Sist som lämnar rummet släcker ljuset! Ja om man hittar ljusknappen och om man förstår symbolerna på “displayen”.

Modern design är ofta inte hjälpsam när det gäller att göra självklara saker som att släcka ljuset, koka en kastrull med vatten när manöverpanelen är full av symboler, eller ens tvätta händerna på en offentlig toalett. Vi behöver bättre och mera begripliga symboler både för att göra det där självklara men också för att leda oss (“nudga”) oss rätt. Det skall inte bara var snyggt det måste också vara ändamålsenligt.

Det kan också uppmana till mera fantasi och kreativitet, som till exempel de här Isländska övergångsställena! Se bilder nedan!

——-

Eller kan de? I USA har en ny undersökning visat att bara 14% av de republikanska väljarna anser att media förmedlar fakta korrekt. Siffran för demokrater är 62%. Det vi ser är ett tydligt resultat av den sittande ledningens kampanj mot media. Vi är ju inte helt förskonade från fenomenet här hemma heller och det kanske bara är början? I DN berättar framtidsforskaren Amy Webb att det kan bli värre när informationsteknologin ytterligare funnit möjligheter att förställa personer, intervjuer och innehåll som sedan kan länkas ut via så kallade sociala medier. Då räcker det ibland inte ens att vara källkritisk man kan bli lurad upp i ett träd i alla fall.

Vi får förbereda oss med att kolla några av de källor som när det gäller miljöfrågor har visat sig pålitliga och som nu i november “släpper” nytt material.

* På film kommer “En obekväm uppföljare” till Al Gores “En obekväm sanning” den 17 november.

* I Bokform kommer “Come On” från Club of Rome som skrivits av Ernst von Weizsaecker och Anders Wijkman. Den skall bli tillgänglig den 15 november.

Är Sverige överhuvudtaget bebyggt? Det kan vara en relevant fråga eftersom den utredning som gjorts om klimatanpassning koncentreras på nya byggnader och i allt väsentligt bortser från den befintliga. Remissinstanserna har dock sett spår av bebyggelse och undrar över att den inte tas med!

– Synd att man inte har löst huvudfrågan, hur vi ska klimatanpassa befintlig miljö, för det mesta i Sverige är ju byggt innan vi fick vetskap om klimatförändringarna, säger SKL till Sveriges Radio.

Om det nu är någon tröst så verkar inte denna negligens vara enbart en svensk företeelse. BPIE rapporterar att 97% av Europas byggnader är i behov av uppgradering. De visar på sitt faktablad att det bara är 3% som klassas i kategori A, se bild nedan.

Vissa företrädare för näringslivet brukar hävda att skälet till att de inte vidtar flera åtgärder för energieffektvisering, trots att de är lönsamma, är att de har andra investeringsobjekt i sina företag som är lönsammaRE. Detta, brukar de mena, är en naturlig följd av att företagen är konkurrensutsatta på marknaden och att det ligger i deras DNA att se till att man alltid gör det som är mest rationellt för dem.

I en debatt med företrädare för IVA skrev de för något år sedan: “Beslut om energieffektivisering tas i den egna verksamheten, baserat på för verksamheten rationella grunder.”. Det är en bekväm men inte sann självbild.

Succen med det så kallade PFE-programmet för några år sedan där företagen fick en blygsam skatterabatt mot att de vidtog energieffektvisering motsäger denna förhärskande självbild som delar av näringslivet har av sig själv. Bara på kort tid lyckades många företag (trots sin påstådda rationalitet) ta fram många effektiviseringsåtgärder ur sina gömmor.

Årets “Nobelpris” i ekonomi som bland annat pekar på så kallad “mental accounting” förklarar att både individer och företag har olika konton för vad de gör och vill göra. I företagens fall motsvaras det av att de har en budget för underhållsåtgärder och en annan för investeringar i produktionen. I den ideala (rationella) världen skulle dessa båda stämmas av mot varandra men så sker inte. Följdaktligen är det rimligt att tänka sig att om man gjorde mera insatser i energieffektvisering skulle detta skapa större vinster som sedan skulle kunna användas i produktionen!

Företagen skulle alltså bli ÄNNU lönsammaRE om de vågade erkänna att de inte är fullt ut ekonomiskt rationella. Om de justerade sin självbild i enlighet med vad Richard Thaler (med flera) säger.

Den så kallade beteendeekonomin ger oss ett handtag för att utforma en politik och åtgärder som leder till ett mera uthålligt energisystem baserat på effektvisering och förnybar energi. Men vi behöver lära oss mera om hur detta skulle kunna göras i vardaglig gärning.

Vissa anser att sådana åtgärder är självklara och det kan man förstås säga. En del av kunskapen ligger djupt i vårt folkliga medvetande och återspeglas bland annat i våra ordspråk! Men det innebär inte för den skull att det leder till politiska åtgärder utan är något som vi måste göra troligt och hanterbart, till exempel med “knuffar” (nudges), se bild nedan.

Här är några av mina egna bidrag för att göra självklarheterna ännu klarare :

* Advocating energy efficiency with a proverbial approach
* Understanding and addressing the client’s needs: how can we frame energy efficiency?
* Being human is a market failure
* Fundamentally rethinking efficiency to mobilise efficiency providers
* We have the facts, but … what is the story?

Svårt att veta vad det är för något för en som aldrig någonsin besökt en golfbana. Men det är ett av omdömena som tidningen ETCs ledare ger åt Richard Thalers bok “Misbehaving”. Ledaren ger inte mycket för att Thaler tilldelas priset till Nobels minne utan anser att det är “självklarheter om ekonomins hyckleri” och att “Vetenskapsakademin envisas med att prioritera medelmåttiga amerikanska män framför framstående ekonomer”. Dock sägs inget i ledaren om vilka dessa framstående personer är som skulle vara mera förtjänta. Vi får vara nöjda med att ledarskribenten vet!

Thaler (och andra beteendeekonomer som bland andra Akerlof, Shiller, Kahneman och Ostrom) har genom sina “självklarheter” betytt mycket för att forma uppfattningar om hur man kan utforma åtgärder som leder till att vanliga människor handlar på ett, för både dem och oss alla, bättre sätt. I motsats till den gängse uppfattningen att “marknaden är perfekt” som vissa ekonomer och, i förfärande stor utsträckning, politiker hävdar.

Deras arbeten förtjänar snarare att lyftas fram och tillämpas än att häcklas. Men ledarartiklar är nog inte alltid till för att ge upplysning utan snarare att “predika för den egna gruppen” och stärka dem i anden. Och nog babblas det en del även på ledarredaktioner!? 

IEA har gjort en specialstudie avseende tillgången till energi i världen. Bristen är som vi alla vet mest akut i tredje världen där man räknar de underförsörjda i milliarder. Det blir succesivt bättre och från att 1,7 milliarder saknade el år 2000 är det idag cirka 1,1 och skall 2030 vare nere i storlekordningen 0,6. Indien har länge varit ett problemområde men bedöms ha klarat av allmän tillgång på el före 2030!

Spridningen mellan länderna är stor (se bild 1 nedan)

Men vi har energifattigdom i förvånansvärt stor utsträckning även i industrialiserade länder (se bild 2 nedan).

Kunskap om dessa båda förhållanden är viktig. Precis som det är att veta att energieffektvisering är ett instrument att bota båda problemen!

