Vi måste se den bistra sanningen i vitögat. De fakta vi ständigt jagar efter och försöker presentera som argument för att kunna påverka och ändra våra meningsmotståndares inställning i olika miljörelaterade frågor biter inte. Tvärtom de kan bidra till att motståndet hårdnar. Det framgår av en artikel i New York Times baserad på en uppsats av forskare med anknytning till beteendeekonomin, “How people update beliefs about climate change”.

De finner att när man presenterar fakta så har vi en benägenhet att acceptera dem som sanna om de underbygger vad vi väntar oss och hoppas på men förkasta dem om de går i motsatt riktning.

Talesättet att “fakta talar för sig själv” är helt enkelt inte sant! Om vi vill övertyga någon måste vi troligen “översätta” fakta till något som mottagaren tycker är viktigt och som är i samklang med dennes syn på tingens ordning. Till exempel: “Effektivare energianvändning innebär ökad valfrihet och mindre beroende av importerade bränslen”, eller “Effektivare energianvändning medför ökad sysselsättning och starkare industriell utveckling”. Eller något!

Fakta är viktiga för underbyggnaden men otillräckliga som argument.

Georg Lakoff har påpekat i sin bok “Dont think of an elephant” att vissa fakta inte fungerar som argument i en debatt eller övertalningssituation eller som försäljningsmotiv. Det spelar ibland ingen roll om dessa fakta är sanna och väl underbyggda om den man talar med inte lyssnar. Att de inte lyssnar behöver inte bero på ointresse utan bara att de av olika skäl inte (just nu) är intresserade. “Values come first, facts and policies follow in the service of values. They matter, but they always support values”, säger han, (values=värderingar). Ett synsätt som ligger nära vad Mullanaithan och Shafir tagit upp i sin bok “Scarcity” där de visar att vi ofta har otillräcklig “bandbredd” för att ta emot vissa viktiga budskap även om de vore bra för oss.

Vi tjatar ofta(st) med dem vi försöker övertyga om att energieffektvisering är L-Ö-N-S-A-M-T!! Och en del av dem vi debatterar med säger att jo så kan det vara, men det är inte tillräckligt lönsamt. Om det bara bleve lönsammare (vid högre energipris) så skulle folk minsann effektivisera så det skulle ryka om det!

Jaså minsann? IEA visade i sin senaste World Energy Outlook 2015 att skillnaden i åtgärdskostnad och energipris för små och medelstora företag och för många byggnader är mellan 8 och 16 gånger. Klart att om priset ökade och därmed skillnaden ökade till 9 och 17 så skulle intresset öka men för de allra flesta situationer är lönsamheten redan klart tillräcklig.

Sådär håller vi på år ut och år in men det händer ändå för lite! Vi kanske skulle sluta tjata om det uppenbara (lönsamheten) och istället börja titta på vad som i övrigt hänger samman med effektvisering. Vi kan göra det genom att titta på vad som finns runt om (som i IEAs bild över “Multiple Benefits” dvs PLUS-värden, se bild nedan) och hur de tillsammantagna utgör det fulla värdet!? Inte bara den enkla lönsamheten av sparade kilowattimmar. Den får man nämligen på köpet!

Det rapporteras om hur energimarknaden förändras i Tyskland och att man skapat många nya arbetstillfällen för förnybar energi. Tyvärr saknas i dessa siffror motsvarande för effektvisering. För den som vill ha bilderna för visning finns en pdf att ladda ned.

En av bilderna visar att tillväxten bland annat avser förekomsten av kooperativ som skapats för att utnyttja lokala energiresurser (se bild nedan). Dessa kooperativ har spelat en stor roll i början av den tyska omställningen sedan cirka 2005 men rapporteras nu ha avstannat när de traditionella energiföretagen vaknat till och klivit in på marknaden i större skala.

Inom transportsektorn pågår en spännande utveckling av infrastrukturen. Flera laddningsstationer för elfordon bidrar till deras attraktivitet. Vem vill åka lång väg för att kunna tanka flytande bränsle och kanske rentav stå i kö för att göra det. Tankstället kan vara morgondagens krisbransch. Som Roy sade: “Hej då macken” men utan tillägget “Vi ses i morgon”!

Om vi skulle tänka liknande tankar för energitjänster så få vi kanske se en produkt som utvecklas för leverans i tid, form och innehåll (se bild nedan)?

En rapport från den franska energimyndigheten, ADEME, har presenterat en utveckling för de närmaste decennierna som skulle innebära kraftfulla satsningar på effektivisering och förnybar energi och med kännbara konsekvenser - en miljon nya jobb och rejäl ökning av BNP.

En annan kännbar konsekvens skulle vara att kärnkraften tas bort till 2050 (se bild nedan)! Det finns stor anledning att hålla ett öga på den franska utvecklingen.

För många fransmän har kärnkraften varit ännu heligare än vad den har varit för svenskarna så det kan nog bli en fråga för debatt. Om det nu inte känns ännu viktigare att diskutera hur man skall vara klädd när man badar ?

Och det kan vara en fjärde industriell revolution säger man i en rapport som förutspår att ett 40%-igt effektiviseringsmål i Europa skulle kunna ge 1 million nya jobb till 2040. Problemet idag är att målsättningarna är för blygsamma, politiken för fragmenterad (se bild nedan) och branschen för oorganiserad. Effektivisering som produkt och begrepp är inte tillräckligt utvecklat och man drar paralleller med transportmarknaden på Henry Fords tid då han sade: “If I had asked my customers what they wanted they would have asked for a faster horse”.

Rapporten sammanfattar vad de anser vara den nödvändiga övergången för branschen (och företagen):

It would require industry to move from the current step-by-step component-based energy renovation to an overall and one step energy renovation of each single building. Innovation will occur along the overall value-chain of the building sector. From the development of holistic prefabricated zero energy renovation kits to the transformation of the EU citizens from being passive consumers into being active prosumers. New actors, such as aggregators of small projects, will enter the market. Public funding should be dedicated to this transformation of the overall value-chain.

Den existerande branschens splittring och avsaknad av större perspektiv visades tydligt i UK ACEs undersökning “Installer Power”. Där visas också att den nuvarande organisationen har fördelar genom sin lokala anknytning och kundanpassning men att de många små företagen saknar överblick och utvecklingsförmåga. De väntar på sin Henry Ford (som kan vara EEF!)

——
PS Den första revolutionen var mekaniseringen av textilindustrin, den andra var just Fords massproduktion och den tredje digitaliseringen. Enligt The Economist.

I ETC slår Bodil Jönsson ett slag för vad hon kallar “lagomarbete” och skriver:

Nu inför den framvällande robotiseringen blir det viktigare än någonsin att klargöra vilken plats vi vill ge lönearbetet i livet och vilken samhällsfunktion vi vill att det ska fylla.

Tvivelsutan ger automationen nya möjligheter. McKinsey visar att många arbetsuppgifter kan automatiseras och visar var maskiner (datorer) kan ta över, se figur nedan.

Så tekniken finns och skulle kunna ge oss möjlighet att besinna oss. Fråga oss om mer alltid är bättre eller om lagom är bäst, inte bara för oss själva och vår egen uthållighet utan också miljöns. Men klarar en sådan förändring kollisionen med våra “nedärvda” normsystem?

Zygmunt Bauman har visat hur det gamla samhällets arbetsetik (den som inte arbetar skall heller inte äta) har bytts ut mot en konsumtionsetik (shoppa dig lycklig). 

Om den amerikanske vicepresidenten hade använt sitt vanliga språkbruk vid besöket i Stockholm skulle han möjligen ha sagt så här om planerna på gasledningen Nordstream 2. Nu var han mera artig och sade att det var en dålig affär, men det han menade var just detta.

