EU:s Energikommissionär Andris Piebalgs räknar i sin blogg upp de viktigaste punkterna för Europas energipolitik. Det är:
1. Elproduktion utan koldioxid
2. Fossilfria transporter
3. Byggnader som levererar snarare än använder energi
4. Elnät som samlar upp och återdisrtibuerar el från många små källor
5. Europa som effektiviseringens banerförare i världen.

Det är inga små saker han har på sin agenda. Han behöver minst en ny period för att klara av allt detta och helst en förstärkning bland kollegorna i kommissionen. Om han kunde få en lika målinriktad kommissionärskamrat från Sverige i den nya kommissionen vore det bra. Anders Wijkman vore ett sådant stöd. Det skulle också visa att Sverige menar allvar i klimatfrågorna.

Deutsche Bank bedömer att drivkrafterna till förändring håller i sig men att det är huvudsakligen genom regeringarnas detaljregleringar och stimulansåtgärder som man håller trycket uppe. Ett ramverk med mera marknadsstyrning håller emellertid på att formas. De dominerande investeringarna sker på:
* Sol och Vind
* Avancerad belysning
* Energieffektiva byggnader
* Smarta nät - en revolution
* Elbilar

Deras rapport tar också med Kina och visar påtagligt stora satsningar både där och i USA på ett sätt som snabbt knuffar tillbaka Europa som centrum för satsningarna.

De har också noterat effektiviseringens roll ifråga om energisäkerhet på ett intressant sätt och dessutom som “the green sweet spot in the centre”, se bild.

Flmen Slumdog Millionaire vinner alla Oscarsutnämningar. Den utspelas delvis i Indisk slum där barn exploateras hänsynslöst och filmen har anklagats för göra fattigdom till pornografi. Det är bara bilder att titta på, inte en verklighet att förhålla sig till har det sagts. Lite grann som vi ser på klimatfrågorna.

Sunita Narain, Indiens ledande miljödebattör, reagerar och undrar över hur I-länderna hanterar sin klimatroll och hur de hanterar U-länderna. Varför vi läxar upp dem istället för att gå före och visa hur man gör för att minska utsläppen på riktigt? De industrialiserade ländernas utsläpp är ursprung till klimateländet och U-länderna, när de vill ha samma “levnadsstandard”, kommer att öka problemen genom att addera stort till utsläppen. Då görs “utfästelser” att minska utsläppen. Vi skall minska OM de andra gör det, men vi skall göra det “kostnadseffektivt” genom att köpa minskade ökningar (!) från U-länderna och kalla dem för minskningar i vår egen bokföring. Sunita tycker inte att det inger trovärdighet.

Hennes reaktion är värd att fundera över också i ett snävt och egoistisk perspektiv för oss själva! Om vi verkligen utnyttjar vår egen hemmamarknad för att effektivisera användningen får vi dubbel trovärdighet. Som ärliga föregångare och på köpet trovärdighet på de ENORMA marknader som finns i t.ex. Indien och andra växande ekonomier.

Om man fick den frågan skulle man troiligen bett om att få lite mer information. Till exempel om vad det kommer att kosta? Kanske om vad de gör med soporna, möjligen om varför den nya restaurangen skall vara 2-4 gånger större än den gamla? Sannolikt också om vem som skall äga den. I synnerhet om jag genom mitt svar ger “samtycke” till att restaurangen drivs vidare under decennier framöver. Det kunde ju annars vara bra att veta att det finns bra kvartersrestauranger, bra hemlagat och mera näringsriktiga alternativ till samma eller lägre kostnad

Men när det gäller kärnkraft kan man ställa frågan ”Är Du för eller emot att man ersätter gamla kärnkraftverk med nya?”. Utan att ge upplysningar om kostnader, avfall, ägarförhållanden, behov etc. Och utan att man får någon upplysning om alternativen. Sedan publicerar man i tidningen svaren under rubriken “Starkt stöd för kärnkraft”. (I tidningens nätupplaga har man dock ändrat rubriken på samma artikel till “Fler tvekar om ny kärnkraft”!!)