BILD 1
——————————

BILD 2

Alla känner till ordspråket som berättar att maten smakar bäst om man är sugen. Om man är mätt smakar ingenting. Samma sak gäller för energisystemet. Effektivisering (först) gör att förnybar energi kommer till sin fulla rätt.

Detta understryks av en eceee-kolumn av Rosenow och Jahn från RAP “Does “Efficiency First” mean “Renewables Last”?” där de skriver att:

Just as the energy system cannot be decarbonised through energy efficiency alone, a system with 100 percent renewables cannot be achieved without extensive energy efficiency.

De stödjer sig på ett paper från Wuppertal “Energy efficiency quo vadis? : The role of energy efficiency in a 100 % renewable future” där slutsatsen är:

... existing deep decarbonisation scenarios all heavily rely on energy efficiency as a core strategy, suggesting that without far-reaching improvements in energy efficiency, a carbon-free energy supply is difficult to imagine.

Wuppertal-pappret illustrerar med olika scenarier hur viktig effektviseringen är för resultatet (se bild nedan)

Vi har under lång tid levt i den neoklassiska ekonomins “kalifat”. Ledorden har varit (typ) “Kostnadseffektiv och marknadskonform valfrihet”. Ledande myndigheter har suckat att det behövs inga särskilda styrmedel eftersom det inte finns några marknadshinder för energieffektivisering. Ibland med utmålande av att statliga ingripanden skulle innebära detaljstyrning och förlust av personlig integritet. En åsikt som också understöddes på ledarplats i landets största dagstidning.

Nu öppnas, med priset till Richard Thaler, en öppning i muren. Insikten om att människor är just det (människor) och inte räknemaskiner, eller som Thaler säger “Humans not Econs”. De senare, säger han, finns bara i textböckerna på ekonomutbildningarna. Insikten bör rimligen leda till att vi blir bättre på att utforma styrmedel som hjälper oss i vårt ekonomiska beslutsfattande. Thaler och hans medförfattare Sunstein ger några råd för valvägledning (choice architecture) i sin bok “Nudge”

* Komplexa val fordrar filtrering; ex. Visa olika modellers olika prestanda i stigande/sjunkande ordning
* Nyttjandefördelar synliggörs; ex. kan termostatens skala översättas till kronor?
* Undvika misstag (Foolproof); ex. Se till att knappar och inställningar är begripliga
* Förstå konsekvenserna Illustrera och beskriv; ex. dragfritt, jämn temperatur
* Feedback ; ex. Mobiltelefonen säger till att laddaren skall kopplas bort
* Användarvänlig start (Default) ; ex. Skärmsläckaren är standard

Men låt oss smida nu innan “kalifatet” återhämtar sig!

Smart är nyckelordet i många energisammanhang, smarta nät-smarta mätare-smarta produkter. Sakernas internet (internet of things IOT) skall ta hand om det mesta i framtiden. Men är det så klokt? Vi har från tid till annan hört om stora attacker mot olika delar av nätet (företag och länder). Antingen därför att någon hackare tycker att det är en kul idé att visa att man kan slå ut systemen eller (värre) att någon vill komma åt en konkurrent eller förmodad fiende.

USAs president försöker göra sig lustig över “rocket man” men glömmer Nordkoreas hackare som nyligen var nära att komma över en miljard dollar om de inte råkat stava fel i ett dokument!

DN rapporterar om att våra egna trådlösa nätverk kanske inte är helt säkra.

Det är därför bra att någon ägnar sig åt säkerhetsfrågorna i de (förmodat) smarta systemen. Men borde inte fler göra det?

Och vara mera misstänksamma eller fantasifulla (jämför bild nedan)? Vore inte detta något för teknikintresserade ungdomar (hellre än att flyga drönare )?

New York Times tar den nyblivne pristagaren Robert Thaler och Bruce Springsteen till vittnen på att den traditionella ekonomins uppfattning, om att utbud och efterfrågan skall balanseras så att man maximerar vinsten, är orationellt. Det kan vara lönsamt på kort sikt men förödande på lång eftersom kunderna upplever att de blivit lurade och avstår från att köpa nästa gång de får ett erbjudande. Springsteen säljer biljetter som på marknaden betingar 5-siffriga priser (i kronor) till 3-siffervärden genom ett lotterisystem.

I artikeln illustrerar man bland annat genom hänvisning till Stockholms trängselavgift och till elpriser i Illinois där man experimenterat med flexibla priser kombinerat med informationssystem och “smart teknik” för styrning. I USA har man konstaterat att så kallat smarta mätare enbart inte leder till någon följsamhet i kundernas respons i efterfrågan på el. Det behövs mer föar att kunderna skall “spela med”.

En mera grundläggande studie av hur man tar hänsyn till kundernas beteende när man sätter pris på el finns i en uppsats där en av Thalers tidigare författarekollegor, Cass Sunstein, medverkat “Behavioral considerations for effective time-varying electricity prices”. Där säger man ” the most cost-reflective policies are not necessarily the most efficient”.

Thaler är mera målande i sitt språk:

“If you treat people in a way they think is unfair, then it will come back and bite you,” Mr. Thaler said.

ACEEE har gjort en nyttig rapport “How to Talk about Home Energy Upgrades” som nästan känns som om de haft en aning om att priset för ekonomi till Nobels minne skulle gå till en beteendeekonom.

Den visar hur man bör argumentera på ett språk som mottagaren (kunden) kan och vill förstå. Till exempel att förstå att kunden är “förlustskyeende” snarare än vinstmaximerande och även om det är samma sak är det ett starkare argument att man kan undvika en förlust än att göra en vinst (se bild nedan)! Eller att man har lättare att ta till sig en uppgift on när man får igen sin investering än att räkna ut det själv (samma bild nedan).

We recommend that home energy assessors:
* Provide an interesting and engaging experience to homeowners when conducting the assessment
* Listen to homeowners and carefully tailor their discussion of upgrades to address the homeowners specific concerns and motivations
* Attempt to focus on nonfinancial benefits
* Develop rapport with customers and help them navigate through the upgrade process from start to finish
* Apply subtle message framing strategies to maximize the effectiveness of the information presented to homeowners

I sin bok “Phishing for phools” (fritt översatt “Jaga efter Jönsar”) visar två (beteende-)ekonomer, Georg Akerlof och Robert Shiller (båda har redan fått “Nobelpriset”) hur marknadsutvecklingen i stor omfattning skapar fiktiva värden snarare än välstånd. De utgår från att marknadstillväxten till största delen, mer än 85% under 1900-talets första hälft, enligt beräkningar av Robert Solow, beror av teknisk utveckling. Men att stora delar av denna utveckling leds i dubiösa banor. Krönet på detta kan sägas vara utvecklingen av det som kallas finansiella produkter och som resulterade i kraschen 2008.

Frågan är om utvecklingen kan påverkas i mera konstruktiv riktning och markanden kan knuffas (“nudgas”) i en riktning att ge produkter av värde för användarna? Svaret kan vara teknikupphandling (eller om man hellre vill använda ordet innovationsupphandling). Metoden har provats med framgång i USA, där den kallades “Golden Carrot”, i Sverige där vi kallade den teknikupphandling och nu i Indien i EESLs belysningsprogram kallat “Ujala”. Det har funnits små utvecklinsskott i EU och inom IEAs DSM-program. Världsbanken har dokumenterat och katalogiserat också flera andra varianter i PUBLIC PROCUREMENT OF ENERGY EFFICIENT PRODUCTS, Lessons from Around the World.