Ledningen har några få försvarare som hävdar att den skulle innebära ökad diversifiering men då utgår man som vanligt från att gas skall ersättas med gas och inte från att att både effektvisering och förnybar energi är bättre alternativ både ur ekonomisk och säkerhetssynpunkt. Intressant emellertid att den ryska synpunkten understöds av den yttersta högern hos oss.

Biden har rätt (Malarkey= skit).

EU har sammanställt ett gediget översiktsmaterial för energisituationen i Afrika. Vanligtvis känner vi till “det mörka Afrika” (se figur 1) där tiilgången på energiresurser och då särskilt el är låg (se figur 3)

Möjligheterna till effektvisering är enorm eftersom energiintensiteten är hög (se figur 2). Men det finns också goda tecken på att man på flera håll kan hoppa över de utvecklingssteg vi haft med dyr infrastruktur och istället gå direkt på effektiv användning och decentraliserad förnybar försörjning.

Möjligheter för framtidsinriktade företag (bland annat svenska)! Man kommer lätt att tänka på Minesto och Soltech (bland andra).

Figur 1
———————————

Figur 2
—————————-

Figur 3 (från iEA)

Ämnet har varit på tapeten ett bra tag men nu verkar det som om även Sverige skulle kunna få sådana. Det finns gott om erfarenheter från hela världen och det finns goda möjligheter att snickra ihop en lösning som passar även här. I synnerhet om man tar del av det material som RAP samlat och som presenteras i ett webinarium den 21 september.
———————————
Energy Efficiency Obligations – A Toolkit for success
Date: September 21, 2016, 15.00-16.00
Speaker: Edith Bayer, Jan Rosenow

Summary of the presentation
Energy Efficiency Obligations (EEOs) are a strong driver of energy savings in Europe and around the world. Many Member States have chosen EEOs as an important policy to support compliance with Article 7 of the Energy Efficiency Directive. This webinar draws on the recently published “Toolkit for Energy Efficiency Obligations” to discuss elements of EEO design, and specifically to answer: What are the main considerations for designing, implementing, and (over time) improving EEOs? What are examples of best practices that have led to successful schemes? And what are some of the most frequent barriers and how might they be overcome?

See also the Toolkit text: http://www.raponline.org/wp-content/uploads/2016/05/rap-leesbayer-eeotoolkit-2016-feb.pdf

Speakers
Edith Bayer is an Associate with the Regulatory Assistance Project, based in Brussels. She supports RAP’s programmes on energy efficiency and demand-side management in Brussels and in Cen-tral/Eastern Europe. Ms. Bayer has advised policymakers and stakeholders on the design and prac-tical implementation of energy efficiency obligations, overcoming regulatory and market barriers to energy efficiency and demand response, the principle of “Efficiency First,” and on low-cost pathways to the power sector transition. Prior to RAP, Edith worked on climate and energy policy in Moscow, Russia. She earned her Juris Doctor from New York University School of Law.

Dr Jan Rosenow is a Senior Associate at the Regulatory Assistance Project (RAP) and a Senior Re-search Fellow at SPRU, University of Sussex. He has more than 12 years of experience in energy and climate change policy. Previously Jan led the energy efficiency policy work of a large energy and climate change consultancy which is part of a global engineering and consultancy business with 3,000+ staff. In addition to his background in consulting, Jan also has a strong track record in energy research - he has held research appointments at leading institutes in the UK, Germany and the United States.

RMI (Rocky Mountain Institute) har skisserat en affärsmodell för nollenergibyggnader. Den är i grunden enkel och bygger på att lägre kostnader och högre fastighetsvärde skall vara attraktivt för kunder och investerare (se bild nedan).

De kallar den för “AN INTEGRATIVE BUSINESS MODEL FOR NET ZERO ENERGY DISTRICTS” och det är kanske haken? Den fordrar nämligen samverkan mellan byggföretag och energileverantörer såsom solcellsexploatörer och fjärrvärmeföretag. I USA är ju den sistnämnda kategorin sällsynt. Kanske ligger Sverige bättre till?

Businessgreen hoppas i alla fall att detta skall vara framtidens modell.

Klimatskeptiker och invandrarskeptiker är åtminstone två kategorier som det finns anledning att förhålla sig skeptisk till . Ändå har media inte sällan använt båda dessa begrepp i sin rapportering istället för uttryck som vore mera adekvata, till exempel “förnekare” eller “fiende”.

Att vara skeptisk är i grunden sunt. Det handlar om att tvivla och att söka bevis för att till sist (kanske) låta sig övertygas. Som Tage Danielsson sade: “Utan tvivel är man inte riktigt klok”.

Men att säga sig vara “skeptisk” till klimatförändringar eller till invandring/flyktingar (som vi fick höra en hel del om i Brexit-valet) är bara falsk marknadsföring. Att termerna används i media är snarare ett bevis för att bakåtsträvarna lyckats i sitt uppsåt att förändra debatten och så småningom inställningen i viktiga frågor.

Det skall vi riktiga skeptiker aldrig acceptera!

Näringslivet i min barndoms Malmö dominerades av storindustri - Varv (Kockums), Textil (Mab och Mya, Strumpfabriken) och Livsmedel (Mazetti, Malaco, Pågens). Vi visste alla att om någon av dessa jättar skulle försvinna så skulle staden också göra det. När de började svikta försökte man attrahera nya giganter och man hittade SAAB. Nu några decennier senare är de alla borta men staden blomstrar. “Malmös näringsliv består till stor del av små och medelstora företag” säger man hos Malmöbusiness.

Frågan är om Malmö är allt igenom unikt (med undantag för MFF förstås ) eller om vi kan lära något som är generellt giltigt för ett land och en ekonomi som vill hänga med i utvecklingen och forma en framtid? Frågan tränger sig på när man tar del av den diskurs som hela tiden vill prioritera vissa energilösningar av “omsorg” om de traditionella näringarna? Kanske har tyskarna en bättre modell?

Det rapporteras att små och medelstora företag utgör “ryggraden” i den tyska energiomställningen och att samverkan med dessa också är attraktivt för utländska företag som söker partners för innovationer och marknadsutveckling.

Det finns en bra översikt av “German Mittelstand” att inspirera och fundera över. För frågan är om vi inte i Sverige (som på andra håll) förhäxats av storindustrins förföriska röst om sin egen förträfflighet och sina exklusiva behov och förväxlat dem med framtidsutvecklingen?

För den som är nyfiken kanske ett besök på eceee summer study (Industrial efficiency 2016) i Berlin 12-14 september kanske kunde vara värt att överväga?

Elmotorer står för den mesta elanvändningen i våra system inte bara i industrin utan även i byggnader, cirka 40% totalt över alla sektorer. De har en likhet med visan om okända djur nämligen att de flesta är små och till och med mycket små - med de finns ändå. De sitter någonstans i källaren och brummar lite diskret där de pumpar runt vätskor och luft. De märks inte förrän de går sönder och då blir de vanligen utbytta utan att någon funderar mycket över om de skulle kunnat bytas till något bättre. Potentialen till förbättring är stor och skulle spara stora pengar, massor med koldioxid och en hel del miljö. Men vem bryr sig?

IEA gjorde för några år sedan en bedömning och illustrerade problemet som i figuren nedan.
* Motorn kan förbättras men inte så mycket (så ingen bryr sig).
* Motorn tillsammans med pump och varvtalsreglering skulle kunna förbättras och spara ganska mycket (men vem orkar? Det är ju bara en trasig motor som måste bytas för systemet står stilla)
* Motorn tillsammans med hela systemet som den betjänar skulle kunna förbättras och spara stort (men vem har ansvar för det? Och när skall det göras??

Så “djuret” förblir okänt och osynligt! Kanske skulle näringslivsorganisationerna kunna vara intresserade - men...... de verkar fullt upptagna

Det finns anledning att fundera mera över hur vi skall få vårt budskap om effektvisering och uthållighet att bli accepterat och eftertraktat. Och det finns anledning att rannsaka oss själva - hur bra är vi på att “sälja” vår produkt?

