Den finska dansen jenka, en långdans med två hopp framåt och ett bakåt. Däremellan sparkar alla deltagarna så gott det går åt samma håll. Ungefär så går det till när den Europeiska strategin (SET-plan) kommer fram. Den senaste versionen från november 2007 är mer slipad än den första som hade ett drag av S:t Göran och Draken. Storskaliga lösningar skulle bortemot 2050 rädda oss från allt ont. Ny kärnkraft, koldioxidinfångning, vätgas etc. I den senaste finns fortfarande konstiga vändningar som t.ex. “Uthållig kärnkraft”!!

Enligt uppgift skall det senaste ministerrådet ha tonat ner kärnkraften ytterligare även om det är svårt att utläsa ur mötesdokumenten. Dessa innehåller å andra sidan en del itnressant information om hur man ser på hur målet med förnybar energi skall uppnås.

Virgin air och Boeing gjorde nyligen en premiärflygning på en kommersiell rutt med biobränsle. Nåja en ganska liten del, en av fyra bränsletankar innehöll 20 % inblandning av biobränsle, men ändå. Bränslet kom from babassu-nötter odlade i Brasilien, men det står ett större hopp till att utnyttja alger som råvara, se bild. Vissa går så långt att de säger att allt flygbränsle kan ersättas med alg-baserat biobränsle vilket då skall odlas i bassänger.

Boeing har låtit publicera en rapport om olika alternativa möjligheter att ersätta traditionella flygbränslen.

Det hävdar en s.k. “Think Tank” som specialiserat sig på att följa upp Lissabon-strategin. I deras senaste rapport finns en särskild sektion där de just utvecklar detta tema. Senast var det McKinsey som gick på samma linje. Därför känns det lite absurt när den svenska debatten utgår från att effektivisering är för dyrt i Sverige och att våra klimatpengar gör bättre nytta på annat håll.

* Effektiviseringsmöjligheterna är inte uttömda här på långa vägar
* Det förefaller troligt att effektiviseringen driver på ekonomin (se bild)
* En mera medveten satsning skulle dessutom bidra till utveckla vårt näringsliv till specialister på effektivisering, d.v.s. “Den nya basindustrin”

Klimatberedningens rapport har presenterats, och historien om dess oenighet är känd. En av beredningens ledamöter, Anders Wijkman, kommenterar både oenigheten i sig och dess politiska konsekvenser.

Det verkar av redogörelsen som om man i allt för hög grad uppfattar klimatpolitiken som en uppgift att komma undan på billigast möjliga sätt och inte som ett sätt att skapa strategiska mervärden för framtiden. Stern-rapporten var ju annars tydlig i sitt påpekande att den som agerar tidigt inte bara kan hjälpa till att minska den totala kostnaden utan kan tjäna på omställningen genom att dess industri och näringsliv utvecklas på områden där världsmarknaden växer. Detta budskap har uppenbarligen inte vunnit majoritetens öra, tyvärr.

Till en del av det bisarra spelet hör det plötsligt uppkommande kravet på ökad kärnkraft som saknar varje reell förankring. DN hävdar att svensk kärnkraft skall byggas för att ersätta fossil-el i Tyskland och Polen! Wijkman tar också upp svensk el-export, men från aspekten att effektivisering och svenskt värmeunderlag kan utnyttjas för kraftvärme som producerar el till export. Det är skillnad! Om Sverige skall göras till en lokaliseringsplats för produktion som borde finnas någon annanstans eller om genuint svenska resurser kan användas för export. I det senare fallet skapas ett “strategiskt värde”.

Men alla turerna i beredningen bidrar mest till att sinka oss. Bästa sättet att hantera framtiden är inte att vänta på dess ankomst utan att skapa den. “Management by waiting” är inte kreativt och framförallt - klimatförändringen stannar inte upp och väntar på att vi skall bestämma oss.

Det sägs att om man vill ha framgång skall man möta sin omgivning med ett leende och en rejäl knölpåk. EU-kommissionen visar nu upp att de lever efter den principen. Knölpåkarna visas för ett antal länder (Finland, Grekland, Portugal och Luxemburg) som får en påminnelse om att de är sena när det gäller direktivet om “Eco-design” och två länder (Belgien och Storbritannien) stäms efter att inte ha hörsammat varningen de fått om byggnadsdirektivet.

Leendet står kommissionären Piebalgs själv för. Han börjar blogga och inbjuder alla att kommentera och komma med förslag. Ta chansen, han är en varm tillskyndare till effektivare energianvändning och visar sig också, när han framträder inför publik, vara en lyssnande och resonerande person.

