Producing Energy by Conserving It - How a National Conservation Program Could Cut Our Needs Without Creating Hardship

This text was written by Lee Schipper and published in Washington Post 1977 and is now re-published with the authors’ permission. What has happened since?

WE ARE bombarded with ingenious new ideas to create energy. The cold fact is that, for the next quarter century, the best way to produce more energy is to conserve it.

If we in the United States fully utilize all the known methods to us energy more efficiently, there is no doubt that energy needs will grow very slowly, rising by the year 2000 to only 50 per cent greater than today. Compared to industry and government forecasts of a few years back, this represents a saving of the energy equivalent of around 30 million barrels of oil per day.

The flawed Nixon-Ford reaction to the 1973 oil embargo and price increase, encourage by energy producers was virtually to ignore conservation and to concentrate on finding ways to increase energy production. Certainly, we must boost production of oil and gas and find new ways to dig and burn coal without pollution. And we must proceed with research into nuclear energy, geothermal energy and synthetic fuels.

No matter what we do, however, energy production costs will rise steadily for the rest of the century. It becomes increasingly cheaper - and, generally, cleaner and less risky - to save rather than find new resources.

Unfortunately, we are often given a false view of energy conservation by energy companies and even by some politicians. We are told that conservation means sacrifice and curtailment of human activities. It does not. It means more effective use of energy and our other resources
- in other words, doing better, not doing without.

The Swedish example is instructive. For every dollar of gross national product the Swedes use only two-thirds as much energy as we do. Various factors are involved in that dramatic contrast, but certainly energy efficiency is a major element.

Thus, autos in Sweden average 24 miles per gallon, as opposed to less than 14 gallons in the United States. In part at least, that is a result of tax policy - there is a 60 cent a gallon tax on gas and a weight-related tax on new cars.

In producing raw materials, Sweden generally uses less energy per ton than we do. This is not accidental but the result of installation of modern equipment and use of heat recovery techniques.

The interaction of high energy costs and informed policy in construction is striking. Space heating is Sweden is twice as efficient as in the United States. To put it another way, a home is Sweden requires only slightly more heat than a similary-sized dwelling in San Francisco, despite the great differences in climate. Insulation, solid construction and other weatherization practices make the savings possible.

Again, this is not accidental. Sweden’s mortgage law of 1957 gave homeowners and builders access to extra investment for energy saving features in homes; tought building codes assure that few sloppy building are built; inspections that include use of infra-red leak-seeking cameras, as well as training programs for homeowners and apartment and building managers, assure that, the system is efficiently run.

Nearly a billion dollars is available over several years in the form of government grants or loans towards energy conservation in public and private buildings in in industry. This amount is tens of times greater than the sums tappable for conservation here.

Most other industrialized nations have also begun major energy conservation programs, revising deemand forecasts downward considerably.
This despite the fact thatat even now they are generally more efficient users of energy than the United States, despite the fact that they have many unsatisfied demands for autos, appliances and homes.
Our Leaky Homes

WHAT about our own prospects?

Today 22 per cent of our energy goes to homes. This winters’s cold wave should have reminded us that many American homes are leaky. Most of the leaks, fortunately, can be plugged. Adding insulation, especially to the millions of bare attics, would save at least 30 per cent of the energy which goes to heat our homes. Thermostat setbacks to 65 degrees by day,
58 by night, would save another 20 per cent; weather-stripping and storm windows would further decrease the energy loss.

Our use of hot water within the home can also be rationalized. The methods are now available: insulation kits that fit over the jacket of water heaters, temperature setbacks to 120 degrees, installation o f inexpensive flow restrictors on hot water faucets.

Obviously, the possibilities are even greater in new homes. Recent research, as well as the example of homes actually built, suggest that it would be easy in mild climates to cut heating needs by one-half and possible to reduce requirements by three-quarters. The sample homes are less drafty than conventional homes. They are better insulated at slightly higher cost, but that investment is offset by reduction in the size of heating-cooling units and lower fuel bills.

New applances can also help. Microwave ovens use less energy than conventional electric cooking, and a new generation of kitchen gadgets - such as the hamburger cooker - save energy by heating only the food, not the oven or the entire kitchen.

A redesigned frost-free refrigerator, studies shows could use half the electricity required by comparable models today. True, the purchase price would be 10 to 5 per cent higher, bu the extra investment could be won back through savings in electricity bills in the space of a few years. Even now, efficient models can be bought at no more cost.

Suppose that consumers ignore the more efficient refrigerators.
Nationwide, by 1990, the utility companies would have to build at least eight large power plants at greater expense and there would be inevitable further costs - construction of transmission lines, fuel use, maintenance costs, pollution.

There is some hope in the fact that government agencies, consumer organizations and even utilities are beginning to provide consumers with information on the ginning to provide consumers with information on the “life cycle” cost of operating appliances and even homes. If consumers can be convinced to take these total costs into account, they and the nation will earn handsome dividends.

Solar heaters, too can save money in an era of rising energy costs.
Solar water heating is particularly attractive today, except where controlled fuel prices are low.

But some architects and engineers have pointed out that, if we would design our homes with care in the first place, we could use the sun to eliminate perhaps as much as 80 to 90 per cent of the heating/cooling cost.

The trick is in “passive” solar conditional. Large masses of insulation or concrete will absorb solar radiation through south-facing windows in the winter daylight hours and re-radiate this stored heat during the evening hours; shades and overhangs over the windows will prevent the sunlight from entering the building during the warmer months. Carefully planted deciduous trees would provide shade in summer; in winter, with the tree-bare, the sun would filter into windows and walls.

The prospects for such “passive” solar homes are so bright that the addition of an active solar collector system - including pipes, water storage and pumps - may prove unnecessary or even uneconomic. Whatever remaining space heating and air conditoning would be needed could be supplied by relatively minute quatities of fuel or power.

In overall terms, if we tap both conventional and new creative resources, we should be able to reduce energy use in existing homes by 20 per cent by 1985. And within a few years, most new homes should require 40 to 50 per cent less energy than comparable homes of today.
Common Sense

EVEN GREATER savings are possible in commerc buildings, for many of them were carelessly designed in a period of cheap energy. Experience demonstrates that it is possible to reduce energy costs in existing buildings by 25 per cent with little additional equipment. New business structures, if properly designed, will require half or less the energy previously thought necessary. The new California State Office Building in Sacremento, as architecture professor Edward Dean of the Berkeley faculty put it, “will substitute common sense, new technology and good design for 80 per cent of the energy otherwise required.”

Take the case of daylighting.At the Lawrence Berkeley Lab, Prof. A.
Rosenfeld employs Mylar strips on the upper edges of venetian blinds.
The Mylar reflects sunlight onto the ceilings of each perimeter room, replacing great quantities of lights, which in turn would have required air conditioning for heat removal.

Withdows of existing and new buildings can be shaded so that little sunlight leaks in during the warm months (except for that permitted for daylighting), while maximum sunlighting and, therefore, heat capture are assured in the winter when the sun is low. It is such ideas, dormant for years when energy was unimportant, that make the conservation potential so attractive.

