Uthålliga energisystem förknippas ofta med (ökat) nyttjande av förnybar energi. Men effektivisering av användningen är en förutsättning för att ge mer utrymme för de förnybara lösningarna. Ett internationellt partnerskap som har denna kombination som mål och kännetecken är REEEP med säte i Wien och som är understödd av en mängd länder, tyvärr (ännu inte) Sverige.

Om man ser till tänkbara kombinationer av energianvändningens intensitet (hög-låg) och energitillförselns karaktär (koncentrerad-utbredd) är vissa lösningar lämpligare än andra ur uthållighetssynpunkt.

Omdömena “OK” i figuren avser i huvudsak den tekniska funktionen och färgerna indikerar lämpligheten med hänsyn till uthålligheten i systemet. Att en ruta är vit istället för svart beror enbart på att svart text i svart ruta också är olämpligt!

Matrisen antyder emellertid också att det inte bara är en fråga om tekniska lösningar utan också en fråga om organisation på marknaden, och ägarskap!?

För mindre än ett år presenterade Miljövårdsberedningen en strategi i tio punkter för att öka takten i energieffektiviseringen. Regeringen gav Boverket i uppdrag att analysera och konkretisera några av förslagen från strategin vilket man gjort i samverkan med energimyndigheten. Men visionerna tycks ha krympt! Och det oroar i en tid när EU (och många andra) efterlyser kraftfulla åtgärder.

Så här skriver Boverket i sitt pressmeddelande. “I rapporten föreslås flera ändringar i bygglagstiftningen. Ett exempel är att man måste göra en bygganmälan när man tilläggsisolerar fasaden.” I pressmeddelanden brukar man lyfta fram de tyngsta förslagen till påseende! Vilka de övriga är nämns i sammanfattningen till rapporten och de gäller att ge energiråd vid ventilationskontroll och att ge stöd för utredningar efter energideklarationer (var det inte det som deklarationen avsåg?)

Verket framhåller själv i pressmeddelandet att 40% av energin används i (befintliga) byggnader men förslagen ifråga om tyngd berör främst nya byggnader. Så man får väl anta att allt är bra som det är. Vad skall regeringen göra nu då?

Budgetpropositionens energidel innebär att man återställer energiforskningen och betonar vikten av krafttag på energiområdet för att skapa ett uthålligt energisystem. Men därutöver är det märkbart tomt på nya id�er. Kanske (och förhoppningsvis) beror det bara på att ärenden i regeringskansliet måste beredas i en viss ordning och att det kommer nya utspel senare. Miljövårdsberedningens förslag från i fjol ligger ju väl i linje med EUs grönbok.

Stödet för elvärmekonvertering förefaller inte bli utformat så att det skapas marknad och produkter utan bara ett bidrag som “köper el-kWh” samtidgt som det etableras ny elvärme i annan bebyggelse. Det är inte ens ett nollsummespel.

Energimyndigheten har lagt en rapport som kallas “Förbättrad energieffektivitet i bebyggelsen” och som lägger hela tyngden på “ekonomistiska” resonemang. Rapporten tycks närmast anse att åtgärder är onödiga eftersom de ekonomiska incitamenten är tillräckligt starka med dagens kostnadsförhållanden.

Rapporten har alldeles rätt i att incitamenten är starka (och växande) till följd av energipriserna. Men det är just det som är ett av de stora problemen. Incitamenten är starka men ändå genomförs inte åtgärder i tillräcklig omfattning!? Rapporten bortser nämligen från två fundamentala förhållanden i sammanhanget:

�      Effektivare energianvändning är inte en produkt utan är en egenskap hos produkter som har ett annat syfte. Användarna kan oftast inte särbehandla energiaspekten i sina val och göra valen på (energi-) ekonomiskt rationella grunder

�      Människor agerar inte enbart på ekonomiska grunder utan avgörande val utgår från vanor, mode, bekvämlighetsaspekter mm. Man är inte bara konsument man är människa - också!

Även med det ekonomistiska perspektivet kommer man till förvånande slutsatser. Det spelar t.ex. ingen roll att hushållen minskar sin användning av el och värme som produceras med fossila bränslen som fordrar utsläppsrätter eftersom producenten i så fall kan sälja sin utsläppsrätt till någon annan och utsläppen förblir konstanta. Jomenvisst! Men detta visar ju bara att systemet med utsläppsrätter behöver reformeras och kan inte tas till intäkt att det inte är klokt att effektivisera sin användning!