Man kan hoppas att om nu insikterna om att varken människor eller marknader fungerar med automatik och när IEA slår larm om behovet av regeringsinitiativ för att inte den nödvändiga energiomställningen skall stoppa upp, det också öppnas möjligheter att “knuffa” utvecklingen så att den åstadkommer nyttigheter och inte bara irrar omkring på jakt efter “jönsar”. I så fall kan man tänka sig fyra behovsområden:

1. Den växande floran av teknikkombinationer för effektvisering och förnybar energi där man lätt kan se ett behov av att se till att lösningarna kompletterar och inte motverkar varandra.
2. Design av teknik så att människor kan hantera den. Att funktionalitet sätts före estetik så att man slipper gråa symboler på svart botten för att sätta på spisen eller får styrdon (displayer)som gör det möjligt att släcka ljuset när man lämnar rummet eller sätta in rätt gradtal på ventilationen.
3. Att man gör återbruk (recycling) möjligt när apparater har nått sitt slutdatum eller att reparation och underhåll blir en del av funktionen
4. Att institutionella lösningar skapas så att PLUS-värdena (Multiple Benefits) kan bli en del av beslutet när man väljer lösningar, till exempel att de värden som tillfaller olika beslutsfattare kan upptäckas och fördelas (split Incentives)

Det pratas mycket om de PLUS-värden (Multiple Benefits) som följer med energieffektvisering men det görs inte lika mycket för att omsätta dem i praktisk handling och dra nytta av dem. En from förhoppning kan vara att fokus på det senaste ekonomipriset till Richard Thaler kan innebära att den förlamning, som följer av att man hoppas att ekonomiska värden realiseras av sig själv genom dolda marknadskrafter, släpper. En annan förhoppning är att regeringar vaknar till liv när IEA påpekar behovet av mera kraftfulla initiativ.

I väntan på detta kan vi i alla fall fortsätta att visa på omfattningen av sådan värden (se också bild nedan).

Indien har satt fart på energieffektviseringen och har bland annat utvecklat ett system för att göra industrin intresserad av att minska utsläppen. Det kallas PAT (Perform, Achieve, and Trade) och beskrivs kortfattat och i berömmande ord i IEAs senaste Marknadsrapport (sidorna 103-104), se också bild nedan. IEA har ju efterlyst mera kraftfulla insatser i olika länder och detta initiativ är ett vackert exempel.

Nu finns chansen att veta mer genom ett webinarium arrangerat av IEA DSM University och man kan registrera sig på den här länken. Föreläsare är den man som skapade systemet, Ajay Mathur, som numera är chef för TERI (The Energy and Resources Institute) i Dehli.

Perform, Achieve, and Trade (PAT) – An Innovative Programme to Promote Industrial Energy Efficiency

20 Oct 2017 @ 13:00 Brussels time Duration: 1h

Enhanced energy efficiency in industrial sector is a challenge inasmuch as it competes for investment with new production capacity. However, it is also an opportunity since it enables higher productivity and greater competitiveness. The Perform, Achieve, and Trade (PAT) programme in India focuses on monetary reductions in specific energy consumption (SEC) of production units in energy intensive industrial sectors. In order to address issues of equity and inclusiveness, the programmes included all energy intensive plants in selected sectors, even the most energy efficient ones. However, the SEC reduction target was less for plants that are already more efficient. Further, third-party verification and issuance of certification for excess savings (more than the target) help in achieving transparency and enabling greater effort. The target savings were over-achieved by about one-third in the first cycle, and subsequently second and third cycles have been launched.

IEA kanske inte riktar sin strålkastare specifikt på Sverige när de skriver “Energy efficiency gains at risk of slowing down without renewed government focus” men det skulle kunna vara så. Om man tittar på deras topplista över hur olika länder har utvecklats så ligger vi inte i topp precis (se bild nedan). Det bådar inte så gott för vår energiminister som skall vara ordförande vid IEAs ministermöte om bara någon månad! Eller kanske det kan vara tändvätska för honom? 

Siffrorna kan utläsas av rapporten om effektviseringsmarknaden. Men skulle man bara vilja ha en snabbtitt så finns det på IEAs hemsida där man också har en bildpresentation från deras “release”.

Valet av Richard Thaler som pristagare för det som kallas Nobelpriset i ekonomi var det mest rationella ( ) man kan tänka sig! Eftersom han betonar att människor beter sig som folk (gör mest) och inte är ekonomiskt rationella i det vi gör. Detta är ett viktigt val inte minst för oss som sysslar med energieffektvisering och dagligen konfronteras med hur människor gör (istället för det de borde göra). Människor är mänskliga och utgör på så sätt ett problem för marknaden på det sätt som den brukar beskrivas i “mainstream economics”, “Being Human is a Market Failure” (http://fourfact.se/images/uploads/ECEEE2015Nilsson.pdf).

Thaler är dessutom en rolig person vilket visas i hans “memoarer” kallade “Misbehaving”. Skojig läsning som komplement till de lite torrare presentationerna som Kungliga Vetenskapsakademin tillhandahåller:
* RICHARD H. THALER: INTEGRATING ECONOMICS WITH PSYCHOLOGY
* Easy money or a golden pension? Integrating economics and psychology

IEA har just släppt sin årliga rapport om hur effektviseringen utvecklas. Denna gång med ett varningenes ord, “Energy efficiency at a crossroads”, vi står vid en skiljeväg! 

More than ever before, energy efficiency is central to the achievement of a range of policy goals, including energy security, economic growth and environmental sustainability…....However, global progress has become dependent on yesterday’s policies, with the implementation of new policies slowing. If the world is to transition to a clean energy future, a pipeline of new efficiency policies needs to be coming into force. Instead, the current low rate of implementation risks a backward step.

Takten i effektivisering behöver ökas, det skrev man i sin marknadsrapport 2016, men istället har den vänt nedåt (se bild 1 nedan). Detta trots att effektvisering har en positiv inverkan på den ekonomiska utvecklingen (se bild 2 nedan) och på utsläppen av växthusgaser (se bild 3 nedan). I fallet med utsläppen är dessutom effektvisering den starkaste faktorn till förbättring.

IEA säger i en kort sammanfattning om 2017 års rapport:

•      2016 was another good year for energy efficiency, with global gains this decade outstripping those in any of the previous decades since our records began in the early 1970s
•      Those energy efficiency improvements are having tremendous economic, social and environmental impacts – we highlight the implications for energy security in this year’s report
•      But there was a worrying slowdown in energy efficiency implementation worldwide, putting future gains at risk.

Bild 1: Utvecklingen för energiintensitet
——————————

Bild 2: Effektvisering är bra för ekonomin (om nu någon tvivlade=
————————

Bild 3: Det är effektviseringen som håller utsläppen nere men ändå inte tillräckligt.

Ser man till storlek och utbredning är BRICS (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika) en gigant, men som helhet är den inte så mycket att räkna med. Frågan är om deras nu uttalade aspirationer vad avser energieffektvisering inte så mycket att hoppas på. Enskilda delar är dock på bettet. Både Kina och Indien (som trots allt är merparten av BRICS) har båda fungerande program och aktiviteter och kanske kan det spilla över på de andra?