Innovations of this nature also lower construction costs because they eliminate the waste in climate control systems. Overall, by proper design, we should within a few years be able to reduce the energy costs in existing buildings by 25 to 33 per cent. In new buildings, the savings could range anywhere from 33 to 80 per cent.
Industrial Housekeeping

INDUSTRY uses 42 per cent of our energy today. Most of that energy provides heat, not power, and so possibilities for immediate savings are easy to spot - waste heat, steam leaks, missing furnace insulation, oven doors carelessly left open, badly tuned boilers. In the past the low cost of energy enabled most firms to forget good housekeeping. Higher fuel costs should assure that industry will reduce the energy requirements of existing equipment by 10 to 15 per cent in the foreseeable future.

Potential improvements in effectiveness are much greater because of the simple fact that use of heat in most industries is so inefficient.
Indeed, research by the Thermoelectron Co., of Waltham, Mass., indicates that in most cases industrial heat use is less than 20 per cent efficient. The company’s scientists believe great savings are possible, through the use of new design and technology, in the process industrial which use the largest percentage of our industrial energy: papermaking, oil refining, steel and aluminum, chemicals, cement making. These conservation practices will lower costs. Indeed, in the past, industry continually lowered energy requirments while increasing productivity.

Thermodynamics, the science of energy use, is still insufficiently appreciated in industry. Charles Berg, former chief engineer with the Federal Power Commission, contends that many processes cosidered efficient are really wasteful. In many metal fabrication processes, for example, the material is constantly heated, cooled and reheated. Berge argues that there is an urgent need for increased research in basic industrial processes.

The very notion of waste heat is under attack. What happens to the hot gases that emerge from today’s high temperature furnaces and ovens?
Though it is true that more and more factories use the exhaust to heat incoming air or materials, most gases are vented to the atmosphere, wasted. And yet high temperature heat is ar resource - it can make steam to run electrical generating equipment, it can be piped for low temperature heat use, it can even be sold to surrounding communities for use in home heating, a standard practice in Sweden.

The most important of these heat-using processes is called cogeneration, meaning the simultaneous creation of electricity and usable heat. Though lagely neglected in the United States, this combined cycle process, engineers believe, can generate electricity and heat with four-fifths to three-quarters as much fuel as when the heat and electricity are produced separately.

The Thermoelectron firm, which has installed cogeneration equipment in many countries, may be considered an interested party, but there is reason to respect its view that at least a quarter of the nation’s electrical needs could be generated “by recovering waste heat and by using combined cycles (cogeneration).” A study directed by Dow Chemical points to another advantage noting that use of cogeneration would save billions of doolars in capital outlays. But electric utilities have shown considerable resistance to this more efficient competition from industry.

Overall, there is no reason why American factories should not be able to institute energy savings of 10 to 20 per cent by 1985 and 20 to 50 per cent by the year 2000. Smaller savings should be possible in construction, agriculture and energy extraction itself.
The Gas-Guzzlers

TRANSPORTATION uses 25 per cent of our energy, and automobiles alone consume half of this.

The possibilities for conservation are obvious. Trucks can be redesigned to reduce wind resistance and rolling friction and to utilize more effective enginess. By the 1980s, long-haul trucks should require 20 per cent less energy than today’s models. Small trucks, while not as significant in the full picture as highway rigs, can make even greater proportionate savings; inefficient, high horsepower models should be replaced by lighter models with four-cylinder gas engines or diesel motors.

Moreover, changes in freight handling procedures should assure that trucks as more fully utilized. The simplest but perhaps most important change would be to permit interstate trucks to carry full loads in both directions rather than return home empty.

Strangely enough, today’s commercial aircraft fleet suffers from similar problems - inefficient motors, designs which increase wind resistance and, worst of all, under-utilization. An example of what can be done when necessity demands is the fact thats, since the 1973 crisis, the percentage of occupied seats in commercial planes has risen to the point where we are saving at least 5 per cent of the energy required to move people.

New designs should reduce airline energy use even further. By the 1990s we should have airliners requiring 60 per cent as much fuel per passenger as today’s models.

What of the automobile? We can double the mileage of our auto fleet with only a slight increase in the cost of new cars. In the longer run even greater increase are possible. Since most cars run with more empty than full seats, smaller cars seem acceptable in theory.

Incentive is important to improving the efficiency of autos, especially to meet the 27.5 MPG target mandated for Detroit to Congress. Whether consumers actually buy the right proportion of small cars that satisfy the standards depends on whether Congress will enact both a gasoline tax, affecting existing cars and driving in general, and a tax on the weight or horsepower of new cars.

The existing law tries to force Detroit to think small while consumers are tempted to buy large. Changing habits with taxes may be uncomfortable in the short run, and Detroit will resist, but the long run savings are too great to ignore.

Surprisingly, mass transit does not figure prominently in energy conservation scenarios in the near future. Only in the long run, when properly designed transit systems stimulate careful suburban growth mated to revitalized central cities, will transit make an important dent on travel - and energy use.

To summarize, prospects for conservation in transport use of enegy are great. Auto fuel use should soon begin to decline. It is realistic to believe that the projection - made before the 1973 crisis - of auto fuel use in the year 2000 can be reduced by at least 40 per cent and perhaps as much as 60 per cent. The very volume of travel will grow more slowly than in the past.

It is clear that the overall potential for reduction of energy needs to perform key tasks - production, space conditioning and transportation - can be enormous in the medium and long term. Modification of existing buildings and factories and smaller automobiles will have the first impact (during the next five years) while replacement of inefficient appliances, industrial plant and buildings goes on at a slower rate rate but begins to add up to larger savings in the 1980’s. Many who have looked closely at the uses of energy see a reduction of nearly 40 per cent of the energy used per unit of activity compared with the projections offered by the Bureau of Mines a few years back. Since these results will not appear immediately, however, Congress, the President and the American people will have to be patient.

It is neither reasonable nor necessary to expect people to give up basic conveniences. But small adjustments in behavior patterns - turning termostats down in winter, shutting curtains at night, generally exerting more care in energy use at home, at work, on the road - will result in considerable savings.

And gradual, evolutionary changes in American life-styles can have and energy-saving impact. To give but one example, careful urban and land-use planning could have a tremendous effect by permitting us to live near to work and services and by providing the patterns of living and community necessary if mass transit is to increase its share of passenger traffic.

But issues of urban planning mass transit, railroads versus trucks, urban sprawl vs. high density apartment living, while they affect energy needs enormously, must not be decided solely on the bases of their energy impacts. Thus, should we remove the tax deduction for mortgage interest payments solely because this sudsidizes single family homes over apartments dwellings and encourages greater use of autos and heating?

Clearly, the Carter administration decisions on energy must take into account the broader questions of lifestyles and national goals.

At the same time, it is evident that, with education, government and business leadership, and a consensus on the reality of the energy problem, it is likely that Americans might reduce energy needs at least 10 per cent below the savings offered by technical means alone, over the next few decades. In the long run the changes could be even bigger.
The Obstacles

NATURES LAWS, our technological capacity, our intellectual ingenuity, the adaptability of our people - none of these stands in the way of energy conservation. What, then, is delaying realistic conservation policy and action?

