Kina har aviserat att man skall minska sina koldioxidutsläpp med 40-45%, under en 15-årsperiod eller….? Nja, inte riktigt utan det var intensiteten i utsläppen, d.v.s. utsläppen dividerade med BNP. Och det är inte så mycket att hurra för även om det naturligtvis är bättre än ingenting. Men i realiteten torde det närmast motsvara ett normalt utbyte av den föråldrade teknik man har till dagens och det kommer nog att hända ändå i stor utsträckning under en 15-årsperiod.

I ett land med Kinas tillväxttakt kommer de att uppnå målsättningen även med en tillväxt i utsläppen av c:a 4% per år (!) eftersom tillväxten i BNP är av storleksordningen 8% per år. Resultatet kommer att bli att Kina istället för att minska utsläppen ökar dem med totalt 80% och går från utsläpp på c:a 4 ton per capita till 7. När uppgiften är att minska radikalt för att så småningom nå ner till 1 ton per capita.

Förbättrad intensitet kan kombinerad med hög BNP-tillväxt vara förenligt med ökad användning totalt sett (jfr figur nedan). Men det är ändå missbruk av matematik i retoriskt syfte att kungöra sådana ändringar som krafttag.

Nu är inte Kina ensamt om att komma på den smarta id�n att säga att intensitetsförbättringar är kraftfulla målsättningar. Det har även Sverige gjort vad avser energianvändningen!!

FIGUR: Samband mellan BNP-tillväxt och intensitetsförändring vid olika förändringar i de totala utsläppen.
C visar Kinas position vad avser växthusgaser och Se Sveriges vad avser energianvändning.

Vi borde ha lärt oss något av finanskrisen, den ekonomiska krisen och klimatkrisen. Några inlägg har synts om att vi måste satsa på en mera robust och uthållig ekonomi, att välstånd inte kan mätas med BNP och att tillväxt i sig skapar lycka. Men om det blivit till mera än rubriker är tveksamt.

Eller ändå - Det finns en skiss till en hållbar ekonomi i en ny bok av Tim Jackson och som baserats på hans rapport (med samma namn), Prosperity without growth. I den återges diagrammet (nedan) som visar sambandet mellan BNP och “upplevd lycka”.

Det upplyser oss att vi i de industrialiserade länderna kan förbli lyckliga även med en mindre resurskrävande livsstil, men att man i Uländerna kan bli mycket mera tillfreds även med små ekonomiska förbättringar. Det finns alltså stora fördelar om vi försöker mötas mot mitten.

En gruppering som kallas Refdefining Progress har justerat nationalräkenskaperna för USA och konstaterat att man under en lång period av tillväxt haft tillväxt utan välstånd genom att deras index (GPI, Genuine Progress Indicator) planat ut sedan 80-talet samtidigt som BNP (GDP) ökat.

Finns i Tyskland hävdas i en WWF-rapport som granskat G20-länderna. Det är deras paket för effektivisering och förnybar energi i byggnader som tar priset. Tvåa blir samma lands feed-in tariffer (inmatningspriser) vilket illustrerar att det inte bara är frågan om att göra saker rätt utan även att göra rätt sak, d.v.s. att kunna skilja på att vara “efficient” och “effective”. Se bild nedan för de 12 högst rankade åtgärderna.

Det tyska byggnadspaketet är just ett PAKET, vilket innebär att det har flera delar för att åstadkomma en komplett leverans och som inte bara fastnar på detaljer. Det finns tekniska krav kopplade till ett finansieringsstöd. En likartad mekanism finns i EU-projektet Clearsupport. Tankegången har i Sverige förts fram av Energirådgivarna som föreslagit en ROT-finansiering för renoveringar syftande till effektivisering av det befintliga byggnadsbeståndet

Det är vid köksborden som framtidsbesluten fattas sägs det. Och den nya energiframtiden skissas vid det här köksbordet.

Tomas Kåberger illustrerar den branta tillväxten i byggandet av sol och vindanläggningar. Till detta hör en brant lärkurva som innebär att dessa sätt att tillföra el snabbt blir billigare. Snabbare än något av de traditionella kraftslagen.

