Det verkar troligt att nästa premiärminister i Storbritannien heter Gordon Brown. Och det förefaller som om han har för avsikt att verkligen ta itu med klimatfrågorna. Vem hinner först Persson eller Brown? Eller blir det Londons borgmästare, Ken Livingstone, som har lagt fram en plan för London och för att visa att kärnkraft inte är lösningen?

Brown aviserar att en mera detaljerad plan kommer nästa vecka: “In the climate change programme review published next week the secretary for the environment will announce additional incentives and support to pilot smart metering and a new labelling scheme highlighting the energy efficiency of consumer goods.”

Och så här ser alternativen ut för London.

...som den viktigaste frågan på energiområdet och om vilken man tog beslut vid rådsmötet den 24 mars. Målet för effektiviseringen preciseras nu till 20% till år 2020. Samma mål finns i den svenska propositionen men där utan några väsentliga styrmedel. Men eftersom EU genom sina senare direktiv har varit den pådrivande faktorn så kan vi hoppas att så sker även i framtiden. Enligt rådsmötets beslut är en aktionsplan att vänta redan om några månader.

..så är propositionen om energieffektivisering ett huvudsakligen opolitiskt dokument. Och det är svårt att förstå. Man hade de bästa förutsättningarna i världen. Miljövårdsberedningen presenterade för ett drygt år sedan en strategi för energieffektiv bebyggelse. Ett dokument med visioner och med praktiska förslag. I ärendegången mellan olika verk och departement så vattnades förslagen ur men detta borde inte hindra departementsledningen från att klart uttrycka både vilja och metoder för energiomställningen. Men det “bidde” knappt en tumme. Och alltsammans hände inom samma departements väggar!?!

Men visst man behöll målsättningen att minska energianvändningen 50% till 2050 men man tog bort medlen!

Miljövårdsberedningen föreslog att:
A. Skapa en strategisk plattform genom att inrätta en beredning som tar fram en vision för ett energieffektivt Sverige och som sätter nationella mål som kan brytas ned på sektorer.

B. Stimulera teknikfronten genom att
- inrätta en funktion för utveckling och spridning av ny teknik
- utveckla teknikupphandlingen
- förstärka forskning, demonstration och internationellt samarbete för att få marknadens medverkan i utvecklingen

C. Göra staten till en marknadsbrygga
- Statens fastigheter skall föregå och utmana andra aktörer, upphandla från den bästa kvartilen, göra Vattenfall till en spjutspets för energitjänster.

D. Stärka den breda implementeringen
- Skapa en motor för genomförandet, t.ex. med en effektiviseringsfond
- Verka för effektivare och mera transparenta priser
- Utveckla de ekonomiska incitamenten i fastighetstaxering, lån, bidrag, klassificering, märkning, fondering mm
- Skärpa regler för planering och byggande så att effektivisering tillgodoses.
- Öka kunskapen genom rådgivning och utbildning

Vissa av dessa förslag finns med i propositionen men oftast kringgärdade av förebehåll som gör att det är mycket svårt att tro att de kan realiseras.

Återreglering föreslår delar av industrin som tröttnat på elprisernas ständiga ökning och som antar att det beror på bristande konkurrens. Statsministern konstaterar att ett av marknadens kännetecken är att företag slås samman och att koncentrationen därvid ökar (Lunchekot 22 mars). Och att stänga Pandoras ask när andarna släppts ut låter sig inte göras. Varför inte ta tag i problemet själv? Mera flexibel användning och ökat inslag av egen produktion (distributed generation) är utmärkta motmedel till höga priser.

Industrin brukar hävda att de är utomordentligt effektiva i sin användning men att vid närmare granskning också att det finns stora effektivseringsmöjligheter i de s.k. stödprocesserna. Vid Oljekommissionens hearing den 22 mars berättade en representant från Hägglund Drives i Örnsköldsvik att de sparat 50% av de 50% som inte vara processrelaterad energi och med god ekonomi. Det framkom också att de tvivlat på möjligheten att effektivisera eftersom de av sin el-leverantör fått diplom för att de redan var energieffektiva!!