BRICS ambitioner att starta nätverk kallade BRICS University och BRICS business council behöver nog få styrka och innehåll också från annat håll. Det mest sannolika torde vara från IEA och varför inte IEA DSM University?

Kan det vi känner som teknikutvecklingens högborg förvandlas till en förfallande ruin? Det är vad man frågar sig i senaste numret av Newsweek i en artikel “Unsafe at any speed”. Orsaken, säger de, är till stor del den nya politiken med främlingsmisstänksamhet som antingen avvisar flyktingar och invandrare direkt eller gör dem tveksamma till att pröva sin lycka i USA. Men även, och inte minst, ledarskapets favorisering av gårdagens energiteknik och avoghet till nya miljövänliga lösningar för effektvisering och förnybar energi.

Artikeln lyfter fram att världens gryende innovationsföretag hellre samlas i Helsingfors i November (Slush) än dras till USA som det är nu!

Other countries have begun pursuing international talent like sharks circling surfers at dusk!

Steve Nadel som är chef för ACEEE i USA ger några bitar i effektviseringspuzzlet i sin blogg. Flera av dem har att göra med hur vi som människor uppfattar vad som är viktigt och inte. Väldigt lite har att göra med rationella ekonomiska kalkyler. Så vi borde kanske anpassa våra argument till vad människor lyssnar på och inte vad vi tycker att de borde lyssna på? 

... four key reasons: (1) most people prefer to spend money on aesthetics; (2) homes and buildings are meeting expectations (e.g., 79% of business decision-makers and 47% of homeowners think they are already efficient); (3) some efficiency home improvements don’t save money (e.g., payback periods may be long or non-existent); and (4) even if they care about the environment, they are not prioritizing homes and buildings, even though homes and buildings often have the largest impact on their energy use.

Det har skrivits en hel del om PLUS-värdena (multiple benefits) som finns i samband med energieffektivisering. Och mer kommer säkert att skrivas men ännu saknar vi de innovationer som gör att de också realiseras. Adrian Joyce som är ansvarig för “Renovate Europé” illustrerar betydelsen med ett exempel:

The French Renovons group has estimated that a national renovations plan would create 126,000 jobs and take 2.5m people out of energy poverty, while cutting health spending by €750m a year for the fuel poor, and household energy bills by at least €512 per year. It could also eliminate six million tons of CO2 emissions every year. That is what “multiple benefits” look like in practice.

Adrian visar i sin artikel på den typ av innovationer som behövs ifråga om organisatoriska förändringar men nu behöver de också omsättas i handling. Något där Sverige skulle kunna ta för sig kanske?

...att besvara frågan om hur mycket det kostar att spara energi. Den kan nämligen inte besvaras utan motfrågor om “för vem” och “för vilket ändamål”!

LBNL har gjort en analys för USAs olika delstater och för de olika program man har för olika kategorier av användare som kan vara berörda (se exempel i bild nedan). Där syns tydligt skillnaderna för olika ändamål (från produktrabatter till hela åtgärdspaket) och för olika som betalar (den som berörs av åtgärden (mörkt fält) eller den som tar initiativet (programkosynaden ljust fält). Totalkostnaden ligger i samtliga fall under kostnaden för den energi som sparas vilket redovisas i ett kort-referat av US DOEs Larry Mansueti i DSM Spotlight.

Bild ur “The Total Cost of Saving Electricity through Utility Customer-Funded Energy Efficiency Programs: Estimates at the National, State, Sector and Program Level”

Den traditionella ekonomin har en enkel förklaring till varför människor väljer olika möjligheter. Enkelt utryckt är det skillnader i smak (taste). Enkelt och logiskt kan det tyckas - men är det sant?

I den ideala världen överväger jag de möjligheter som finns (baserat på fakta som jag noga samlat in) men orsaken till att vi till sist väljer olika lösningar/produkter är att vi har olika smak (se bild 1 nedan).

I DN skriver man i en artikel, med referens till Dan Kahan, “Gruppen viktigare än fakta för våra åsikter” om hur vi lätt kan åsidosätta fakta och istället välja att tycka som de andra i den grupp jag väljer att tillhöra och/eller lita på. Det är mera som i den riktiga världen (se bild 2 nedan).

Intressant är att notera att George Akerlof och Rachel Kranton utvecklade liknande tankar i vad de kallar “Identity Economics” för några år sedan. Visst har vi och utvecklar en “fri vilja” men den är beroende av vår tillhörighet i ett kollektiv som förstärker vår identitet?

Bild 1. Den “ideala världen”
—————————

Bild 2. Den riktiga världen

Micael Liebreich gav nyligen en presentation om hur han (och Bloomberg Energy Finance) bedömer världen de närmaste decennierna. Hans bilder är många och instruktiva och väl värda att bläddra igenom (se exempel nedan). Hans exposé över den amerikanske presidentens skiftande uttalanden i ämnet är dessutom rolig!

För några decennier sedan var honnörsordet avreglering (oftast med stora bokstäver). Den bakomliggande tanken var att marknaden var perfekt, kunderna välinformerade, produkterna (el, gas, värme) var standardiserade och väldefinierade. Målet var kostandeffektvitet (också med stora bokstäver). Nu skulle vi bara knyta ihop påsen och äntligen göra oss av med myndighetsinblandingen. Kunderna och företagen klarade det här själv! Den sköna nya världen var inom räckhåll!

Riktigt så verkar det inte ha gått och de priser vi idag betalar för de olika delarna i vår energiservice är en källa till omfattande diskussioner. Elnätsavgifterna är kanske det tydligaste exemplet vilket Nils Holgerssonundersökningarna visar. Tidningsrubrikerna är en annan källa, oftast understödd av deras frekventa listor över priserna från olika företag. Men på det hela taget verkar det ha blivit mera oklart vad vi betalar för och vad värdet är av det vi köper. Kanske vore en striktare övervaking (reglering med lagom bokstäver) värt att överväga?

På uppdrag av “Clean Energy Ministerial” har det gjorts en rapport som kallas “Next-Generation Performance-Based Regulation” där man ger exempel från olika delar av världen på hur reglering kan utformas så att produktutbudet förbättras och så att kunderna kan bättre förstå vad de får för pengarna.

Rapporten beskriver vad som hänt med teknik och marknad:

An old regulatory paradigm built to ensure safe and reliable electricity at reasonable prices from capital-intensive electricity monopolies is now adjusting to a new century of disruptive technological advances that change the way utilities make money and what value customers expect from their own electricity company….. Innovative technologies are transforming the way electricity is generated, delivered, and consumed. These emerging technology drivers include renewable generation, distributed energy resources such as distributed generation and energy storage, demand-side management measures such as demandresponse, electric vehicles, and smart grid technologies and energy efficiency (EE).

Även om man tyckte att avregleringen i den gamla tappningen var bra och motiverad kan man lätt konstatera att teknikutvecklingen gjort den irrelevant. Men också att en god NY-reglering som är inriktad på prestanda (inte enbart kostnad), jfr bild nedan, kan vara till hjälp för nya innovationer.

