Om man inte vill avveckla kan man kanske av-äckla, d.v.s. försöka gör kärnkraften mera smaklig. Det verkar vara inställningen på DN där man sedan några månader och med stundtals mycket hög intensitet lyfter fram kärnkraften som lösning på energiproblemen. Det kan de väl få göra om de tycker så men det borde åtminstone ske med nämnande av t.ex. kostnaden, vilken helt förtigs, och med undvikande av vilseledande påståenden, vilka förekommer.

Häromdagen berömde man Texas för deras beställning av reaktorer och för någon vecka sedan visste man att berätta att “det är 30 gånger farligare för hälsan med biobränslen än med kärnkraft.” Dessutom kunde man krydda sin Texas-berättelse med att en representant för beställaren ansåg att det inte fanns något alternativ till kärnkraft och att det publicerats i tidningen “Scientific American”. Vem blir inte imponerad av detta?

Man skulle ha kunnat berätta att man i samma tidning konstaterar att effektivisering är billigare (se citat och källa nedan). Man skulle ha kunnat berätta att staden Austin dragit sig ur projektet just därför att det bedömdes som finansiellt riskabelt.

När det gäller farligheten skulle man kunnat berätta att det projekt (ExternE) som gör bedömningarna, och till vilka man hänvisar, gör kostnadsuppskattningar av skador från olika slag av energi. Detta fordrar att man har tillgång till all väsentlig statistik om konsekvenserna av olika sorters skador, känner till sannolikheten för att olika slag av olyckor skall inträffa samt att man har en enhetlig uppfattning om hur skadorna skall värderas i pengar. Om man hade det skulle man möjligen kunna säga att en viss typ av energi orsakar skador i ett intervall mellan x och y. Men knappast kunna hugga i sten att det är 30 gånger farligare med biobränslen än med kärnkraft.

Men eftersom syftet är av-äckling så får ändmålet helga medlen.

“One of the strongest competitors nuclear power faces is energy efficiency. Improvements in efficiency, driven by the need to reduce greenhouse gas emissions, could for many years offset increases in demand from a growing population with higher living standards, forestalling the need for reactors.

In December 2007 consulting firm McKinsey & Company determined that the U.S. could cut its output of global warming gases by more than 11 percent using conservation steps that were better than free: they would pay for themselves and earn a profit. These ?negative cost opportunities? would require little or no technology innovation, the report said. And emissions could be cut by another 17 percent with efficiency improvements that had only a moderate cost.

Amory Lovins, a well-known efficiency expert, has long referred to such opportunities as being better than a free lunch, ?lunch that someone pays you to eat.? But the steps are often not taken. One reason is that efficiency is usually number 11 on people?s top 10 to-do lists.” Källa: Scientific American December 2008 “Can Nucelar Power Compete”

Det händer så väldigt mycket på delstatsnivå när det gäller effektivisering, förnybar energi, distributed generation, vita certifikat mm. mm. att det är nästan omöjligt att hålla koll. En god hjälp får man av ACEEE (The American Council for an Energy Efficient Economy. På deras hemsida finns ett utmärkt orienteringshjälpmedel där man kan söka både på ämne och på delstat.

De har emellertid också en bra översikt över hur det federala stödet nu utvecklas inom ramen för presidentens stödprogram. På ACEEE:s egen önskelista står:
* Energy Efficiency Resource Standards som är USA:s variant av vita certifikat
* Building Codes
* Appliance Standards
* Energy Efficiency Tax Incentives med bl.a. miljöbilspremie
* Energy-Saving Home Retrofits stöd för renovering
* Building Labeling/Disclosure d.v.s. certifikat
* Multifamily and Manufactured Housing stöd till flerfamiljshus bl.a. för låginkomsthushåll
* Industrial and Building Assessment Centers Energirådgivning av “Linköpingstyp”

IVL har på uppdrag av berörda myndigheter gjort en vägledning avseende påverkan av förändrad elanvändning och som tar upp beräkningen av koldioxidustläpp på marginalen. Ett i vida kretsar uppskattat ämne. För den långsiktiga bedömningen (vid t.ex. ändringar i byggnader) använder de marginalutsläppen från NGCC som sätts till 405 g/kWh, men är inte alldeles tydliga i hur och när man skall använda detta värde.

