fixeras vid teknikfrågor utan även samhället som tekniken skall “betjäna”. Undertiteln är “Technology and Social visions for Europe�s Energy Future”.

Studien är fiansierad av EU och utförd av IZT - Institut f�r Zukunftsstudien und Technologiebewertung i Berlin. De anordnar en öppen workhop i Bryssel den 21 September. Nedan visas, som aptitretare, deras sammanfattning av hur “delfiexperpanelen” bedömt när olika teknologier slår igenom, men det är bara en liten del av studien.

Många utredningar har gjorts om styrmedel, hur de fungerar och om de är framgångsrika. I de flesta fall uppfattas den styrde (konsumenten, aktören) som en individ som är praktiskt taget viljelös men som låter sig ledas i “rätt” riktning om han/hon finner det “lönsamt”. I fallstudier visar det sig emellertid att det ofta är kombinationer av förhållanden som leder till aktivitet.

I en IEA-studie av hur marknader kunde påverkas för att ta emot ny teknik (Creating Markets for Energy Technologies) såg man till styrmedel som “paket” sammansatta med ett visst överordnat syfte som i sin tur var situationsbetingat. Nedan visas ett utdrag ur studien.

>

Litteraturen är full av referenser till id�n om energitjänster som lösning på problemet att göra energieffektivisering mera begriplig och lättsåld. Människor vill ju inte ha energi utan den tjänst som energin uträttar. Det finns också omfattande utredningar som visar att marknaden för energitjänster är enormt stor och bara utnyttjad till några få procent. Fattar inte kunden sitt eget bästa eller säljer företagen på fel sätt?

Eller finns det någon ytterligare förklaring? Kan det vara så att “Energitjänsten” som begrepp är för luddigt för att kunden skall våga köpa?

Inom IEAs DSM-program har man studerat tillämpningar i ett antal av OECDs medlemsländer och den framlidne projektledaren Hans Westling gjorde för några år sedan en översikt på svenska till STEMs energiting. I den visas bl.a. att innehållet i tjänsten behöver preciseras bättre för att kunderna skall förstå vad de köper och, minst lika viktigt, kunna jämföra utbudet av tjänster.

DSM-programmet kommer sannolikt att fortsätta det arbete som Hans Westling påbörjat och ta ytterligare steg i att skapa en “plattform” för tjänsteutbudet. Om Du som läser detta är intresserad så kontakta FourFact.

Det finns också en konferens i Wien 4-5 Oktober som kan vara av intresse. Där kommer ett antal “success stories” att redovisas. Det är bra och förmodligen det enda möjliga för en konferensarrangör, men det är av missatgen som vi kan lära säger ordspråket. Och några mistag har väl gjorts eftersom det finns så få företag!?

Många organisationer som verkar för internationella energiprojekt och särskilt sådan där tekniklösningar skall överföras till utvecklingsländer säger att de skall skapa ett clearinghouse. Men vad skall det göra - egentligen?

Det är i huvudsak två olika saker man nämner. Ett är att överföra information och ett annat att svara för finansiering. Men därutöver verkar de vara som i historien med bofinken - de kan se ut hur som helst. Det finns emellertid ett genomarbetat förslag som anvisar hur man kan förbereda projekt med projektering och minska riskerna vid genomförandet, samt hur finansieringen kan arrangeras för att ge maximal utdelning med hjälp av garantimedel för ordinarie finansieringsinstitut. Modellen utarbetades inom “Baltic Chain” (baltic_chain_final_report.pdf) och kan vara högaktuell eftersom Grönboken också tillhör de dokument som har clearinghouses på önskelistan.

En större diversifiering av energitillförseln är intressant och teknisk utveckling gör den möjlig ända ned till hemmet. Kanske kan “hembränd el” (Hembrnt.pdf) vara en variant vid elvärmekonvertering. Men även om man inte går ned i så liten skala finns intressanta tekniska möjligheter och COGEN Europe följer dem.

Där kan man ladda ned intressanta faktablad om s.k. “Micro-CHP”. Dessa kan vara näring för tanken när man funderar över grönbokens fråga om elförhållanden; teknik, ekonomi och organisation (#13).

Frågorna om vem som kontrollerar elmarkanden och med vilket resultat blir allt mer påträngande. Kan verkligen prisökningarna motiveras med priset på utsläppsrätter? För något år sedan skrev Steve Thomas en artikel som kalldes “Seven Brothers” (SEVEN_Brothers.pdf)där han granskade den Europeiska elmarknaden efter avregleringarna. Är hans farhågor på väg att besannas.

Han menade att den Europeiska elmarknaden höll på att domineras av sju stora företag (seven brothers) och att avregleringarna inte gjorts på ett sådant sätt att de löften som ställts om ökad konkurrens infriats. De sju bröderna fick kontroll på samma sätt som oljemarkanadens sju systrar.

På denna web-sida kan man se värdet av utsläppsrätterna om den används vid produktion av el eller värme på marginalen! Detta värde gäller dock bara för den del som man kan avstå från genom att använda ett annat produktionssätt eller genom att spara motsvarande energimängd. Men ändå hävdar branschens företrädare att prishöjningen beror (i sin helhet) på behovet av att köpa utsläppsrätter. Om kostnaden istället slås ut på den totala produktionen som företaget har får vi en betydande” utspädning”. Så den prisnivåhöjning som kan bli aktuell för den genomsnittliga produktionen måste vara betydligt lägre, eftersom inte all den produktion som behöver utsläppsrätt kommer från kolkondens.

Men nu har regeringen (äntligen) fått ögonen på det här. Fast, som så ofta, är den bästa lösningen att konsumera mindre och att effektivisera sin användning.

Svenska Kraftnät lämnade i veckan en rapport om effektibalansen för den gångna och kommande vintern. Mediakommentarerna koncentreras kring bristen på tillförsel. Men rapporten säger tydligt att det billigaste alternativet vore att få till stånd en ökad flexibilitet på förbrukningssidan.

Men Svenska Kraftnät noterar också att de aktörer på marknaden som borde nyttja denna möjlighet inte är särskilt aktiva och att vissa energiföretag t.o.m. tar bort incitamenten för kunderna att minska sin förbrukning vid höglastperioder (avsnitt 4.3) i stället för att förstärka dem!

Insikten finns om hur det borde och kunde vara (se också weblog från den 18 Juli) men det verkar som om alla väntar på att någon annan skall ta itu med problemet. Men en marknad i balans borde väl innebära både rättigheter och skyldigheter för energiföretagen? T.ex. skyldighet att erbjuda en viss mängd “effektreserv”. Då skulle sannolikt det billigaste alternativet (att motivera kunden till minskad förbrukning) bli god företagsekonomi.

I utformning av samhällsåtgärder spelar ofta begreppet ?Kostnadseffektivitet? en central roll. Det återkommer jämnt och ständigt i olika beslutsdokument, men vad menar man egentligen? Att man skall använda sina resurser klokt och inte slösa, OK. Men vilket perspektiv har man på resursanvändningen? Begreppet kan i sämsta fall bli tekniklåsande och leda till att åtgärder inriktas på sådan teknik som redan är utvecklad och väl känd, men knappast behöver stöd.

Ett sådant synsätt utgår ofta från kalkyler med enbart dagens rådande och kända parametrar ifråga om prestanda och priser/kostnader. Det kan sägas reflektera en statisk kostnadseffektivitet (U1). En bredare synsätt är att ta hänsyn till produktens samlade kostnad (även drift under livslängden) och dess funktion i systemet och att inte enbart se till energikonsekvenser och ?kalkyler. En produkt har också annan påverkan på brukarens nytta tex vad avser komfort, produktivitet etc. Detta kan sägas vara en holistisk syn på kostnadseffektivitet (U2). Ett ytterligare mera utvecklat synsätt ligger i att ta hänsyn till teknisk utveckling och möjligheterna till prestanda och kostnadsförbättringar och att sålunda stödja teknik med utvecklingsmöjligheter.  Detta kan vi benämna dynamisk kostnadseffektivitet (U3). 

Alla dessa synsätt kan försvaras och vilket som bör tillämpas beror på vad man vill åstadkomma. Vill man sätta skjuts på en lite stelbent marknad där de tekniska förutsättningarna är givna och tillfredställande, använd U1. Vill man väga in flera nyttoaspekter och stödja förändringar som också avser t.ex beteenden, använd U2. Och vill man stödja en teknikutveckling där man på rimliga grunder kan anta att tekniken förbättras och förbilligas, använd U3. I detta senare fall kan man göra goda förutsägelser genom att studera “lärkurvor” och mera om detta finner man i IEAs bok Experience Curves (curve2000.pdf).

Men ofta kan ingen tydlig avsikt skönjas i många av de fall då uttrycket “kostnadseffektiv” slängs fram. Det verkar snarare som om man bara vill få sin motståndare att framstå som slösaktig.