BPIE, Buildings Performance Institute Europe, har gjort en vägledning för företag i den offentliga sektorn som förvaltar byggnader så att de skall komma igång med renoveringar på ett organiserat sätt, Template for public sector renovation strategies.

Det är naturligtvis bra men när man läser igenom instruktionerna slås man av att de är så logiska, kanske för logiska? De tycks bygga på att de som är ansvariga för byggnadsbeståndet alltigenom är besjälade av att vara kloka och sträva efter “kostandseffektvitet”. Man misstänker att om så vore fallet så hade de kanske inte behov av denna vägledning utan klarar det själv.

Tänk om det istället är de som inte har alla de insikter som behövs eller - kanske vanligare - i sin omgivning har chefer som inte förstår behovet eller är tillräckligt intresserade? Det kanske behövs hjälp med argumenteringen eller hjälp med att skapa en sekvens av åtgärder som sträcker sig över en längre tidsperiod. Kanske en vägledning om de PLUS-faktorer (Multiple benefits) som skulle göra renoveringen attraktivare för inte bara de ansvariga utan andra som kan påverka projektet?

Men det kanske kommer i nästa vägledning?

En teknologi som finns med i diskussionerna om klimatet är CCS, Carbon Capture and Storage (koldioxidinfångning), där man hoppas att koldioxiden skall kunna återföras till marken eller till vattnet och stanna kvar där. Man gömmer och glömmer. Utsikterna hitintills är inte så upplyftande utom i några fall där man kunnat återföra koldioxid till olje- och gaskällor där den dessutom kan öka utvinningen av det fossila bränslet. Frågan är om det därigenom motverkar sitt syfte?

Men en annan linje skulle kunna vara att använda koldioxiden till något den är verkligt bra på, till exempel att knuffa på fotosyntesen. Flytta till nytta. The Guardian ger några exempel i en artikel där man visar att det finns flera spännande möjligheter.

* Climeworks försöker till och med extrahera koldioxid ur luften för att sedan pigga upp växterna i ett växthus när de får en extra “shot”

* World Economic Forum har dragit en lans för ett antal olika tekniska lösningar varav en kallas för det artificiella lövet som är ett koncept utvecklat vid Harvard

* Vid Stanford har de ett projekt kallat Opus-12 som också vill utnyttja koldioxiden i stor skala för att göra nytta istället för att förorena.

Det är säkert mycket kvar innan man nått lösningar men allmänt sett verkar det bättre att satsa på nytta än på glömska?

Henrik Dorsin har en likande rubricering på sin satir men den går i viss mån även att använda på banker. Åtminstone verkar det så i en artikel i Financial Times där de säger “Big investors take aim at banks over climate change risk”. För visst kan man vänta sig mera ansvarstagande av bankerna men storinvesterarna kan väl också göra sin del av läxan själv och välja en bank eller investeringsobjekt som är ansvarsfulla? Det finns ju vägledningar för att hitta rätt, till exempel från InfluenceMap.

Men för bankerna har UNEP gjort en “Guide to Sustainability”. Där kan man bland annat se en enkel bild för “värdeskapande” som nog kan tillämpas även av andra företag än banker, se bild nedan.

Och när inget annat hjälper så finns ju alltid reglering? Kanske inte precis vad Financial Times hade i tankarna men man kan ju fundera lite över vad IEAs chef sade vid ett möte om effektvisering i Mexico nyligen. Nämligen att regeringarna måste bli mycket aktivare för att säkra att effektviseringens fulla potential tas i anspråk.

Regulatory Assistance Project, RAP, har verifierat vad IEA tidigare visat nämligen att skillnaden mellan programmet (myndigheternas kostnad) för att effektvisera (minska) energianvändningen är bara en bråkdel av priset för den energi som man köper, se bild 1 nedan. Lägger man till åtgärdkostnaden för den som drar nytta av programmet blir resultatet genomsnittligt att åtgärden kostar bara en fentedel av vad man betalar för energin! För Storbritannien innebär det att varje enskild konsument slipper ifrån 5000 SEK per år på energiräkningen.

Deras rapport heter “Benefits to Consumers and Climate of Article 7 of the Energy Efficiency Directive” och utgår från den pågående revisionen av artikel 7 i effektviseringsdirektivet (EED) i EU. Där visar de också att som om det inte vore nog att lönsamheten av effektvisering är ENORM så är det ännu lönsammare (!) när man också tar hänsyn till de PLUS-faktorer (multiple benefits) som följer med, bild 2 nedan.

Varför händer detta då inte av sig själv? Ja det är enklare att köpa en kWh än att effektvisera bort den. Precis som i livet i övrigt. Det är lättare att bli av med pengar än att tjäna dem! 

Effektvisering är inte svårt men det är komplext och fordrar fackmannamässiga insatser. Det kan man få hos EEFs (http://www.eef.se) medlemmar

Bild 1. Skillnad mellan pris och programkostnad
———————

Bild 2. PLUS-faktorer (Multiple Benefits)

En organisation som kallar sig “InfluenceMap” har kartlagt och redovisat hur ett antal större företag beter sig när det gäller klimatavtalet. Framför allt har de inriktat sig på hur de agerar för att få som de vill. I en lista (Corporate Carbon Policy Footprint - the 50 Most Influential) visar de 35 som starkt motsätter sig klimatåtgärder och 15 som arbetar för att sådana skall vidtas, Bild 1. Och i rapporten visar de hur företaget försöker påverka opinion och politiker

Spännande läsning och den som önskar kan registrera sig för att ta del av deras databas mera i detalj, Bild 2.

* 35 of the 50 most influential are actively lobbying against climate policy. They include companies in the fossil fuel value chain (ExxonMobil, Valero Energy, Chevron), energy intensive
companies (BASF, ArcelorMittal, Bayer, Dow Chemical and Solvay) and electric utilities with large amounts of coal generating capacity (Southern Company, Duke Energy and American Electric Power).
* Also in this group of 35 influential companies holding back climate policy are four powerful automotive manufacturers (Fiat Chrysler, Ford, BMW and Daimler). The research found the
companies lobbying to delay or dilute efficiency and CO2 emissions standards and procedures both in Europe and North America. Depending on region, passenger vehicle emissions account
for 12% or more of all greenhouse gas emissions.
* On the other side, 15 of the 50 most influential are pushing for an ambitious climate policy agenda, favouring renewable power and electric vehicles. They include signatories to the RE100
initiative committing to buying 100% renewable power (Apple, Ikea, Unilever, Coca Cola and Nestle) as well as power sector companies (SSE, Enel, EDF, Iberdrola and National Grid) who are
shifting their business models towards low carbon electricity generation.

Bild 1: Resultat av kartläggningen

———-

Bild 2: Påverkansmetoder

Det är i Indien det mest spännande händer just nu när det gäller effektivare energianvändning. Energy Efficiency Service Limited, EESL, är ett bolag som driver “teknikupphandlingar” och gör det med hela den gigantiska indiska marknaden som hävstång. Deras stora projekt för LED-lampor, Ujala, har lett till att priset för lamporna sjunkit från 310 till 40 Rupies och med en beställning på 300 miljoner lampor (se bild nedan)!

Chefen för EESL, Saurabh Kumar, kommer att hålla ett webinarium den 28 september klockan 15-16 och det kan vara en bra idé att anmäla sig för att lyssna.

