“Ta itu på allvar med klimatfrågorna” uppmanar EUs nuvarande ordförande Tony Blair i The Observer i går. Han lyfter fram biobränslets möjligheter och nämner att G8-beslutet från i somras följs upp vilket också innebär att energieffektiviseringen ligger som förutsättning för omställningen. Så även om det inte är helt uttalat så tyder hans skrivningar på att han förtått sambandet att effektivisering är en förutsättning för en omfattande insats av förnybar energi.

Men dessa samband är uppenbarligen inte kända i alla kretsar och det finns nätverk som på olika sätt vill motverka energiomställningen. Förhoppningsvis enbart därför att omställningens möjligheter inte blivit tillräckligt kommunicerade? EU-s Grönbok kan vara en bra första läsning där man bl.a. visar stora sysselsättningsmöjligheter. Effektivare energianvändning är också ett bombsäkert sätt att få ner energipriserna under det att ytterligare utbyggnad bara kan ha kostnadsökning och därmed prisökning som resultat.

Så Tony Blairs uppmaning är värd att följa inte bara av det skäl han anger utan också för de positiva bi-effekter det har!

Om man vill förstå hur ett elsystem fingerar och ibland inte så finns det en skojig analogi med att köra tandemcykel. Det är inte svårare (!) än så.

Modellen kan nog utvecklas genom att låta cyklen få punka (black-outs) och stödhjul (Demand Response).

Och i många delstater pågår ett intensivt och imponernade arbete med effektivisering. Alliance to Save Energy har en bra nyhetsförmedling och gör ett stort svep över USA i sitt senaste nyhetsbrev. De har samlat informationen om delstaterna och redögör även för utblickar mot Europa.

Och kanske är det som Al Gore sade vid ett seminarium i Sverige häromdagen. Att 15 minuter in på nästa presidents ämbetsperiod (oavsett parti) kommer USA att sälla sig till de länder som samarbetar aktivt kring växthusgaserna.

Var det Al Gores funderingar kring den nuvarande administrationen som gav Alliance to Save Energy inspirationen till datorspelet där man jagar energigrisar? Prova det!

Man undrar lite efter att ha sett direktiven till den utredning som skall göras om elmarknadens funktionssätt och den som skall granska den finansiella elmarknaden. Myndigheterna skall utreda elmarknaderna och se om det kan finnas anledning att tro att priserna som slutkunden betalar inte är ?korrekta?. Det man saknar i utredningsdirektiven är dock slutkunden. Svensson ? den som till sist måste betala. Kunden har ju två möjligheter att välja. Med fötterna eller med fingrarna.

Man kan byta leverantör, vilket sker i allt större grad men är en relativt omständlig procedur och som inte påverkar priset på kort sikt i alla fall. Man kan också välja att koppla bort en del av sin elanvändning vid perioder när systemet är ansträngt och priset är särskilt högt men för det behöver kunden bättre möjligheter att förutse och agera när dessa tillfällen inträffar. Sådana möjligheter ger ökad priselasticitet och kan ha stor påverkan på prisbildningen samtidigt som det påverkar försörjningsläget gynnsamt.

Kundens uppfattning om kostnader kan också vara värt att behandla eftersom man numera inte har en elräkning utan två. En för energin och en för distributionen.

Men ingen av dessa aspekter skönjs i direktiven. Det verkar som om man vill göra upp räkningen utan att besvära den som betalar.

I Dagens Industri den 19 Oktober skriver några företrädare för olika företag med fastighetsanknytning indignerat att de kan själva klara sina energiproblem. De behöver inte energideklarationer och betackar sig för den “service” som dessa deklarationer kan innebära. Det är väl bra att några både kan ställa diagnos och åtgärda sin situation! Men eftersom alla inte har lika bra koll så kan det ju vara så att de som inte är energiexperter skulle ha god nytta av de berkningar och de råd som deklarationerna skall ge?