Nu meddelar en, som man säger, “senior official” från Vita Huset att USA kan tänka sig att göra bindande åtaganden ifråga om utsläpp av växthusgaser. Fast med tillägget att det kan göras bara om andra viktiga länder (läs Kina och Indien) också gör det.

Den mest talande kommentaren till utspelet är - tystnaden! Ytterligt få kommentarer har gjorts med undantag från några från miljöorganisationer samt en BBC-genomgång av argumenten. Det är ingen som värderar utspelet som trovärdigt pga de förbehåll som ges och de tolkningar som görs av andra avtalstexters innebörd.

Men i Bryssel har man hört en viktig distinktion. Miljökommissionären Mr Dimas ”... detected a second change in the US line: its call for developing countries to take on “similar” commitments to industrialised countries, rather than “the same” commitments”! Ett nytt fall av den s.k. Kremlologin, d.v.s. konsten att tolka små ordvändningar och vem som ses tillsammans med vem.

EU förbereder ett nytt paket efter det om klimatfrågor och nu skall det handla om uthållig konsumtion/produktion, SCB Action Plan, som aviserats till april 2008. Folk med insikt i processen hävdar att planen just nu tenderar till att bli alltför inriktad på detaljer på bekostnad av helheten, mera träd än skog alltså.

Svenska Naturskyddsföreningen har engagerat sig djupt och bl.a. gjort en rapport om hur man accelerar “förgröningen” av produkter. Tyvärr har den ett drag av att vara statisk betraktelse i stället för dynamisk. Det syns tydligast i att man saknar teknikupphandling som medel, men nämner s.k. top-runner standard. Konsekvensen blir att produktutveckling sker på leverantörens villkor och inte på användarens.

EUs “Miljömyndighet”, EEA, har också sammanställt en rapport på temat “Time for Action” och som innhåller en hel del spännande infallsvinklar, bl.a. kartor över hur olika intressenter kan aktiveras ytterligare (se figur nedan). Det dynamiska perspektivet är emellertid även här undertryckt. Användarnas roll reduceras till att välja bland det som finns, men utvecklas inte till att påverka det som borde finnas.

Nåja allt sådant här kan påverkas och det är ännu tid till april att slå ett slag för åtgärder som sätter användarna i förarsätet.

“Vi avgör vår framtid här och nu” skriver författaren Bengt Ohlson. Och detta är den insikt som växer fram ur de senaste årens rapporter om vad som händer om vi inte gör några viktiga ändringar i vårt sätt att leva. För att citera Ohlson ytterligare när han inskärper att ansvaret är vårt eget och att stunden är - NU: “Inte när-jag-får-råd. Inte när-politikerna-drämmer-näven-i-bordet. Det kommer de aldrig att göra.” Tyvärr, men så förefaller det att vara.

Och om vi vill ha ytterligare bevis på att vårt välbefinnande inte består i att få, köpa eller göra mer av samma sort så tillhandahålls detta material i Worldwatch Institutes årsbok 2008 kapitel 4 (se ockå bild nedan). Vi har redan nått “lyckotröskeln” och det med råge.

Nu slår de till igen i Danmark och gör ett avtal som bl.a. innebär en reell minskad energianvändning med 4% år 2020 jämfört med 2006. Uppgörelsen går tvärs över hela den politiska skalan. Ett av de uttalade syftena är att se till att Danmark förblir världsledande ifråga om effektivisering och förnybar energi. Jantelags-jurister göre er icke besvär! Kan det vara så att Jantelagen blivit föremål för ett nordiskt samarbete? Den uppfanns av en dansk (Sandemose) som bodde i Norge men tillämpas mest i Sverige?

Det som förbryllar i uppgörelsen är synen på vätgasfordon (brintbiler) som ju inte precis är ett sätt att hushålla med den el som man med möda fått från t.ex. vindkraften. Men politiska paket är ofta presentförpackade med bubbelplast.

....men verkar ha blivit religion i den svenska hållningen i klimatfrågan. Troligen påverkat av profeter inom regeringskansliet som predikat att vi skall vänta. Fast utan att klargöra väntandets fördelar. Denna hållning har också upprört ärkebiskopen.

Vi skulle kanske begrunda vad en motsatt inställning kan innebära. Danskbaserade företag har idag 35 % av världsmarknaden på vindkraft och sysselsätter 10 000-tals människor i en tekniskt avancerad bransch med stor framtidspotential. Vi som är tillräckligt gamla minns hur svenska energidebattörer häcklade det danska vindkraftinitiativet när det drog igång. Skall vi bli kvar på åskådarläktaren även i nästa race?