I den gamla Lissabon-strategin deklarerades att Europa till år 2010 skulle vara världens mest dynamiska kunskapsbaserade område. Det har väl inte lyckats så värst och det kanske i någon mån beror på att det främsta instrumentet man hade var avregleringar av olika omfattning. En medicin som väl visat sig ha väl så drastiska biverkningar.

Idag (24 nov.) kommer man att lansera en konsultation för att fräscha upp strategin och nu sker det i krisernas tecken. Inte bara de ekonomiskt motiverade utan även med inriktning på klimat och miljö.

Så den nya strategin kan väntas innehålla mera insatser för att skapa nya “gröna” jobb och därmed flytta fokus till uthållig tillväxt. Den kommer också att lägga större vikt vid ländernas eget ansvar för genomförandet och mindre på EU-omfattande strukturreformer.

Huvudområdena kommer att vara:
* Innovationer och kunskapsutveckling
* Ökad sysselsättning
* Grön tillväxt
* Ett digitalt Europa

Det brukar sägas att om man i de rika länderna ensidigt begränsar utsläppen av växthusgaser kommer det att leda till att den produktionen i stället flyttar till U-länder och där ger upphov till kanske även större utsläpp totalt sett. Det verkar emellertid mest vara “förhandlingsbuller”. En studie säger att detta s.k. läckage är obetydligt och inte behöver motverkas med t.ex. tullar som bl.a. föreslagits av Frankrikes president.

Skälet till att läckaget inte slår igenom till 100% är att det sker en substitution mellan olika slag av produktion även inom U-länderna. Samt att produktion i I-länderna inte flyttas i den omfattning man befarar. The Economist använder liknelsen att; “Just as bananas are best grown in warmer places, imposing a higher carbon price does not compel German manufacturers of capital goods to decamp to China.”

Visst kommer viss energiintensiv industri att känna av åtgärderna mer än andra och om man skall sätta in handelshinder bör de vara symmetriska så att alla produkters (import och export) kolinnehåll avgiftsbeläggs. Men detta innebär att man även aktivt måste engagera WTO i klimatarbetet. Om det underlättar eller försvårar är svårt att säga.

Så har man då nått en överenskommelse om byggnadsdirektivet och om märkning av “apparater”. Tyvärr verkar det vara en snöplogslösning, d.v.s. man skjuter problemet framåt. I väntan på ...vadå?

* Nya byggnadeer skall vara “nästa noll-energihus” 2020, men de befintliga då? Där problemet sitter. Tja det skall utredas närmare.
* Märkningen av apparater skall få ännu flera + (upp till 3 st) än hitintills. Konsumenterna måste börja räkna plussar för att få veta vad som är bäst. Men sedan skall ompröva systemet 2014.

Vi har ju all tid i världen på oss, eller….?

Se kommentarer från de inblandade i Kommissionen och i Parlamentet vid presskonferensen.

I den politiska världen tilldrar sig forskningssatsningar ofta ett (otillbörligt?) stort intresse. I frågor om styrmedel kommer samtalen att kretsa kring budgettitlar, skatter/bidrag å ena sidan och forskningsstöd å andra. Och när det gäller forskning kring energifrågor så handlar det om tillförsel. tillförsel och sedan tilförsel. En ny EU-rapport om hur forskningsmedel utvecklats och fördelats följer mönstret troget.

Man noterar förnöjt och med hänvisning till bilden nedan att det göras stora insatser när det gäller alternativ energi.

Bra! Men:
1. Var finner vi siffrorna för forskning om effektivare energianvändning? Den resursen är ju enligt bl.a. IEA mycket viktigare.
2. Var finns forskning (och annat utvecklingsarbete) kring t.ex. “affärsmodeller” för att få de tekniska lösningarna på plats?

Vi har misstänkt det länge. Att mötet i Köpenhamn inte slutar med en överenskommelse om vad som skall göras utan en om hur man skall komma fram till vad som skall göras. Alltså en process.

Nu sägs emellertid att man kan göra en politisk överenskommelse i Köpenhamn och att den skall följas av en juridisk. Och det är viktigt Visserligen sent, men ändå bättre än bara en ny tidtabell. Sedan återstår att se om det finns flera ledare av samma kaliber som den Tjeckiske presidenten som lägger hinder i vägen.

Och om inga andra argument biter på världens ledare så får vi säga som den danske professorn Jörgen Nörgaard : ?Om det nu inte är kostnadseffektivt att rädda världen så kan det ju ändå vara en bra id�?