DSM University
Innovative Business Models for Scaling up Energy Efficiency

28 Sep 2017 @ 15:00 CEST

The innovation and power of business models helps in enlisting large number of utilities and governments to participate in energy saving projects. This helps in aggregation of demand. EESL then procures equipment or services in bulk enabling reduction in costs due to ensuing economies to scale. For instance, in the UJALA programme, the bulk cost of LEDs have reduced from Rs. 310 ($ 5) to Rs. 40 ($ 0. 65) as a result of procurement of 300 million LEDs over a 2 year period.

Similarly, the cost of procurement of LED street light lamps and services have gone down by 65% over the same period. The benefits of aggregation of demand and lower prices are passed on to consumers that leads to further demand as the repayment periods go down. In UJALA, the cost reduction has enabled the repayment period come down from 10 years (in 2014) to less than 3 months now (2017).

EESL encourages such innovation to disrupt the market for energy efficient products and services. It carefully chooses such equipment and services which are of common use and which have the potential of substantial reduction in energy consumption. This is the mainstream business of EESL so there is no inner competition per se.

Saurabh skriver lite mer om deras affärsmodell som bland annat innebär att man kommer att gå vidare med upphandlingar för elfordon och för solcellstak i Delhi. Man kommer också att utvidga sin affärsverksamhet till Malaysia och Storbritannien! Varför inte till Sverige också? EESL kanske är effektviseringens IKEA?

Tips för läsaren - 1 crore=10 miljoner

eceee har just givit ut en rapport om hur energieffektviseringsfrågorna hanteras i de olika institutionerna. Passande nog har rapporten namnet “Steering through the maze - Understanding energy efficiency in the European Commission’s Clean Energy Package” eftersom den beskriver både irrgångar och villospår. För oss som bara betraktar processen utifrån och i bästa fall kan förstå resultatet är skriften en fantastisk hjälpreda, se också bild nedan.

Borde vara obligatorisk läsning för alla som jobbar med energi(-effektvisering). Därmed inte sagt att det är lätt bara att det är lättare med den här i handen. Heller inte sagt att livet blir lättare efter att man läst den. Ibland framkallar den nära nog hjärtinfarkt! Som t.ex. när den beskriver vad som skall behandlas i Parlamentets näringsutskott (ITRE) den 28 november där föredragande (rapportör) Adam Gierek har radikala idéer!

....energy efficiency should be seen as efficiency of the energy supply system rather than as demand reduction.

ITRE Rapporteur Adam Gierek proposed doing away with long established and well-accepted definitions for energy efficiency and savings, which referred to the relationship between energy and energy services. The report ignores efficiency aspects on the consumer side, such as investing in building renovation, efficient appliances and mobility. It solely focuses on improving the ratio of final to primary energy, which means improving the conversion of primary into usable energy and moving away from ‘inefficient’ technologies, like PV and wind.

Låt oss hoppas (och för dem som har kontakter med parlamentarikerna arbeta för) att dessa stolligheter inte går igenom!

I Storbritannien har man tagit in anbud på ny havsbaserad vindkraft. Anbuden visar sig vara ner till cirka hälften av vad man förbundit sig at betala för ny kärnkraft (se bild nedan). Lärkurvorna lever!

Vi har väl alla undrat över hur i hela fridens namn det finns så många spelföretag som annonserar i pauserna i TV. Kan de inte göra något vettigare och är det verkligen rimligt att locka folk med “fria spins” för si-och-så många hundra spänn.

Nu kanske det kommer ett nytt alternativ. Man kan satsa på att förutsäga klimatförändringarna!

Det är ett Brittiskt företag, Winton Capital” som vill sätta upp en “Climate Prediction Market” för att:

Ultimately, a climate prediction market could produce a consensus estimate of scenarios, which would enhance the climate debate, and provide an objective and much-needed aggregate of the scientific community’s latest discoveries in the field

Det är lite svårt att få grepp om vad det skulle innebära men om man betänker att det var försäkringsbolag som en gång satte upp brandkårer så kanske man kan få det att gå ihop. Man vill ha lite koll på riskbilden. Och kanske locka spelare till sig för något vettigare än “fria spins” 

En dag upptäcker man bara att det är dags. Man vet inte riktigt när det vände, eller varför, men man inser att det gamla inte funkar längre. Vill man vara högtidlig talar man om “paradigmskifte”. I boken “A good disruption” av Stuchtey, Enkvist och Zumwinkel illustrerar man med bilden (nedan) hur man antingen ser en fågel eller en kanin. Den ena dagen kan man bara se den ena varianten men när man tränat ögat kan det lika lätt slå över till den andra (eller båda).

Det är detta vi behöver också i vårt synsätt på ekonomi, miljö, klimat och energi. En synvända - för att sedan inte för vårt liv begripa hur vi kunde vara så “blinda” tidigare.

Författarna till boken räknar upp ett antal skäl till varför det behövs och varför man kan ha anledning att tro på (arbeta för) ett uppbrott:
1. Plattformen brinner - Jo det kan vi nog lugnt säga nu när monsterstormarna slår till även på klimatförnekarnas bakgård
2. En ny förståelse ligger beredd - När allt fler lyckas koppla ihop orsak och verkan mellan påverkan och resultat i miljön. “Connect the dots” som man säger
3. Utbredningen av kunskapsspridning (via nätet bland annat) - Fast trollen också upptäckt den möjligheten
4. Uppblommandet av det som kallas “meso-ekonomi” där man använder och behöver förklaringar som är mera komplexa än i gängse ekonomiska modeller - Beteedndeekonomi och Institutionell ekonomi kan väl anses höra dit (och ingen är direkt ny bara åsidosatt under lång tid), Författarna ger dock praktiska exempel och nämner “non-competitive collaboration”, kooperativ och NGOs
5. Socialt ansvarstagande bland finansiärer - Inte nödvändigtvis med moraliskt engagemang men med djupare insikter än att bara tjäna snabba pengar.

Ja varför inte!

I en rapport från UK-ERC om vad som gjorts och vad som återstår får vi veta att:

* Since 2004, improved energy efficiency has helped reduce the UK’s total household energy consumption by one fifth, saving theaverage dual fuel household £490 in 2015.
* Technically, one half of the energy currently used in UK housing could be saved by investing in a mix of current Technologies encompassing improved energy efficiency, heat pumps and heat networks.
* Cost-effective investments to 2035 could save around one quarter of the energy currently used, an average saving of £270 per household per year at current energy prices.
* This saving is approximately equivalent to the output of six nuclear power stations the size of Hinkley Point C.
* Using Treasury guidance for policy appraisal, this investment has an estimated net present value of £7.5 billion.
* Experimental appraisal undertaken for this briefing estimates that the value of additional benefits from these investments – including improved health, additional economic activity and benefits to the electricity system – could be up to £47 billion.

Just den sista punkten i listan är intressant eftersom den visar att några av PLUS-värdena (multiple benefits) är drygt 5 gånger så stora som de direkta besparingarna (se också bild nedan)

Fotografer brukar säga att tillfället kommer som en snigel och försvinner som en blixt. Vi kan nu bevittna snigelmarschen för förslagen om energieffektvisering och förnybar energi i EU-parlamentets utskott. Där behandlades häromdagen förslaget om att stärka insatserna för effektivare energianvändning i miljöutskottet där det vann gehör.