Och det är troligt att de flesta varken är eller vill vara energiexperter. Ty om de vore skulle vi ju inte ha den stora outnyttjade potential som EUs grönbok uppskattar till att vara 20% eller lika mycket som hela Tysklands och Finlands energianvändning räknat i EU-skala.

har lagts fram av regeringen och dess riktlinje nummer 11 handlar i övervägande grad om energieffektivisering. Om den utvecklas ytterligare ger det Sverige fördelar i både tillväxt och export. Det sägs också att man kommer att satsa mera på grön offentlig upphandling och att man därigenom vill använda offentliga sektorn både som motor och vägvisare. Det ser lovande ut och förtjänar ett närmare studium. Inte minst när flera myndigheter valt så mycket snävare synsätt den gångna tiden.

Det som gör programmet så mycket mera glädjande är att det är framtaget inom ramen för Lissabonprocessen och så att säga är Sveriges bidrag till den gemensamma Europeiska utvecklingen.

Det är kul att vi tycks lämna retoriken och övergå till handling, men…......... “the proof of the pudding is the eating”.

Med något sorts nymornad förvåning skriver Affärsvärlden om den gröna vågen inom energi som investeringsobjekt. Det är mycket sol och vind samt lite bränsleceller så perspektivet är som vanligt energitillförseln men någonstans skall ju intresset börja och det är aldrig för sent. Vi hoppas att de snart också upptäcker den stora potentialen i den industri som är förutsättningen för ett uthålligt system. 

Sambandet mellan energianvändning och förnybar energi är otillräckligt behandlat eftersom användning och tillförsel så sällan behandlas som en systemfråga utan hålls isär. Ett tillfälle när båda pusselbitarna kan läggas är på Naturskyddsföreningens höstkonferens som handlar om just energipusslet och hur det kan läggas.

Det har tagits ett initiativ för att ytterligare utveckla lågenergilampor och att också se till att kvaliten hålls hög (och ökar). Lämpligt nog har man förlagt aktiviteterna till Asien där större delen av världens produktion äger rum. Och viktigt är att Sverige har ett finger med i spelet.

Ty ett närbesläktat projekt “Efficient Lighting Initiative” (ELI) har nu också flyttat till Kina men har rekryterat en svensk, Nils Borg, som internationell co-ordinator.

Så brukar Lee Schipper kalla stadjeeparna, “Urban Assault Vehicles”. Och förarna tycks ha något att försvara framgår det av en bok som skrivits om bilarna och deras ägare, “High and Mighty”. Det är en hel del tillkortakommanden i privatlivet som skall kompenseras! Boken refereras och kommenteras utförligt av Chico News & Review. Kanske har den senaste tidens bensinprisuppgång också gjort dessa fordon till transportsamhällets dinosaurie inte bara vad gäller storleken utan även överlevnadsmöjligheterna?

Gröna bilister har en genomgång av stadsjeeparna och visar också upp de bättre alternativen. Och visst är dinosaurier fascinerande! Att läsa om - inte att möta.

Kungliga Vetenskapsakademin har ett nybildat energiutskott som studerat oljefrågan och som i ett uttalande sällar sig till uppfattningen att den billiga oljans tid är över. De har också givit ut en översiktlig broschyr med fakta och på svenska. I den drar de en lans för internationellt samarbete för att lindra konsekvenserna av en omställning. Får man rekommendera IEA som faktiskt gjort just detta i drygt 30 år?

I IEA-arbetet är Sverige ett av de mest livligt engagerade länderna men förmodligen är det andra personer än kretsen kring Vetenskapsakademin som gör det jobbet. Deras stöd för arbetet är emellertid välkommet!

Diskutera med dina kollegor i Europa men spara krafter, restid, pengar och koldioxid. En hel serie av diskussioner äger rum med telefon och internetpresentationer under oktober-december för att utforska EUs grönbok om effektivisering och ta fram förslag. Prova på och fundera över hur detta instrument kan bli framtidens sätt att samverka och påverka.

En annan metod används av Managenergy som sänder vissa Europeiska konferenser “streaming” på internet och med samtidig visning av de powerpoint-bilder som föredragshållare visar. Författaren till dessa rader kan ses och höras föreläsa om “Demand Side Management for a Growing Europe” om ni vill ha ett smakprov. Fast co-ordineringen med bilderna kunde varit bättre.