I Boken Lille Prinsen möter författaren en liten pojke som ställer olika krav på honom. Ett är att han skall rita ett lamm därför att som den lille säger “när någon vill ha ett lamm så är det ett bevis på att han existerar”. På ett sätt sammanfattar det vårt problem. Dem som vi försöker övertyga vill ha ett lamm men vi talar med dem om något annat som de inte bryr sig om. Kanske talar vi om en elefant istället och det måste vi ändra på. Annars förlorar vi redan innan vi börjat.

En av våra synder är att tjata om lönsamhet därför att vi låtit oss förhäxas av idén om att människor i allt sitt handlande bara bryr sig om ekonomisk rationalitet. Insikten om denna teoris bräcklighet har nått även DN där David Brooks nyligen skrev:

Genom att utgå från att människor är själviska och prioritera arrangemang­ baserade på egenintresse har vi stärkt en egoistisk inställning. Det är tid att vända på den klassiska nationalekonomin­ och statsvetenskapen. Det är dags att bygga institutioner som tar vara på människans naturliga lust att göra gott.

Det räcker inte med att ha rätt eller att ha fakta på hand. Vi som år ut och år in försökt vinna gehör för effektivare energianvändning och uthålliga energisystem har väl märkt, med viss förundran, att vi kan stapla fakta och argument i all oändlighet utan att vinna mycket framgång. Varför lyssnar man inte på oss? Vad gör vi för fel?

En ledtråd får vi av Georg Lakoff, professor i kognitiv lingvistik, som skrivit en bok med namnet “Don’t Think of an Elephant”. Med det menar han att vi måste kunna vända en diskussion så att den handlar om väderingar och betydelsen av det vi argumenterar för - inte bara kontra deras argument med motargument. Ett litet smakprov får vi i en artikel som hans skrivit i Huffington Post och som utgår från den pågående valkampen i USA. Han skriver:

First, don’t think of an elephant. Remember not to repeat false conservative claims and then rebut them with the facts. Instead, go positive. Give a positive truthful framing to undermine claims to the contrary. Use the facts to support positively-framed truth. Use repetition.

Second, start with values, not policies and facts and numbers. Say what you believe, but haven’t been saying. For example, progressive thought is built on empathy, on citizens caring about other citizens and working through our government to provide public resources for all, both businesses and individuals.

Values come first, facts and policies follow in the service of values. They matter, but they always support values.

Bill Maher, en amerikansk komiker, har varit inne på ett liknande spår när han sade om Trumps anhängare att “It hurts their feelings when we insult their values with our facts” men problemet är att de inte lyssnar på fakta överhuvudtaget. Deras värderingar är redan etablerade och det gäller att formulera om problemet så att det en annan bättre och mera trovärdig möjlighet. Lakoff talar om “framing” (inramning).

Lite hjälp kan vi ha i den katalog av PLUS-värden (multiple Benefits) som IEA har gjort och mera hjälp kan vi få av den begreppsapparat som finns i beteendeekonomin och som behandlats av Kahneman och Thaler. Vi kanske skall sluta prata om att effektvisering är lönsamt eftersom ingen ändå lyssnar?!

IVA hävdar att: “Det mest kostnadseffektiva sättet att minska utsläppen av växthusgaser är så kallade marknadskonforma styrmedel” och att “Handel med utsläppsrätter är ett sådant marknadskonformt styrmedel”. Ett påstående som för att vara sant fordrar att aktörerna på marknaden är mottagliga för priset som förmedlare av den nödvändiga information. Något som effektivt motbevisats av bland annat Världsbanken när de skriver i sin utvecklingsrapport:

Economic man” is a fiction, not a reality. Policies that assume that rational decision making will always prevail can go astray in many contexts and may miss opportunities for low-cost, highefficacy interventions. Updating the standard assumptions about human decision making is essential to pushing forward the frontier of development

För att vara marknadskonformt måste styrmedlet uppfattas av aktörerna på ett sätt att de verkligen styrs och det finns en lång rad andra styrmedel än priset som har sådana (utvidgade) egenskaper och som därför är att föredra, till exempel:

1. Nudging. Cass Sunstein har nyligen gett ut en översikt (A very short guide) över hur detta medel fungerar som förstärkare och förmedlare av styrsignaler.
2. Teknikupphandlingar som fokuserar innovationskrafter på produktutveckling och marknadsupptagning.
3. Vita certifikat som inriktas på att frigöra den stora effektiviseringspotential som idag ligger för fäfot. Dessa presenteras av EEF och Energirådgivarna i Almedalen.
4. Inmatningstariffer som inriktas på att hjälpa framtidsteknik över den initiala kostnadströskeln och ge lärkurvan en skjuts.

Alla dessa är mera marknadskonforma än att bara lita till ett pris som har för svag signalverkan och som bortser från den teknikutveckling som behövs för att den gamla tekniken inte skall låsa fast oss i onödiga och skadliga beroenden.

BPIE, Buildings Performance Institute Europe, har ställt samman 10 principer för att byggnader skall komma att utgöra kärnan i ett fossilfritt energisystem.

1. MAXIMISE THE BUILDINGS’ ENERGY EFFICIENCY FIRST
2. INCREASE ON-SITE OR NEARBY RENEWABLE ENERGY PRODUCTION AND SELF-CONSUMPTION
3. STIMULATE ENERGY STORAGE CAPACITIES IN BUILDINGS
4. INCORPORATE DEMAND RESPONSE CAPACITY IN THE BUILDING STOCK
5. DECARBONISE THE HEATING AND COOLING ENERGY FOR BUILDINGS
6. EMPOWER END-USERS VIA SMART METERS AND CONTROLS
7. MAKE DYNAMIC PRICE SIGNALS AVAILABLE FOR ALL CONSUMERS
8. FOSTER BUSINESS MODELS AGGREGATING MICRO ENERGY-HUBS
9. BUILD SMART AND INTERCONNECTED DISTRICTS
10. BUILDING INFRASTRUCTURE TO DRIVE FURTHER MARKET UPTAKE OF ELECTRIC VEHICLES

Det skulle kunna innebära att man på köpet får Byggnadskomfort, en Fossilfrireform och att det görs Marknadskonformt

En hel flugsvärm på en gång!

Det ordas (och oroas) mycket om hur våra energisystem skall klara leveranssäkerheten om man ökar inslaget av förnybar energi. Svaret är att det kommer att gå fint. Några bilder som publicerats av Euractiv visar varför.

Se nedan hur avbrottstiderna (SAIDI) minskat i Tyskland.

eceee har tillsammans med några andra organisationer låtit publicera två studier om vad det skulle innebära och hur man bör gå tillväga för att göra principen om “effektivisering först” (efficiency first) till verklig handling och praktisk politik. Bra läsning för hängmattan och en påminnelse om att “Bryssel” (också) gör kloka saker som när de proklamerar att effektvisering skall vara prioriterat i energipolitiken.

I den ena studien “Efficiency First: A New Paradigm for the European Energy System – Driving Competitiveness, Energy Security and Decarbonisation through increased Energy Productivity”, vars namn talar för sig själv visar man att effektvisering är en stark drivkraft för industriell utveckling, miljöåtgärder och energisäkerhet. Där visar man också i snygg grafik vad detta kan komma att innebära för energisystemet de närmaste 35 åren, se bild nedan.

I den andra “Governance for Efficiency First: “Plan, Finance and Deliver” – ten near-term actions the European Commission should take to make Efficiency First a reality” visar man vilka politiska och finansiella krafter som vi måste sätta i rörelse.

Nu är det upp till oss att lobba, inte så mycket i Bryssel för där har principen åtminstone etablerats men i våra hemländer så att de går i samma riktning. Det tycks ju inte vara helt självklart att till exempel IVA, Svenskt Näringsliv och Finasnpolitiska rådet, för att nämna några, är inne på den här linjen.
————————————

PS För några dagar sedan skrev jag att det fanns stora oexploaterade effektiviseringsmöjligheter i vårt land och värderade dem till 2 miljarder per år. Det var fel! Det skall vara 20 miljarder!! Man skall inte bara lita på sina excel-ark utan också koppla in hjärnan. 