En utredning, Energisamverkan 2, som gjordes av byggbranschen och svensk fjärrvärme var tydligare i det avseendet och satte värdet 360 g/kWh, se bild. Baserat även detta på NGCC som elproduktionsteknik.

I EU-parlamentet finns ett förslag att sätta gränsen vid 350 g/kWh för anläggningar över 300 MW och WWF har också upprepat detta i sitt förslag till prioriteringar under innevarande år när Sverige tar ordförandeskapet i EU.

Det är uppenbart att man inte enbart skall se till en given teknik utan också till vilka regleringar som kan komma för teknikens användning.

“Riktig Vetenskap och dåliga imitationer” är namnet på en bok av Professor Olle Häggström i Göteborg. Han har tidigare gjort ett antal inlägg i klimatfrågan i polemik mot ett antal professorskollegor i ämnet Ekonomi i Umeå och mot Björn Lomborgs övningar i “Copenhagen Consensus”. Häggström visar att mycket av den klimatskepticism som kommit upp till ytan på senare tid är, som han säger, klockren pseudovetenskap.

Klimatskepticismen likaväl som det underförstådda antagandet att ny kärnkraft skulle vara billig förefaller snarare vara symptom på det som Peter Senge kallar för regrediering under stress (Downshift under stress) och som han påstår drabbar både individer och samhällen. Ställda inför behovet att behöva göra radikala omprövningar så drar vi oss tillbaka och säger att “Nej, så illa kan det inte vara” och “Det finns väl ändå någon teknisk lösning som bara fixar till det utan att jag behöver bry mig”. Det är bekvämt men gör inte uppvaknandet lättare.

Lyckligtvis är sådan regrediering inte total även om många drabbas!

Worldwatch har en liten klimatguide med siffror och termer som man ibland har anledning att kolla. Enda skönhetsfläcken är att de ibland redovisar i kol-mängd och ibland i koldioxid. Men multiplicera deras ton kol med 3,7 så får Du koldioxidmängden.

I gengäld har de en liten termometer som översätter mellan Fahrenheit och Celsius och det väger upp.

Eurobserver mäter varje år hur det går med användningen av förnybar energi och konstaterar att det står still och till och med går tillbaka en aning. Man mäter omsorgsfullt för varje land och för många olika energislag.

I år har man också tagit in en bedömning av hur man ligger till inför 2020 och även där är bedömningen pessimistisk. Sverige ligger dock bäst till i jämförelse med de andra länderna (se bild).

EU:s Energikommissionär Andris Piebalgs räknar i sin blogg upp de viktigaste punkterna för Europas energipolitik. Det är:
1. Elproduktion utan koldioxid
2. Fossilfria transporter
3. Byggnader som levererar snarare än använder energi
4. Elnät som samlar upp och återdisrtibuerar el från många små källor
5. Europa som effektiviseringens banerförare i världen.

Det är inga små saker han har på sin agenda. Han behöver minst en ny period för att klara av allt detta och helst en förstärkning bland kollegorna i kommissionen. Om han kunde få en lika målinriktad kommissionärskamrat från Sverige i den nya kommissionen vore det bra. Anders Wijkman vore ett sådant stöd. Det skulle också visa att Sverige menar allvar i klimatfrågorna.

Deutsche Bank bedömer att drivkrafterna till förändring håller i sig men att det är huvudsakligen genom regeringarnas detaljregleringar och stimulansåtgärder som man håller trycket uppe. Ett ramverk med mera marknadsstyrning håller emellertid på att formas. De dominerande investeringarna sker på:
* Sol och Vind
* Avancerad belysning
* Energieffektiva byggnader
* Smarta nät - en revolution
* Elbilar

Deras rapport tar också med Kina och visar påtagligt stora satsningar både där och i USA på ett sätt som snabbt knuffar tillbaka Europa som centrum för satsningarna.

De har också noterat effektiviseringens roll ifråga om energisäkerhet på ett intressant sätt och dessutom som “the green sweet spot in the centre”, se bild.