Det vet vi väl alla som någon gång fått ett glas för mycket. Och visst kan etanol grumla även (bränsle)tanken. Ganska länge har diskuterats relationen till jordbruket och matproduktionen. Nu tillkommer frågan om vilken sorts mark som utnyttjas vid etanolproduktionen och vad som händer när man förändrar dess nyttjande. Worldwatch Institute drar slutsatsen att de nya studierna accentuerar behovet att gå snabbt till andra generationens produktion baserad på cellulosa-råvara.

(Obetald annons)——————-
Worldwatch har i sin senaste årsbok “State of the world 2008” tagit ett grepp på hela komplexet med innovationer för ett uthålligt samhälle. Boken innehåller många läsvärda uppsatser som speglar vidden av en omställning. Inte bara teknik utan betydligt mer än så.

I en studie av världens 500 största och världsomspännande företag kan man se att klimatåtgärderna vinner terräng. Det går kanske inte så snabbt men det sker. Det finns riktigt intressanta skillnader mellan företag i olika världsdelar (se bild).

Den mest rapporterade åtgärden är energieffektivisering. Bra så, därmed inte sagt att det effektiviseras tillräckligt, men ett öppet sinnelag är åtminstone en god början.

Höll ett eldande tal i klimatfrågan till EU-parlamentet häromdagen. Det är alltid en fröjd att höra välvårdad engelska och ännu mera när det sker i en angelägen fråga och med goda “punch lines”. Han fick stående ovationer och berömmande ord även från inbitna republikaner.

Han talade särskilt om effektivisering och uttalade en förhoppning om “..... the “biggest public, private and NGO partnership ever seen, to tackle climate change…”. Detta som en kommentar till att marknadsmässiga lösningar behövs men inte kan klara hela problemet!

Undrar man igen efter att sett McKinseys rapport om hur lönsamt det är, och vilka konsekvenser det har att investera i effektivisering. Lönsamma investeringar (med mer än 17% internränta) kan minska den projicerade ökningstakten i global energiefterfrågan från 2,2 % per år till 0,7 % per år, Bild 1. En ökning som inkluderar de snabbväxande asiatiska ekonomierna visst, men skillnaden mellan dem och de gamla industriländerna ligger mera i frågan om vilken typ av effektivisering som är lönsam än i frågan om att det är lönsamt, Bild 2.

Så när man läser Svenskt Näringslivs reaktioner på EUs klimat-paket och om vilket elände detta kommer att innebära för vårt stackars land måste man undra. Är vi verkligen SÅ mycket före de andra industriländerna eller är det som Pehr Gyllenhammar säger i en intervju nyligen att regeringarna behöver lägga mer press på industrin? Kan det rentav vara som det Churchill sagt om Amerikanerna, att:  “De alltid gör rätt saker….. men först när de uttömt alla andra möjligheter”?

BILD 1

BILD 2

I spelet kring klimatfrågorna hävdas från vissa håll, och med stor ihärdighet, att kärnkraften skulle vara lösningen. Ett synsätt som dock på förtjänstfullt sätt bemötts av Christian Azar. Frågan är om de som för fram kärnkraften i de politiska sammanhangen inte främst gör det som plakatpolitik i förhoppningen att många väljare inte orkar sätta sig in i sakfrågan utan bara hör ett “lösenord” som de känner igen. Ny kärnkraft är sannerligen varken billig eller särskilt populär även om många kan fås att “välja” den i desperation när inget annat förefaller stå till buds.

Effektivisering och utnyttjande av fjärrvärmens kraftvärmeunderlag är väsentligt billigare och har en enorm potential. Argumentet att “...svensk kärnkraft är den mest kraftfulla insatsen vi kan göra för att befria atmosfären från växthusgaser”, som ofta upprepas av en ledande morgontidning, är taget ur luften. Det som ny svensk kärnkraft skulle kunna vara bra till är att förebygga snarare än befria. Den skulle kunna (observera konjunktiv):

1. Hindra att framtida kraftutbyggnad skulle ske med koldioxidemitterande bränslen, vilket förefaller osannolikt i all synnerhet som effektivisering, kraftvärme och elvärmekonvertering är mera effektivt och lönsamt
2. Ta bort fossilbränslen från transporterna förutsatt att vi får tillräckligt många och tillräckligt bra “plug-in hybrids”. Detta är en intressant möjlighet men dessa kan inte “intecknas” ännu och frågan om andra drivmedel är inte avgjord.
3. Tränga undan fossilbaserad kraftproduktion i andra länder. Detta är också en möjlighet, men i så fall bör kärnkraftsproduktionen lokaliseras dit och inte hit.

Det vore synd om man genom att mana fram gamla spöken (kärnkraft eller undergång) och förse dem med modern skrud (klimatargument) hindrade oss från att ta till de bättre lösningarna.