Rapporten är även i ekonomiskt hänseende “statisk” och avgränsande och berör inte frågor som energieffektiviseringens betydelse för uthålligheten (genom att den skapar större utrymme för förnybar energi), energisäkerheten (genom att den ger möjlighet till större diversifiering på en mera kontrollerbar nivå), energipriserna (genom att den anstränger marginalerna i systemet mindre), sysselsättningen (genom att den skapar arbetstillfällen med större spridning på branscher och geografiskt), eller näringsutvecklingen (genom att den skapar underlag för nya industrier på en världsmarknad som ?skriker? efter effektivare produkter). Man kan med en suck instämma i den Danske energiforskaren Jörgen Nörgaards konstaterande: ? Det är möjligt att det inte är kostnadseffektivt att rädda världen, men det kan vara en bra id� i alla fall?.

Redan i början av 2006 samlas grönbokens förslag till en Action Plan annonserar kommissionär Piebalgs. Han har lagt fram en fem-punktsplan motiverad av de snabbt stigande oljepriserna och lista toppas av effektiviseringsåtgärder. Han trycker också på för att både snabba på och fördjupa innehållet i byggnadsdirektivet och energitjänstedirektivet.

Han vill därutöver öka det internationella engagemanget och annonserar både bilaterala och multilaterala insatser. Får han något stöd från Sverige? Man undrar efter att ha sett de tveksamheter som uttalas om energideklarationerna (se blogg 16 September) eller den utredning som Energimyndigheten lagt “Förbättrade energieffektivitet i Bebyggelsen” och som är tryfferad med förbehåll och Brasklappar.

På flera håll i Sverige anstränger man sig för att slippa energideklarationerna. Argumentet är att de är besvärliga och innebär användning av “schabloner som upplevs krångliga och främmande”. Ja det var ju en av poängerna! Fastighetsägaren har ingen överblick över energisituationen och hur den skall förbättras. Det är krångligt och främmande för honom. Med deklarationen får han hjälp att göra förändringen mindre dramatisk. Så gör man i Danmark. Med framgång.

Departementet har äntligen reagerat på att elpriserna sticker iväg uppåt. Liberaliseringen av elmarknaden gav oss möjligheten att “rösta med fötterna” dvs välja elleverantör till vi var nöjda. Denna påverkan tycks emellertid vara obetydlig. Den egentliga makten över elpriset sitter emellertid inte i fötterna utan i huvudet och fingrarna. Genom effektivisering kan vi påverka, men vi måste vara många som gör det. Och det är en hake - var finns den aktör som “aggregerar”  effektiviseringen? 

Skolboksteorin innebär att priserna sätts av efterfrågan och att tillgångarna rangordnas efter sina kostnader (se bild 3.1 från SOU 2002:7 nedan). På kort sikt och när man ligger nära kapacitetstaket kan man påverka “priselasticiteten” och undvika extrema pristoppar som eljest behövs för att hålla tillbaka en rusande efterfrågan som kan leda till driftstörningar. Redan ganska små justeringar kan ge stor prispåverkan.

På längre sikt gäller samma förhållanden. Effektivisering, som redan i sig innebär kostnadsminskning, innebär också prispåverkan (se bild 5.2 som försetts med tillägg för att visa konsekvenser av effektiviseringen). Så den egentliga makten över elpriset ligger hos konsumenten men fordrar samtidigt någon sorts organisation för att ge full effekt.

Men sedan finns behovet kvar att se till att inte andra samhällsaktörer motverkar de goda syftena genom sin ställning på marknaden.

Kan man utläsa av “European environment outlook” (OBS 9 Mb!), rapporten från EUs miljömyndighet, EEA. Pressen på miljön blir hårdare av demografiska orsaker. Vi klarar Kyotoavtalet med ett nödrop, men därefter blir det svårare och inte ens de svåraste konsekvenserna som t.ex. att Golfströmmen vänder, kan helt uteslutas!

Luftföroreningarna minskar dock markant även om det kommer att finnas problemområden. Och EUs insatser att med program och nya, mera integrerade lösningar ifråga om policy, är lovande säger man.