Det påminner om den gamla historien om beväringen som blev utskälld av sitt befäl för att han alltid kom sist till uppställningarna och blev kallad för “en dj-a nolla”. Men han svarade att en nolla som kommer först inte har något värde men en nolla på slutet kan betyda en hel del.

DN “sågar” Miljömålsberedningens förslag om att Sverige borde agera, ta för sig och vinna fördelar på klimatinsatser:

Att Sverige ska gå före i klimatkampen och att det kommer att ge oss jobb och många innovationer låter bra, men det är en from förhoppning utan förankring i praktisk erfarenhet. Drömmen avfärdas av de oberoende experterna.

Vilka oberoende experter? Jo Finanspolitiska rådet som i sitt yttrande upprepat de synpunkter på den så kallade Porterhypotesen som tidigare framförts av Konjunkturinstitutet. Så det är ju inte så förfärligt mycket oberoende där. Men mycket tvärsäkerhet. Rådet vill se “marknadskonforma” styrmedel:

Rådets bedömning är att den akademiska debatten om Porterhypotesen endast visar att klimatpolitik bör baseras på marknadskonforma styrmedel.

Man kan väl anta att de har skatter och avgifter i åtanke även om deras effektvitet är tvivelaktig. Och det finns gott om marknadskonforma styrmedel att tillgripa och som passar väl för Miljömålsberedningens fromhet till exempel teknikupphandlingar, vita och gröna certifikat, nudges, inmatningstraiffer (feed-in) för att nämna några.

Sedan kan det vara värt att notera att en av de källor som Finanspolitiska rådet stödjer sig på nämligen Brännlund och Lundgren i “Environmental policy without costs? - A review of the Porter hypothesis” själv röjer en glipa i tvärsäkrheten när de skriver:

In behavioral economics the basic point is that in an increasingly large number of cases it has become clear that people, or in the case of the Porter hypothesis the managers of the firms, do not move from the status quo even when it is in their best interest to do so. Hence, in these circumstances, regulations that force the changes could actually lead to enhanced efficiency and increased competitiveness…......

In some energy efficiency studies it is shown that bounded rationality seems to characterize decision-making in some cases. suggests that economic agents employ the use of heuristics to make decisions rather than a strict rigid rule of optimization. They do this because of the complexity of the situation, and their inability to process and compute the expected utility of every alternative action. Deliberation costs might be high and there are often other economic activities where similar decision making is required. For example, Stern and Aronson (1984) noted that routines are rather commonly substituted for rigorous decision-making. These routines, such as replacing a depreciated piece of equipment with the same brand and type, may economize on the time and effort spent searching for the best product or strategy, but they can lead (and have led) to substantial biases against energy efficiency when technologies are rapidly changing.

Brexit har inneburit en formlig kanonad av beskyllningar mot Bryssel som sägs vara orsaken till en förfärlig massa byråkrati och konstiga regler samt dessutom är hemskt odemokratiskt och manipulativt. Usch och fy för sådant! Om vi bara fick bestämma mera själv. I Storbritannien har man stormat mot regler för att hushållsapparater skall vara energieffektiva och charkuterier vägas i kilogram istället för pund och ounces. Ganska självklara regler om kunder skall få kvalitet och handeln kunna konkurrera på lika villkor men naturligtvis kan det också beskrivas som hinder och krångel i synnerhet om man inte har helt rena avsikter själv.

I miljö- och energisammanhang är det väl ganska klart att “Bryssels” inblandning skapat bättre förhållanden för alla inblandade inte minst kunder/användare, men visst har vi även hos oss krafter som helst skulle vilja få bestämma själv så att vi fick till exempel mera (som de tycker god och billig) kärnkraft och slapp den där otäcka förnybara energin!

Men visst är det väl odemokratiskt att “Bryssel” bestämmer? Och visst lobbas det mycket där, bland annat av de krafter som inte vill ha inblandning i energifrågorna. Men vi andra lobbar tillbaka och vi är inte så dåliga på detta med att ta fram fakta om effektvisering som vi kan servera till beslutsfattare av olika dignitet. Kolla bara vad eceee gör!

Och hur odemokratiskt är det hela? Kommissionen lägger fram förslag men det innebär inte att de har någon avgörande makt. Parlamentet granskar förslagen och inte sällan (när det gäller miljö och energi) skärper man förslagen. Rådet beslutar till sist om förslagen skall bli verklighet i medlemsländerna. I rådet har medlemsländernas valda regeringar inflytande och det är inte sällan där de stora avgörande ingreppen sker! Ofta med ett sorligt resultat för länderna eftersom de alla anser sig ha särskilda skäl att komma billigt undan. Fienden (Bryssel om ni vill) finns närmare oss själva!

Det är värt att betänka att: “pekar man med ett finger så pekar fyra av handens fingrar mot en själv!”

Brexitteckning av LEE BOER

Ja ni kan säkert historien om nationalekonomen som, när hans barnbarn pekade på en 100-lapp på trottoaren, sade att den inte fanns för om den funnits hade någon redan plockat upp den. Tyvärr gäller den i verkligheten men med mycket större belopp.

EU ställer ambitiösa krav på medlemsländerna att öka energieffektiviseringstakten inom alla sektorer. Man har ett mål om 20 procent lägre primärenergianvändning till år 2020 jämfört med 2008 (och f n -27 % till 2030). Detta driver också teknik- och marknadsutveckling inom många områden, eleffektiv belysning och passivhus för att nämna några. Systematiskt energiledningsarbete har börjat få genomslag i delar av industrin.

Sverige har emellertid omvandlat detta mål till att avse energiintensitet i stället för absolut energianvändning. Målet är därmed i konflikt med EU:s övergripande mål. Man skulle naturligtvis ha kunnat ha ett intensitetsmål men skulle då ha behövt använda ett högre tal än nu.

Den gällande formuleringen innebär nämligen en ambitionssänkning för svensk ekonomi vars energiintensitet under föregående 12-årsperiod (1996–2008) minskade med 35 %! Sverige har därmed valt att bortse från sina möjligheter att ta i anspråk den mycket stora potential till lönsam effektvisering som IEA visat is sin World Energy Outlook 2012 (se figur nedan).

Med utgångspunkt i EUs målsättning handlar skillnaden om c:a 70 TWh med ett saluvärde av minst 20 000 Mkr/år som Svensk ekonomi förlorar därför att man valt att hålla tillbaka sina ambitioner.

Tjugo miljarder! Vilken midsommarfest man skulle kunna ha för det!?! Varje år!!

PS Siffrorna korrigerade 27 juni. Det var en tiopotens fel i tidigare version

Det pågår ett febrilt arbete inom EU för att skapa det nya ramverk som kallas “Energiunionen” och om vilken det sagts på förhand skall innebära ett “grundligt nytänkande” vad gäller energieffektivisering. Man har bland annat lagt ytterligare tryck på behovet av renovering av existerande byggnader och att renoveringstakten måste öka. Bara man inte i sammanhanget glömmer “renoveringsdjupet” det vill säga att en renovering också måste ha kvalitet och innebära rejäla förändringar i prestanda.

I arbetet med energiunionen har man nu också sagt att ACER som är samarbetsorganet för regleringsmyndigheter i Europa skall få en central roll som övervakare av energiunionen. Det kan vara bra men då måste även den organisationen ses över eftersom det också sagts att energieffektvisering skall utgöra “det första bränslet”. ACER har knappast den kompetens som behövs utan är fokuserad på tillförsel av främst el och gas.

Från svensk sida medverkar energimarknadsinspektionen i ACERs arbete. Och eftersom effektivisering finns utspritt på ett antal olika myndigheter accentueras närmast behovet av en nationell samordning också inom Sverige.