Perhaps the greatest obstacle is the myth of cheap energy. The cost of adding one barrel of oil or any other form of energy of our supply is considerable greater today than what we charde ourselves when we use that energy. This is what economists call the diference between the “marginal cost” (of new supply) and the “average cost” (of all existing supply). If we were to take the higher “marginal costs” into full account, the resulting rise in prices would be dramatic - and, doubtless, so would our conservation effort.

But price controls and most utility rate structures for electricity and gas do not yet allow us to practice “marginal cost” pricing. Therefore, it is crucial that political leaders and the public recognize that our energy prices are unrealistically low, that in a sense we live in a fool’s paradise.

The picture is also distorted by our national refusal or inability to include the social and environmental costs of energy is pricing.
Deep-mined coal may be cheap and it is often used inefficiently, but the taxpayer carries the burden of black-lung rehabilitation for the coal miners who dig that coal. Strip-mining, auto pollution, industrial emissions, nuclear risks also have their unpaid costs.

There are other pricing distortions. Utilities now are campaigning to increase the tax credit when they invest their income in new capacity.
This would amount to a subsidy. The oil and gas depletion allowance is also a subsidy. But homeowners who take the trouble to insulate their dwellings do not receive similar tax credits. Thus, the government rewards production and inhibits thrift.

Another barrier to conservation is the stance of many important industries. Some oil companies and electricity producers persistently misrepresent energy needs and conservation prospects. The auto industry drags its heels and one of its top leaders recently blasted the idea of a tax on gas-guzzling cars.

Some in industry like to tell us that the “free market” will handle our problems. But the market is not and cannot be free - the federal government has subsidized energy in some area, held the price down by controls in others, regulated the activities of energy producers to protect the environment and the public.
The Actions Needed

WHAT can be done? It is clearly in the national interest for the government to step in with enlightened regulations, a flow of helpful information and direct aid. Some of the required steps are obvious:

Efficiency standards for cars, trucks, appliances and buildings are needed, because the producer pays little attention to operating costs and the buyers usually is concerned only with the purchase price.
Intervention here will, it goes without saying, increase the overall efficiency of the economy.

Consumers and small businessmen often have difficulty raising capital at low rates for improvements Banks and, indeed, utility companies should be encouraged to assist in the financing of energy efficiency, for measures such as insulation and double-glazing represent low risks with high payoffs.

Tax incentives would encourage businessmen and consumers to take conservation steps. Action here is urgently needed because, as one insulation firm executive put it, “uncertainly is deadly. People are waiting for a firm policy before they decide what to do.”

Standards for new factories are probably unnecessary since, in the nature of things, plant designers must take long-term energy costs into account - their products would be too costly if they did not. But it is clear that govenment must utilize progressive regulations to encourage auto producers, utilities and manufacturers to avoid waste in new products and in existing plants.

Rising costs will hit the poor hardest. The national government must provide a buffer for that section of the population in the form of direct cash aid and financial help and advice in conservation measures.

But we cannot delude ourselves by maintaining the fiction of low energy prices for all consumer. The public must be made aware of the rising real cost of energy by means of gradual and predictable increases in energy prices. Knowing what to expect, buinessmen and consumers could plan accordingly.

Such realistic price increase, however, should not result in undue windfalls for energy producers. The answer, a virtual necessity, is a tax on energy. The tax would have to be large, increasing over a period of years to as much as $6 per barrel of oil. This would work out to about $1 per thousand cubic feet of gas, $25 per ton of coal, 1 cent per kilowatt hour of electricity.

This would bring enormous sums of money into the government, sums that would have to be returned to the economy immediately. Refunds could take place by reducing other taxes, especially more regressive ones like sales taxes. Some of the funds could go directly to aid low-income consumers, or provide funds for energy conservation loans and extension services. Or all the money could simple be rebated directly to consumers.

What is important is that we rise the cost of energy relative to other resources or goods and services without removing anything from the economy. The alternative is to allow the energy producers, or OPEC, to extract higher energy prices or run the risk of either sudden or gradual supply shortfalls. The faster the demand grows, the more the real cost of production rises. The imposition of a tax could slow this escalation.
Ultimately, we own our own domestic resources: We may be selling them off too cheaply.

Is energy really scarce? Pronouncements from industry, consumerists and even environmentalists which quote only amounts of fuel in the ground are of little meaning. We need to take into account the cost of these supplies, extraction technology and the environmental risks as well.
Moreover, the argument that some producers are “holding back” supplies is not important in the long run; the quantities involved are too small to make much of a difference. Given all the uncertainities in future supplies and costs, however, it is far better to hedge our bets with conservation today, especially against threats of embargos or cruel winters.
Helping the Economy

THERE IS no logical reason to fear that the slower growth of energy consumption will drag down the overall growth of the economy. An interim report of an ongoing National Academy of Sciences energy study had this to say: “There exists substanial technological leeway, over the long term, in the amount of energy required for a given rate of growth of GNP and employment.”

Conservation will allow us to save tens of billions of dollars of energy-related investments and expenditures. These sums could be funeled into the rest of the economy, which produces considerably more employment per dollar invested or spent. For example, efforts to build better homes and save energy in factories inevitably will result in increased demand for construction labor. On the other hand, without the benefits of significant conservation, consumers and businessmen will have to sacrifice increasing shares of present and future income to pay for more expensive and underutilized energy. Thus, conservation is a boon to employment and the economy as a whole.

Is conservation sacrifice, as the administration is fond of murmering?
Not if we acknowledge that energy is scare and appreciate the economic benefits of more effective use. Not if we take into account reduced risks to national security and the environment. Not if we take into account the downward pressure on energy prices that conservation exerts.
Not if we value reducting our imports of oil and gas.

Conservation is not always easy, but it demands less “sacrifice” than pushing for “too much energy supply, too soon,” as Berkeley Prof. John Holdren warns.

At today’s unrealistic prices, it is clear, we do indeed waste more energy than we import. If we utilize all the possibilities for improving energy use in the long run, much of our projected energy needs will become superfluous. But reducing waste entails a strong committment, to investment, adaptation and, most important, careful thought. As Kenneth Boulding, former president of the American Economic Association, put it: “Conservation is just thinking before using energy.”

Vart hör Mark Jaccard med sin nya bok om fossilbränslen för uthållighet? Av referaten att döma så fäster han stora förhoppningar till konsten att gömma koldioxid i marken.

En som taget steget ut i Fiction är Michel Crichton med “State of fear”. Inte olikt Da Vincikoden en bok som har en spännande thrillers alla egenskaper. Faktamässigt helt otillförlitlig men spännade historia och en larvig intrig. Skall vi vara glada eller ledsna att miljöfrågorna behandlas på det sättet?

Pay as you pollute. Det kanske är den enda säkra lösningen. Att ta eget ansvar och inte överlåta åt andra att vare sig göra jobbet eller tjäna pengar på det Du gör (eller inte gör).

I Storbritannien finns det några grupperingar som atgit sig an att skapa fungerande modeller. Kanske blir detta vår nästa trängsleskattediskussion? Likheterna finns.