För energianvändningen ser man en markant frikoppling (decoupling) i relativa termer från den ekonomiska tillväxten, dvs även med ökat välstånd så ökar energianvändningen inte lika snabbt. Och det är också en tydlig skillnad mellan de gamla och de nya EU-medlemmarna i detta avseende, se bild.

Åtminstone i retoriken. USAs nya “Energy Policy Act” börjar med effektiviseringens nödvändighet. EU-kommissionären Piebalgs noterade också detta som positivt när han kommenterade den Amerikanska hållningen vid SESSA-mötet den 9 September, men han nämnde också att lagtexten är svår att tränga genom bland annat på grund av dess volym.

Och dess verkliga innebörd betvivlas av Washington Post. Andra amerikanska presskomentarer är mera cyniska och man säger att det är mest ett hopkok som försöker få det att se ut som om man gjort något.

Till det positiva hör ändå att man fortsätter och bygger vidare på sitt “Federala Energy Management Programme”, FEMP, där den offentliga sektorn skall vara föregångare i den självklara uppgiften att göra lönsamma energisparåtgärder. Och det är ju varken nytt eller revolutionerande, men så långt har vi ju inte kommit ännu i Europa.

Under c:a ett år har SESSA-projektet drivits för att föreslå förbättringar av elmarknadsregleringarna i Europa. Deras slutredovisning ägde rum i Bryssel den 9 september och kommissionären Piebalgs kom själv för att lyssna och kommentera. Utöver förslagen var det också intressant att notera vad som inte sades - och vem som inte var där!

SESSA-projektet som siktar till reform av regleringarna har haft undertiteln ?Sustainable Energy Specific Support Assessment?, därav förkortningen SESSA. Men uthålligheten lyste mest med sin frånvaro i redovisningen! (Sessas samlade papper finns på http://sessa.eu.com/public/publications.php )

Från ett av deras arbetspaket redovisade professor P�rez Arriaga, från Comillas i Madrid, visserligen en ordentlig genomgång av behovet av DSM (Demand Side Mangament) och även behovet av en reformering av tilldelningen av utsläppsrätter, men i gruppens slutförslag kan man endast ana dessa behov i ett förslag till ökade möjligheter och utveckling av ?balanstjänster?.

I diskussionen nämndes närmast i förbigående frågorna om investeringar i uthållig försörjning, om ?decentralised power? och om ?energitjänster?. Kommissionär Piebalgs var dock i sitt slutanförande mera tydlig med att en energiomställning är nödvändig och att en sådan börjar med effektiviseringen.

Men man kan också undra över frånvaron av vissa deltagare från EUs länder. Energimyndigheter, Systemoperatörer, Department och Branschforskningsorgan borde väl finna ett sådant här evenemang vara högprioriterat? Men de som har sin dagliga gärning i sådana organisationer var lätt räknade. Återigen får man vara glad för Piebalgs närvaro - den som har det verkliga inflytandet på området.

PS Projektet har finansierats av forskningsdirektoratet för att ta fram ?Scientific Support to Policy? och har därför engagerat ett stort antal forskare runt Europa. Det finns en hel rad mycket intressanta projekt av detta slag och ett av dem är Delfi-studien som berörts i tidigare inlägg (29 Augusti).

Men när det börjar mörkna på hösten är det väl dags att ta upp detta med energisparlampor igen (CFL, Kompaktlysrör). Och att fråga oss själva (vi effektiviseringsnördar) vad vi gör för fel när glödlampan fortfarande dominerar i hemmen som ljuskälla. Avkastningen på investeringen i energisparlampor är ju bedövande och slår alla aktieklipp med råge. 100% minimum!

Naturligtvis är det en nyttig påminnelse om att det inte är enbart lönsamheten som styr människors val. Och tekniken har fortfarande en del brister, långsam tändning framför allt. Och motargumenten om att ljuskällorna tillför huset värme kan inte bara viftas bort.

Men har vi t.ex varit tillräckligt ihärdiga i att visa hur man kommer förbi en del problem och i att både visa hur tekniken utvecklats och att påverka den till ytterligare förbättring. Många aramturer har plats för flera ljuskällor och man behöver inte ha sparlampor i alla. Då kamoufleras brister i tändegenskaperna. Värmeavgivningen från lamporna bidrar mera sällan till rumskomforten eftersom lamporna sitter på fel ställe ur värmesynpunkt. Vi kan inte klandra Svensson för att han inte är helt fokuserad på energisparande men vi borde nog tjata lite mer men med vässade argument.