“Catastrophe insurance provides peace of mind and financial security”. Så träffande börjar en artikel av Evan Mills i veckans nummer av Science. Men varför är försäkringsbolagen (med få undantag) så passiva? Traditionellt har det varit denna bransch som utvecklade produkter för att minska risker och förluster. De organiserade brandkårer, gjorde byggnormer och skapade metoder för bilprovningar.

Mills efterlyser dem som aktörer både för att utveckla sina instrument och modeller för att bedöma risker men också för åtgärder att motverka riskerna. Och visst är effektivare energianvändning just ett sådant sätt att minska risker både i det stora perpektivet (jordens tillstånd) och det lilla perpektivet (husets och affärsverksamhetens trygghet).

I ByggaBo-dialogen finns faktiskt detta noterat som en del av åtagandena (ByggaBocoomttments.pdf) i avsnitt 5 “Klassificera byggnader”. I avsnitten 5.2 och 5.3 finns åtaganden som gäller både försäkringsbolag och kreditinstitut. De skall anpassa premier till miljöklasser och beakta miljöklassificering vid kreditgivning. Men än har det väl inte hänt så mycket på området!?

Kanske är detta en av de saker som blir bättre med de nya EU-drivna byggnadsdeklarationerna? Mänskligt att döma bör detta kunna göras till en bra affär för all berörda och låga försäkringspremier eller bra räntor borde vara starka incitament för den enskildes åtgärder.

Rocky Mountain institute gav för något år sedan ut en bok med titeln “Winning the oil end-game”. Som de själva säger skall det vara en manual för att bli kvitt oljeberoendet i USA och i världen.

Boken ställer både en del intressanta frågor och levererar några spännade svar. På den paginerade sidan 199 (226 i pdf-filen) nämner man de svenska teknikupphandlingarna som ett föredöme (men med ett förargligt tryckfel!)

En kul jämförelse görs med marknaden för valolja och som har intressanta likheter med dagens råoljemarknad. Har vi kanske en ny valsituation framför oss !?

Oljepriserna ligger på en högre (nominell) nivå än någonsin. Förklaringarna är i vissa fall enkla och kända. Snabbt växande efterfrågan från Kina, rädsla för politisk oro och terrorism, Otillräckliga lagernivåer, osv. Allt det vanliga ? en sorts normalitet och kanske med en underliggande förhoppning att det snart är över. Det har ju varit så här förr.

Kanske vi skulle ställa fler frågor om varför.

Och också vad vi i skall göra om oljepriserna förblir höga. Är det kanske så att vi börjar se slutet (för den billiga) oljan? En av årets succeböcker heter “Freakonomics” och författarna till den argumenterar för att man bör ställa fler frågor för att kunna till fullo förstå samband - möjliga orsaker och verkan. När det gäller oljan är väl en av de frågor som bör ställas om (den billiga) oljan är på väg att ta slut. Är den bild av oljetillgångarna och marknadens förutsättningar som vi har politisk och betingad av önskningar och partsintressen mera än realiteter?

Association for the study of peak oil&gas kan vara en bekantskap värd att göra. En av de saker de studerar är när (inte om) vi passerar toppen i oljeutvinningen för att sedan få allt mindre reserver att utnyttja. Studierna utgår från den Marion King Hubbert teorier. Hubbert förutsåg 15 år i förväg när USAs oljetillgångar skulle börja minska och har därmed trovärdighet. Men det är att märka att det inte bara handlar om oljetillgångarna som sådana utan även om ekonomin för att utvinna dem. Alltså hur länge den billiga oljan finns.

Och vilka slutsatser skall vi dra om förutsägelserna att vi passerar krönet inom en tioårsperiod är rätt? Energieffektivisering är bara en del av svaret. En ännu viktigare del är hur vi skall organisera oss för att få till stånd en omfattande effektivisering och vilka företag som upptäcker detta i så god tid att de blir de nya vinnarna. De som ställt de rätta frågorna i tid ? och börjat besvara dem.

Bild från Uppsala Hydrocarbon Depletion Study Group http://www4.tsl.uu.se/isv/UHDSG/

Från USA strömmar det just nu dokument som skall vara vägledande för arbetet med klimatfågor. Det senaste är från U.S. Climate Change Technology Program, CCTP. Om man hoppas att få mera bakgrund till det utspel som gjordes häromdagen som alternativ till Kyoto-överenskommelsen blir man inte mycket klokare av det här (se weblog 8 Augusti). Jo man får en bra översikt över hur USA har organiserat sin administration för nya spetsteknologier, förstås….men se’n då?

Dokumentet, “Vision and framework for strategy planning”, är mest avsett för att göra en arbetsordning och fördela ansvar mellan olika förvaltningar och är mycket teknikfokuserat och i allt väsentligt på tillförselfrågor. Men eftersom de scenarioresultat man redogör för visar att i alla scenarier är energianvändningen den mest betydelsefulla (se figur) så lägger man undan den lilla skriften med flera frågetecken än när man öppnade den. Deras nyckel-initiativ handlar om Vätgas, Koldioxid-lagring, Ny kärnteknik, Fusion, “Clean Coal”, osv osv. Och det är förfärande stora mängder koldioxid som man hoppas kunna gömma i marken eller i havet (sequestration). Man skulle lätt kunna förledas till tankar om strutsars beteenden.

Ett intressant element är emellertid att man tar upp som en prioritet att säkerställa tillgången på yrkesfolk. Det ligger kanske i sakens natur eftersom man fokuserar på avancerad teknologi, men borde kanske kommas i håg även av oss som håller oss till mera jordnära vardagsproblem.

Hur använder man sin tid mest effektivt. Genom att shoppa efter bäste elpris och aktivt följa marknadsutvecklingen dag för dag eller göra åtgärder som minskar energianvändningen och sedan sova lugnt? Frågan aktualiseras efter en artikel i DN som säger att det finns tusenlappar att tjäna på rörliga avtal. Jämfört med fastprisavtal kan man för en elvärmd villa tjäna 1500 Kr per år. I artikeln sägs dock att - “Det rörliga priset innebär betydligt större risk för snabba förändringar i kostnaderna”.

Om man istället vill sova lugnt rekommenderas att använda shoppingtiden till att se om sitt hus och effektivisera energianvändningen. Minskar man energianvändningen med 10% så sparar man inte bara elkostnaden utan också den rörliga nätkostnaden och sparar drygt 2000 Kr per år. Det är heller inte särskilt svårt att göra. En första snabb diagnos på åtgärder kan man göra med hjälp av Konsumentverkets energikalkyl. Lägg dock märke till att denna kalkyl inte tar upp möjligheterna att spara i hushållsel och de är ofta betydande. När man sedan genomfört åtgärderna har man inte barat sparat mer utan också fått en bra huvudkudde.

Sedan kan man gott följa prisutvecklingen på elmarknaden och det gör man lättast genom att ta hjälp av “Avgifter.com”. Där finner man ett konstant aktualiserat utbud från elleverantörerna och får också en bedömning av deras produkter och tjänster.

I Storbritannien har man konstaterat att man måste minska sin utsläpp av växthusgaser med 60% till 2050 och i konsekvens därmed undersökt om man kan dra ned bostädernas energianvändning till bara 40%. Ett projekt i Oxford, under ledning av Brenda Boardman, redögör i en rapport för hur det skall gå till.

Alla visioner betvivlas naturligtvis men Brenda konstaterar att den första flygturen ägde rum 1903 och att man 1969 landsteg på månen. En tidsrymd på 66 år. Och i fallet med reduktion av byggnaders energianvändning har vi fördelen att redan känna till teknologin och ha 45 år på oss. Men Brenda påpekar att det inte bara är en fråga om teknik utan också om indivduellt engegemang och gemensamt ansvar.

Detta synsätt (och denna rapports uppläggning) borde vara en självklar utgångspunkt för det svensk-engelska samarbete som nyligen påbörjats och som givits en del reklam men ännu så länge har ett tunt innehåll, se weblog 16 juni.

I en studie över möjligheterna till effektivare energianvändning argumenterar man bl.a. för mera lokalt (kommunalt) inflytande och man noterar med gillande teknikupphandling som metod. Gruppen gjorde studiebesök i vintras för att låta sig inspireras och sammanfattar sitt omdöme för Storbritannien: “CLEAR UP THE ENERGY EFFICIENCY MUDDLE”.

Det kan vara intressant att låna deras glasögon för att titta på oss själva också, inte bara för de avsnitt där vi får deras gillande utan också för att fundera över i vad mån deras omdömen kan gälla Sverige. Inte är väl våra satsningar på energiprojekt med kommunalt inflytande eller på teknikupphandling så helhjärtade som de borde vara?