Det vore naturligtvis bra om det fungerande men som Andrew Simms påpekat är det kanske bara en from förhoppning att man kan sätta “ett meningsfullt pris” på miljön och hoppas reglera med plånboken istället för regelboken!

EUs handelssystem ETS visar hittills inga tecken på att fungera som önskat och det kan naturligtvis bero på att det är tryfferat med undantag och generösa villkor som gör att man alltid kan finna en väg att slippa undan. WWF föreslår nu fem steg till förbättring (se bild nedan).
1. Trappa av snabbare och minska utsläppstaket
2. Överskott (och spekulation) förhindras
3. Inga fribiljetter (genom gratistilldelning)
4. Auktionsförfarande så priserna stabiliseras
5. Länder skall kunna makulera erhållna rätter

Eller med andra ord - När man nu vill ha en marknad så måste man också se till att de fungerar. (Om den nu kan)

Andrew Simms skriver i The Guardian “It’s the economy that needs to be integrated into the environment - not the other way around”. Självklart kan man tycka, men i vår vardag så resonerar vi precis tvärtom - vi låtsas som att det är vagnen (ekonomin) som skall spännas före hästen (miljön).

Han utgår från resonemanget att det sägs att det behövs ett verkningsfullt pris på kol(-dioxid) från till exempel det Europeiska handelsystemet för att begränsa fossilavändningen, men:

Prof Kevin Anderson of the Tyndall Centre for Climate Change Research at Manchester University makes the point that, “price signals from even high estimates of carbon prices would not seem to be sufficient to produce the required effect.” This is the case because where some types of consumption are concerned, like flying for business, the price is said to be relatively “inelastic”. In other words, raising the price does not significantly change the amount people do it.

Eller med andra ord vagnen hindrar hästen från att röra sig.

The paradox of environmental economics is that we feel compelled to price nature to make its loss visible on the balance sheet, but in doing so we legitimise its commodification and validate its critical overconsumption in an unbounded market system. No carbon market is yet designed to work within a precautionary limit on global emissions. That means that currently it would be possible to pay to emit the notional extra tonne of carbon that might push us over the edge into irreversible climatic upheaval.

Man kommer att tänka på Jörgen Noergaards ord att “Det är kanske inte kostnadseffektivt att rädda världen men det kan vara en bra idé”. Simms visar att den goda idén kanske inte är genomförbar med den modell vi valt för att styra våra beteenden och att det är dags att tänka om.

It is the economy that needs to be properly integrated into the environment so that its limits to growth can be understood.

Vid ett möte för energiföretagen i Eurelectric för en tid sedan lär man ha hävdat att det går alldeles utmärkt att få till stånd en energiomställning utan att ha smarta energimätare av det slag som man just håller på att installera över hela Europa.

“We need something different, and maybe smart metering 2.0 – the next generation of smart meters – will deliver something more that we as DSOs can also use,”

Laurence Carpanini, director smarter energy solutions at IBM, echoed the real time data point, adding: “I don’t look at smart meters now as being the drivers of change – you don’t need smart meters really.”

Det kan tyda på att distributörerna (DSOs) håller på att ändra attityd och finner att deras uppgift är större än att bara vara “monopolister” som får bra avkastning på en gynnsam reglering och att de kan vara nyttiga för sina kunder och motivera sina vinster genom en bättre produkt?

ÄNTLIGEN!

Det är 20 år sedan svenska Bygga-Bo dialogen (i sin originalform) föreslog att effektvisering i byggnader skulle premieras med bättre låne- och försäkringsvillkor. Skälen var (och är) uppenbara. Den som sköter om sitt hus kan på goda grunder vara en mindre risk både för kreditgivare och försäkringsbolag. Men det har inte hänt särskilt mycket på området.

Nu har man på Europeisk bas hos kreditinstituten fått upp ögonen för denna möjlighet!

Renovation will be rewarded with a lower risk profile for borrowers and for banks

Bättre sent än aldrig! Put your money where the mouth is!

Ungefär så kan man sammanfatta energikommissionären Canetes budskap vid en konferens. Han tar också upp frågan om flexibel energianvändning (Demand Response).

“Automation of demand response must develop as a market instrument to allow consumers to tweak and optimise their energy use throughout the day,” he will say.

But he will warn;

* millions of Europeans rely on century old analogue metering and are spending 15% more on energy than five years ago;
* price signals are not passed onto consumers, meaning consumption stays the same;
* that there are still very limited incentives for self-generation and consumption.

En annan spännande signal om marknadsförändringar gavs av Susana Quintana Plaza, EON Group vid Skånes Energiting där hon kommenterade Morten Westergaard, Middelfarts kommun som sade att det är de snabba företagen som slår de stora i framtiden och Susana menade att den senaste utvecklingen hos EON visar att de är snabbast. Detta är mycket mera lovande än att lyssna på IVAs trista omtuggande av Svenskt Näringslivs program.

Richard Thaler, en av upphovsmännen till boken Nudge on beteendeekonomi (Behavioural Economics), är nu ordförande i AEA (American Economic Association) och behandlade i en lysande föreläsning tidigare i år frågan om diciplinens förflutna och framtid “Behavioural Economics: Past Present and Future. Han knyter ihop ämnet ända tillbaka till Adam Smith:

Scholars such as Adam Smith talked about such key concepts as loss aversion, overconfidence, and self-control. Nevertheless, the modern version of behavioral economics introduced in the 1980s met with resistance by some economists, who preferred to retain the standard neo-classical model

.
Men fortsätter om framtiden:

The new approach to economics should include two different kinds of theories: normative models that characterize the optimal solution to specific problems and descriptive models that capture how humans actually behave.

Just denna vinkel om hur både den klassiska ekonomin kan vara en nyttig modell för att bedöma potentialer men fullständigt oanvändbar för att skapa policies känns rimlig (se bild nedan) och har behandlats av en betydligt mindre tänkare på området.

Men läs Thaler för han kommer att hämta hem Nobelpriset senast om några år!

Det handlar om några hundra miljarder som man förlorar i utebliven effektvisering - snålheten bedrar visheten. Men nu när energiöverenskommelsen är klar och dessutom aviserar att man skall ta nya tag i effektiviseringsarbetet kan det kanske vara dags att lyfta blicken.

IEA har sedan 2012 på olika sätt visat att det finns en MYCKET stor potential för lönsam effektvisering som inte tas tillvara (se bild nedan). I Sverige har man duckat för denna ända sedan man lyckades med att för några år sedan omvandla EUs energisparmål på 20% till ett hemmasnickrat och bedrägligt intensitetsmål.

Visst effektiviserar man men bara i mindre omfattning i samband med revisionsarbeten och utan att fundera mycket över att man har en guldgruva att ösa ur om man bara tog sig lite tid. När börjar vi?

Det pågår ett intensivt arbete med effektivisering runt om i världen och som det kan vara intressant att ta del av. Ibland verkar det som om det bara är i Sverige som vi sitter förnöjda och slår vakt om vår fäderneärvda rätt att använda så mycket energi vi vill. I andra länder tycker man att hushållning med resurser är en bra idé eftersom det sparar både pengar, resurser och miljö.

Inom den så kallade G20 gruppen har man ett aktivt program och den gruppen leds just nu av Kina. Den organisation som har ansvar för att hålla ihop arbetet heter IPEEC (International Pertnership for Energy Efficiency Cooperation) och har sin hemvist i Paris som granne med IEA. Deras chef heter Benoit Lebot och han kommer att tillsammans med Zoe Lagarde att berätta om G20 planen i ett webinarium den 16 juni mellan 15 och 16.

Date: June 16, 2016
Time: 15h00-16h00 Central European Time (check your local time)

In November 2014, the G20 countries representing 80% of the World GDP, the World Energy Consumption and GHG emisions, launched the G20 Energy Efficiency Action Plan.