Det fordrar en aning snille och mycket envishet. Det visar en studie man gjort i Ulricehamn av Industrins möjligheter till effektivisering (Ulricehamn.pdf). Man kunde enligt inventeringen som gjordes 2004 spara 50% av elanvändningen och 38% av den totala. Nu återstår att se om envisheten räcker till!

Och det borde den göra eftersom Ulricehamn är en av de s.k uthållighetskommunerna.

säger EU-kommissionären och sätter däremd effektivisering i förgrunden när det gäller att lösa energifrågorna och deras påverkan på klimat och säkerhet.

Men sedan kan man förlora sin tid på olika sätt. Ett sätt är att departement blir oense, fast sådant händer väl bara i andra länder?

För oss kringstående är det inte lätt att följa vad som händer i forskningsfronten. Nu skall emellertid Lunds energiforskare samla sina krafter bättre och presentera sig som grupp den 15 februari (Lund.pdf). Deras nya “portal” kommer att vara både reell och virtuell. Årets Miljöprofil blev ju Björn Karlsson från Lund och förhoppningsvis kommer han att visa sin vinnande produkt.

LTH har länge varit stora inom energiforskning. Varje år disputerar ett 30-tal doktorander och energi är ett starkt inslag på många civilingenjörsprogram. Ca 200 miljoner kr per år går till energiforskning. Förändringar i forskningsfinansieringen var en bakomliggande faktor när institutionerna sommaren 2005 började diskutera hur ett nätverk skulle kunna fungera som en plattform och inkörsport bl a för ett ökat samarbete med näringslivet.

Gissa!!

World Economic Forum har nyligen haft möte och många både formella och informella ledare var på plats. Och det saknar nog inte betydelse att männsikor som fattar stora beslut och som påverkar allas vår vardag möts och utbyter synpunkter, t.ex. på energifrågor Men vad talar de inte om? Effektivare energianvändning tycks ha varit ständigt frånvarande från agendan de senaste åren!

Lite konstigt för en organisation som har som devis “Committed to improving the state of the World”. Och i all synnerhet när så mycket fagert tal hörts av världens ledare under 2005 om hur enormt viktig effektiviseringen är. Men visst är det avslöjande!

I ett upprop för att skapa ett “Energy Efficiency Watch” uppmärksammar ett antal ledamöter av EU-parlamentet, bland dem Anders Wijkman, att man måste ta itu med effektivisering på allvar. Att inte bara snacka utan börja agera. Sverige har en bra chans att visa detta i den proposition som aviserats till den 22 mars. Och underlaget som man fick från Miljövårdsberedningen var en bra start.

Kommissionen har också i sin rapport över hur den s.k. Lissabon-processen fortlöper sagt att det är dags att lägga in en högre växel. Och att energieffektivisering är en viktig del i växellådan!

Vattenfall har publicerat en rapport om klimatfrågor och konsten att bekämpa utsläpp av växthusgaser. Späckad med fakta och bra framställningar av knäckfrågorna. Man kan ju säga att iakttagelsen att uppgiften är global och att lösningen skall vara långsiktig och markandsanpassad inte precis är någon nyhet, men underlaget är läsvärt. Och de noterar åtminstone att effektivare energianvändning är en “.....interesting category of measures.” (sid 46).

Men hjärtat klappar förstås för helt andra lösningar!

EUs kommissionär för energi, Andris Piebalgs, skärper tonen. Han har på nytt slagit fast att Europas effektiviseringspotential är hög och att det bara är fördelar med att realisera den, ekonomiskt, miljömässigt och för sysselsättningen. Men han pekar också på att ländernas ovilja eller oförmåga att genomföra de direktiv man själv beslutat om är orsak till ända upp till hälften av de uteblivna besparingarna. Särskilt nämner han byggnadsdirektivet som skulle vara i kraft redan, men där många länder släpat fötterna efter sig. Även vårt.

Han pekar också på den roll ländernas parlament har för att åtgärder skall genomföras. Effektivisering borde rimligen inte orsaka politiska motsättningar även om retoriken får det att se ut så ibland.

Solenergins betydelse fick ett erkännande genom Björn Karlssons utnämning till “Miljöprofil”. Särskilt att solel även på våra breddgrader kan aktualiseras. Det är annars en aning märkligt att ett land som skryter både med att ha spetskompetens på solcellsforskning och på solcellstillverkning praktiskt taget inte utnyttjar den alls. Är det vi ser idag en vändpunkt?

Möjligheterna att utnyttja solenergi i Sverige är långt ifrån försumbara, men förbises lätt eftersom vi känner att kyla och mörker är en realitet under stora delar av året och att dessa förhållanden också präglat vår byggnads- och försörjningstradition. Instrålningen är som störst när vi inte behöver den för värmeändamål. Och för att utnyttja den maximalt fordras vissa extra insatser även i byggnaderna.

Det finns emellertid också energibehov som i större omfattning sammanfaller med solinstrålningen som t.ex. ventilation (särskilt med kylning) och där el från solceller skulle kunna vara till hjälp. I länder där man har sommartopp i elbelastningen till följd av luftkonditionering har stora satsningar gjorts på solceller som alternativ till ökad utbyggnad av elsystemet, mest känt och mest konsekvent är det Japanska ?1 milliontaks-projektet? som innebär att man sätter solceller på tak och för nätanslutning.

Solceller kan också vara fristående från nät och det är den vanligaste applikationen i norden, både för hushållsbruk i avlägset belägna byggnader och för yrkes-bruk oftast för mycket små anläggningar för belysning, pumpning eller drift av mätutrustning o.d. I Sverige är c:a 80 % av de 3,8 MW som finns installerade s.k. ?off-grid? installationer.

I Storbritannien stiger nu en diskussion om framtida energi och Tony Blair, mannen som tillsammans med Göran Persson för några år sedan drog sin lans (Blair_Persson.pdf)  för förnybar energi och effektivisering, är nu en varm förespråkare för kärnkraft. Men så var det det här med avfallet! Mängden är omfattande, tekniken osäker och kostnaderna okända. Men om man har bra kredit hos framtida generationer skall det väl gå bra!?

Och bara för några månader sedan annonserades ett förslag att subventionera ny kärnkraft i Storbritannien med en särskild avgift!

Har undersökts på uppdrag av EU (Eurobarometerenergy.pdf)och det finns både ett stort intresse och en stor vilja att se mera effektivisering och förnybar energi. En del intressanta upplevelser bjuder rapporten på när man gör jämförelser mellan länderna. Svenskarnas inställning till solenergi är hög och likaså är man positiv till att använda skatteinstrumentet för att styra energianvändningen. Den gamla diskussionen om fastighetstaxering och sparande får ny näring. Det är värt att notera att med information menar man inte broschyrer och annonskampanjer utan mera handfast upplysning om hur man går tillväga!