Rapportmaterialet är mycket omfattande och mycket ingående, så redan att låna en del av det kan vara arbetsbesparande. Man kan också låta sig inspireras av t.ex. det sätt de använder för att visa sambandet mellan ekonomi, energianvändning och utsläpp i Storbritannien, USA, Australien och Sverige, se nedan.

För någon vecka sedan kungjordes nyheten att USA, Australien, Kina, Korea, Indien och Japan skulle ingå en “Emissions Pact” och som skulle vara ett alternativ till Kyoto-avtalet och framför allt vara mera långsiktigt. Vid närmare betraktande verkar denna pakt, åtminstone för närvarande; innehålla mest luft.

Basen är ett “vision statement” för det som kallas “Asia-Pacific Partnership on Clean Development”. Till det finns fogat ett amerikanskt faktablad (prfactsheet072705.pdf) som mera förefaller vara för inhemskt bruk och för att lugna hemmaopinonen.

Det kan ha ett visst intresse att se till vilka teknologier man sätter sitt hopp till och vilka argument som används, men inom US Department of Energy verkar man tagen på sängen. “Nu är det dags att några av myndigheterna träffas för att komma underfund med vad som gäller”, säger en. Och en annan: “this may be a big deal or it may turn out to be nothing”.

När det gäller substansen så är nog Joel Swishers, från Rocky Mountain Institute, omdöme det bästa: “So, it is a vision statement to develop a non-binding compact and consider establishing a framework for partnership. Wow, strong stuff…!”

HELIO International is a Paris-based non-profit global network of energy experts that maintains an on-going watch to promote sustainable energy development.  This ?watch? takes the form of assessing how countries are promoting sustainability and then presenting its findings at major conferences and global events. They are here presented by their president Rod Janssen.
————————————————————————————-

For example, in 2002, we assessed the impacts of 17 countries and two regions, presenting them at the World Summit on Sustainable Development in Johannesburg.  Countries were assessed through the use of our eight indicators related to the environment, society; the economy and technology. These indicators are designed to be used in any country ? developed or developing, large or small ? and we have trained observer/reporters in many countries how to use these indicators.  The indicators are supplemented by detailed assessments in order to expand on the dynamics within the countries and regions. We call the entire monitoring process our Sustainable Energy Watch (SEW).

Currently, HELIO International is preparing for a new round of country reviews that we plans to present in 2006 around the discussions of the UN?s Commission on Sustainable Development (CSD), which will focus on energy-related issues.  We are accredited as observers to the CSD.

In the late 1990s, with funding from Gaz de France, HELIO International developed sustainability indicators for the Clean Development Mechanism under the Kyoto Protocol.  The indicators formed the basis for the ?Gold Standard? that is now used globally.  To test the CDM indicators, HELIO participated with a network of organisations called SouthSouthNorth, based out of Cape Town, in the development and implementation of CDM mitigation projects using our indicators.  The project was funded by the Dutch Ministry of Foreign Affairs.  Now a new four-year project ? also funded by the Dutch ? goes farther, focussing on how to develop climate projects that tackle poverty.  It has also added adaptation projects and a greater, more structured effort on technology transfer.  HELIO?s role is in monitoring the entire process and HELIO has monitors in the participating countries.  One of the challenges is in developing and using indicators for adaptation projects, since this is a relatively new field from the climate change perspective and no indicators have been used in the past.  See http://www.southsouthnorth.org for more information.

Members of HELIO International have participated in each of the UNFCCC COP meetings and have worked with other NGOs to help bring in the NGO viewpoint into the development of the climate discussions. 

HELIO International is a corporate member of ECEEE and has presented several papers at the ECEEE summer studies over the years.  Most recently, HELIO wrote on the need for citizen participation in integrating sustainability to energy policy.  More concretely, the paper argues for the development of citizen utility boards in the electricity sector, similar to such efforts in the US.  The paper argues that the development of such users? councils would allow citizens, as energy users: 1) to be better informed, 2) to be prepared to contribute to rational energy decision-making, and 3) to promote more actively climate stabilisation and sustainable development by favouring energy efficiency and renewable energy.

Under the 6th Framework Research Programme in the EU, HELIO has been participating in research studies focusing on externalities.  While the analysis of externalities has been led by academics, HELIO has been involved in bringing a broader perspective into the discussions.

HELIO remains active in promoting sustainable energy.  Most recently, HELIO presented detailed comments to the European Commission on its green paper on energy efficiency.  HELIO takes a pro-active approach to ensure that energy policies are as robust and effective as possible in promoting sustainability. 

HELIO is a small organisation, relying on many expert volunteers throughout the world.  Funding is primarily through participation in projects and working with strategic partners.  While based in Paris, it has a global perspective and even I, as president, live in England!  And our main advisers come from some of the most influential organisations globally.  These would include Christopher Flavin of the Worldwatch Institute in Washington and Bert Bolin, the first IPCC Chairman, from Sweden!

We may be small, but you?ll be hearing a lot more from us in the future.

Rod Janssen
President
http://www.helio-international.org/Helio/index.html

Äntligen kom förslaget om hur energideklarationer i bebyggelsen skall utformas! Kommentarerna i media tycks hitintills mest fixerade vid vad det kommer att kosta och mindre (inte alls) vid vad det kommer att spara.

En uppgift från utredarna är att det för ett småhus kommer att kosta 3-4000 Kr för att få deklarationen med förslag till åtgärder utförd. Deklarationen kommer att ha en giltighet på 10 år. Årskostnaden för deklarationen (vid 5% ränta) blir då drygt 500 Kr. Om vi antar att de föreslagna åtgärderna kan leda till besparingar på 10% av energin så innebär det c:a 2000 Kr per år i minskad kostnad, eller c:a 1500 Kr netto. En sådan besparing motiverar drygt 10 000 Kr i investering om det skulle behövas. Även om energibesparingen skulle bli så låg som 2,5% skulle det försvara utgiften för deklarationen. Så det mesta talar för att energideklarationen är en direkt lönsam affär för privatpersonen.

Utformningen av deklarationen är i sig intressant. Man ansluter till den existerande EU-modellen som finns på bl.a. vitvaror men undviker dess problem med fasta klasser (A-G) som inte följer med i teknikutvecklingen. I stället inför man en kontinuerlig skala och som tillåter flera olika “benchmarks”, listigt!

Nu skall det tas fram en handbok för hur deklarationen skall genomföras konkret. Man kanske kan tjuvtitta i den genom att se hur de gjort i Danmark, där en sådan handbok finns sedan några år.

Sådan tur att EU tryckte på så att vi äntligen fick lite positiv aktivitet på det här området!

The International Herald Tribune echoes voices from the past arguing for a closer focus on Energy Security in Europe, in the July 16 article ?A slippery European energy outlook?. But these voices represent the thinking that created the security problem in the first place. Energy security is, no doubt, of paramount interest, but it is necessary to understand that the first step in creating a truly secure system is to reduce the demand says Hans Nilsson and Rod Janssen.

The new EU-commissioner, Andris Pielbags, has understood something that his predecessor did not. Energy security depends on the amount of energy you use. The less you demand the easier it is to supply and find different sources for the supply. Further the less you use the less is the impact on environment and the easier it is to find renewable (environmentally friendly) sources. Therefore it is possible to meet more than one objective at the same time if you choose the right measures. It is possible to kill more than one bird with one stone - if you pick the right stone. The stone he has chosen is ?Energy Efficiency? and has turned the course radically in his directorate in Brussels, which can be seen in the recently published green book ?Doing more with less?. And therefore the European road is far from being slippery.

This strategy certainly allows for countries to act according to their own circumstances and use the resources they have rather than harmonising to a common mean. Let them adhere to a common functional target like 25% renewables for electricity and let the Nordic countries use their vast forests and the southern their abundant sun for the purpose. The IEA has successfully for over 30 years applied a functional target for their oil reserves and it works.

Many of the voices in the International Herald Tribune are echoes of the past. Asking for strategies where countries and regions try to get access to other countries resources instead of getting out of the dependence of fossil fuels. Claiming that focusing on energy security excludes solving e.g. the environmental problems instead of recognising the enormous potential for energy efficiency. Demanding more of vulnerable infrastructure connections instead of introducing demand response from the customers to avoid perilous overload in energy systems. All that belongs to the forces that created the problems we have today with over consumption and dependence of outdated technologies. If there ever was a slippery road this was the one.

Commissioner Pielbags has certainly a heavy task before him but he has started very well.

Hans Nilsson
FourFact
Stockholm, Sweden
http://www.fourfact.com

Rod Janssen
President,
HELIO International, Paris, France
http://www.helio-international.org/

I EUs grönbok undrar man hur nya teknologier skall kunna populariseras (#16) och vilka ytterligare åtgärder som kan mobiliseras för att stärka marknadskrafterna. Särskilt för byggnader funderar man på om byggnadsdirektivet kan skärpas (#8). Och hur gör man för att få hyresvärd och hyresgäst att agera samfällt när den ene svara för investeringen och den andre för driftkostnaden (#9). Eller är frågan fel ställd? Några antropologer har hävdat att vi efter 30 år av försök till effektivisering helt klart vet mera om människors beteenden men fortfarande knappast något om deras efterfrågan.

