I en debattartikel i DN påvisar några forskare att åtgärderna för luftförbättring i Europa (inkl. Sverige) visat sig vara billigare än väntat. De menar att man kan räkna med samma förhållande vad gäller åtgärderna för klimatet. Eftersom två av de tre debattörerna är nationalekonomer blir man fundersam över dem med samma profession som oftast hörs i debatten och som vittnar om energieffektiviseringens omöjlighet. De har ju bl.a. hävdat att det inte finns några lönsamma åtgärder (s.k. low-hanging fruit) därför att det skulle vara förenat med alltför stora kostnader att realisera dem. Så de åtgärder med “negativa kostnader” som McKinsey påvisat finns inte, hävdar de.

Den teknikeffekt som DN-debattörerna noterar är emellertid den s.k. läreffekten på marknaden och som också Stern-rapporten nyttjar i sina beräkningar. Och som de alltså nu ytterligare kan belägga. Det finns alltså en dynamik som, så att säga, gör att frukträdets gren sänker sig allt mer efterhand som frukten växer och blir tyngre. Det kan till och med vara så att om man spanar efter lågt hängande frukt, och blir besviken att man inte når den, så beror det på att den redan fallit av och ligger vid fötterna. Därutöver kan man konstatera som en av cheferna vid den Danska Energistyrelsen, Peter Bach, gjorde i en intervju i Wall Street Journal, att han i sin trädgård har lågt hängande frukt på nytt varje år.

Det borde finnas anledning att rikta mer intresse på frågor kring de dynamiska effekter som finns och kan mobiliseras. Ett gammalt uttryck är att det bästa sättet att förutsäga framtiden är att skapa den.

Men det gör den regelbundna dagliga rapporteringen här under några veckor. I stället blir det en veckosammanfattning varje fredag fram till augusti.

TREVLIG SOMMAR!

EUs märkning av produkter för att visa vilka som är effektiva gick för några år sedan in i väggen när (praktiskt taget) alla kylskåp nått högsta klassen A och man var tvungen att upfinna A+ och A++ för att klara teknikutvecklingen. Så kom man på att man kunde vända upp och ner på märkningen samt använda siffror istället för bokstäver. Genialt och enkelt för att klara en dynamisk utveckling, tycker man.

Därför är det förvånande att se att den europeiska effektivitetsorganisationen eceee vill hålla fast vid det gamla systemet! Man hänvisar till marknadsundersökningar i Storbritannien där de tillfrågade föredrar bokstäverna (A-G) framför siffror. Men frågan är om kunderna verkligen ser systemet som en bokstavskod? Den är ju egentligen en kombination av litterakod, pilar med olika längd samt färgkod. Och nog verkar det sannolikt att kunderna skulle klara en transponering av litteran från bokstäver till siffror ganska lätt. Betydligt lättare än att förstå Svenska Boverkets psykedeliska syntest.

Den Danska statsförvaltningen har sänkt sin elanvändning med 10 % på 2 år. Med bibehållen nytta för användarna, eller som de säger själva “det man inte behöver det saknar man inte”. Varje departement har en energiansvarig som har till uppgift att se till att man effektiviserar. Nu vill man gå ett steg längre och utveckla metoden. Den blir burdus men enkel - i finansplanen för de olika departementen bantar man energibudgeten på förhand och sedan är det bara att se till att det går ihop!

Och i Sverige? Förra regeringen föreslog en arbetsgrupp och den nuvarande har tillsatt en utredning. Vi vet ju inte (med säkerhet) att sparsamhet lönar sig!

När G8s finansministrar möts säger de att de vill sätta upp en 100 miljarders fond för att hjälpa U-länder att klara klimatåtaganden. Men mera skeptiska iakttagare säger att de bara flyttar pengar från den ena fickan till den andra. Ett välkänt och inövat trick i många finansdepartement.

Det kanske är dags att ha könsdifferntierade styrmedel för energianvändningen?! Från studier av utvecklingsländer vet man att energianvändning påverkas av om det är män eller kvinnor som fattar besluten om hushållsbudgeten. Och det gäller även hos oss enligt FOI. Män lägger mera pengar på transporter (kan det vara bilar de menar?). Men männen är också mindre benägna att ändra sig!

Detta kanske kan vara ett tungt argument för att “privatisera” utsläppsrätterna som man diskuterar i Storbrittanien?

http

En artikel i Environemntal Politics har analyserat värdegrunden för de publikationer som förnekar eller förringar problemet med klimatfrågan. Inte oväntat finns en stark koppling till konservativa tankesmedjor, över 90 %. Och inte heller oväntat är de flesta av dem baserade i USA. Just dessa bedöms ha haft ett avgörande inflytande på den amerikanska klimatpolitiken (eller skall vi säga avsaknaden av politik?).

Artikeln avlivar myten som skeptikerna ofta torgför att de är en en liten grupp som kämpar mot en mäktig överhöghet. Det är snarare tvärtom så att de understöds av mäktiga institutioner och företag.