Current energy efficiency legislation obliges member states to save the equivalent of 1.5% of energy sold to consumers every year. But there are a number of loopholes which mean savings across the EU are reduced to just 0.75%, including exempting the transport sector from the obligations.

Those loopholes were closed by the ENVI lawmakers, meaning member states will have to hit their full targets by increasing the rate of building renovation and promoting more efficient consumer goods, like insulation.

Tidigare har man i näringsutskottet uttalat sig positivt för ökade ambitioner också för förnybar energi. Men som det konstateras i Euractivs artikel kan blixten slå till när medlemsstaterna slår tillbaka. Sniglarna kan lätt tappa farten när kortsiktiga nationella intressen tar över.

Detta kan te sig gåtfullt (diplomatiskt uttryck för idiotiskt) när man ser på den studie från kommissionen där man visat att en ökad ambition för effektvisering ger fördelar ifråga om (jämför med siffror i tabell nedan):
* Economy and labour market
* Health
* The environment
* Social cohesion
* Public budgets
* Industrial competitiveness

På torsdagen höll man omröstning i EU-Parlamentets miljöutskott (ENVI) om målsättningen för arbetet med energieffektvisering. Rapportör var Jytte Guteland från Sverige och det kan noteras en övertygande delseger. Man vill ha 40% effektivare energianvändning till 2030 och med bindande mål för medlemsländerna!

Röstsiffrorna var 32 för, 12 emot och 12 som avstod. Nu skall nästa slag stå om någon månad i näringsutskottet (ITRE) och där kan man nog tänka sig att motståndet blir hårdare, men ett STORT steg är taget!
—-
Jyttes rapport: http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-%2f%2fEP%2f%2fNONSGML%2bCOMPARL%2bPE-604.565%2b02%2bDOC%2bPDF%2bV0%2f%2fEN
Kommitteledamöternas förslag till ändringar i Jyttes rapport: http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-%2f%2fEP%2f%2fNONSGML%2bCOMPARL%2bPE-606.032%2b01%2bDOC%2bPDF%2bV0%2f%2fEN

För några decennier sedan så var många energiföretag på gång att omvärdera sin marknadsroll. Man började intressera sig för det som kallades DSM (Demand Side Management) och det faktum att kunderna inte var så intresserade av energin i sig själv utan den tjänst man fick av energi i form av kraft, ljus och värme. I Sverige startade Vattenfall sitt “Uppdrag 2000” och började forma en ny affärsstrategi. Man siktade på att leverera tjänster till kunderna så att de fick mer valuta för pengarna.

Sedan kom avregleringen! Det blev tvärstopp! Nu skulle man renodla och bara leverera energi. Kunderna fick klara sig själva bäst de kunde. Man förmodade att marknaden (i sin oändliga vishet) skulle fixa effektviseringen med automatik. Kunderna var väl (antogs det) måna om sin egen plånbok och agerande för att maximera sin vinst. Möjligen skulle samhället kunna klara det faktum att kunden inte riktigt visste vad som skulle göras och tillhandahålla nödvändig information genom rådgivning.

Marknadsromantiken blommade! Och vi ser resultatet - effektviseringen blev inlåst på rummet.

Men det börjar röra på sig igen. Av många skäl. Ett är att energiföretagen börjar se sig trängda när tekniken börjar erbjuda att kunderna blir sina egna energiproducenter, när IT-utvecklingen (åtminstone i viss omfattning) erbjuder information och tjänster som gör att kunderna finner effektiviseringsmöjligheter, och när hushållen finner att det faktiskt är billigt att minska sin energianvändning. LED-lamporna är ett lysande (!) exempel.

Eurelectric har i sina senaste funderingar i stor utsträckning börjat återvända till det som Vattenfall började för 20 år sedan! Deras “Home of the Future” studie målar upp ett scenario som tydligt visar att deras framtid ligger i service-leverans snarare än (enbart) energi. Om kunden förr köpte 100% energi så kan de ersätta 65% med effektvisering och 25% med egen produktion. Kvar finns 10% att köpa från energiföretaget (se bild nedan). Alltså dags att tänka om! Och det har de fäst på pränt i ett manifest:

Change mindset, embrace the future and transform the present to lead the energy transition in the years to come

Välkomna tillbaka till framtiden!

Nu har deras kommitte för industri, forskning och energi (ITRE) behandlat förslagen om inriktning för satsningarna på förnybar energi och de anser att det föreslagna målet på 27% år 2030 är för lågt satt. Kommittens föredragande hävdade att:

“we need an agreement that goes further than 27%” target for 2030, arguing “This is a social issue.” Europe needs a new directive that “won’t be immediately obsolete”

Det verkar väl klokt när nu kostnader och prestanda på området förbättras så snabbt.

Men som alltid är det delade meningar och en av de svenska representanterna menade att målsättningarna är oväsentliga och att det är viktigare att se till att åtgärderna fästs i regelverket (!?). Hänger de två inte ihop eller är det bara en del av den politiska retoriken?

Jordens vänner (Friends of the earth, FOE) har gjort en sammanställning av argumenten för EU att leva upp till sin egen ambition som de kallar “Efficiency First”. Något som de också fångat i den här lilla slående bilden.

Under den kommande månaden kommer frågan upp till omröstning i olika kommitteer i EU-parlamentet och där törs man kanske hoppas på att de följer FOEs rekommendationer för Parlamentet brukar vara förnuftigt.

Men risken finns att rådet ställer till det vilket Jan Rosenow varnat för. Och man undrar vad i hela fridens namn det är som är svårt att förstå när det visas att energieffketvisering förbättrar miljön. minskar uppvärmningsrisken, sparar pengar, skapar jobb, förbättrar tryggheten i energisystemen och lite till. What part of better is hard to understand?

Svaret måste rimligen vara Storbritannien! Annars kan man knappast förklara deras strid för att behålla motorstarka dammsugare på marknaden när EU nu vill skärpa kraven på energieffektivitet. Sådana krav utgår från funktionen att en dammsugare skall kunna göra rent (även med mindre motor). Och som känt är från andra områden så är det inte storleken som är avgörande utan prestanda!

I Brexitkampanjen hävdades till och med att energieffektiva brödrostar gjorde frukostmackan “sladdrig”! Nu rapporterar Energy & Climate att dammsugarna kommit i skottgluggen igen. Och om man tror att en kraftigare motor behövs för att bli kvitt dammet så kan det ju bero på att Brittiska hem är dammigare än andra. Eller är det så att man gillar det högre motorljudet? 

Tyska näringsdepartementet har gjort en sammanställning över vilka innovationer som skulle behövas för att ytterligare stärka tysk industri “Marktverfügbare Innovationen mit hoher Relevanz für die Energieeffizienz in der Industrie”. Något att ta efter i Sverige för det finns en hel del också för oss. Översättningarna i följande lista kanske inte är helt korrekta!