Energieffektivisering är prisvärt. Två av dem som strider i fronlinjen för effektiviseringen i Parlamentet i Bryssel var nominerade till att bli årets MEP (Member of the European Parliament), Anders Wijkman och Claude Turmes, båda i kategorin Miljö. Anders tog hem det stora priset som årets prestation för att han på ett lyckat sätt sammanfört perspektiven på utveckling och miljö. Chapeau, Messiures!

Och som ett bevis på att priset gick till rätt person och av rätt orsak så rapporterar the Guardian samma dag om bevis på att miljöförstöring orsakar fattigdom.

I Brittiska underhuset skall diskuteras ett tvärpolitiskt initiativ att man skall sträcka sig längre i klimatåtaganden och skapa ett instrument för årlig uppföljning av växthusgaserna.  The Independent beskriver initiativet med den poesi som finns i rubriken ovan.

Utspelet kommer från Liberaldemokraterna som också fått med sig de konservativa men har för avsikt att få med även regeringspartiet. I Danmark har man ju tidigare gjort sådana tvärpolitiska överenskommelser när det gäller effektivare energianvändning och i samma syfte som man gör i Storbritannien.

Vi blir allt rörligare på elmarknaden tycks det. Vi byter oftare leverantör och utövar på det sättet marknadsmakt. Men IEA har givit uttrycket “Power to Choose” en innebörd som också innebär att man måste använda fingrarna och trycka på stoppknappen. Om vi gör det på ett riktigt sätt kan vi inte bara spara pengar utan också utöva marknadsmakt som motverkar koncentrationstendenser!

Ty genom att öka priselasticiteten så påverkar vi direkt företagens möjligheter att ta ut priser som är för höga.

Den nya Tyska koalitionen kommer inte att strida särskilt mycket kring energifrågorna. Det är en bedömning som görs av Der Spiegel nu när dimmorna skingras kring den nya regeringen. Tidningen menar att beslutet om kärnkraftavveckling ligger fast men att frågan om reaktorernas livslängd kommer att diskuteras. De menar också att subventionerna till kolindustrin kommer att bli en debattfråga men inte något som spräcker samarbetet.

En annan tysk tidning, Stern, gör i stort sett samma bedömning men i något andra ordalag.

Vad som händer med deras inställning till effektivisering är inte redovisat annat än i denna bild från Der Spiegel.

När tunga samhällsföreträdare i en debattartikel hävdar att utsläppsrätterna påverkar elpriserna så att det kostar samhället 17 Miljarder tror man gärna att det vilar på en stabil och kontrollerbar beräkning. Siffran är ju “exakt” till sin natur.

Det finns också en utredning tillgänglig men i den visar det sig att uppgiften om de 17 Miljarderna vilar på ett citat från Råd och Rön. Och på vad baseras deras uppgift?

Jo på en uppgift i en intervju i SVTs Aktuellt! En intervju med en energimäklare och vars huvudsakliga budskap återfinns i Dagens Industri några dagar efter intervjun. I den sägs att företaget gjort en “bedömning” men fortfarande har vi inget handfast material att granska. Är det inte så som vandringssägner kommer till?

Det kan ju vara en korrekt bedömning, men det kan ju också vara så att tal om utsläppsrätterna som orsak till prisökningarna är en bekväm ursäkt för att slippa säga att marknaden inte har tillräckligt omfattande konkurrens. Detta synsätt redovisas på en web-sida där man har till huvuduppgift att granska avgifterna på elmarknaden. Och till denna senare finns också ett underlag där fakta redovisas som underbygger bedömningen.

I Storbritannien pågår en intensiv diskussion om energiframtiden och The Guardian har gjort en stor genomgång i en artikel som tar sin utgångspunkt i kärnkraften och provar olika lösningar. En slutsats är att effektivisering vore det klart bästa alternativet och att problemet inte sitter i tekniken utan i tillhandahållandet. Den som löser det problemet kan vänta sig ett Nobelpris eller kanske (troligare) har startat energivärldens IKEA!