Nu diskuterar man i medierna hur svaren skall tolkas. Man borde diskutera hur frågan formuleras och presenteras!

Formuleringen är inte avsedd att misskreditera våra beslutsfattare utan att fundera över hur kollektivt beslutsfattande går till. I senaste numret av The Economist skriver man om just detta och om hur man studerat olika insektssamhällens sätt att fatta beslut. Det finns nämligen klara likheter mellan dessa och våra egna representativa demokratier. Man har intressanta exempel på hur insekterna hämtar och kommunicerar information. Likheterna gäller dock inte enbart politiska processer utan kanske i ännu högre grad hur finansvärlden agerar!

Bina är effektiva och förmår både inhämta viktig information, för kollektivets bestånd, och “individuellt” ta ställning till den så att man inte missleds. Partidisciplinen är inte total! Kackerlackorna lät sig emellertid infiltreras och tog beslut som inte gagnade dem på sikt. Myrorna visade sig bra både på att komma till beslut och att genomföra dem genom att utbilda vägledare. Eller var det lobbyister?

The Economist har tittat lite på hur EU-parlamentet fungerar och menar att ledamöterna borde vara lite mera som bina i sitt beslutsfattande.

Vi vill ha mera kraftfull datorservice men det löser vi med lap-tops och internet och inte med större datorer. Vi vill ha mera telekommunikation men för det har vi mobiltelefoner som kommunicerar trådlöst och inte större telefonväxlar eller fler telefonstolpar. Så varför skulle vi, för att driva motorer och ha god belysning, behöva ha stora kraftverk som har sönder atomer? Ungefär så ställs frågan retoriskt av Amory Lovins i NY Times där han argumenterar för decentraliserade mindre kraftanläggningar och smarta elnät.

Men det kanske är billigare? Med kärnkraft till exempel? Svenskt Näringsliv ställer frågan “Är kärnkraft dyr?” och skall besvara den vid ett seminarium nästa vecka då man utgår från en rapport som lämnades för några månader sedan. Av den framgår att kärnkraft är billig! Förvånansvärt billig, åtminstone om man jämför med de undersökningar som gjorts i USA och som inte beställts av kraftbranschen själv.

Förutsättningarna i de svenska rapporterna är genomgående offertdata för de senaste byggena Olkiluoto och Flammanville. Där har man redan råkat ut för förseningar och budgetöverskridanden. I USA har man studerat just dessa risker i kärnkraftbranschen och visar att ökade kostnader i anläggningarna med 2-4 gånger är regel!

Källor:
Elforsk
Svenskt Näringsliv
Keystone
Lazard m.fl.

Man kan undra hur bilindustrin (som helhet) kunnat undvika att läsa skriften på väggen “Miljöanpassa” när den ändå stått skriven ganska länge? Ändå har man envist satsat på stora bensinslukare och på att sälja dem med mördande reklam. Inte alla men alldeles för många.

Och ändå är det inte bara några få miljömuppar som klottrat grafitti-text på väggen utan välrenommerade management-konsulter och finansrådgivare. Uppenbarligen har deras budskap kommit i skuggan för andra som vädjat till mera grundläggande mänskliga instinkter såsom möjligheten till snabba klipp.

Så låt oss hoppas att, krisstämningen till trots (eller just därför?), flera börjar tänka på rekonstruktion av sina företag NU innan de står under galgen. Ett bidrag till rekonstrueringen kan man få i Financial Times där professorerna Vermeer och Clemen från Duke University skriver att “Ultimately, sustainability in the 21st century will require companies to go deep, go wide, go local?. Vilket betyder att organisationen skall impregneras och mobiliseras för att se sina möjligheter i ett uthållighetsperspektiv samt förankra det i sin lokala verklighet och hemmamarknad.

Är det detta energiföretagen och den gamla basindustrin gör när de satsar på en gammaldags storskalig teknik eller visar de bara upp samma beteende som givit (delar av) bilbranschen en kris?