De påpekar att vårt sätt att konsumera är ?en social konstruktion?. När vi försöker bedöma efterfrågan i tekniska termer (t.ex. ljus, kraft, värme) så handlar det i verkligheten mera om hur användarna eftersträvar komfort, renlighet och/eller bedömer vad som är brukligt (standard, mode etc.), källa se not. När beslutsfattare överväger styrmedel antas ändå att människor i första hand reagerar på ekonomisk stimulans, bidrag eller avgifter, morot eller piska. Och att de identifierar sina beslutsalternativ, och bedömer dem, på deras tekniska och ekonomiska meriter. Ändå är människors rationalitet, i sådana termer, ganska ovanlig. Det är mycket vanligare att de beter sig som folk!

I en svensk studie om möjligheter till fjärrvärmeutbyggnad har man tagit in antropologisk kunskap. Där visades att när människor ställdes inför valet att byta värmesystem så var ?Oberoende? och ?Bekvämlighet? helt överskuggande. I Nobelpristagaren Daniel Kahnemans forskning har man bl.a. visat att vi värderar förluster högre än likvärdiga vinster. Alldeles särskilt innebär det att något vi redan äger vill vi inte gärna skiljas från även om vi erbjuds ett bättre (=lönsammare) alternativ. Och mycket av det vi äger värdesätter vi inte ens i pengar.

Att ändra konsumtionsmönster
Det finns alltså en hel del kunskap om vad människor värdesätter och hur de reagerar, men det är knappast alls tillämpat i praktisk policy och allra minst på energiområdet. Det bästa vore att skapa sådana förutsättningar att de berörda (=marknaden) vill göra förändringen av sig själv. Att få företag att skapa nya alternativ, pröva dem, göra dem attraktiva (även i kostnadstermer), och att sprida dem. Men marknaden innehåller, och påverkas av, många parter. Några gillar förändringar och några ogillar dem. Några tjänar på nyheter, några förlorar och många av dem vet inte säkert ännu. De vill vänta innan de bestämmer sig. Men för att förändringen skall ske, och bli varaktig, måste många av dem samverka.

Det finns på energiområdet några studier om hur parterna samverkar i att ?skapa marknader? (CreatingMarkets_1.pdf) och i att identifiera nischer som drar de första lärospånen. Det finns goda erfarenheter av hur upphandlingsinstrumentet kan utnyttjas (SWEDPROC.PDF). I industriella sammanhang tillämpar man ibland s.k. ?Roadmapping? för att försöka fånga in samspelet mellan marknad (nischer, struktur, villkor), produkter, teknik, process och människor. I det Värmländska projektet ?Expansion 20�? har en sådan roadmap (Elvarmekonvertering_roadmap.pdf) skisserats för elvärmekonvertering.

För att kunna besvara Grönbokens frågor behöver man se mera på djupet hur det går till att omforma marknaderna. Framför allt behöver vi argumentera andra egenskaper än ?spara energi? eller ?lönsamhet?. Vi behöver säkert också kunna bygga in för användaren viktigare egenskaper än spara och lönsamhet. Ett kylskåp skall inte bara spara energi utan vara överlägset i att bevara maten färsk, t.ex. vid strömavbrott. Belysning i butiker skall inte bara spara energi utan skapa bättre butiksatmosfär genom att t.ex. avge mindre för kunderna besvärande värme. OSV. OSV.

Stödet för elvärmekonvertering - en möjlighet på väg att missas?
Miljö- och Samhällsbyggnadsdepartementet har i dagarna publicerat ett PM om stöd för elvärmekonvertering. I denna anar man ingenting om hur en marknad för elvärmekonvertering skulle kunna skapas. Man aviserar ett stöd som innebär att staten köper loss elvärme kWh för kWh utan att få igång de berörda branscherna med alternativ som, när stödpengarna är slut, kan leva vidare och locka nya kunder. Törs vi hoppas att myndigheterna som skall hantera stödet kan utforma en tillämpning som skapar marknader?

———————————————————————-
Not: Wilhite, H., Shove, E., Lutzenhiser, L. and W. Kempton. 2000. “The Legacy of Twenty Years of Demand Side Management: We Know More about Individual Behavior But next to Nothing About Demand.” In E. Jochem, J. Stathaye and D. Bouille (eds), Sociey, Behaviour and Climate Change Mitigation. Dordrect: Luwer Academic Press

Not 2: “Det räcker inte med att säga halleluja - man måste göra det också” (Blandaren)

Kan energitillförseln organiseras så att effektivitet säkerställs även i energiomvandlingen, och har energiföretagen någon roll i att främja en förbättrad energianvändning? I EUs grönbok ställer man några frågor (#13-15) i dessa syften. Det berör relationen till kunder och kundernas roll/ställning på marknaden. Mer makt åt (och mera kraft från) kunden! Demand Response, Distributed generation och White Certificates för att använda begrepp från den internationella diskussionen.

Att styra sina laster.

Grönboken är svävande beträffande vad de avser med effektiviteten (#13) i Transmission/Distribution och Produktion. I begreppet borde ligga tanken på att undvika sådana toppbelastningar som äventyrar systemets kapacitet. Och att i stället minska belastningen med ökad lasstyrning där kunderna reagerar bättre och snabbare (demand response) på t.ex. prisincitament. Redan små förändringar vid högbelastning kan ha stor betydelse för prisnivån, se figur.

I Sverige finns hos Elforsk ett projekt kallat Market Design. Detta och IEAs DSM-program för Demand Response arrangerade ett seminarium i mitten av juni. Där framgick att det råder stor enighet om att marknaden måste utformas så att kunderna kan reagera snabbare för att undvika ?prischocker? och att de skall belönas för sin medverkan. Men det råder också stor vilsenhet inför frågan om vem som skall ta ansvaret för att organisera marknaden på detta vis. Självklart kan industrikunder aktiveras snabbast och med störst genomslag, men i USA samlar man också mindre kunder (aggregerar) till samlade och programmerade insatser. Den totala Nordiska potentialen för laststyrning i alla kundkategorier och med priset som instrument bedöms till 10 000 MW.

Men hur skall instrumentet hanteras? Och är det enbart priset som skall styra? Den modell man vill tillämpa i Sverige där priset på energi skall vara vara den enda signalen till kraftföretagen att investera (Energy Only-modellen) är omdiskuterad både bland forskare och administratörer. Monopolet hade brister men kraftföretagen hade en överenskommelse om att vara “leveranssäkra” genom att vart och ett av dem höll tillräckliga produktionsreserver.

En ny infrastruktur med “utbredda resurser” och nya ansvarsgränser.

En annan tanke som man bjuder in att diskutera är infrastrukturens uppbyggnad (#13 och 14). Dels finns den gamla välbekanta frågan om man kan flytta ?systemgränsen? för leverans av energins nytta innanför elmätaren. Därmed skulle energileverantören ta ansvar för att effektivisera användningen och tjäna sina pengar på nyttan istället för på energin.

Dels finns den lite nyare frågan om ?Distributed Generation? (utbredda resurser), d.v.s. att utnyttja många fler små kraftresurser. I England finns funderingar på att t.o.m. använda mikrokraftvärmeverk i hushållen, hembränd el! Ny teknik kombinerad med bittra erfarenheter av storstörningar har gjort denna fråga aktuell och reell i USA och IEA har gjort en översyn av möjligheterna. Ett större individuellt ansvar kan vara ett logiskt svar om marknaden känns osäker och kan också vara en möjlighet att bygga ett uthålligare system där små förnybara tillgångar utnyttjas bättre.

Ett annat sätt att ändra ansvarsgränser och mobilisera resurser är att med s.k. Vita Certifikat (#15) göra energileverantörerna ansvariga för att uppnå vissa effektiviseringsmål inom sin kundkrets. På så sätt slipper energiföretaget att utsättas för ?systembolagsproblemet? och behöver bara ta ansvar för att målet uppnås på ett resurseffektivt sätt. Den fråga Grönboken ställer är snarare om det inte blir en ogenomtränglig skog av olika certifikat och åtaganden. Så behöver det emellertid inte bli om man kan hålla isär produkterna på t.ex. följande sätt.

Offentlig sektor skall vara en föregångare i arbetet med att ställa om energisystemet. Ett ofta återkommande tema, uppskattat av nästan alla och ändå händer så lite, varför? Skall man som EUs grönbok föreslår (#6) lagstifta om det? Och vad skall lagstiftningen i så fall avse, speciella tekniska åtgärder och/eller att upphandlingen skall användas som medel. Hur undviker man inlåsning i vissa teknologier, särskilt på transportområdet (#20)?