Flmen Slumdog Millionaire vinner alla Oscarsutnämningar. Den utspelas delvis i Indisk slum där barn exploateras hänsynslöst och filmen har anklagats för göra fattigdom till pornografi. Det är bara bilder att titta på, inte en verklighet att förhålla sig till har det sagts. Lite grann som vi ser på klimatfrågorna.

Sunita Narain, Indiens ledande miljödebattör, reagerar och undrar över hur I-länderna hanterar sin klimatroll och hur de hanterar U-länderna. Varför vi läxar upp dem istället för att gå före och visa hur man gör för att minska utsläppen på riktigt? De industrialiserade ländernas utsläpp är ursprung till klimateländet och U-länderna, när de vill ha samma “levnadsstandard”, kommer att öka problemen genom att addera stort till utsläppen. Då görs “utfästelser” att minska utsläppen. Vi skall minska OM de andra gör det, men vi skall göra det “kostnadseffektivt” genom att köpa minskade ökningar (!) från U-länderna och kalla dem för minskningar i vår egen bokföring. Sunita tycker inte att det inger trovärdighet.

Hennes reaktion är värd att fundera över också i ett snävt och egoistisk perspektiv för oss själva! Om vi verkligen utnyttjar vår egen hemmamarknad för att effektivisera användningen får vi dubbel trovärdighet. Som ärliga föregångare och på köpet trovärdighet på de ENORMA marknader som finns i t.ex. Indien och andra växande ekonomier.

Om man fick den frågan skulle man troiligen bett om att få lite mer information. Till exempel om vad det kommer att kosta? Kanske om vad de gör med soporna, möjligen om varför den nya restaurangen skall vara 2-4 gånger större än den gamla? Sannolikt också om vem som skall äga den. I synnerhet om jag genom mitt svar ger “samtycke” till att restaurangen drivs vidare under decennier framöver. Det kunde ju annars vara bra att veta att det finns bra kvartersrestauranger, bra hemlagat och mera näringsriktiga alternativ till samma eller lägre kostnad

Men när det gäller kärnkraft kan man ställa frågan ”Är Du för eller emot att man ersätter gamla kärnkraftverk med nya?”. Utan att ge upplysningar om kostnader, avfall, ägarförhållanden, behov etc. Och utan att man får någon upplysning om alternativen. Sedan publicerar man i tidningen svaren under rubriken “Starkt stöd för kärnkraft”. (I tidningens nätupplaga har man dock ändrat rubriken på samma artikel till “Fler tvekar om ny kärnkraft”!!)

Nu diskuterar man i medierna hur svaren skall tolkas. Man borde diskutera hur frågan formuleras och presenteras!

Formuleringen är inte avsedd att misskreditera våra beslutsfattare utan att fundera över hur kollektivt beslutsfattande går till. I senaste numret av The Economist skriver man om just detta och om hur man studerat olika insektssamhällens sätt att fatta beslut. Det finns nämligen klara likheter mellan dessa och våra egna representativa demokratier. Man har intressanta exempel på hur insekterna hämtar och kommunicerar information. Likheterna gäller dock inte enbart politiska processer utan kanske i ännu högre grad hur finansvärlden agerar!

Bina är effektiva och förmår både inhämta viktig information, för kollektivets bestånd, och “individuellt” ta ställning till den så att man inte missleds. Partidisciplinen är inte total! Kackerlackorna lät sig emellertid infiltreras och tog beslut som inte gagnade dem på sikt. Myrorna visade sig bra både på att komma till beslut och att genomföra dem genom att utbilda vägledare. Eller var det lobbyister?

The Economist har tittat lite på hur EU-parlamentet fungerar och menar att ledamöterna borde vara lite mera som bina i sitt beslutsfattande.

Vi vill ha mera kraftfull datorservice men det löser vi med lap-tops och internet och inte med större datorer. Vi vill ha mera telekommunikation men för det har vi mobiltelefoner som kommunicerar trådlöst och inte större telefonväxlar eller fler telefonstolpar. Så varför skulle vi, för att driva motorer och ha god belysning, behöva ha stora kraftverk som har sönder atomer? Ungefär så ställs frågan retoriskt av Amory Lovins i NY Times där han argumenterar för decentraliserade mindre kraftanläggningar och smarta elnät.