Citat från The Guardians artikel:

“..........The country could comfortably do away with any pressure to build new nuclear power stations if only we bought and used energy in a smarter way.

What may be required is genius in accounts and marketing rather than nuclear physics or aerodynamics. One of the great failures of Britain’s electricity market is that the companies which supply households with electricity compete to sell electricity at the lowest price, rather than competing to power, heat and light our homes at the lowest price. It’s as if restaurants competed to stuff customers with the cheapest possible food without either party noticing or caring that, each time, two-thirds of the meal was left on the plate.

“Somehow or other, we’ve got to find a commercial answer that makes us money and makes our customers’ lives better by them consuming less energy,” says Skillings. “If I knew the answer, I could go away and collect my Nobel prize right now.”

IEA har givit ut en liten skrift om hur energieffektivisering kritiserats på olika grunder och granskat kritikens riktighet. Frågan är däremot om övningen som sådan är relevant? Det är väsentligen en betraktelse som utgår från att effektivisering är en produkt som kan ställas mot ökad energianvändning i en valsituation som bara handlar om energi.

På detta sätt tuggar man om samma gamla teser på nytt igen utan att försöka komma närmare vare sig varför eller hur männsikor handlar. Se denna sidas inlägga av den 20 september, (http://fourfact.com/index.php/webloggen/energieffektivitet_r_ingen_riktig_sak/ ).

IEAs granskningslista.

Det gångna halvåret har varit remarkabelt genom att så många utspel gjorts på hög nivå till förmån för effektivisering som prioriterat medel för att uppnå klimatmålen. EUs ordförandeland Storbritannien har gått främst och haft en hög profil. Men nu verkar Tony Blair ha börjat tveka.

Enligt Sunday Telegraph sade han vid en mindre offentlig tillställning i New York: “I would say probably I’m changing my thinking about this in the past two or three years…............The truth is, no country is going to cut its growth or consumption substantially in the light of a long-term environmental problem.”

Och kanske ligger det något i det han säger! På samma sätt som det är svårt att “sälja” energieffektivisering med argumentet att det är lönsamt, kan det vara svårt att vinna gehör för något så svårt som klimatpåverkan, om det inte drabbar en själv direkt. Men just därför måste vi se till att effektivisering inte bara blir en fråga om plånbok eller moral utan att det också får andra attraktiva egenskaper. Behagligt inomhusklimat, låg bullernivå, god belysning som inte ger huvudvärk och stress, trygg försörjning, bättre luft, spännande jobb, osv.

Så mycket behöver enligt IEA investeras, globalt, i energitillförseln fram till 2030 om vi fortsätter som hitintills. Merparten naturligtvis i den rika världen, OECD-länderna. IEA noterar emellertid också att 1,6 Miljarder människor saknar elektricitet och därmed begränsas i sina möjligheter att utvecklas socialt, ekonomiskt och hälsomässigt. Och sedan noterar man också att det är billigare att investera i effektivisering än i tillförsel i de rika länderna!

Då bjuder logiken att vi i vår del av världen tar det billigaste alternativet och skapar utrymme för de fattigare. Eller hur?

Över sextio procent av de globala investeringarna faller i kraftsektorn, se nedan.

Men det är billigare att effektivisera än att satsa på tillförsel

Mona Sahlin vill att Sverige, först i världen, skall göra sig kvitt oljeberoendet till 2020. Det är bra att ribban läggs upp och läggs högt. Men den katalog över åtgärder som hon anvisar ser gammal ut. Skattelättnader, utredningar och forskning. Jaha, och se?n då? Den åtgärdslista som Miljövårdsberedningen lämnade för snart ett år sedan är mycket tydligare och mera lovande. Skall man hoppa högt behöver man bättre ansats

Och kanske har Mona Sahlin redan börjat ta den väg Miljövårdsberedningen föreslog eftersom de började med ett förslag till hög målsättning. Lite annorlunda formulerat men ändå. Och vilken skillnad mot den uppgivenhet som myndigheterna givit uttryck för i sina kommentarer till förslagen!