USA och Danmark som förebilder.
I USA har man ända sedan 90-talets början haft Federal Energy Management Programme (FEMP), som stipulerat att all upphandling till federal verksamhet av utrustning, som använder energi och vatten, skall ske från den ur prestandasynpunkt bästa kvartilen, se figur. För att hjälpa all de lokala inköparna har man sedan givit dem kataloger och inköpsredskap så att de klarar uppgiften. FEMP har fungerat under både republikanskt och demokratiskt styre. I förhållande till 1985 har man redan minskat energiintensiteten i federala byggnader med över 20% och skall ha nått målet 35% år 2010. Projektet har utvidgats sedan starten och ger hjälp även i drift- och byggnadssituationer. Det beräknas spara 750 MUSD per år när det når sitt mål.

Det närmaste vi har i Europa som liknar FEMP är den Danska A-klubben som också haft en stor betydelse för hur den Danska marknaden utvecklats och som har en imponerande lång lista över medlemmar (myndigheter, landsting kommuner, företag) i det offentliga Danmark. Även här får de medverkande assistans för sitt handlande och det kallas A-klubben eftersom det inriktas på den bästa prestanda-gruppen i det Europeiska märkningssystemet. På så sätt är det lite tuffare än det amerikanska och det riktar sig också till lokala förvaltningar.

G8 har i sin handlingsplan (punkt 5c) tagit in att man skall upprätta nationella riktlinjer för upphandling och management i offentliga byggnader. Denna plan skall avrapporteras vid gruppens möte i Japan 2008 så det finns anledning att tro att den kommer att följas. (G8s plan kan laddas här, http://www.fco.gov.uk/Files/kfile/PostG8_Gleneagles_Communique.pdf ).

Varför gör vi inte detta ändå?
Ett skäl till återhållsamheten i det offentliga engagemanget är troligen osäkerhet om vad man kan företa sig inom den offentliga upphandlingen och rädslan för att bli indragen i, som man upplever, osäkra juridiska processer. Det är just här som det amerikanska och danska exemplet har sin styrka. Den centrala rådgivningen gör att man kan undvika de eventuella fällor som kan finnas i utformning av upphandlingen och i värdering av anbuden. Det svenska EKU-instrumentet skulle kunna ha samma funktion men det kan vara så att avsändarens legitimitet i USA är starkare (det är en s.k. presidentorder) och att det är det som behövs.

Nu har emellertid EU-kommissionen också satt igång ett ?id�-arbete? som syftar till att lossa en del av dessa tankens band och att ge goda råd och understöd så att offentlig upphandling skall kunna användas för att driva på den tekniska utvecklingen i allmänhet.

Nischmarknader och roller
Den offentliga verksamheten kan spela en stor roll som nischmarknad. Det behöver inte vara spjutspetsteknologi utan ?bara? vanlig, men bra, som i fallet med FEMP och A-klubben. På så sätt kan man dels driva upp volymer och öka leverantörernas kunnande, vilket båda leder till lägre kostnader, samtidigt som tillgängligheten för de bättre produkterna ökar. Till glädje för andra användare.

Kommunernas roll är vanligen underskattad i detta avseende. I ett IEA-projekt har ett stort antal kommuninitiativ dokumenterats för att visa hur kommunen kan vara ledare och få marknaderna att fungera bättre.

Ett annat lysande exempel är Stockholms miljöbilar och det projekt, Zero and Low-emission vehicles in the Urban Society (ZEUS), i vilket Stockholm medverkat. Där är en av erfarenheterna att kommunernas erfarenhet sedan förs vidare lokalt i vardagliga kontakter på marknaden och att det är mycket viktig för hur kännedom och förtroende för ny teknik byggs upp.

I EUs grönbok finns förslag om att vitalisera Europas ekonomi genom att följa upp utvecklingen i årliga nationella planer för effektivisering. Dessa kan betygssättas (benchmark) för att jämföras och för att lära av framgångarna (#3). Man har också förslag om att statsstödsreglerna skall tillämpas för att främja miljö-innovationer och produktivitet (#5). Ser vi ett trendbrott i synen på samhällets roll och ansvar för att utvecklingen? Från passivitet till en viljestyrd aktivitet?

Utvärdering - haverikommission.
Ett vanligt önskemål är att samhällets beslut skall vara långsiktiga och lägga fast spelregler för aktörerna så att de kan agera och förutse konsekvenserna av sitt handlande. En självklar utgångspunkt men som dragen till sin spets kan leda till passivitet. Man antar att marknaden styrs av en osynlig hand och myndigheternas roll kan reduceras till att vara åskådare. I energisammanhang har man lagt fast energipolitiska beslut som sedan exekveras av olika myndigheter var och en på sitt område. Myndigheterna ger i sin löpande bevakning rapporter om tillstånd och måluppfyllelse inom dessa områden. Den samlade överblicken sker vid enstaka utvärderingstillfällen. Man tillsätter ibland speciella utredningar eller kommissioner för att studera några frågor mera i detalj. De får lätt karaktär av “haverikommission” som skall finna felet, ta bort några hinder och lappa med lite incitament. En löpande samlad uppföljning finns bara inom ramen för det årliga budgetarbetet och är då mera avsedd att jämka myndigheters och departements intressen än att ta ställning till ett samlat resultat.

Planer - samlingsplats och kläckning av visioner.
Ny teknik kommer sällan av sig själv som en följd av marknadens inre harmoni utan är snarare ett resultat av en vision om ett annorlunda tillstånd. Man kan seda skapa förutsättningar för att detta tillstånd kan uppnås och skapa marknader för ny teknik. EUs “Lissabon-strategi” är i sig själv en sådan vision. Och EU-parlamentarikernas upprop MEPs_call_for_EIE_2005-sam.pdf understryker detta ytterligare när de skriver om Europas ledarskap.

Ett strategiskt alternativ skulle alltså vara att, som grönboken föreslår, komplettera samhällsfunktionerna så de skulle utövas med större inriktning på ?framförhållning? - i en effektiviseringsplan. En kontinuerlig uppföljning gentemot ställda mål. Löpande i stället för punktvisa utvärderingar. Då kan man göra kurskorrektioner i tid och skapa en positiv återkoppling mellan marknad och forskning samt mellan ämnesområden, se figur nedan (Se också “Investeringar i lärande är inte bidrag”). Visionerna kan exponeras, förädlas och realiseras i en kontinuerlig process. Och vissa visioner kan prövas och avfärdas.

Planering. Inte på modet men aldrig “out of style”.
Sverige har en god tradition på området. En funktion för “samlad överblick” fanns på myndighetsområdet genom det s.k. “Energianvändningsrådet” i början av 90-talet. Vi har den kommunala energiplaneringen som något råkat i vanrykte men fortfarande så sent som 2002 hade 40% av Sveriges kommuner en aktuell plan och majoriteten av kommunerna var positivt inställda till planeringen.

Planer och modeller möts ibland av kritik för att, även då de är bra, inte är exakta. De slår inte in, det blir inte som de förutsagt. Men planering och modellering har det gemensamt att de är processer i vilka man lär sig av sammanhang och får förståelse för samband och drivkrafter. Att utnyttja denna kunskap till en förändring är minst lika viktigt (viktigare?) som planen och modellen. Därför är det det betydelsefullt hur planeringen organiseras.

De svenska erfarenheterna från myndigheter och kommuner kan återanvändas och vi kan ta täten i Europa med en effektiviseringsplan som vilar på en bred bas. I stället för att gissa om framtiden skulle vi kunna skapa den!

Priset för koldioxidutsläpp har med god marginal sprängt vallen 20 ? per ton i midsommarveckan och noteras nu till 23,45 ?. En ökning med 30% på en månad. Men frågan är om detta påverkar utsläppsnivån eller bara utsläppsvärdet. Spelar det någon roll att jag sparar energi hemma eller är det bara bonus för dem som har “utsläppsrätter”?

Nya beräkningar från Storbritanien visar att hushållens användning av el för apparater som är i “standby” motsvarar stora utsläpp av koldioxid. Detta visar betydelsen av hushållens roll för klimatförändringen. Men samtidigt hävdar många att det inte spelar någon roll för växthusgaserna om hushållen sparar. Hushållen tillhör den “icke-handlande sektorn” och får sin el från “den handlande sektorn” där elleverantörerna tilldelats kvoter av utsläpp. Om innehavare av sådana utsläppsrätter inte behöver använda dem, därför att efterfrågan minskar, kan de säljas till något annat företag som behöver dem. Så på kort sikt kanske inte hushållens sparande leder till någon utsläppsminskning.