The Action Plan comprises a series of 6 concrete international collaboration on EE in buildings, networked devices, industry, power sector, transport and finance. In 2016 under the Chinese G20 Presidency, the collaboration on energy efficiency is being consolidated.

The Webinar will explain the latest achievements of the G20 Collaboration on energy efficiency. Each work stream generate outcomes, recommendations, principles that G20 Countries are invited to adopt.

————
Om vi (mot IVAs och Svenskt Näringslivs önskan) skulle få för oss att göra samma sak i Sverige så skulle man kunna börja så här:

Ännu effektivare energianvändning med mera utvecklade energitjänster
Det finns en stor oexploaterad potential för energieffektivisering och, som om den kunde utnyttjas, skulle innebära ökad tillväxt, flera jobb med större spridning över landet, minskad ekonomisk sårbarhet, bättre miljö och nya industriella möjligheter. För att nå dithän måste flera aktörer engageras och nya allianser mellan företag som är verksamma inom, och nära, energisektorn skapas.

För att mobilisera delarna måste vi ifrågasätta en del av det tankegods som styr dagens åtgärder. Det handlar om att:
• Vi måste bli bättre på att förstå hur kunderna tänker. Effektivisering är inte svårt men det är komplicerat. Det är så många åtgärder som skall sättas samman till en fungerande anläggning och åtgärderna måste genomföras under lång tid. Varje omställningstillfälle måste utnyttjas
• Vi måste sluta att prata enbart om hur lönsamt det är och istället också prata om andra fördelar som hör till (PLUS-värden) såsom, bekvämlighet, trygghet, produktivitet, offentliga utgifter och hälsa.
• Vi måste paketera tekniska lösningar från flera olika leverantörer till fungerande system som kompletteras succesivt över tiden och på ett sätt som ger kunden en trygg leverans. Affärsmodellerna måste bli bättre
• Vi måste få myndigheterna att samverka istället för att ensidigt tjata om hur viktigt priset är. I synnerhet när vi inte har något enhetligt energipris att förhålla oss till. Det behövs en nationell samordning med årligt rapportansvar till regering och riksdag.
• Vi måste arbeta med energisystemet och se till att det levererar nytta (ljus, kraft, värme) och inte kilowattimmar
• Vi måste få styrmedel som fungerar på kundens villkor. Ett exempel från England visar att lönsam vindsisolering inte blev av förrän man också erbjöd tjänsten att röja undan bråte på vinden!

I Euractive funderar en skribent över hur det kommer sig att den revolution för förnybar energi som började i Europa har klingat av just här. Han skriver:

Europe started the renewable energy revolution but is no longer its main driver.  A more ambitious decarbonisation policy would benefit innovative companies, boost the economy and protect the environment

Han gör reflexionerna efter att ha studerat Renewable Energy Country Attractivness Index där världens länder rankas efter hur de tar till sig olika slag av förnybar energi i sina system (se utsnitt i bild nedan). Där visas att många Europeiska länder faller i attraktivitet.

Skribenten är bekymrad och skriver:

Despite instigating the global energy transition to renewables, Europe appears to be content to rest on its laurels, and some would argue, is in danger of losing its position as a global renewable energy superpower.

För naturligtvis är det så att om man vill lyckas i affärer så måste man först själv visa att man tror på sina produkter. ASEA blev inte stort genom att satsa på träkol utan på belysning i Västerås. Var det kostnadseffektivt och väntade man på teknikutvecklingen? 

Artikelförfattaren skulle blivit skräckslagen om han sett vad “adeln” inom den svenska ingenjörsvetenskapen (IVA) skriver!

Samtidigt sker en snabb teknikutveckling och nya lösningar år på gång för att kunna integrera större mängder sol och vind i elsystemet utan att det leder till onödiga störningar. Låt oss invänta den teknikutvecklingen, för en mer kostnadseffektiv omställning.

DN skrev häromdagen om vår längtan efter auktoriteter. En utveckling som syns tydligt runt om i världen. Någon som kan peka med hela handen och tala om hur det skall vara och som baserar sina påståenden på sin överlägsenhet. “You just believe me” säger Trump i USA oavsett det gäller klimatfrågor, höga murar eller religion.

Och visst är vi benägna att tro någon som med stor auktoritet säger hur det är.
* Det skall vara kostnadseffektivt (någon som är emot?)
* Vi har gjort flera matematiska simuleringar under ledning av forskargrupper vilket ”....gör det möjligt att studera förändringar i elsystemet både på lång sikt och under enskilda år – i vissa fall med en tidsupplösning ner till enskilda timmar” (oj vilket jobb - det låter betryggande!)
* Om man ändå inte gör som vi säger kommer det att kosta stora pengar ”.....drygt 200 miljarder kronor och orsaka ökade koldioxidutsläpp med cirka 500 miljoner ton.” (nej det vill man ju inte bli skyldig till)

Så överheten (I det här fallet IVA) vet nog hur det ligger till. Och de har ju också tänkt på alternativen när de skriver:

Ett fossilbränslefritt scenario ger stabil tillgång på el, men å andra sidan krävs investeringar i ny kärnkraft. Alternativet med enbart förnybar elproduktion ställer bland annat krav på omfattande investeringar i överföringskapacitet och lagringsteknik.

Eller har de missat något? Effektivare energianvändning, teknikutveckling, marknadsförändringar, exportmöjligheter eller… - nej det är väl ändå inte möjligt? Skulle överhetens svärd vara oslipat?

En intressant artikel i DN sätter fingret på en mycket öm punkt i klimat- (och därmed också energi-) debatten. Nämligen den om hur vi med stor envishet följer olika rådgivares krav på att alltid göra det som är “kostnadseffektivt”. Inte minst är det värt att begrunda när nu IVA tar till brösttoner med utgångspunkt i kravet på att ställa om energisystemet sedan och inte nu - för att just vara kostnadseffektiva.

Artikeln visar att osäkerheterna i kalkyler som rör klimatet är stora och att kostnaderna för klimatförändringar regelmässigt underskattas samtidigt som nyttorna underskattas. Det är intressant eftersom vi kunnat konstatera att när det gäller åtgärder för att bekämpa klimateffekter genom effektvisering så är det tvärtom! Kostnaderna överskattas och nyttorna underskattas! Ett förhållande som IVAs inlägg nästan övertydligt bär vittnesbörd om.

Symmetrin att missbedöma och underskatta både verkningarna och möjligheterna leder till passivitet. Kanske är det en naturlig mänsklig reaktion? Vi har den ju till och med i ordspråket sedan barnsben - “Man vet vad man har men inte vad man får”. Men vi borde kanske hitta ett annat ordspråk som manar till försiktighet när någon säger “kostnadseffektivt”!

Fredrik Lindström har tagit upp den gamla men intressanta idén om det som kallas kontrafaktiskt historia. Det vill säga vad skulle ha hänt om…..

Tänk om IVAs argument om teknikutveckling för energisystem tillämpats tidigare?

Samtidigt sker en snabb teknikutveckling och nya lösningar år på gång för att kunna integrera större mängder sol och vind i elsystemet utan att det leder till onödiga störningar. Låt oss invänta den teknikutvecklingen, för en mer kostnadseffektiv omställning.

Då kunde det låtit så här:
- Alfred, riktigt bra idé det här men låt oss vänta ett tag så kanske det kommer något som smäller högre. Och så kan Du spara dina pengar istället för att slösa bort dem på priser till olika forskare i framtiden!

Eller så här
- Baltzar lille har Du tänkt rätt nu? Är det verkligen kostnadseffektivt att leda vatten från ena till andra sidan landet? I framtiden kanske någon drar fram en järnväg istället. Lås oss vänta på den!

Eller rentav
- Nisse tycker Du det är en bra idé att dra vagnar på järnbalkar när vi redan har en väl fungerande kanal och din brorsa har uppfunnit en propeller för båtarna? Vi förstår att det vore kul att få en staty i Stockholm men är det inte bättre att vänta på något som inte behöver underhållas och dras med en massa signalfel hela tiden?