Industrins problem med höga energikostnader kan alltså botas tvåfalt genom effektivisering:
1. De minskar sin volym av köpt energi
2a. De pressar ned priset genom att energisystemet inte tvingas leverera med de dyraste tillgångarna, alternativt
2b. De pressar priset genom att leverantörerna tvingas att ge bättre villkor när “greppet” om kunden blir lösare

Priset med den begränsade konkurrens som råder i Norden och med de låga priselasticiteter kunderna uppvisar kan vara upp till 2,5 gånger högre än det som skulle ha rått vid perfekt konkurrens. Och det finns bara två sätt att minska de dominerande företagens möjligheter att hålla dessa nivåer. Att konkurrensen ökar eller att priselasiticiteten gör det.

Sedan kan man ju (som vissa industriföreträdare tycks göra) hoppas att de dominerande kraftföretagen skall bygga nya (dyra) kraftanläggningar och minska sina priser när deras kostnader ökar! Eller…?

Ett sätt är att härma andra som lyckats (eller åtminstone är på väg). Det finns en guide som man kan börja med och som tar upp inte bara tekniska aspekter utan även de mjuka frågorna (socio-ekonomiska) som måste vara med. Sedan kan man ju också ringa Växjö som är med i nätverket.

Men visst är det lite konstigt att när man gör indikatorer för sin framgång så handlar dessa om förnybar energi i kvantitet och inte om effektiv användning?

En av underlagsrapporterna för det pågående arbetet med att granska elerformen har tagit ett konsekvent kundperspektiv och levererar också ett antal förslag till förbättringar. För visst är det märkligt att den reform som skulle innebära minskade kostnader givit markant ökade i stället. För det kan väl inte vara så som det sagts i en annan utredning att:? Konsumenterna har inte alltid sett att det blivit bättre i form av lägre priser. Men vi som är experter tycker att för åtminstone fyra av branscherna är vi ganska säkra på att effektiviteten ökat??

Strategiska val för energisektorn görs varje minut året om men vi uppfattar dem inte som avgörande. Men varje gång vi bestämmer något som innebär att vi använder energi så gör en massa andra människor samma saker och i slutänden påverkas vi alla. Det är våra egna val vars summerade effekt drabbar oss och som vi vanligen klagar över att andra skall göra något åt. SNV har givit ut en rapport (skriven av författaren till dessa rader) om sådana val.

Samhället sätter ramarna för vad vi gör men måste förhålla sig till resultatet.

En av de saker som tydligast saknas är den horisontella överblicken. Fragmentiseringen t.ex. i myndighetsansvar gör att helheten går förlorad.

I rapporten redovisas tjugo stycken val och valsituationer grupperade efter:
? Samhällets funktioner; Hur bra kontroll har vi över det som sker och i vems händer ligger kontroll/ansvar? När kan vi bäst påverka skeendet och på vilket sätt? Vilka styrfunktioner har vi och vad vill vi uppnå när vi styr?
? Bränslen och tillförsel; De traditionella (stora) energiresurserna är de problem eller lösning? Naturgas; Trädbränslen; Vattenkraft; Kärnkraft.
? Tillförsel av flödande resurser; De nya flödande resurserna som står och stampar men där förhoppningarna är stora. Är det strategiska beslut som saknas eller är utvecklingen bara naturligt trög? Sol; Vind; Spillvärme.
? Omvandling, Distribution och Användning; Finns det slumrande resurser i vår omgivning eller står de på tröskeln ännu? Är vårt inneklimat ett problem och hur sköter vi det? Utnyttjar vi kundkraften strategiskt? Kraftvärme; Vätgas; Komfortkyla; Elvärme; Flexibel efterfrågan på energi (Demand Response)

FN-organet ILO har studerat vilka faktorer som gör att människor är tillfreds med sina liv och bl.a. kommit fram till att tillväxt i sig är av mindre betydelse än ekonomisk trygghet. Att det snarare är så att tryggheten skapar tillväxten.

Länderna delas in i olika grupper beroende på sin förmåga i:
* Pace setters, de som bestämmer takten; (god policy, bra institutioner, bra resultat)
* Pragmatists; (bra resultat men inte särskilt goda institutioner)
* Conventionals (ser ut att ha god policy och bra institutioner men resultatet är inget vidare)
* Much to be done; (svag eller ingen policy, obefintliga institutioner och uselt resutat)

Och så här fördelar de sig över världen.

Kan låta som ett skämt i synnerhet för all dem som drabbats av storstörningar de senaste åren. Men det finns både önskningar och möjligheter at skapa intelligens (i betydelsen hjälpfunktioner) i elnätet inom projektet CRISP, “Critical Infrastructures for Sustainable Power”.