Vilken slutsats skall vi dar av detta? Att energieffektivisering i hushållen är onödig eller att systemet för att hantera utsläpp behöver kompletteras? I EUs grönbok (COM(2005)265 final) ställs frågan (#2). Tanken bakom handeln med utsläppsrätter är rimligen att den som har handelsrätt också skulle få ett incitament att ändra (=minska) sina utsläpp. Detta gäller även energiindustrin som vid höga priser på utsläpp kan finna anledning att ändra sin produktion till sådan som ger lägre eller inga utsläpp. Men det behöver inte påverka de totala utsläppen om det finns andra industrier som “behöver” utsläppsrätter. Så det totala resultatet kan fortfarande bli försumbart.

Men världen upphör ju inte när den nuvarande handelsperioden (2005-2007), och dess utsläppstilldelning, slutar. Redan i den andra handelsperioden kan allokeringarna minska och förhoppningsvis kommer ett Kyoto-2 avtal med ytterligare mindre utsläppsrätter och då bör rimligen de företag som har en gynnsam struktur befinna sig i en bättre position. Så nog bör hushållens sparande kunna påverka även energiföretagen att skaffa sig en bättre produktions-mix, kanske finansierad genom att sälja utsläppsrätterna man haft och inte behövt utnyttja. Sedan får de som köpt utsläppsrätterna ta stöten. I en rapport från Energimyndigheten och Naturvårdsverket nämns att man i den andra handelsperioden kan utvidga omfattningen av handelsrätten till att omfatta flera sektorer (s.k. opt-in) och man funderar särskilt kring transportsektorn.

Så visst kan incitamenten behöva kompletteras och kanske det personliga ansvaret förstärkas. En väg är beskattning, vilket förutsätter att hushållen är tillräckligt priskänsliga, men det finns andra. I England diskuterar man om vi borde få personliga kvoter av koldioxid. På så sätt skulle vi också kunna ta med transporter och resor i budgeten. Det kanske kan vara möjligt att låta handelsrätten även omfatta hushållen. Är en sådan “privatisering” av koldioxidutsläppen, så att hushållen får del av skyldigheterna och förtjänstmöjligheterna, praktiskt och politiskt möjlig?

I Europaparlamentet gjordes ett tvärpolitiskt utspel undertecknat av bl.a. Anders Wijkman från Sverige. Man vill ge ytterligare skjuts åt grönboken genom att föra ut debatten i medlemsländerna, skärpa ambitionerna och lyfta fram konsekvenserna tydligare. Som t.ex den ekonomiska STORLEKEN av en omfattande effektivisering.

Initiativtagarna kommer från fem av Parlamentets partigrupper och från fem olika länder. Två av dem, Wijkman och Turmes, är veteranerna som uppfann uttrycket “Energy Intelligent Europe” i ett liknande utspel för några år sedan och som sedan kom att prägla omläggningen av EUs energiforskningsprogram.

I det nya dokumentet MEPs_call_for_EIE_2005.pdf pekar man inte bara på markandens omfattning utan tar också upp den stora bristen på kapacitet för uppgiften (se också weblog 10 juni).

Men de säger det bättre själva i sin pressrelease: “Energy efficiency is a bridge between the security of energy supply, employment, competitiveness and protection of the environment. An incredible potential for energy-saving is out there. It is a market valued at ?5bn-?10bn and represents thousands of jobs. But today it is almost impossible to access, as no genuine and integrated policy has been yet designed. At a time of oil price hikes, tackling the issue is particularly urgent. We need to build the right Europe-wide framework that will bring us impressive economic, social and environmental gains in a short period of time.”

En positiv kommission och ett positivt parlament. Vem kan stoppa utvecklingen nu?

Grönboken, med undertiteln “Doing more with less” (COM(2005)265 final), är klar och släpps lagom till midsommar. Man vill ta KRAFTTAG för att verkligen spara de 20% som man bedömer kan reduceras på ett för alla parter lönsamt sätt. Boken lanserar en diskussion om hur detta skall göras genom att ställa 25 olika frågor om tillvägagångssättet.

Grönboken (se också weblog 30 Maj) innehåller ett faktaunderlag som är sammanställt på ett sådant sätt att man kan spåra en distinkt vilja. Man frågar alltså inte OM det skall göras utan HUR. Man slår fast att det behövs specifika insatser för effektivisering. Man ser marknaden som ett instrument men visar också att den inte fungerar utan vägledning och offentliga förvaltningar skall vara föregångare.

På samma sätt som IEA visat att välfärdsutvecklingen innehåller en långt större portion effektivisering än vi vanligen tänker på, visar man “Negajoulens” betydelse för Europa. Välfärden (även mätt som BNP) är inte länkad till energianvändningen.

Eftersom man vill göra full nytta av marknadens funktion nämnns särsklit behovet av Energitjänsteföretag (ESCO), Vita Certifikat och behovet av att utveckla finansieringsinstrumenten. Det senare både genom innovationer på marknaden och genom att utnyttja EUs institutioner mera målinriktat.

Ett alldeles särskilt glädjande tecken är att man i resonemangen också tagit in effektiviseringens betydelse för U-länderna (på samma sätt som IEAs chef gjorde i en BBC-intervju nyligen. Se weblog 7 Juni) samt påverkan på sysselsättningen. Ett starkt dokument som bådar gott inför framtiden. Nu är kommisionen värd en semester!

De betingar varandra. Ju mindre energi-intensiv användningen är ju större valmöjlighet finns att välja och klara tillförseln med förnybar energi. Den linjen driver REEEP, the Renewable Energy and Energy Efficiency Partnership.

REEEP är en snabbt växande global organisation med huvudkontor i Wien och som främst finansieras av Storbrittanien. Deras primära uppgift är att skapa partnerskap som får fart på marknaden och får den att växa. REEEPs ledning är mycket dynamisk och kan mycket väl ge organisationen en nyckelroll särskilt i användningen av Kyoto-mekanismerna och i utvecklingen av nya affärsmöjligheter.

Tyvärr är Sverige inte med (ännu) men ett stort antal regeringar medverkar redan. Det är väl inte orimligt att tro att Sverige går med eftersom Persson och Blair tidigare gjort ett utspel på området . Blair_Persson.pdf Även i det fallet kanske man kan tala om häst och vagn. Och visst borde Sverige ta plats på vagnen när man nu missat att vara häst.

Det är titeln på en ny bok från IEA. Frågan är dock om det inte ger en felaktig uppfattning om ämnet. Ja, det brådskar att spara energi. Men nej, det skall inte göras med brådska!

“Saving Electricity in a hurry” heter boken och den gör en genomgång av hur man hanterat krislägen i elförsörjningen i flera länder, däribland Sverige. Man kan ladda ned sammanfattningen från IEA och fä en översikt av innehåll och budskap. Boken anmäls också av ERA “Om elsparande i akuta lägen” om man vill ha en översikt på svenska.

Boken är rappt skriven och lättläst men budskapet är oklart och det blir inte bättre av att det torgförs med den titel boken fått anser jag. Man lanserar också en märklig distinktion mellan att spara snabbt och att spara långsamt samtidigt som man hävdar att flera åtgärder som tar tid att genomföra kan användas för att spara snabbt, som t.ex. att byta lampor, kylskåp, trafiksignaler och att göra besiktningar i industrin!

Boken ger emellertid flera intressanta uppslag till hur man skall bedriva kampanjer, gärna med humor, i lägen då natur- och klimatförhållanden motiverar särskild observans, t.ex. torrår och sträng kyla som ju kan prognosticeras med viss säkerhet. Författaren säger också att boken skall användas särskilt vid sådana tillfällen och däremellan läggas undan och förvaras på en säker plats. Kanske bokens bästa råd?

Om ni skulle tänka på vilka energiministrar i världen som manar till effektivare energianvändning. Skulle ni då ha räknat in Saudi-Arabiens oljeminister bland dem?

Men det har hänt. Vid en konferens i Washington i mitten av maj gjorde Ali Al-Naimi ett sådant uttalande. Eljest är Saudi-Arabiens inlägg i samband med konferenser om Kyoto-överenskommelsen av en helt annan natur.

Ministerns uttalande är naturligtvis välkommet. Ju fler röster som vi hör göra sådana här markeringar på hög nivå, ju lättare blir det för oss gräsrötter att se till att det händer i vardagen hemma hos oss.

Och om sedan detta följs upp med kraftfulla överenskommelser som t.ex i Danmark i förra veckan blir det ännu bättre. Det Danska avtalet omfattar 6 av 7 rikspartier i Folketinget och därmed 94% av dess röster!!

En ny svensk-brittisk webbplats om miljöanpassat (eller skall det vara uthålligt?) byggande har lanserats. Ett gott initiativ men är ännu så länge mest en byggplats.

Avsikten är att få en webbplats där kunskap om miljöanpassat byggande kan förmedlas till alla berörda yrkesgrupper. Man skall få kunskap och erfarenheter från existerande byggen och energifrågorna kommer högst på listan. Bakom initiativet står DEFRA i England och Miljö- och Samhällsbyggnadsdepartementet i Sverige.