Men det kanske är billigare? Med kärnkraft till exempel? Svenskt Näringsliv ställer frågan “Är kärnkraft dyr?” och skall besvara den vid ett seminarium nästa vecka då man utgår från en rapport som lämnades för några månader sedan. Av den framgår att kärnkraft är billig! Förvånansvärt billig, åtminstone om man jämför med de undersökningar som gjorts i USA och som inte beställts av kraftbranschen själv.

Förutsättningarna i de svenska rapporterna är genomgående offertdata för de senaste byggena Olkiluoto och Flammanville. Där har man redan råkat ut för förseningar och budgetöverskridanden. I USA har man studerat just dessa risker i kärnkraftbranschen och visar att ökade kostnader i anläggningarna med 2-4 gånger är regel!

Källor:
Elforsk
Svenskt Näringsliv
Keystone
Lazard m.fl.

Man kan undra hur bilindustrin (som helhet) kunnat undvika att läsa skriften på väggen “Miljöanpassa” när den ändå stått skriven ganska länge? Ändå har man envist satsat på stora bensinslukare och på att sälja dem med mördande reklam. Inte alla men alldeles för många.

Och ändå är det inte bara några få miljömuppar som klottrat grafitti-text på väggen utan välrenommerade management-konsulter och finansrådgivare. Uppenbarligen har deras budskap kommit i skuggan för andra som vädjat till mera grundläggande mänskliga instinkter såsom möjligheten till snabba klipp.

Så låt oss hoppas att, krisstämningen till trots (eller just därför?), flera börjar tänka på rekonstruktion av sina företag NU innan de står under galgen. Ett bidrag till rekonstrueringen kan man få i Financial Times där professorerna Vermeer och Clemen från Duke University skriver att “Ultimately, sustainability in the 21st century will require companies to go deep, go wide, go local?. Vilket betyder att organisationen skall impregneras och mobiliseras för att se sina möjligheter i ett uthållighetsperspektiv samt förankra det i sin lokala verklighet och hemmamarknad.

Är det detta energiföretagen och den gamla basindustrin gör när de satsar på en gammaldags storskalig teknik eller visar de bara upp samma beteende som givit (delar av) bilbranschen en kris?

En början kan vara att läsa IEA:s Creating Markets for Energy Technologies.

Rocky Mountain Institute, RMI, tar upp den gamla frågan om relationen mellan energi och ekonomisk aktivitet men ger den lite nytt spinn. De hävdar att man i USA kan minsak elanvändningen med 30% (och kolanvändningen med 60%) genom att utjämna olikheterna i elanvändning mellan delstaterna (se bild). Skillnaden finns av uppenbara skäl såsom klimat och industriell aktivitet, men RMI tittar närmare på dessa faktorer i sin analys.

Det är ju inte alldeles obekant att industrier inom samma bransch kan uppvisa stora skillnader och att vissa slösar avsevärt med resurserna även om deras ägare aldrig för sitt liv skull erkänna det. Sättet att redovisa med interaktiv karta kanske vore något att ta efter för Sverige och på kommun eller landskapsbas? Då kanske det skulle bli naturligare att ställa frågan om hur effektiv man är än att ställa kravet på ny kraftproduktion?!

Det tyska miljödepartementet, under ledning av deras minister Sigmar Gabriel, har sammanställt 10 riktlinjer för sin energipolitik till 2020 under rubriken “Nytt tänkande - Ny energi”. Om effektiviseringen säger man att man har för avsikt att sänka energikostnaderna och skapa minst 500 000 nya jobb i effektiviseringsbranschen.

Men man bekräftar också sin avsikt att fullfölja utfasningen av kärnkraften. Det finns ingen väg bort från avvecklingsvägen, “Einen Ausstieg aus dem Ausstieg darf und wird es nicht geben”, heter det.

Kolkraften vill man istället utveckla med successiva höjningar av verkningsgraden och genom infasning av koldioxidinfångning (CCS-teknik), se bild.

Genom att elanvändningen minskar med 11%, värmeanvändningen med 25% och kraftvärmeanvändningen (särskilt i decentraliserad produktion) samt förnybar energi ökar, skall fossilanvändningen totalt sett minska.