Jovisst det finns ett svensk bidrag till listan också, Eudoxa.

Så karakteriseras USAs hållning i klimatpolitiken visavi Indien och Kina av en diplomat (som dock förblir anonym). Det berättas i en faktaspäckad artikel i The Economist där man tittar närmare på just dessa två Asiatiska länder. Man är mest imponerad av Kina men missar att en stark drivkraft i Kina är den omfattande och mycket synliga miljöförstöringen som också kan ge inrikespolitiska följder. Indien har inte samma problem - på gott och på ont. På senare tid har man emellertid skruvat upp ambitionen ifråga om effektivisering ordentligt vilket bl.a. syns i deras medverkan i internationella samarbetsprojekt.

Olikheterna i länders tradition, kultur och politiska verklighet är påtaglig och gör att samma problem måste lösas på mycket olika sätt. En aning av detta får man i den jämförande studie av Brasilien, Kina och Indien som UNEP lät göra för några år sedan. Det bör vi alla (fetknoppar) komma ihåg när vi börjar förhandla om post-Kyoto avtalet.

Tidigare i år kunde vi notera att Kommissionens ordförande Jos� Manuel Barroso på ett mysteriöst sätt tappat bort en del av den aviserade målsättningen för EU, nämligen den som avsåg att effektivisera energianvändningen med 20 % till 2020. Det verkar nu som om han var på väg att återfinna den förlorade delen när han i ett uttalande som diskuterar orsakerna till de snabbt ökande oljepriserna och vilka motåtgärder som är lämpliga. Och, just det, energieffektiviseringen kommer till heders igen. Inte minst därför att man anser att de höga oljepriserna inte är temporära utan beror av strukturella förhållanden. Vad kan väl då vara lämpligare som motåtgärd än strukturella ingrepp som t.ex. en kraftfull effektivisering parad med bränslesubstituering.

Ett ytterligare belägg för viljan att satsa på effektivisering kommer i deklarationen att bilda IPEEC (International Partnership for Energy Efficiency Cooperation) från G8, Kina, Indien, Korea och EU.

I Danmark i alla fall. Det visas i en studie över konkurrenskraften i den Danska ekonomin där den Danska miljöministern också framhåller den effektiva energianvändningen som en drivkraft för industrins utveckling.

IEA säger i sin senaste studie, ETP 2008, att situationen kräver ett internationellt samarbete av aldrig tidigare skådad omfattning (unprecedented levels of co-operation). Och man skulle tro att Svenskt Näringsliv nappat på den kroken när de lanserar en 16-sidig studie med titeln “Så går vi före” och ett svenskt “Global Impact Target”. Men istället är det en räcka argument (se nedan) för att Sverige skall ha en återhållsam politik vilket väsentligen beror på att man inte kan lite på de andra.

Allt vad vi gör motverkas av åtgärder i andra länder antingen därför att de inte agerar som vi (trots att vi kommit överens?!) eller därför att marknaden reagerar konträrt på vad vi gör. Om vi minskar oljeanvändningen så sjunker priset i världen och de andra använder mer olja. Och inte lite heller, om vi minskar bränsleförbrukningen med 100 enheter genom att åka tåg istället för bil så ökar användningen med 90 p.g.a. billigare olja i andra länder!!

McKinsey har skrivit nyligen att vi står inför en industriell omvälvning av samma format som den s.k. industriella revolutionen. Den ägde rum under 100 år och berörde 2 kontinenter. Det som skall göras nu skall ske på 30 år och vara globalt. Då måste vi nog vara mera innovativa och samarbetsberedda än räddhågsna och xenofoba.

De globala mekanismerna som urholkar nationella åtgärder sägs vara:

1. Målkonflikter; Om Sverige minskar utsläpp så frigörs ett utrymme för någon annan att öka sina. - Kommentar: Överenskommelsen om att dela på bördorna är inte den bästa men det är just ett sätt att dela.

2. El-illusionen; Ökad svensk elanvändning för t.ex. tågtrafik gör elen dyrare och minskar de andras möjlighet att byta till el - Kommentar: Vare sig elproduktion (med utsläppsfri el) eller utsläppsrättigheter behöver väl vara konstanta?

3. Rebound; Sparade pengar för minskad energi används till något annat med ny energianvändning som följd. - Kommentar: Kan också kallas produktivitetsökning och ökad levnadsstandard om man är lagd åt det hållet. Men här argumentera i dokumentet också direkt för att de andra gör sig nytta av våra ansträngningar och man pekar på att vissa länder vill utveckla vad man kallar en “islamsk” bil!! Man skulle också ha kunnat erkänna att många andra länders befolkning (varav några är muslimer) också vill kunna köra bil när vi gör det. Hinduerna i Indien t.ex. Hur skall vi kunna påverka det annat än genom att diskutera åtgärderna och att själv föregå med gott exempel?

4. Läckage; Produktion flyttar till andra länder där man fortsätter med utsläppen. - Kommentar: En risk som inte skall negligeras men som fordrar samarbete och överenskommelser och inte protektionism.