En början kan vara att läsa IEA:s Creating Markets for Energy Technologies.

Rocky Mountain Institute, RMI, tar upp den gamla frågan om relationen mellan energi och ekonomisk aktivitet men ger den lite nytt spinn. De hävdar att man i USA kan minsak elanvändningen med 30% (och kolanvändningen med 60%) genom att utjämna olikheterna i elanvändning mellan delstaterna (se bild). Skillnaden finns av uppenbara skäl såsom klimat och industriell aktivitet, men RMI tittar närmare på dessa faktorer i sin analys.

Det är ju inte alldeles obekant att industrier inom samma bransch kan uppvisa stora skillnader och att vissa slösar avsevärt med resurserna även om deras ägare aldrig för sitt liv skull erkänna det. Sättet att redovisa med interaktiv karta kanske vore något att ta efter för Sverige och på kommun eller landskapsbas? Då kanske det skulle bli naturligare att ställa frågan om hur effektiv man är än att ställa kravet på ny kraftproduktion?!

Det tyska miljödepartementet, under ledning av deras minister Sigmar Gabriel, har sammanställt 10 riktlinjer för sin energipolitik till 2020 under rubriken “Nytt tänkande - Ny energi”. Om effektiviseringen säger man att man har för avsikt att sänka energikostnaderna och skapa minst 500 000 nya jobb i effektiviseringsbranschen.

Men man bekräftar också sin avsikt att fullfölja utfasningen av kärnkraften. Det finns ingen väg bort från avvecklingsvägen, “Einen Ausstieg aus dem Ausstieg darf und wird es nicht geben”, heter det.

Kolkraften vill man istället utveckla med successiva höjningar av verkningsgraden och genom infasning av koldioxidinfångning (CCS-teknik), se bild.

Genom att elanvändningen minskar med 11%, värmeanvändningen med 25% och kraftvärmeanvändningen (särskilt i decentraliserad produktion) samt förnybar energi ökar, skall fossilanvändningen totalt sett minska.

Anders Wijkman fick i veckan som gick en utmärkelse för sitt idoga arbete för uthållig energi. I EU är hane en välkänd och uppskattad person som kan det politiska finliret och ofta lyckas jämka ihop motstridiga viljor och aparta särintressen. Det borde göra honom till en intressant kandidat för den nya EU-kommission som skall plockas samman i höst.

Sverige vill ju gärna framstå som särskilt ledande i klimatarbetet och skulle genom att nominera Anders både kunna visa att man menar det man säger och få ett väsentligt arbete uträttat.

Under alla förhållanden, GRATTIS Anders!

Och det skall vi nog vara glada för. Man har presenterat en gemensam färdplan (Roadmap) för energi och klimat. Det är intressant att se vilka områden de pekat ut.
1. Minskade utsläpp från kolanvändning (särskilt koldioxidinfångning)
2. Effektivisering och energisparande över hela linjen (alla sektorer)
3. Utveckling av smarta nät för att möjliggöra utnyttjande av småskaliga resurser
4. Utveckling av förnybar energi av alla slag
5. Mätning av utsläpp och finansiering av ny teknik.

För den som är intresserad av var framtidens industrisatsningar och investeringsmöjligheter finns bör rapporten vara högintressant läsning.

Det finns en ny rapport om effektiviseringsläget i världen som helhet och som utarbetats av REEEP (Renewable Energy and Energy Efficiency Partnership) med hjälp av Ecofys i Holland. Den visar inte bara tillståndet utan ger också en goda exempel på lyckade åtgärder och policy-exempel som kan vara värda att följa. Samt en utblick på möjligheterna till 2050. Översikten hämtar sina exempel från många andra rapporter men har fördelen att komprimera och skala av till enkla goda illustrationer. Som t.ex den här bilden (nedan) som avser byggnadsisolering i nybyggnation och där Sverige ligger bra till.