Tur att herrarna Nobel, von Platen och Ericsson inte tänkte som dagens IVA! 

Hur kommer det sig att klimatförnekare kallas klimatskeptiker så ofta i media? Nu senast när Donald Trump hävdar att han vill skrota Parisöverenskommelsen och stödjer sig på en känd förnekare som givit honom råd?

Och hur kommer det sig att man i den svenska debatten talar om “förtida avveckling” av gamla känkraftanläggningar vars kondition fordrar att de måste repareras eller kompletteras för acceptabel funktion? Kan jag om jag får ett föreläggande på bilprovningen hävda att de tvingar mig till förtida avveckling?

Eller är det media som gör det lätt för sig och faller in i ett mönster som bestäms av konservativa krafter som inte vill acceptera att saker förändras (mot deras vilja och övertygelse)? I en DN-artikel visas att just nationalistiska högerkrafter är särskilt verksamma ifråga om klimatet.

Men låt oss kalla en spade för en spade, en klimatförnekare för just det och “förtida avveckling” för “övertida stängning” eftersom de snart tjänat ut och inte bör förlängas. Så kan vi ägna krafterna åt åtgärderna istället för diskussionen.

Sätt Overtonfönstret rätt!

Det är väl inte så överraskande att företrädare för etablissemanget trummar på med sin argumentation för fortsatt kärnkraftdrift (och kanske rentav utbyggnad). Det ligger i sakens natur att den som kontrollerar och drar nytta av ett existerande system vill bevara det och gärna ta ut de sista dropparna ur det innan de är beredda att ta steget in i något nytt. Därför är inte debattartikeln, som signerats av IVA, där man hävdar att det kostar 200 miljarder att stänga de reaktorer vi har, något som direkt gör att man lyfter ögonbrynen. Det är väl snarare ett exempel på att när argumenten tryter så höjer man rösten och 200 miljarder är en ansenlig summa att skrämmas med.

Det som är värt att observera är snarare att effektivare energianvändning fortfarande är ett begrepp som inte ens nämns av IVA. Där finns annars åtskilliga miljarder som man är beredd att släppa ifrån sig idag och tydligen även fortsättningsvis. Detta trots att man skriver att: Målet för omställningen måste vara ett kostnadseffektivt energisystem med bibehållen leveranstrygghet och låg miljöpåverkan. 

En annan märklig sak är att man ställer “planeringsbar” kraft som norm för ett fungerande system och oroar sig för en elmarknad med en kapacitetsmekanism för att klara effektbrister vilket “medför kostnader som kunderna får betala”. Diskussionen om marknadsorganisation pågår på många håll. I Sverige har vi alltid haft en viss effektreserv så det är inget nytt. I Tyskland diskuteras modellen EOM 2.0. Kostnaderna betalas alltid av kunden och de är inte särskilt höga. Kunden gör snarare en avsevärd vinst genom att slippa betala överpriser för systemet där planeringsbar kraft dominerar.

I artikeln säger man sig vara intresserad av ny teknik och teknikutveckling - bara inte just nu:

Samtidigt sker en snabb teknikutveckling och nya lösningar år på gång för att kunna integrera större mängder sol och vind i elsystemet utan att det leder till onödiga störningar. Låt oss invänta den teknikutvecklingen, för en mer kostnadseffektiv omställning.

Och det är nu det börjar bli riktigt märkligt! Den teknikutveckling man vill invänta pågår för fullt runt om i världen. Sverige har ett stort kunnande på flera av delområdena och vi bör rimligen kunna leda en del av denna utveckling. Undertecknarna företräder IVA, det främsta vi har inom ingenjörsvetenskaperna.

(Houston we got a problem!) Sverige - vi har ett problem - och det är inte främst i energisystemet!

Companies rarely die from moving too fast, and they frequently die from moving too slowly.

McKinsey skriver, med referens till ett fall från mediavärlden, om hur man blir en vinnare på omvälvningar (Winner on disruption). Fallet utgår från hur redan existerande och dominerande företag (incumbants) kan hantera en situation som hotar deras ställning. Därav citatet ovan, om att agera i tid, och illustrationen nedan.

Det känns inte avlägset att koppla detta till energivärlden och Sverige. Det finns nu ganska många vittnesmål om att denna bransch står inför avgörande möjligheter till förändring inom kort och behöver anpassa sig snabbt.

Visst behöver de, som det heter i debatten, “långsiktiga spelregler”, men det de minst av allt behöver är att lyssna på sina låtsas-tillskyndare som pratar om “förtida avveckling”. I vart fall om de vill komma ut på andra sidan som vinnare och inte dö sotdöden tillsammans med den gamla teknik vissa av dem omhuldar.

Vad är väl en bal på slottet? Den kan vara trist och tråkig och - alldeles underbar!

Brian Motherway från Irland och som just börjat på IEA skriver i en kolumn för eceee att effektvisering borde vara mera tråkigt. Så att bankerna kan hantera det:

Bankers like boring – a simple, safe prospect to lend money to. This means clarity and certainty, not messy calculations of rebound effects or degree days. Energy efficiency needs to be able to deliver solidly on what it promises.

Och att det naturligtvis skall vara mera upphetsande så att politiker och kunder kan gilla de förslag de får.

Det är en lysande sammanfattning och som klippt ur Askungen när hon sitter och längtar till balen på slottet.

För att sedan få fram budskapet i sin dubbelhet kan man titta på tio förslag om Nudging som Cass Sunstein samlat. Där låter han “Default Rules” (Grönt som riktmärke) ta en framträdande plats och det går att göra på ett sätt som både attraherar kunder och banker!

Så snygga upp dig Askungen nu sticker vi iväg på den tråkigt underbara balen!

IRENA rapporterar om jobbutvecklingen för förnybar energi världen över och den är “explosiv”. Enbart i USA har denna sektor gått om den traditionella (fossilbaserade) industrin med råge räknat i antal arbetstillfällen visar The Guardian.

Inte helt överraskande så är det globalt sett solcellerna som leder stort, se bild nedan. En annan intressant detalj är att sysselsättningen verkar könsutjämnande!

Another contrast, according to the Irena report, is the greater proportion of women employed in renewable energy compared to the wider energy sector. Irena found 35% of renewable energy sector jobs were held by women, compared to 20-25% in the wider energy sector

Men observera att vi i denna studie saknar effektivisering som också är starkt ur sysselsättnings- och itjämningssynpunkt.

Tänk om man kunde få läsa i DN att “Under överskådlig tid klarar sig inte Sverige utan kraftfull effektivisering” dvs motsvarande det de idag skriver om kärnkraften? Det lär väl emellertid inte hända inom “överskådlig tid”  .

Vad som är överskådlig tid är ju i och för sig beroende på betraktaren men får man tro den skrift, NETP, som lanserades av Nordiska Rådet i samverkan med IEA nyligen så är det ändå möjligt inom något decennioum, se bild 1 nedan. Kan det vara turbulensen i tidningsvärlden som minskar DNs perspektiv på vad som är överskådligt?

En mera värdig uppgift för DN kunde ha varit att propagera för att utnyttja den lönsamma potentialen för effektvivisering och som vida överträffar all energitillförsel i ekonomiska termer. Det visar den studie som gjorts av Energy Efficiency Watch och som nu föreligger i sin helhet. I det paketet ingår en ovanligt välmatad broschyr som visar några av höjdpunkterna. Däribland en jämförelse av hur olika styrmedel fungerar, se bild 2 nedan. Intressant att se att de som oftast förespråkas av olika ekonomer såsom beskattning och mätning ligger i botten av effektvitet.

I broschyren finns även några korta fallstudier som är värda att begrunda. Även av DN!