Man skulle kunna bygga in agenter i nätet som hjälpte till att handla för kundens räkning i olik situationer (se scannad bild från CRISPs nyutgivna broschyr). Mera om detta finns i dokumentet på http://www.ecn.nl/crisp/deliverables/D1.2.pdf

“Småskalig energiproduktion”, “hemkörd el”, eller vad det kan heta på svenska, finns på många önskelistor och av olika skäl. För att följa vad som händer kan man söka sig till flera olika publikationer både de kommersiella, de akademiska och de intressentbaserade. WADE som är en global sammanslutning för decentralised generation (kärt barn har flera namn) publicerar också intressanta rapporter, t.ex. om potentialer och konsekvenser.

Där kan man finna intressant statistik som ger en känsla för t.ex. avbrottsproblemens omfattning.

Åtminstone när det gäller belysningsprodukter är det logiskt eftersom lejonparten av dem tillverkas där. Nu finns ELI (The efficient lighting initiative) i Kina som institution och visar det bl.a genom att publicera specifikationer för kompaktlysrör, CFL. De kommer snart med flera:
* Double-Capped Fluorescent Lamps (launch in June 2006)
* Fluorescent Lamp Ballasts (launch in December 2006)

Och Sverige är med på ett hörn! http://fourfact.com/index.php/webloggen/lgenergilampan_brinner_vidare/

Det kommande energitjänstedirektivet pekar ut offentliga sektorn som draghäst för energiomställningen. Det är en modell som har funnits länge i USA och som också sprids med hjälp av resurser vid LBNL. De har en översikt över hur offentlig sektor fungerar i detta avseende i många länder runt om i världen. Det är många trappstädare i farten. Törs vi hoppas att Sverige sällar sig dit när energieffektiviseringsförslaget läggs den 22 mars??

Det finns också en omfattande och detaljerad genomgång i den s.k. PROST-studien.

Och visst är offentliga sektorn en kraftfull resurs välden över, som synes!

Energikommissionären har utvecklat sina tankar kring vad som är viktigt i den nya politiken som man lagt fram i en grönbok häromdagen. Särskilt intressanta är hans förslag kring Europas roll som ledare i effektiviseringsarbetet. Inte oväntat (och särskilt välkommet) är att han lägger tonvikten på dessa frågor och inte bara på tillförselaspekten som hans kollegor gjort. Och ett märkligt sammanträffande är att samma dag säger Storbritanniens kommission för uthållighet att kärnkraft INTE är svaret på frågan!!

Vid samma tillfälle som Piebalgs talade så utvecklade konkurrens-kommissionären sin syn på bristerna på energimarknaden. Inte minst hur (och varför) priserna påverkas.

Claude Turmes som var EU-parlamentets rapportör för el-direktivet kom bl.a. till följande möjliga slutsats.

Fler och andra reaktioner finns här:

INDUSTRIN
http://212.3.246.117/1/AILIHHAAEOPLGAIHAHJBDEEAPDBN9DBY739LI71KM/UNICE/docs/DLS/2006-00297-EN.pdf
http://www.cefic.org/Files/NewsReleases/PR-EU-EnergyGreenPaper.pdf

NGOs OCH ANDRA “GRÖNA”
http://www.panda.org/news_facts/newsroom/index.cfm?uNewsID=62720
http://eu.greenpeace.org/issues/news.html#060308_a
http://www.foeeurope.org/press/2006/JK_8_Mar_EnergyGreenPaper.htm
http://www.erec-renewables.org/documents/PRESS_Releases/greenpaper_080306.pdf
http://www.greens-efa.org/cms/default/dok/109/109688.european_energy_policy@en.htm

Vad kan den komma att innehålla? Svaret får vi i den nya grönbok om NEP (New Energy Policy) som läggs fram och där man åtminstone noterar det som positivt att effektivisering och minskade utsläpp av växthusgaser är två av grundbultarna. Sedan finns några krumbukter där man oroar sig över att nationerna vill behålla “sina” energiföretag. Men det är väl koncentrationen som är det verkliga problemet? Och vilka monopol är värst? De som kan kontrolleras eller de som inte kan det? Det verkar också som om energikommissionären fått vika ner sig en aning inför mera “tillförselorienterade” krafter när man jämför formuleringarna med de som tidigare läckts ut.