• Högtemperaturvärmepumpar (Hochtemperaturwärmepumpe (HTW)) som kan leverera värme högre än 80 grader.
• Optimeringsprogram för energisystem där man ”balanserar” el-värme-kyla-tryckluft (Optimierungssoftware für Energieverbundsysteme (OfE))
• Smarta(re) motorystem (Intelligente Antriebslösungen (IA))
• Automatisk reglering/avstängning i tryckluftsystem (Automatische Absperrung von Stand-By Druckluftnetzen (AASBD))
• Vatten som kylmedel (Wasser als Kältemittel (WaK))
• Magnetisk kylning (Magnetische Kühlung (MK))
• Mikrovågsteknik för uppvärmning (Mikrowellentechnologie (MWT))
• Smarta likströmsnät (Intelligente Gleichstromnetze (IG))
• Keramiska värmeväxlare med cellstrukturer (Wabenförmige keramische Wärmetauscher (WkW))
• Energieffektiva avsvalningsskåp (Energieeffiziente Schaltschrankkühlung (ESK))

Flera av de områden som nämns är redan nu fullt kommersiella (se bild 1). Besparingar i både energi och koldioxid är betydande (se bild 2)

BILD 1
——————————

BILD 2

Transportsektorn har länge ansetts vara energiomställningens sorgebarn. Fastlåst i fossilberoende för evigt verkar det. Och så helt plötsligt lossnar det. Elfordon och elhybrider finns överallt och både prestanda och priser rakar iväg (åt var sitt håll lyckligtvis, upp respektive ner). I Indien satsar man på en gigantisk teknikupphandling av 10000 elfordon och det kan bryta den trend man där varit rädd för, nämligen att hungern efter den egna bilen skulle låsa in Indien i ett fossilberoende.

Men när det gäller lastbilar är det väl kört (avsiktlig vits)?

Nej plötsligt brakar det till även här. Den amerikanska tillverkaren Cummins lanserar en tung lastbil (klass 7 enligt amerikansk standard) med ren eldrift!

IRENA publicerar en omfattande skrift med den lovande titeln “REthinking Energy 2017” men tyvärr med ett alltför tunt innehåll. I all synnerhet som samma organisation bara en vecka tidigare släppte ett så kallat arbetspapper med titeln “RENEWABLES AND ENERGY EFFICIENCY: A DYNAMIC DUO”. Det som saknas i den nya skriften är just den andra halvan i den dynamiska duon, det vill säga effektviseringen.

I den mån energianvändningen nämns så är det i förbigående eller som ett komplement för att säkra upp för intermittensen i den förnybara energin. Inte som en förutsättning för att skapa ett uthålligt system på en ekonomiskt och resursmässigt rimlig nivå där man inte slösar med energi och bygger förnybar energi vars produktion används till att försörja onödig (oekonomisk) energianvändning.

Nu har deras rapport andra kvaliteter bland annat genom att koppla energiomställningen till FNs 17 utvecklingsmål (se bild nedan) vilket kan liknas lite med de “Multiple Benefits” (PLUS-värden) som IEA associerat med energieffektivisering. Men helhetsintrycket blir i alla fall att denna “omtanke” (REthinking) haltar på ena benet.

Frågan som ställs nu är om den pågående orkanen och dess verkningar har något samband med klimatförändringarna. Och det verkar som om så är fallet!

Inte så att orkanen orsakats av förändringarna men att verkningarna blivit svårare. The Guardian och The Atlantic rapporterar både om att nederbördsmängderna blivit större och orkanen inte mattades av på det sätt de brukar göra när de närmar sig land utan istället blev längre och kraftigare.

Frågan om den sittande amerikanska ledningen tar något intryck kan nog också besvaras enkelt

Bild från Denver Post

Det är inte bara i den svenska politiken vi kan se avancerat självskadebeteende. Vi bevittnar just hur EU i sin process för att uppdatera sina energiåtaganden dras med samma sorts åkomma.

Det är Jan Rosenow som slår larm i en eceee-kolumn “Energy efficiency loopholes are a risk to Paris Agreement” om hur man håller på att gröpa ur kraven på energieffektvisering. Det verkar vara lika illa eller ännu värre än i den gamla sagan om mannen som beställde en kostym av sin skräddare men fick en tumme till slut (se bild nedan).

Och felet tycks i hög grad ligga i EUs process där länderna i förhandlingar i det så kallade “rådet” succesivt och för att gagna det egna landets föregivna intressen skala bort bit för bit. Jag har själv skrivit om detta problem tidigare i kolumnen “The enemy within”.

I den processen glömmer man kvickt det större perspektivet och jobbar för att få en klapp på huvudet av hemmaopinionen när man sparat in på gungorna (effektviseringen) utan att tänka på vad det kostar för karusellen (energikostnaderna, klimatet, miljön osv). Det är väl det som brukar kallas perversa incitament?

På väg mot fossilfri basindustri måhända? Ett utkast (och en intentionsförklaring) har publicerats i en artikel om (och av) stålindustrin i DN och man aviserar att mer är på väg i en serie av färdplaner. Bara det inte finns “en fluga i soppan”? Fossilfrihet kan ju eventuellt vinnas med ökad kärnkraft! Risken är kanske inte så stor men det är värt att se upp.

Hela operationen underbyggs bland annat av en studie om “Nollutsläpp i basindustrin - förutsättningar för en ny industripolitik” där man bland annat visar hur industrins förädlingsvärde ändrats under senaste seklet (se bild nedan). Intressant att basindustrin inte längre är så betydande som man ibland gör gällande i debatten.

Även om dess andel av BNP, exporten och sysselsättningen har minskat, är den fortfarande av stor betydelse för svensk ekonomi. Samtidigt svarar basindustrin för en stor andel av Sveriges totala energianvändning (31 procent) och koldioxidutsläpp (30 procent).

Även om nu stålindustrin avser att bli till ett flaggskepp för uthållig industri så undrar vi vad som händer i den övriga. EEIP gjorde nyligen en sammanfattning för möjligheterna i pappersindustrin. Och det behövs om vi skall bygga en flotta och segla ut som ledare för eskadern på framtidens ocean!!

För att travestera det gamla Mark Twain påståendet som sades vara “Rykten om min död är betydligt överdrivet”. Men nu handlar det om energiföretagens (utilities) framtid.

New York Times skriver om det Holländska företaget Eneco “Dutch Utility Bets Its Future on an Unusual Strategy: Selling Less Power”. Det mest uppseendeväckande är kanske att tidningen inte upptäckt att det är en gammal strategi men att den kommit i vanrykte under en ganska lång period. I USA var (och är) det ganska många företag som i någon omfattning arbetat med så kallad DSM (Demand Side Management).

Oftast har de gjort det under tryck från lokala myndigheter men i några fall av genuin övertygelse om att deras produkt inte var energi utan de tjänster (service) som energin gav (ljus, kraft, värme). Men där som i stora delar av världen i övrigt skuffades dessa ideer undan när det hävdades att avreglering av energimarknaderna skull lösa alla problem.

Men nu verkar det ha vänt och IEA DSMs nyhetsbrev visar hur DSM förändrats över tiden “How its definition has changed over time”. DSM University visar hur konceptet kan utvecklas dels som helhet “DSM for the 21st century” och dels i förhållande till en ny marknadsstruktut med ökat inslag av lokal småskalig produktion med förnybar energi “Peer-to-peer energy trading using blockchains “.

EEIP (Energy Efficiency in Industrial Processes) skriver i en översikt om den nygamla trenden “New Utility Busines Model: leverage customer base”. Och även i Sverige visar en hel rad företag att de anammat DSM och serviceleverans som bärande idé!

Bra - men nytt är det inte. Bara en tillnyktring!