5. Inkomsteffekten; Dyra satsningar sägs minska tillväxten. Här anför man det dubiösa påståendet att det är satsningarna på biobränsle som är orsak till de höga livsmedelspriserna (!) när det snarare är de höga oljepriserna. Än mer kuriöst att man drar fram att “..teorin ..att det finns hög betalningsvilja för (svenska) miljöprodukter i andra länder….finner svagt stöd i empirin” - Kommentar: Efterfrågan på bl.a. svenska miljöprodukter torde väl vara utom tvekan när man gör de energi-överenskommelser som nu förbereds.

6. Felriktad innovation; Subventioner och avgifter (politik?) göder osäljbar teknik. Politiker och tjänstemän kan inte förutse framtiden. - Kommentar: Sedan exemplifierar skribenterna genom att förutspå att solpaneler i Indien ger större effekt än ny etanolmetod i Sverige. Säkert är det så. En inte ringa del av solcellstekniken kommer från Sverige och etanolmetoden har väl en marknad utanför Sverige.

Deras senaste version av Energy Technolgy Perspectives (ETP 2008) “släpptes” på Sveriges nationaldag. De visar med hjälp av två scenarier (ACT och BLUE) att det finns tekniska möjligheter att både få stopp på växthusgaserna och att reducera dem med 50% till 2050, men att det behövs radikala (revolutionära) förändringar i vår energianvändning och -tillförsel.

Investeringarna går som mest upp till en dryg procent av världens samlade BNP per år men det betalar sig genom sparad olja, gas och kol! Dessutom ökas energisäkerheten genom minskat beroende! Naturligtvis är det energieffektiviseringen som är både billigast och som måste leda omställningen (se figur).

Det fordras emellertid också att koldioxidinfångningen (CCS-tekniken) fås att fungera och att teknikomställningen (deployment) kan fås igång i stor skala med väsentligt större global samverkan. I den processen borde teknikupphandling ha en given plats!

“Revolutionen” har också andra mera påtagliga sidor, t.ex. att fungerande kolkraftverk måste förtidspensioneras. Och det kan man ju bara spekulera i hur sådana krav bemöts - förtida avveckling!?

Visas i en ny publikation från IEA (gratis) där ett stort antal indikatorer på energiläget presenteras. Sparpotentialen i industrin är i intervallet 18-26% och ännu mera i effektiviserad elproduktion.

Materialet innehåller både tankeväckande och innovativa beräkningar som visar att t.ex. OECD Europa är det enda område i världen där koldioxidintesiteten minskat (figur 1). Många av redovisningarna innebär att man letar efter de misnat beståndsdelarna i förändringarna t.ex. som man ser hur produktivitetsökningen i svensk och finsk industri i hög grad drivits av effektiviseringen (figur 2).

FIGUR 1

FIGUR 2

för klimat- och miljöarbetet säger ekonomen Kenneth Hermele i OBS den 3 Juni! Orsaken till hans påstående är den senaste övningen som Björn Lomborg haft med Copenhagen Consensus för att på nytt försöka “bevisa” att klimatfrågorna inte är viktiga utan att man skall arbeta med följderna istället för orsakerna. Eller som Hermele säger “Visa hur man effektivt använder resurserna för fel saker”.

Frågan är emellertid om gränsen går mellan att arbeta med målen och medlen. Hermele menar att ekonomerna inte bör ha “tolkningsföreträde” när det gäller målen men även en hel del av medelsdiskussionen beror på vilken världsbild ekonomen företräder och är inte enbart en teknikalitet. Anser man t.ex att människors handlingar enbart styrs av kortsiktig egennytta eller kan man tänkas agera på annat sätt? Alternativt, vad betyder kortsiktig egennytta - är det samma för oss alla? Amartya Sen (också ekonom) skrev om “Rational fools” i sin kritik av synen på att människors beteende.

Norges vindkraftpotential har uppskattats till häpnadsväckande tal. En uppskattning säger 14 000 TWh per år!! Men även om de som gjort bedömning gjort en kraftig miss så är den hög och ny börjar man tala om Norge som Europas batteri. Det är bara att bita ihop och önska dem lycka till. Åt den som har skall varda givet, heter det ju i bibeln. Vi själva skulle kanske vårda vår egen trädgård och satsa hårt på effektivisering? Marknaden är inte liten där heller.

Och det norska försöket att påstå att Sverige hade “komparativ fördel” som kärnkraftslokaliseringsplats kanske bara var ett försök att vilseleda oss?

Så stor hävdade WTO:s chef, Pascal Lamy, att världsmarknaden är för gröna varor (produkter och tjänster) i et tal i Bryssel. Han påstod också att 90 % av världshandeln transporteras till sjöss och att detta är det bästa sättet ur klimatsynpunkt. Han varnade också för att dra förhastade slutsatser om att närproduktion alltid är bäst och tog bl.a. det kända exemplet om flygtransporterade blommor från Kenya, som under vintern är att föredra framför växthusodlade i Europa.