Följande har klippts ur den svenska versionen av “Bränsle för framtiden: Europeiska kommissionen lägger fram sin vision om en energistrategi för Europa”

Sex prioritetsområden har identifierats:

För att fullborda den inre energimarknaden föreslår grönboken nya åtgärder, t.ex. en europeisk uppförandekod för energinätet, en prioriterad EU-plan för sammankoppling av nät, en europeisk tillsynsmyndighet för energiområdet och nya initiativ för att garantera lika konkurrensvillkor, särskilt när det gäller fritt tillträde till nätverk för konkurrerande företag. Konkreta förslag om detta kommer att läggas fram före årets slut.

Det andra prioritetsområdet gäller försörjningstrygghet på den inre energimarknaden, vilket garanterar solidaritet mellan medlemsstaterna. En tänkbar åtgärd som föreslås är inrättandet av ett europeiskt energiförsörjningsobservatorium och en översyn av den befintliga gemenskapslagstiftningen om beredskapslager av olja och gas för hantering av eventuella leveransstörningar.

En mer hållbar, effektiv och diversifierad energimix är det tredje prioritetsområdet. Vilken energimix en medlemsstat väljer är och förblir en fråga om utbytbarhet. De val en medlemsstat gör på energiområdet påverkar dock oundvikligen energiförsörjning i grannländerna och i gemenskapen som helhet. Detta skulle kunna uppnås genom en strategisk energiöversikt för EU som omfattar alla energipolitiska områden och innehåller en analys av fördelar och nackdelar med olika energikällor, från förnybara energikällor till kol och kärnkraft. Detta kan så småningom leda till att man sätter mål på gemenskapsnivå när det gäller EU:s övergripande energimix för att slå vakt om energiförsörjningen samtidigt som man respekterar medlemsstaternas rätt att själva välja sina energilösningar.

På det fjärde prioritetsområdet föreslår kommissionen ett antal åtgärder för att möta utmaningarna när det gäller den globala uppvärmningen. Kommissionen föreslår i synnerhet vad den handlingsplan för energieffektivitet som kommissionen kommer att anta senare år skulle kunna innehålla. I handlingsplanen kommer man att ange vilka åtgärder som är nödvändiga för att EU skall kunna spara 20 % av den energi som annars skulle konsumeras år 2020. Dessutom föreslås det att EU ska utarbeta en ny vägkarta för förnybara energikällor i EU, med siktet inställt på 2020 och därefter för att tillhandahålla ett stabilt investeringsklimat som ska skapa mer konkurrenskraftig förnybar energi i Europa.

Energieffektiv teknik och teknik för låga koldioxidutsläpp är en snabbt växande internationell marknad som kommer att vara värd många miljarder euro under kommande år. En strategisk plan för energiteknik enligt förslaget i det femte prioritetsområdet i grönboken ska garantera att industrin i EU blir världsledande när det gäller den nya generationen av teknik och processer.

Slutligen betonar grönboken behovet av en gemensam extern energipolitik. EU måste tala med en röst på den internationella arenan för att kunna reagera på utmaningar i form av ökande efterfrågan, höga och volatila energipriser, ökande importbehov och klimatförändringar. Därför föreslår kommissionen att den strategiska energipolitiska översikten bör ange prioriteringar när det gäller infrastruktur med tanke på EU:s försörjningstrygghet (bl.a. rörledningar och LNG-terminaler för flytande naturgas) och komma överens om gemensamma åtgärder för att se till att åtgärderna genomförs, tillhandahålla en vägkarta för att skapa en alleuropeisk energigemenskap med en gemensam lagstiftning på området, förnya strategin i förhållande till EU:s partner, däribland Ryssland, som är EU:s viktigaste energileverantör, vilket visar vårt ömsesidiga beroendeförhållande, samt slutligen föreslå en ny gemenskapsmekanism som ska göra det möjligt att reagera snabbt och samordnat på nödlägen när det gäller den externa energiförsörjningen.

Norge har valt att inte införa gröna certifikat utan att i stället fortsätta att ge sin myndighet förtroende att ta fram de gröna resurserna. Men i Sverige prisas systemet och förlängs. Hur kommer det sig att man har så olika synsätt??

Den norska regeringen påstår sig emellertid ha något bättre i bakfickan.