Men om vi nu ändå skulle peka finger åt någon! Varför är det så ont om armaturer som lämpar sig för just energisparlampor? Och samhällsinformationen är inte heller så omfattande. Råd och Rön hade en test för över ett år sedan. I Danmark finns både A-paeren och Godt Lys. Och det är ju inte så svårt att läsa Danska!

Dow Jones publicerar “Sustainability Indexes” och gör analyser av företagens sätt att sköta frågor om miljö och uthållighet. I deras senaste analys målar de en positiv bild upp i den meningen att förändringar sker till det bättre (men också att man börjar från en ganska låg nivå).

De noterar att informationen om uthållighetsfrågor blir vanligare i årsrapporterna och också kopplas till finansiella mål och drivkrafter. Samt att “Human Capital Managament” är en framgångsfaktor. Kan man ana en “outsourcing-rekyl”?

Att information om miljö och energi i årsrapporter kan vara intressant och ändå inte behöver tynga rapporterna ser vi i ett av de mest hemvävda svenska företag som finns, nämligen Clas Ohlson (bild nedan). Det finns mer på sidan 17 i deras årsrapport.

Vi närmar oss ett val och på många håll hörs ordet “Kunskapssamhälle”. Ett sådant fordrar fungerande kopplingar mellan teori och praktik, mellan forskare och praktiker. I båda riktningarna. Kunskap måste testas, utvecklas och testas igen. När det gäller energi och miljö fanns en gång en sådan länk. Den hette Byggforskningsrådet (BFR) men den är borta nu. Kan det vara ett av skälen till att vi har så mycket retorik om att utveckla grön teknik men ser så lite i praktiken? BFR var ett nav som vi borde uppfinna - igen

De gav ut hyllmeter med rapporter varje år i vilka man kunde finna både avancerade framställningar från forskare för deras likar men också enklare material där forskningsresultaten “togs ned” till en praktisk nivå. Deras produktion var pålitlig och när man funderade över ett tekniskt problem som berörde byggnader, miljö och energi så fanns det alltid ett uppslag hos BFR. Det blev till en brygga mellan forskarsamhället och vardagens ingenjörer. Och utgjorde en del av den goda cirkeln.

Det brukar sägas att man inte skall uppfinna hjulet mer än en gång. Men det kanske behövs om man råkat slarva bort det man redan hade?

PS: Lades BFR ned som hämnd för att de också publicerade rapporter om att det var svårt att städa bakom toaletten? Vissa kritiker (mest män som man kan anta inte var de som städade) tog denna rapport som ett uttryck för onödig forskning. Men det är fortfarande lika svårt att städa bakom toaletten!

TV-trenderna med att göra om saker har äntligen nått fram till något nyttigt med “No Waste Like Home” i BBC2 i Storbritannien. Deras “Queen of Green”, Penney Poyzer, har på bästa sändningstid visat hur en familj minskar avfall och slöseri med 94%. Fast de verkar ha varit riktiga “energigrisar” med en inomhustemperatur på 28 grader!! Programledaren har emellertid lyckats väl även med mera normala familjer.

Listan över produkter som rekommenderats i programmet kan vara nyttig och det finns flera andra intressanta miljötips att följa. Man kan t.ex. fylla i sin egen personliga koldioxidbudget. Om man törs!

Och naturligtvis finns en särskild lista med energispartips. Känns befriande efter att ha läst den svenska pressens ständigt återkommande “heta” listor över energileverantörernas priser.

Ibland diskuteras om inte detta med att spara energi kan göras skojigare och hur man skall nå ut till unga sinnen med budskapet. Ett ofta återkommande förslag är att man skall göra bra dataspel. Det finns ett som heter “hogbusters” och som kan ge den spelande ett certifikat som grisjägare.

Och med tanke på att en stor del av dem som spelar dataspel är unga i sinnet men har en födelseattest vars papper börjar gulna så finns det säkert ett stort intresse för spelet. Vill man ha mera grundläggande och seriös information så kan man söka sig till Alliance to Save Energy som sponsrar spelet. Då är man i gott sällskap av ett tvärpolitiskt samarbete i USAs Senat och Representanthus. Är det något som rimligen bör vara i allas intresse så är det att stoppa den ineffektiva energianvändningen, oavsett politisk uppfattning i övrigt. Och det är samma energigrisar här som där!