Tyvärr är sidan idag mest en byggplats i sig själv och när man går in under rubrikerna finns oftast upplysningar om vad man har för avsikt att lägga in. Det finns några få objekt beskrivna mycket översiktligt. När man klickar på “contact” får man upplysning om adressen till DEFRA och telefonväxelnumret till de svenska departementen. Man kan registrera sig för att logga in och få tillgång till flera dokument och det skall komma ett lösenord med mail. Fortfarande efter två timmar har det inte synts till. Kan det bero på tidskillnaden mellan Sverige och Storbrittanien?

Syftet är gott och behovet är stort, men det finns få saker som är så avtändande som en plats för information där det inte finns någon. En webbsida är ett skyltfönster och vem vill handla i en butik där fönstret är tomt?

Det finns de som hävdar att slöseri inte existerar så länge köparen betalar för vad han köper. Men vet köparen av energi det med den mätning och debitering vi har? Kan vi få ETT elpris och EN räkning, tack!

Vi har en mätare i källaren eller gömd i ett skåp. Den enda gång vi får en hälsning från den är när energileverantören sänder en räkning. Och då är budskapet kamouflerat till energikostnad, fast kostnad, certifikatsavgift, skatt och moms så det är inte lätt att veta vad jag betalar för. Efter avregleringen har systemet dessutom blivit ännu mera köparfientligt genom att man får två räkningar. En från distributören och en från leverantören. Och de kommer vi olika tillfällen dessutom.

Stefan Edman föreslår i sin utredning ?Bilen, Biffen, Bostaden? (förslag 3 på sidan 94) att vi skall ha ett helt rörligt elpris. Men vi behöver dessutom EN räkning så att vi överhuvudtaget skall ha en chans att förstå vad vi betalar för. När vi får det blir det också lättare att hushålla på ett riktigt sätt.

Har ni hört allt tal om smutsig Dansk kolkraft - säkert! Men har ni också hört om allt Danmark gör för att effektivisera energianvändningen - mera sällan? Den 10 Juni gjordes en bred politisk överenskommelse i Danmark om att öka takten trefalt!!

I Danmark gör man sedan länge det som andra bara pratar om. Och nu kommer man att göra det ännu mer. Den politiska överenskommelsen sträcker sig till och med längre än den handlingsplan som lades fram så sent som i december 2004.

Man kommer att aktivera el- och fjärrvämeföretagen för att få bredare uppslutning och högre aktivitet. En särskild samordningskommitte skall se till att aktörerna samarbetar bättre. Byggandsmärkningen skärps och man skall göra avtal med byggbranschen om paket- och standardlösningar. Staten skall köpa energieffktiva produkter enligt särskilda kriterier och man skall förhandla med landsting och kommuner om att samma regler skall tillämpas av dem, se faktaruta.

Danmark skall också pressa på i EU för att direktivet om Eco-design snarast skall omsättas i verkliga normer.

Avtalet som gäller till 2013 har gjorts över hela den politiska skalan i Danska folketinget för att garantera dess stabilitet (Danska_avtalet_10_juni_2005.pdf ). Språket är lika klart och enkelt som avsikterna. Det svåraste är att de envisas med att ange energibalansen i PJ, men multiplicera med 0,2778 så blir det TWh i alla fall!

All industri som vill framåt organiserar sig för att synas och höras. Men inte de som sysslar med energieffektivisering, trots att de torde ha de bästa förutsättningarna.

Det finns industriorganisationer för sol, biobränslen, vind, kraftvärme, o.s.v., Och de är framgångsrika både genom att exponera sig för sina kunder och genom att “lobba” för sina intressen. Energieffektivseringen borde enligt alla uppskattningar av dess potential kunna ha en mycket större marknad, och motivera att de företag som arbetar där gjorde mer för sin egen sak. Så var är de? Och varför syns de inte mer?

Ett skäl är troligen att all alternativ energi är konkreta produkter. Effektivare energianvändning är ingen produkt utan en egenskap (bland andra) hos produkter som använder energi. Och alltså mycket svårare att visa upp. Ett annat skäl är troligen att några av de effektiviserande produkterna upplever inbördes konkurrens. Ett klassiskt exempel är frågan om man skall ha frånluftvärmepumpar i fjärrvärmeområden som försörjs från kraftvärmeverk. Det ena goda förtar det andra.

Electroux chef gör i Ny Teknik den 11 maj (se min webblog 22 maj) ett bra inlägg för att visa vitvarornas betydelse. Fler företag skulle följa detta exempel och framför allt borde de bilda en allians för att visa hur en effektivisering ser ut ! De små motsättningar som kan finnas borde inte hindra en kraftfull gemensam satsning från industrin själv. I synnerhet som det lönar sig!!

Är alla bidrag lika (som bofinken i den gamla historen)? Kan 70% stöd till solceller försvaras som lärinvestering?

I debatter om vilka åtgärder som skall sättas in för att skapa förändringar blir ordet “bidrag” ofta ett tillhygge som skall visa att stöd för en viss åtgärd är omotiverat. Ibland används ordet “kostnadseffektivt” med samma avsikt och kraft. Vem vill göra något som inte kan försvaras i termer av lönsamhet? Tyvärr stannar debatten ofta med dessa argument.

Den skulle emellertid blivit mera upplysande om man sett att vissa bidrag inte är bidrag utan investeringar i lärande. Det kan vara så när den produkt som får stöd utvecklas och senare blir konkurrenskraftig på sina egna meriter. Och det blir den när den åkt ner på lärkurvan tillräckligt för att utmana den existerande och förhärskande tekniken. I boken ?Creating Markets for Energy Technologies? finns mycket mera om hur detta går till.

För att dessa lärinvesteringar inte skall bli för kostsamma för samhället är det en viktig uppgift att identifiera nischmarknader där det finns en betalningsvilja som är högre än genomsnittet. I sådana fall begränsas samhällets kostnader samtidigt som man får en igång de privata initiativen.

Bidrag till solceller kan vara mycket motiverade och har gjorts till lärinvesteringar i många länder, men inte på den nivå där de Svenska bidragen lagts. Ett stöd med 70% är mycket svårt att motivera och skulle med stor sannolikhet kunnat ges en mycket mera kostnadseffektiv (!) utformning.

Byggnadsdirektivet och den Edmanska utredningens krav på “benchmarking” ger oss en uppfattning om hur det är ställt med byggnaderna. Vi tar tempen på patienten, men vi får inte glömma att be om receptet.

EUs byggnadsdirektiv och inte minst Stefan Edmans utredning “Bilen, Biffen, Bostaden” med dess krav på s.k. benchmarking av energitillståndet i byggnader ger oss en bra utgångspunkt för åtgärder. I en del debatter har vi också fått höra det vanligaste motargumentet, nämligen att det kommer att kosta pengar att få reda på husets energiprestanda. Vissa debattörer vill inte (eller kan inte?) se att det finns en plus-sida i kalkylen. Om man förbättrar husets prestanda så sparar man in kostnaden och det ofta mångfalt.

När man gör sin “benchmarking” bör den åtföljas av åtgärdsförslag (d.v.s. receptet) för hur man kan förbättra byggnaden. Sådana förbättringar kan ta sin tid, men om åtgärdslistan finns så kan man handla när det finns tillfälle. Danska erfarenheter av energibesiktningar visar just att åtgärderna inte kommer genast men så småningom och i samband med att man gör något annat med byggnaden.

När IEA bildades kallades organisationen för “Oljeklubben” och mycket av aktiviteten har haft energitillförsel som fokus. Bara på den allra senaste tiden har man dock skärpt ambitionen vad gäller effektivare energianvändning.

IEAs chef Claude Mandil intervjuades i BBC-programmet Hardtalk den 1 juni. Intervjun can ses på nätet. Han understryker bland annat att effektivare användning är en metod att hålla energipriserna nere.

Intervjun med Claude Mandil är intressant i sin helhet när han går igenom världens oljesituation i en mycket öppenhjärtlig ton. Mycket av det han säger är också ovanligt att höra i dessa sammanhang. Han understryker att höga oljepriser inte är ett stort problem för I-länderna, men hämmar U-ländernas utveckling.

Men om Du inte kan bärga dig så spola intervjun till slutet och lyssna noga. Claude Mandils slutord “We have a lot to do immediatly. The main message to our governements is - Please be serious on energy efficiency!”

Managment på internationell nivå. Fördjupning i olika ämnesområden såsom policy, teknik, marknadsföring mm. Och får möjlighet att träffa några av världens ledande personligheter och företag inom ämnesområdet.

Man kan själv under fem dagar plocka ihop sitt eget paket av 25 olika föredrag ur ett utbud av 160 stycken samt har fördjupningsdiskussioner med fördragshållarna och andra kursdeltagare.

Att det hela äger rum på Franska Rivieran är inte någon nackdel.