Så här ser svaren ut för hela EU 25 och de svenska procentsiffrorna är (uppifrån och ner):
52; 62; 26;22; 2; 4

när de vill vara energieffektiva. Då följer de Elparefondens riktlinjer 2006. I jämförelse med tidigare vägledningar har tillkommit även kategorin motorer. För den som känner att danska språket är lite motspänstigt finns det en engelsk version, InkopDKeng.pdf

Visste ni att alla danska offentliga förvaltningar som använder mer än 100 MWh el per år måste rapportera elanvändningen till http://www.se-elforbrug.sparel.dk/. Därigenom bygger man upp ett mäktigt instrument för dessa att jämföra sin egen effektivitet med andra utan att för den skull behöva fästas vid någon skampåle. Även här kan ni få texten på engelska för bekvämlighets skull.

är väl motiverad så här års och skälen hänger samman med klimatet. Förra veckan annoserade nämligen deras republikanska guvernör, Linda Lingle, en mycket avancerad energiplan för den stat i USA som är mest oljeberoende. Bara det faktum att energieffektivitet kommer först i rangordningen av åtgärder är lovande. Och när man tittar närmare så kanske även Göran Perssons oljekommission skulle hämta lite inspiration från deras upplägg!

Så här ser rangordningen ut för åtgärderna:

“Savings through Efficiency?
?Independence through Renewable Energy?
?Fuels through Farming?
?Security through Technology?
?Empowering Hawai`i?s Consumers?

Sedan kan man undra om det ligger något symboliskt i att nytänkandet i USA kommer från Sydväst och Nordost (The Magnificent Seven) och därmed krymper kärnlandet?

Det är tanken bakom en rapport av en expertgrupp till EUs direktorat för forskning (Procurement_report_final.pdf). I rapporten finns flera exempel på hur detta skett i verkligheten, bl.a. den svenska teknikupphandlingen för effektivare energianvändning. Strategin fungerar emellertid framgångsrikt i flera andra länder och gruppen ger 25 förslag till att ytterligare förfina instrumentet.

Det brittiska ipphandlingskontoret OGC visar hur innovationsmöjligheterna kan beaktas i alla steg av upphandlingsprocessen (se figur nedan). Man framhåller också hur viktigt det är att utvärdera anbud utifrån “MEAT” (Most Economically Advantageous Tender) som tar hänsyn till livscykelkostnader och kvalitet och inte efter lägsta inköpskostnad.

Vi drabbas av och till av olika studier som vill visa hur vår framtid kan komma att gestalta sig. En av dem och som har ett ganska rejält underlag genom flera referenser kommer från McKinsey. Deras utgångspunkt är väsentligen företagens interaktion på marknader av olika slag inklusive de där miljöfrågor dominerar.

Det ger bl.a en spännande insyn i hur företagen ställer sig till minskning av koldioxidutsläpp och vilka enorma tillgångar som står på spel och som kan mobiliseras i syfte att skapa mera uthålliga ekonomier.

Oron på energimarknaderna är markant och det Ryska sättet att utöva inflytande på naturgasmarknaden har gjort att Kärnkraftens anhängare tar nya tag. Man kan dock notera att den kraftigaste tillväxten sker för småskalig förnybar kraft.

Och ändå är denna resurspotential en dvärg jämfört med effektiviseringen!

Vi är många som klagar när vi dras in i EUs byråkrati och skall göra redovisningar i projekt. Och visst har vi rätt i att det är många märkliga formulär som skall fyllas i. Inte så sällan liknar det Strindbergs Röda Rummet. Men vi bör också komma ihåg att i grunden finns det ett gott syfte och att det kan finnas skäl att börja i den änden och att lära mer om hur EU-systemet fungerar. En specialist på området är Sean McCarthy som skrivit flera böcker om hur man lyckas med sina EU-projekt.

En snabbkurs (eller aptitretare) kan man få genom att se hans föredrag som kan laddas ned från http://www.managenergy.tv/me_portal/mst/1012/index.html#

The Asian Pacific Partnership on Clean Development and Climate är ett initiativ som lanserade för ett halvår sedan som ett slags alternativ till Kyoto-överenskommelsen. De har nyligen haft ett möte i Sydney och har inför detta gjort en rapport om vad ett intensifierat samarbete skulle innebär för att få ut effektivare teknik på de snabbväxande marknaderna i Asien. Rapporten är huvudsakligen en räknemodell med olika alternativ men den pekar ut handlingsmöjligheter som resulterat i ett antal arbetsgrupper.

I arbetsplanen finns 8 stycken olika arbetsområden och det verkar som om hela projektet är ett komplement snarare än ett alternativ till annat samarbete. Sedan går meningarna isär om satsningarna innebär att man satsar mera resurser. USA aviserar drygt 50 MUSD och Australien 100 MAUD men det kan vara så att det avser aktiviteter som redan är programmerade. Modellresultaten ser emellertid bra ut (se nedan).

I början av december samlades representanter för ett 50-tal intressenter, inklusive energiföretagen, i USA för att ta fram en plan för mera och snabbare effektiviseringsåtgärder. Man bedömer att potentialen för sparande är 200-300 miljarder dollar över en period av 15-20 år.

En snabb överblick över situationen får man i http://www.epa.gov/cleanenergy/pdf/eeap_pre.pdf från vilken följande bild är hämtad.

I en rapport denna vecka pekar OECD på att effektivisering av energianvändningen är ett huvudproblem för USA. För tolkarna av det finstilta i texten finns även en kritik mot USAs hållning till multinationellt samarbete.

Men USAs administration försöker samtidigt skapa sitt eget internationella samarbete på området även om det inte visat många tecken på resultat ännu.

Strax före jul skrev guvernörerna i sju stater i nordöstra USA under en överenskommelse om bindande åtaganden för att minska utsläppen av växthusgaser och att skapa ett system för handel mellan de berörda.

Initiativet som kallas Regional Greenhouse Gas Initiaitve (RGGI) byggs upp så att det skall medge att andra ansluter sig senare när de bedömer tiden mogen. Det förefaller också som om de inspirerats av Europa. Naturligt kanske eftersom det var i denna del av USA som Mayflower landade. Men annars är det väl så att det är mest den södra delen av USA som är i farozonen för växthuseffekten?

I Säffle hörsammade man “varningarna” om möjlig kraftbrist och ville ställa upp med “flexibel användning” utan att få gehör (NVT__2_.pdf) Man kom att sätta fingret på en öm punkt i dagens energisamhälle. Frågan om risker för elbrist och frågan om så kallad flexibel användning. Svenska Kraftnät har i sin kraftrapport från i fjol beklagat branschens ljumma intresse för flexibel efterfrågan.

Och om man betänker att flexibel efterfrågan inte bara påverkar den fysiska risken för brist utan även priset så kanske sammanhangen får en förklaring.

om framtiden och publicerar årligen sina funderingar i en rapport som är väl värd att läsa. De har också funderat kring handeln med utsläppsrätter i rapporten och kanaliserat sina tankar. Tyvärr har man inte mycket att säga om fenomenet att kraftbranschen vältrar över stora kostnader (för sin gratis utsläppsrätter) på sina kunder.