Märkligt att den svenska regeringen inte medverkar aktivt i REEEP som jobbar med kombinationen av effektivisering och förnybar energi utan istället valt att sätta sina resurser i det nybildade IRENA som bara fokuserar på förnybar energi. Men det ena goda behöver väl inte utesluta det andra? I synnerhet inte nu när Alliansens överenskommelse ändå innebär en omorientering. En säker energitillförsel måste i första hand vila på en effektiv(are) energianvändning!

Kommer det att byggas någon ny kärnkraft även om den är mera kostsam än alternativen? Obetingat JA! Ekonomin är en underordnad fråga, ty det handlar även om företagskultur och om marknadsmakt.

För ett tiotal år sedan skrevs en doktorsavhandling där Brita Olerup studerade det dåvarande Stockholm Energi inifrån. Den handlar om vad som händer i ett företag som utsätts för yttre krav (på att vara miljöanpassat) och heter “Managing External demands”. En av de saker som framgår är att företagets gamla kultur, som är helt tillförselorienterad, utmanas och slår tillbaka.

Företagens kulturella bakgrund är också föremål för Cathrerine Coormans studier där hon visar att blockeringarna inför en förändring inte alltid (eller ens huvudsakligen) är grundande på objektiva förutsättningar utan på tidigare erfarenheter och gruppens uppfattning av vad som “är rätt”. Genom beslutet att “ta bort den bortre kärnkraftsparantesen så lyfts trycket av från de gamla kraftdominanterna. De alternativa och ibland bättre lösningarna är inte deras lösning och sållas bort tidigt i beslutsprocessen. Precis som Olerup registrerade i sin avhandling.

Och ekonomiskt då? Tja om Du är stor på en marknad och kan dominera prisbilden och/eller har stora “övervinster” då kan det vara god företagsekonomi att se till att det tillståndet består och inte luckras upp genom att t.ex. det kommer in fler konkurrenter eller att kunderna blir mera rörliga. Det finns en teori om hur konkurrensen fungerar på en marknad, med ett fåtal stora dominerande företag, och med vars hjälp man kan beräkna hur priset kan hållas högt över kostnaden (se bilder nedan).

Storleksförhållandena och stelheten i efterfrågan på den nordiska marknaden innebär att priset kan hållas uppe rejält. Det finns bara två sätt att motverka detta; genom att öka antalet aktörer på marknaden och genom att kundernas möjligheter att styra ned sina belastningar ökar (ökad priselasticitet). Ett energisystem med många aktörer är då inte önskvärt för de redan befintliga och stora. De har råd att bygga även anläggningar som är olönsamma men som betalas av de stora vinster man gör i t.ex. vattenkraften och att vid behov priskonkurrera ett tag så att maktstrukturen inte rubbas för mycket.

Man satsar i Norge stora belopp, 10-20 MNOK per år, för vart och ett av 8 nya forskningscentra på energiområdet. De skall uttalat bli världsledande på sina områden.

Norge är ju också rikt begåvat med naturresurser som har stora möjligheter. Det syns tydligast i satsningarna på havsbaserad vind och på koldioxidinfångning (CCS), men också solceller och bioenergi finns med. Energianvändningen fick också vara med på ett hörn med ett center i Trondheim för noll-utsläppsbyggnader (Zero-emission buildings).

Det gamla märket för att signalera energieffektivitet inom EU har tjänat ut sedan länge. Orsaken är att man redan nått högsta klass (A) och tvingats introducera både A+ och A++. Vad skall man göra när det kommer ännu bättre produkter på marknaden? För några år sedan föreslogs att man skulle vända på skalan och använda siffror istället. Den bästa klassen skulle bli 7 och sedan kunde man fortsätta vidare med 8. 9, o.s.v. Smart!

Problemet var bara att de flesta motsatte sig lösningen eftersom man ansåg att skalan A-G var inarbetad i det allmänna medvetandet. Så det verkade köra fast. Tills nu! Man har nämligen kommit på att man istället för A+ kan ha A1 och istället för A++ kan ha A2 o.s.v. Man kombinerar alltså både de kända bokstäverna med de mera flexibla siffrorna (se bild). Smart kompromiss.