Bild 1: Kärnkraftavveckling enligt NETP 2016
———————————-

Bild 2: Styrmedel i EU 28 från Energy Efficiency Watch

En viktig möjlighet att skapa effektreserv i eltillförseln är det som kallas Demand Response(DR), eller på svenska flexibilitet, så att vissa delar av användningen kopplas ifrån när priser och driftläge så motiverar. Metoden används med stor framgång på många håll i världen inte minst i USA. Främst i länder och i system som har svag överföringskapacitet.

Regeringen har i en ny förordning lagt fast att effektreserven skall vara miljövänlig och det är svårt att tänka sig något bättre än flexibilitet (DR). Det borde dessutom vara ganska lätt att åstadkomma eftersom potentialen är betydande och (som mycket annat som rör effektivisering) praktiskt taget orörd.

I en kartläggning som gjordes av LBNL i USA 2006 och som använde dåvarande nordiska studier menade att det nordiska systemet hade en DR-potential på 12000 MW varav Sverige hade 4000, se bild 1 nedan. Möjligen kan man undra över att den kartläggning som gjordes av Nordiska Rådet 2014 landar på en lägre nivå, se bild 2 nedan.

Många av DR-åtgärderna har riktat sig mot stora kunders möjligheter men det är framförallt småkunderna som kan vara en ny stor resurs med modernare ICT-möjligheter. Detta har studerats av IEAs DSM-Programme i två projekt, Micro Demand Response and Energy Saving och Smart Grid Implementation: How to engage consumers. Det är inte bara en fråga om teknik utan också om hur man kan göra möjligheten attraktiv för användarna, se bild 3 nedan.

Bild 1: Potential för DR (flexibilitet i efterfrågan) i Norden.
——————————————————-

Bild 2: Potential för DR enligt Nordiska rådets studie.
—————————————————

Bild 3

Då har vi fått se (som det verkar) en påtaglig tillnyktring i den Nordiska versionen av Energy Technology Perspectives, NETP 2016, jämfört med dess föregångare NETP 2013. Vid en först snabbläsning ser vi att energieffektviseringen tycks slå igenom mycket kraftigare (se bild 1 nedan) men framför allt att den tidigare “insmugglade” kärnkraftexpansionen (se bild 2 nedan) tagits bort.

Det verkar också som om skrivningarna om effektvisering fått mycket mera plats och framförallt substans.

The CNS requires a dramatic change in the composition of primary energy supply, coupled with aggressive energy efficiency policies that substantially reduce demand.

Men det är en sak att säga “aggresive” och en annan att göra det! Eller hur energikommissionen?

Bild 1: NETP 2016
————————————————

Bild 2: NETP 2013

Det är svårt att se det som inte syns. Särskilt tydligt (oops!) blir det för energieffektivisering när den skall ställas mot utbyggnad för ny energitillförsel. Effektivisering sparar pengar och döljer sig inomhus när nya tillförselanläggningar genererar intäkter och står synliga i landskapet. Något som IEA noterade förtjänstfullt i sin WEIO 2014.

Energy efficiency currently lacks the attractiveness of investment in clean energy supply, such as renewables, reflecting different policy frameworks and a set of specific barriers, including small transaction sizes and verification and measurement issues. In contrast to traditional energy-supply investment, energy efficiency investments offer expectations of future cost savings rather than an asset generating a specific cash flow.

En observation som ytterligare understryks i en artikel om hur jättarna Deutsche Bank och Societe General startar upp finansiering för effektvisering och där en (i den nyvakna?) branschen uttalar sig.

Energy efficiency has had difficulty getting finance from banks because they’re used to financing something they can see

Men även om det är bra att de tunga aktörerna släpper till stora pengar så behövs det något för de mera vardagliga situationerna och i New York har man lanserat “Pay as you save” för att finansiera mindre renoveringar. Britterna har varit och nosat på samma ide i sin Green Deal men sedan krånglade de till det i onödan. Vem blir först i Sverige att göra det rätt?

Och då talar vi alltså inte om kärnkraft utan om lagringsteknik! Enligt en artikel i GTM (Green Tech Media) så håller vi just på att lämna den första generationen, som de kallar 1.0. Teknikerna är flera t.ex. litium-jon batterier, kondensatorer, svänghjul, tryckluft, flödesbatterier, islagring m.fl. Nu är vi på väg in i system 2.0 med mera kraftfulla lösningar och med mera sofistikerade beställare, t.ex. energiföretagen som tidigare varit återhållsamma därför att marknadsförutsättningar och -regler saknats.

Erfarenheterna från denna “generation” kommer att visa på flera värdeströmmar (se bilder nedan) och inte bara handla om energilagring utan även att till exempel kapa belastningstoppar och hantera frekvensreglering. Därmed kommer man att bereda väg för den tredje generationens lagringsteknik som redan börjat spira. Här är det de stora energiföretagen som inriktar sig på lagring i systemet och som gör det för att balansera sin användning av förnybar energi i stor omfattning som agerar.

The Storage 4.0 phase will begin in the early 2020s. During this period, a spectrum of available storage system products, their associated low LCOS, and fully evolved market designs will create an environment where deployments exceed 50 gigawatt-hours per year. Storage will be ubiquitous.

Ett tecken på sannolikheten i denna bedömning kan vara att Lazard, som under flera år bedömt och rapporterat om hur gränslinjen för olika energisystem förflyttats. De har visat att förnybar energi succesivt vinner terräng. Nu har de gjort en första version av bedömning för olika lagringssystem!

————————

—————————
Bilder ur “L A Z A R D ’ S L E V E L I Z E D C O S T O F S T O R A G E ANA L Y S I S — V E R S I ON 1 . 0”
LCOS = Levelized Cost of Storage

I en översikt över läget för kärnkraften i världen noteras bland annat att tekniken går baklänges kostnadsmässigt när all alternativ förnybar teknik och effektivisering går framåt (minskar sina kostnader).

As nuclear technology has matured costs have increased, and all the present indications are that this trend will continue…....As it stands, only China’s non-free market may allow for a truly rapid build-out of nuclear plants

Det är Kina och Ryssland (se bild nedan) som är de nya dominanterna. Ryssland har säkert upptäckt att deras starka ställning som olje- och gasexportör inte är långsiktigt hållbar och hittat ett nytt halmstrå.

Men man undrar över hur Energimyndigheten tänkt när de i ett av sina scenarior (Forte) lägger in sex nya kärnkraftreaktorer till 2050 och föreslår att de skall bekostas av hushållen med en “atompremie”?! Är inte detta vad man brukar kalla att “Throw good money after bad”?

Men för att göra de redan pinsamma ekonomiska kalkylerna för kärnkraften ännu mera problematiska så börjar nu rapporterna om hur det går med nedmonteringen av gamla anläggningar att komma. Av de 157 redan uttjänta anläggningar som finns i världen har endast 17 skrotas helt. Och det har inte varit billigt. Så inte nog med att vi sopar avfallet under mattan för tusentals år, det finns dessutom de som vill bygga nytt utan att ens veta vad det kostar för de allra närmaste generationerna att ta hand om eländet!

Som om inte allt detta är bekymmer nog så rapporteras att det under många år fuskats med gjuteridetaljer från franska tillverkare som sitter i befintliga svenska anläggningar.

Och det finns politiker som använder ordet “ansvar” när de propagerar för mera kärnkraft! 

Samtidigt som IEA har visat att kärnkraftens roll i ett klimatperspektiv är i bästa fall mycket marginell.

Det anas i en studie från Chatham House. Orsakerna är naturligtvis de låga priserna på världsmarknaden, tuffare krav på utsläpp som gjort stora delar av de reserver bolagen har oanvändbara (se bild nedan) samt bolagens tokiga affärsstrategier, sammanfattar man i The Guardian.

De är piskade för sin överlevnad att ändra affärsmodeller och bli mindre i storlek, samt mera diversifierade i val av produkter. Om inte så:

If they do not change their business model, what remains of their existence will be nasty, brutish and short.