Istället torgförs att det nuvarande handelssystemet är kortsiktigt och partiellt. I pressen sägs att man skall berätta detta för världens ledande företagare vid mötet i Davos senare i år. Undrar vem som blir förvånad? Om man vore verkligt bekymrad över att tillståndet inte är bra så skulle man väl kunna ta ett initiativ inom ramen för samarbetet med den Europeiska kraftindustrin. De är inte så många, de träffas oftare och de “äger problemet”.

För många av oss är energianvändning en ren välfärdsfråga. För andra gäller det livet. På riktigt. I Dafur kan man inte bara spara resurser och sitt arbetes möda utan också livet. För 10 kronor kan kvinnorna skaffa en spis som sparar två tredjedelar av bränslet och därigenom också minskar de risker de utsätts för vid insamlandet. Organisationen bakom detta, Practical Action, har flera goda id�er. Hit går FourFacts julkortspengar i år!

God Jul!

Energieffektivisering Har uppmärksammas betydligt mera under det gångna året än tidigare. I debatten nämns effektivisering i ord, men i aktiv handling glöms den bort både av beslutsfattare, debattörer och av de flesta kunder. Effektivare energianvändning är en kvalitet utöver det vanliga. Den syns ofta inte - men den märks!

Energieffektivisering erbjuder flera fördelar såsom:
? sänkta driftkostnader
? dämpande på energipriserna
? minskad miljö- och klimatpåverkan
? bättre innemiljö och komfort
? högre produktivitet
? lägre känslighet för energiprischocker
? större valmöjlighet bland tillförselalternativ

Men energieffektivisering är sammansatt av en mängd små åtgärder som påverkar byggnadernas och företagens hela funktion och därför kan vara svår att överblicka. Detta blir också en orsak och en ursäkt att inte göra något alls; ?..man vet vad man har men inte vad man får?. Effektivare energianvändning är dock den bästa förutsättningen för en uthållig företagsamhet. Den används av förutseende kunder men den fordrar smarta och kompetenta leverantörer som kan utnyttja hela registret av lösningar.

GOD FORTSÄTTNING OCH GOTT NYTT ÅR!

Söker ni efter information om energieffektiva produkter? Ibland finner man dem i andra länder och en som verkligen rekommenderas är den Schweiziska Top-ten. Den kommer snart att spridas i likartad utformning till andra länder också (dock inte Sverige). Man undrar ibland varför den bästa informationen om bra effektiviseringsprodukter finns i andra länder. På andra sidan den å som kallas Öresund finns flera bra sidor som också ger upplysning om var jag kan få konkret hjälp med hantverket.

Se om fönster
Se om elapparater
Se om lampor
Se om belysning

Det sade Leif Johansson vd på Volvo inför Kommissionen mot Oljeberoende på dess hearing den 13 december att den är. Tyvärr motsägs påståendet både av statistik och fältstudier. Eller skall vi säga tack och lov - för det innebär ju att vi har effektiviserinsgmöjligheter kvar också inom industrin! Det ironiska i uttalandet är emellertid att fältstudierna indikerar att just Volvo har stora effektiviseringsmöjligheter. Forskarna vid Linköpings Universitet har visat hur industrin kan halvera sin elanvändning om de tar itu med sina “stödprocesser”.

Statistiken ger inte heller belägg för att svensk industri har någon särställning ifråga om att vara särskilt effektiv. Mure Odyssee landprofil för Sverige visar att industrins effektiviseringsindex förbättrades med knappt 10% som helhet i perioden 1990-2002 men också att den energiintensiva industrin (som Johansson särskilt talade om) låg still eller i fallet stålindustri försämrades med 30%!

Odysee har också publicerat en rapport “Energy-Efficiency Monitoring in the EU-15” och som visar att både svensk och finsk pappersindustri är cirka 50% mera energikrävande än EUs genomsnitt. Säkert kan detta förhållande i hög grad förklaras av prisberoende men i såväl stora som små industrier försummas stödprocesserna. Så även om produktionsprocessen är rimligt “optimerad” finns det mycket kvar att göra. Och vår kostnadsfördel av billig energi är snabbt på väg att försvinna.

PS Exempel på produktionsprocesser är värmning, kylning, smältning, kokning, formning, malning och destillation. Stödprocesser är sådant som belysning, ventilation, varmvatten, tryckluft och en behaglig miljö i industrilokalerna. (Källa STEM)

Med en hearing (eller snarare ett seminarium) om oljetillgångarnas uthållighet och om effekterna av klimatförändringarna. Föredragen bjöd inte på några överraskningar utan repeterade att vi nått (eller snart når) krönet i oljeproduktionen och att det behövs mer insatser för att förstå skeendena. IEA stod inte så högt i kurs hos några av föredragshållarna men kritiken är nog inte allt igenom berättigad.

Det är väl ursäktat om de inte läst varje rad i World Energy Outlook eller följt organisationens utveckling under de senaste åren så att de sett hur den alltmer förändrats och arbetar med effektiviseringsfrågor. IEAs experter har framförallt i det förflutna haft en snäv ekonomistisk syn på utvecklingen men de är för den skull inte okunniga. Det är IEAs experter som visat att de senaste 30 årens välståndsökning i allt väsentligt beror på effektivisering snarare än ökad energianvändning (se bild) under det att i föredragen visades de mera traditionella bilderna av att välstånd (BNP) och energianvändning följer ett linjärt förhållande. Tolkningen av IEAs bild är att ett modernt samhälle behöver energi men att det kan utvecklas ytterligare genom effektivare användning.

För drygt 10 år sedan skrev William Cline boken “The economics of global warming” där han tvivlade på att den skulle äga rum men kom till slutsatsen att åtgärderna för att förhindra den var motiverade som en försäkringsavgift. Eftersom skadorna av växthuseffekten skulle bli så enorma. Man försäkrar ju inte sitt hem för att det skall brinna utan för att skydda sig om det brinner. Aspekten på försäkring accentueras dels som en kollektiv åtgärd (vad gör länder) och dels som en individuell (vad gör företag).

Bill Clinton tog upp försiktighetsprincip och försäkringsaspekt vid Montrealkonferensen enligt New York Times: “In a comment clearly directed at the Bush administration, he declared to waves of applause that just as the United States had taken a precautionary approach in its fight against terrorism, ‘there is no more important place in the world to apply the principle of precaution than the area of climate change’ ”

Men när man tittar i rapporten “Availability and affordability of Insurance under Climate Change” så börjar man undra vad som pågår inom familjen Bush. Kan bröderna inte dra jämnt? Florida minskar ju markant i omfång om inte växthusgaserna stoppas (se bild)!

Det är nog den gamla frågan om glaset är halvfullt eller halvtomt. EU-Parlamentet har antagit ett system där länderna skall göra handlingsplaner för effektivisering i enlighet med direktivet och de har därmed sluppit bindande åtaganden men istället fått en riktlinje på 1% per år i nio år. Men skulle de överhuvudtaget ha ansträngt sig om de inte haft “hotet” om bindande mål att förhandla mot? Nu är det en process som sätts igång och för den finns inget tak. Låt oss se till att när man väl fått smak för effektivisering så blir det vanebildande! Ty det direktiv (Energy_Service_Directive_findraft.pdf)som styr processen är starkt ifråga om tillvägagångssätt och vad som räknas.