I en resolution i EU-parlamentet skisseras ett modernt system med utnyttjande av ICT (Information and Communication Technologies). Ett system som centreras kring lokala decentraliserade resurser och med ett smart nät som ryggrad. Dokumentet är fyllt av den vanliga EU liturgins textflöde men visionen är tydlig. Kontrasten till den svenska situationen där man nu riskerar att kedja fast sig vid gårdagens energiteknik är slående.

Några nyckelfrågor i EU-resolutionen:
* Använd grön upphandling som medel för att få avancerad teknik på marknaden (punkt 5)
* Bygg smarta system och fokusera inte enbart på komponenter (punkt 3, 8, 9 och 11)

Resolutionen har därutöver en diger lista som också täcker t.ex. belysning och transporter.
De svenska erfarenheterna av teknikupphandling skulle här kunna vara användbara. Särskilt om de omsätts i en internationell miljö.

Men den svenska kärnkraftsnostalgin, där beslutsfattare fortfarande tror att ny kärnkraft är billig, kan riskera att blockera dessa både bättre och billigare lösningar.

Lite Obama-effekt finns det i svaren som investerare och rådgivare ger i en undersökning om var de vill satsa sina pengar i framtiden. Svaret är att de går till företag med grön profil. Ett krux är emellertid att man behöver mer hjälp av rådgivare att finna dessa gröna investeringsobjekt eftersom de traditionella rådgivarna inte är tillräckligt kunniga. Det i sin tur blir ytterligare svårare när de som rekryteras till jobben avkrävs decennielång erfarenhet från branscher som inte existerat tidigare!

Ett sätt att börja är att läsa “State of Green Business 2009”. Den tecknar ett bakåtperspektiv som inte så ljust precis (se bild), men som tydligen kommer att ändras om investerarna verkligen gör som de säger. Put the money where the mouth is!

Först satsar de på vindkraft och jag menar bara alltså!? Hur smart var det på en skala? Vad fick de för det? Världens ledande vindkraftindustri med en massa industriell utveckling och export, vem vill ha sån’t?

Och nu skall de satsa på elfordon!! Som en följd av att de har vindkrafttillgångar som passar ihop med laddningsbehovet för bilar. Men det är ju bara för mycket, alltså! Vad kan det ge? Mer utveckling och export och jobb och problem med stark valuta och sån’t!

Nej de skulle ha gjort som vi i Sverige. Satsat på kärnkraft! Då hade de kanske fått exportera el till Polen. Kanske!

Lite rejäl planekonomi är vad som behövs! Så man får tolka DNs ledare den 31 januari när de säger att man inte kan lämna energiförsörjningen till marknadskrafterna helt oreglerat. För i DNs bild finns bara tre delar, vattenkraft, kärnkraft och vindkraft. Man skulle annars kunna tänka sig bl.a. energieffektivisering och kraftvärme också. Samt en fundering över hur smart det är att använda el till uppvärmning när det finns billigare alternativ och el har högre kvalitet i industriell användning. Någon har sagt att el till uppvärmning är som rysk kaviar på frukostmackan.

Ny kärnkraft kostar, och kostnaderna stiger kraftigt där många av de s.k. alternativa energislagen har sjunkande kostnader. Detta framgår bl.a. av en studie från Lazard (se bild), ett företag som sysslar med finansiell rådgivning i USA, samt av en studie som tittat närmare på hur kärnkraft i USA utvecklats.

Visheten i att låsa fast sin inriktning på ett kraftslag med stora finansiella (och andra) risker istället för att målmedvetet bygga upp en decentraliserad energiförsörjning är inte uppenbar.

Vi vet väl alla att det är mera energisnålt att diska med maskin, eller….........? Det finns nu omsorgsfulla belägg för att det ibland är sant och ibland inte! Men det verkar som om man för att slå maskinen måste vara extremt noggrann - på gränsen till maskinell!

Men ända att en studie presenterad i 21 seklet redovisar i gallon, BTU och pund!! Det är tydligen sant att Anglosaxarna går över till det metriska systemet men att de gör det tum för tum.