Det är ECEEEs summer study som ger denna möjlighet. Nackdelen är att detta tillfälle bara ges vart annat år. Kurserna tar emot 200-300 deltagare från främst Europa och USA, men har även stort Japanskt deltagande. Årets kurs ägde rum första veckan i Juni.

ECEEE står för ?The European Council for an Energy Efficient Economy? och id�n till dessa sommarkurser kommer från USA där det finns en motsvarighet som heter ACEEE. Deras kurser anordnas i Augusti jämna år och ECEEEs i Juni udda år.

Runt Europa är det allt fler företag som börjat få upp ögonen för möjligheterna som erbjuds när deras personal får ?nätverka? med kollegor internationellt på detta sätt, men ECEEE är öppet även för individer som blir medlemmar och vill kopplas in i nyhetsflödet. Kolla själv!

Den teknik vi behöver kan utvecklas och få extra draghjälp genom de stora volymerna i U-länderna.

I en artikel i tidningen Science den 27 Maj visar forskaren Evan Mills (som doktorerade vid IMES i Lund) en möjlig väg för att förbättra belysning i U-länder där man saknar tillgång till el. En sådan lösning kan tas fram till ett pris av cirka 200 SEK och har då en återbetalningstid på högst ett år. Den använder lysdioder för vitt ljus, WLED, som försörjs med solceller.

Men uöver det intresse en sådan tekniklösning kan ha för användaren så kan vi ju uppnå betydande minskningar i koldioxidustsläppen i världen. Bara det borde göra alla som arbetar med handel med utsläppsrätter och den Kyoto-mekanism som kallas CDM (Cleand Dvelopment Mechanism) mycket intresserade.

Och som om inte alla dessa fördelar vore nog så borde själva teknikutvecklingen, och hur lärkurvan för LED-belysning och solcellsanvändningar påverkas, vara mycket intressanta för oss i I-länderna. Ty det är i våra länder där vi använder så mycket ljus i lokaler att vi måste kyla bort värmen, särskilt när solen står på, som de riktigt stora synergieffekterna kan hämtas.

Vanligen tänker vi att Vi skall hjälpa Dem. Men 2 000 000 000 människor som saknar el kan hjälpa oss. Fast bara om vi hjälper dem först!

Två miljarder människor saknar tillgång till el. Det är illa nog men ännu värre är att deras alternativ för belysning bara ökar deras fattigdom. De är hänvisade till fossila bränslen för sina lampor och det är 300 gånger dyrare än att använda vanliga glödlampor eller 1600 gånger dyrare än att använda lågenergilampor. Av den totala summan som betalas för belysning globalt belastar 20% dem som nödgas använda fossilbränsle för sin belysning. Och de får 0,2% av ?belysningsnyttan?. Så fattigdomen blir bara värre genom att den fattige tvingas använda fossilbränslen till dåligt ljus! 

Och det angår oss alla eftersom fossilbränslet till belysning också svarar för stora koldioxidutsläpp. Mer än 1700 Millioner ton per år, att jämföra med utsläppen för motsvarande ändamål i IEA-länderna 240 Millioner ton! Så om vi verkligen oroar oss för växthuseffekten kan en insats för bättre belysning i U-länderna vara värt att satsa på. Och LED-belysning kombinerad med solceller är en intressant möjlighet.

?eller är det bara för oss andra? Electrolux vill vara ledande men har de det som krävs av en ledare?

I Ny Teknik 11 Maj tar Electrolux VD, Hans Stråberg, upp klimatfrågan och säger att den ?måste tas på allvar?. Han visar att hans företags produkter kan bidra till att i stor utsträckning minska utsläppen av koldioxid genom att minska behovet av el som produceras med fossila bränslen. Bra!

Han visar att ett större ansvar från användarna, bl.a. i offentliga sektorn, är klokt och lönsamt. De skall visa vägen och kräva bästa energiklass vid upphandling. Mycket Bra!

Utveckling av samhälleliga stöd som bidrag och skatteavdrag kan vara ekonomiskt motiverade och sätta igång en process där man byter till nya bättre produkter i hushållen. Jättebra!

Och Electrolux tjänar naturligtvis på detta? Ja vad är det för fel med att tjäna pengar på att sälja bra produkter - inget fel alls. Berömvärt och värt för andra att följa efter.

Hans Stråberg pekar på ett bra sätt ut vad andra skall göra, men sedan är frågan gäller detta också Electrolux eller gäller det bara oss andra? Vi som har blivit utpekade. I DN 30 Maj berättar man att just Electrolux framgångsrikt ?lobbat? i Bryssel för att minska miljökraven i enskilda länder, kraven på produkter och kraven på provning.

Så hur allvarlig är klimatfrågan? Så allvarlig att den som vill vara ledare också vågar gå före när det behövs? Den finske generalen Ernroth sade en gång att ?Trupp skall ledas framifrån och inte bakifrån?. Just nu fumlar Electrolux med marskalkstaven.

En “grönbok” förbereds av EU-kommissionen för att göra effektivisering till högsta prioritet.

För drygt ett år sedan gjorde EU en “grönbok (green paper)” för Europas energistrategi. Sådana “green papers” är en sorts rådslagsmaterial där man presenterar ett underlag med fakta och problemställningar samt ställer ett antal frågor. Det liknar alltså de svenska utredningarna (SOU) med deras remissomgångar. Resultatet kan sedan bli ett “white paper” som tjänar som underlag för arbetet med direktiven.

Bakgrunden till grönboken om strategin var oron för växande energibehov och ökat beroende av import för försörjningen. Dessa problem har väl snarare accentuerats sedan dess men medvetenheten om effektiviseringens betydelse har också ökat (se weblogen fredagen 27 Maj).

Men naturligtvis gäller här som annars att “som man frågar får man svar”. Den som formulerar problemet har en fördel och vi vet sedan länge att frågorna om effektivisering lätt kan bli triviala. Till de mera extrema synpunkterna hör till exempel att hävda att det finns inget slöseri med energi så länge människor frivilligt betalar för det de använder! Det finns anledning att bevaka det som kommer från EU i denna fråga mycket noga, men också att glädjas åt att frågan kommit högt upp på dagordningen.

Det Europeiska systemet med utsläppsrätter som kan köpas och säljas ger mervärde åt energisparandet. Man kan tjäna på både gungorna och karusellen samtidigt

Den här veckan stack priserna för ett ton koldioxid närmare 20? per ton efter att ha legat kring 15? ett bra tag. Om man räknar om vad det skulle betyda för el producerat med kol i kondenskraft skulle det ge ett mervärde för varje sparad kWh med drygt 18 öre/kWh. Om det istället är sparad energi från olja för uppvärmning hamnar man på c:a 6 öre per kWh.

Men vad är då “marginalproduktion”? I första hand beror det på tidsperspektivet. De värden som anges här kan ses som ett sätt att uppskatta nivå och yttergränser så att man får en aning om hur mycket mervärdet kan vara.

Företag som handlar med utsläppsrätter skulle alltså kunna räkna in ett mervärde utöver vad man sparar.  Man slipper att köpa utsläppsrätter och man behöver inte betala för den sparade energin.

Plötsligt hände det! Energieffektivisering hamnade högst på önskelistan för alla världens ledare. Låt oss ge dem vad de vill ha!

Det är glädjande att notera. Har droppen till sist urholkat stenen? Har det envisa tjatandet från oss alla effektiviserings-nördar gått hem?

IEAs energiminstrar hade vid sitt möte i början av maj energieffektivisering som viktigaste åtgärd för att lösa både miljöproblemen och skapa bättre säkerhet i energisystemen. Det framgår av deras kommunik�.

EUs kommissionär för energi sätter också effektivisering i främsta rummet när han gör sin förteckning över viktiga frågor

Men kanske ännu viktigare med tanke på att den stora tillväxten i världen sker utanför OECD-området är att Kina lanserat en mycket ambitiös sparplan för energi.

Nu måste vi dels se till att dessa förhoppningar från världens ledare infrias och dels se till att inte dagordningen får något annat utseende när ledarnas intresse får annat fokus.

Europa satsar för lite på forskning och utveckling. Offentliga upphandlingar, som svarar för 16% av BNP, skulle kunna stimulera till ökade insatser från den privata sektorn.

Detta är i all korthet tanken bakom arbetet i en grupp som tillsatts av EUs forskningsdirektorat. Gruppen skall lägga förslag till hur man, inom ramen för upphandlingsdirektivet, kan få köparna att inrikta sig mera på innovationer i produkter och tjänster - att satsa på högre värde. Starka och kunniga kunder motiverar utveckling hos tillverkare.

Lord John Maynard Keynes beskrev i sin General Theory hur man kunde stimulera ekonomin till högre efterfrågan och därmed minska arbetslösheten. Vi borde kunna göra samma sak för att öka innovationstakten och möta framtiden med större tillförsikt.