Och samtidigt med att detta händer i Europa så ställs klimatförhandlingarna i Montreal inför liknande problem. Där sade Bill Clinton i sin kommentar om hur man skall komma förbi besvärliga situationer: “If you can’t agree on a target, agree on a set of projects so everyone has something to do when they get up in the morning.” Men då gäller det att man verkligen kommer ur sängen på morgonen och koncentrerar sig på sin uppgift! 

Den gamla diskussionen om hönan och ägget är på gång igen i klimatsammanhang. Är det ny teknologi som skall köras ut på marknaden (push) eller marknaden som skall öka användningen av god, men känd, teknik (pull)? Frågan kom upp i en hearing i USAs senat nyligen när Eileen Claussen (chef för PEW center) vittnade. Den amerikanska linjen är ju i huvudsak teknologiorienterad. Svaret är dock mera sannolikt “både och”, det har bl.a IEA förfäktat flera gånger. Ett sådant synsätt stöds bl.a när man ser på i vilket tidsperspektiv man formulerar problemet.

Och skall man flytta marknaden framåt så måste man se till att alla delar hänger med. Ny teknik tar tid att etablera och bygger oftast på erfarenheter av hur den gamla fungerade.

Det är betungande att försöka finna de rätta orden och den sammanhängande analysen avseende Grönboken om effektivisering, för att sedan sända in till landets egna myndigheter eller direkt till kommissionen. Men det finns andra sätt där man kan besvara några få frågor eller skriva ett eget kort inlägg eller rent av sitta med i en liten telefonkonferens och bara lyssna men också ha möjlighet att göra små inpass.

Du kan kolla och anmäla dig till Leonardo Energy som drivs av the European Copper Institute och som säkert vill sälja mer koppar (eftersom det kan minska förlusterna in energiöverföringen) men som tagit en rad intressanta initiativ för att öka energikunskapen och möjligheterna till samtal.

I EU pågår en budgivning om procentsatser för energieffektivisering att sätta in i Energitjänstedirektivet. Det påminner lite om en roulettekula som är på väg mot sitt mål. Men procentsatserna kommer ju ändå bara att vara minimi-åtaganden och det bör inte finnas några hinder för länderna att överträffa dessa? Det är kanske viktigare att Energieffektiviseringsföretagen får en startsignal genom att deras produkter pekas ut ordentligt, Annex_III.pdf

Och här finns pengar att tjäna i en sektor där potentialen är hög och inte på långa vägar uttömd. Med bra lösningar för smarta kunder kan företag som arbetar med energieffektivisering erbjuda dem

? sänkta driftkostnader
? minskad miljö- och klimatpåverkan
? bättre innemiljö och komfort
? högre produktivitet
? lägre känslighet för energiprischocker
? större valmöjlighet bland tillförselalternativ

enbart i luftkonditioneringen!! Fast det är förstås i Kina! Och eftersom alternativen är kolkraft eller massiv vattenkraftsutbyggnad så är det inte småsmulor ur miljösynpunkt.

När detta blir en nyhet i China Daily så kan det nog också ses som ett tecken på att Kinas energisparplan (China_Energy_Saving_Plan.pdf) börjar få genomslag i medvetandet och i beslutsfattandet.

1993 startade Sverige ett program, EAES, för att miljöanpassa energisystemen i de nyligen fria länderna vid Östersjön. Stefan Camitz var en drivande kraft i detta och i att etablera en verksamhet som drevs av att göra åtgärder; “Snabbt, prisvärt och tillförlitligt”. EAES-Programmet etablerade fler s.k AIJ-projekt i världen än alla andra länder tillsammans (se bild), till låg kostnad (c:a 7? per ton CO2) och antogs av IEA som deras mönstermetod (barrier removal method) för att minska koldioxidutsläppen samt belönades internationellt vid två tillfällen. Men som Stefan sade, den verkliga vinsten var att människor fick varmt och skönt på ett miljövänligt sätt. Ett riktigt julbudskap!

Vår svenska självbild är att vi är i toppklass vad gäller energieffektivitet. Men är det sant? Och framförallt - hänger vi med i racet? En ny studie från Odysse-Mure “Energy-efficiency. Monitoring in the EU-15” visar att vi tappar fart sedan mitten av 90-talet (se bild). Sverige ligger under EU-snittet och klart efter våra nordiska bröder och systrar.

Vi kan börja med att studera Danmark där man gjort en bred politisk överenskommelse om att sträcka sig längre än vad som väntas och krävs. Och nu finns en konkret handlingsplan för arbetet. TRM_handlingsplan_web.pdf

En inte ovanlig åtgärd för att styra valet av energislag är att lägga en avgift på elpriset och använda de insamlade medlen till att stödja en energiåtgärd. Så gör man i Danmark för att skapa en elsparfond. Förslaget som rests i Storbritannien att göra så för att kunna bygga 20 nya kärnkraftverk är mera ovanligt! En orättvis giv.

Ty varför skulle man göra det när alternativen i alla avseenden är mera prisvärda? Och sett med svenska ögon. Är den debatt som nu startar i Storbritannien en repris eller en förhandsvisning?

..är här på norra halvklotets övre del. Och i ny teknologi för effektiv belysning! I tidskriften Forbes finns en intressant artikel med några exempel och en omfattande lista med länkar som borde kunna inspirera.

Informationen kommer från Californien och det finns därför också en intressant förteckning över åtgärder där energiföretagen assisterar i genomförande av åtgärder. Dessa amarikanska företag har en aktivare roll än de Europeiska. Vita certifikat förefaller den Europeiska vägen där man ålägger energiföretagen att finansiera åtgärderna men låter specialister på effektivisering göra jobbet.

Det har kommit en departementspromemoria, DS 2005:51, om energieffektivisering i bostäder och lokaler och som bl.a. bygger på Miljövårdberedningens förslag som kom för c:a ett år sedan. Miljövårdsberedningen föreslog en strategi med fyra ansatser och promemorian berör dem men missar helheten i de fyra delarna. Hög ribba fordrar inte bara bra ansats utan också spänst i hoppet.

Miljövårdsberedningen föreslog att:
A. Skapa en strategisk plattform genom att inrätta en beredning som tar fram en vision för ett energieffektivt Sverige och som sätter nationella mål som kan brytas ned på sektorer.
  DS 2005:51 ansluter till målet men vill använda “viktningsfaktorer” för olika former av energi och har inget med om själva plattformen exekutiva del (beredningen)

B. Stimulera teknikfronten genom att
  - inrätta en funktion för utveckling och spridning av ny teknik
  - utveckla teknikupphandlingen
  - förstärka forskning, demonstration och internationellt samarbete för att få marknadens medverkan i utvecklingen
  DS 2005:51 ansluter till huvudtanken men undviker preciseringar om tillvägagångssätt och innehåll

C. Göra staten till en marknadsbrygga
  - Statens fastigheter skall föregå och utmana andra aktörer, upphandla från den bästa kvartilen, göra Vattenfall till en spjutspets för energitjänster.
  DS 2005:51 ansluter till tanken men avstår från att precisera mål som t.ex. att inrikta sig på den bästa kvartilen.

D. Stärka den breda implementeringen
  - Skapa en motor för genomförandet, t.ex. med en effektiviseringsfond
  - Verka för effektivare och mera transparenta priser
  - Utveckla de ekonomiska incitamenten i fastighetstaxering, lån, bidrag, klassificering, märkning, fondering mm
  - Skärpa regler för planering och byggande så att effektivisering tillgodoses.
  - Öka kunskapen genom rådgivning och utbildning
  DS 2005:51 tar upp flera aspekter på de ekonomiska incitamenten och föreslår dessutom en effektiviseringskampanj men med huvudinriktning på medborgarnas attityder

Miljövårdsberedningen har utgått från en syn på omfattande och total marknadsomställning där flera element måste fungera tillsammans. Resultatet (R) är en funktion av Potential (P) och Acceptans (A), se figur.

Och en marknadsomställning måste omfatta både framkant, mitt och bakkant på markanden, se nedan.

eller vad den skall heta är tillsatt men uppgiften är ännu inte formulerad. Det är kul att se att Leif Johansson från Volvo ingår eftersom han under sin tid som VD vid Electrolux var pådrivande till deras medverkan i teknikupphandlingar för effektivare kylskåp. Det var en positiv erfarenhet som han förhoppningsvis har i gott minne. Det är också bra att man valt nya krafter som Lotta Bångens (ordförande i Energirådgivarna) att medverka.

Kommissionen för att bryta oljeberoendet i Sverige till år 2020 är, vid sidan av Göran Persson och Stefan Edman:
Leif Johansson, vd Volvo lastvagnar
Birgitta Johansson Hedberg, vd Lantmännen
Lisa Sennerby Forsse, Professor, Formas
Christian Azar, Professor, Chalmers
Lotta Bångens, ordförande för Energirådgivarna
Lars Andersson, fd ordförande Eskilstuna energi och miljö
Christer Segersten, ordförande Södra skogsägarna
Göran Johnsson, fd ordförande Metall.

Många kämpar med tankar kring hur energitjänster skall kunna bli mera omfattande och tilltalande. Ett bidrag är en rapport från EUs Joint Research Center och som är en status rapport 2005. Den innehåller en nyttig kartläggning och är förhoppningsvis bara en början på ett mera innovativt arbete och som också kan länkas till IEAs DSM-Program där ett nytt projekt med global inriktning just börjat.

Fraunhofer Institute i Tyskland har för EUs räkning gjort en djupdykning i källmaterial för att undersöka utvecklingsläget för några tillförselteknologier.

Rapporten har karaktär av “roadmapping” genom att den också ser till “socio-ekonomiska” faktorer. Torwald Gahlin hade en gång en nidbild av den teknokratiska (och ekonomistisk) synen och lät en av sina gubbar säga: “Tänk vad man skulle kunna göra för mänskligheten om man slapp att ta hänsyn till den!” Men denna rapport är annorlunda. Det är glädjande att studier av denna sort lämnar det rena teknikperspektivet och också ser till hur genomförandet skall kunna ske.

Tony Blair säger att kärnkraft är en väg för Storbritanniens energipolitik. Och säger att “facts have changed”. Det som är helt klart är att Tony Blair har ändrats. Frågan är bara av vem?

Det är i varje fall inte av sin egen förre miljöminister som är mycket kritisk. Kanske skulle EU-kommissionen sända tillbaka ett brev som de fått tidigare, (Blair_Persson.pdf) “Return to sender. Address unknown”.

Tidskriften Forbes är inte främst känd för sitt engegemang i energi- och miljöfrågor. Deras artikel om Hi-Tech och Energieffektivitet är inget undantag eftersom fokus ligger på hur företag kan förbättra sin lönsamhet. Men så mycket mera glädjande eftersom de också visar intressanta exempel och noterar (lite yrvaket) att resursen “effektivisering” är underutnyttjad.

Artikeln är inspirerad av verksamheten vid LBLs A-team som har en diger lista över intressanta åtgärder och projekt.

Integrationen är otillräcklig och marknaden karakteriseras av koncentration och konsolidering säger EU i en rapport om el- och gasmarknaderna i Europa.

Kommissionen väntar sig att en förbättring skall leda till lägre priser och att incitamentet för effektivisering därmed urholkas men kan kompoenseras genom andra initiativ. EFtersom kommissionens rapport behandlar de allmänna förhållandena i Europa så gäller kanske inte slutsatsen om fallande priser Sverige, se bild! 

Ibland råkar experter på effektivisering i affekt och särskilt händer det när man talar om hur besparingsmål skall tolkas, formuleras och mätas. Målen uttrycks ofta som procent och det öppnar för diskussioner. I Schweiz har man tagit ett radikalt grepp och formulerat ett mål som 2000 W per person (och 18 MWh) till mitten av seklet vilket motsvarar effektivisering med en faktor 4-5.

I en så kallad vitbok för forskning och utveckling går man sedan igenom vilka områden man behöver satsa på och möjligheterna att uppnå målen. 2000 Watt per capita är åtminstone ett absolut mål som svårligen kan feltolkas. Även om man måste fråga sig om det också är tänkt att belastningsfaktorn skall vara 100%! Det kanske kan diskuteras? 

Vår kommisionär Piebalgs visade vi en konfrens i London nyligen upp en “vägkarta för Europas energiframtid. Enkel och klar! Effektivisering-Diversifiering-Uthållighet-Positiv tillämpning-Globalt ledarskap.

Egentligen är detta inte en “roadmap” i den betydelse ordet används men det är onekligen en bra riktningsangivelse och uppmaning till oss andra att göra de mera detaljerade kartorna. Se även http://fourfact.com/index.php/webloggen/vi_behver_flera_roadmaps/

Är det Europeiska handelssystemet för utsläppsrätter (ETS) en framgång, ett misslyckande eller är det ännu för tidigt att säga vilket? Det tycks klart att systemet omfördelar stora resurser från energikunderna till energiföretagen för de utsläppsrätter som de fått utan kostnad. En studie av företag i Holland och Tyskland visar att energiföretagen övervältrar 40-75% av en fiktiv kostnad för utsläppsrätter till sina kunder. Så hushåll och företag skapar vinster för energiföretagen. De företag som konkurrerar på en global marknad får betala och energiföretagen, som “konkurrerar” inom Europa, får fördelarna!

Avsikten var att utsläppsrätterna skulle innebära att de mest kostnadseffektiva åtgärderna för att minska utsläppen av växthusgaser skulle upptäckas och genomföras. Så om vinstuppbyggnaden hos energiföretagen får denna effekt kan vi kanske leva med förhållandet men om det inte sker…..? Den Holländska rapporten pekar på ett antal möjligheter som t.ex. att utsläppsrätter inte skall vara gratis utan auktioneras ut och att kundernas efterfrågan på energi måste bli mer flexibel (ökad elasticitet i efterfrågan). Klar tycks vara att det system vi nu har inte är färdigt ännu och att det kan komma att behövas drastiska förbättringar.