Det skulle vara intressant att summera antalet elbilar i all de studier som nu görs och vill visa att de utgör lösningen på transportsektorns utsläppsproblem. Och att jämföra den summan med världens produktion av fordon. Några som är i färd med att göra det är en organisation som heter Transport & Environment De har gjort en sammanställning av kunskaperna på elfordonssidan i en rapport som de kallar How to avoid an electric shock.

De vill varna för att om EU-kommissionen hoppas att en fordonsflotta byggd på el skall lösa problemet kan det t.o.m.  leda tlll ökade utsläpp om inte:
1) Fordon (av alla slag) också görs “bränslesnåla”
2) Man ser till att elfordonen laddas från förnybar energi i första hand

...så ligger kärnkraften illa till. The Economist hävdar att priset på koldioxid måste nära fyrfaldigas från dagens 14? per ton till c:a 50? per ton om Brittisk kärnkraft skall ha en chans att klara sig på sina egna ekonomiska meriter. Men även då är investeringskostnaden så osäker att man inte vet om det räcker. Förhoppningen står till att volymseffekterna, markandens lärande, skall bringa ned tröskeln i investering. Ett hopp som man kanske inte skall lita för mycket till enligt IIASA.

Ännu barskare är citigroup som helt frankt säger: “New nuclear - The economics say no”, i sin analys till investerare. Och de tillägger:”We see little if any prospect that new nuclear stations will be built in the UK by the private sector unless developers can lay off substantial elements of the three major risks (Construction, Power Price and Operational). Financing guarantees, minimum power prices, and / or government-backed power off-take agreements may all be needed if stations are to be built.”

Alltså måste staten garantera lönsamheten för att en marknadslösning skall komma till stånd! Sådana satsningar på förnybar kraft verkar mera rimliga eftersom man där har en “lärkurva” som är brantare och snabbare. För att nu inte tala om effektivisering!

Eurelectric som är den Europeiska samarbetsorganisationen för elenergiföretag, och i vilken f.ö. Lars Josefsson vattenfall är ordförande, har gett en första smygtitt på sin rapport om det koldioxidneutrala Europa 2050. Den vill slå ett slag för förnybar energi, koldioxidinfångning, smarta nät och utbredd effektivisering vilka alla sägs fordra rejäla insatser (=investeringar).

Inte oväntat menar man att elektrifiering i sig innebär effektivare användning: “The key to Europe’s low-carbon future will be on the demand side, where a paradigm shift is needed away from direct use of fossil fuels to energy-efficient electric systems ? including electric road vehicles and electric heat pumps”, säger Josefsson. Men tittar man på siffrorna som redovisas, se bild nedan, tycks det som om systemverkningsgraden snarare sjunker än ökar och vi är tillbaka på frågan om primärenergi och marginalenergi igen verkar det. Och på frågan om hur primärenergin beräknas vilket inte enkelt framgår av det nu redovisade materialet.

Kritik kommer från dem som sysslar med förnybar energi och som menar att dessa resurser, trots en markant tillväxt i Eurelectrics vision, inte tillmäts sin fulla kapacitet.

Det känns nästan så när man läser sammanfattningen till deras senaste World EnergyOutlook, WEO 2009. Några axplock:
* Limiting temperature rise to 2�C requires a low-carbon energy revolution
* The scale and breadth of the energy challenge is enormous ? far greater than many people realise. But it can and must be met.
* Energy efficiency offers the biggest scope for cutting emissions. Energy-efficiency investments in buildings, industry and transport usually have short pay-back periods and negative net abatement costs….

Notan för insatserna bedömer de ligga i storleksordningen 70 000 miljarder SEK globalt (10,5 trillioner USD), men: “The cost of the additional investments needed to put the world onto a 450-ppm path is at least partly offset by economic, health and energy-security benefits. Energy bills in transport, buildings and industry are reduced by $8.6 trillion globally over the period 2010-2030.”. Eller annorlunda uttryckt åtgärderna betalar sig själva till c:a 80%.

IEA har nyligen anklagats för att vara ett organ som, ifråga om bedömningar av oljesituationen åtminstone, viljelöst går USAs ärenden. Det kan man dock knappast säga att årets WEO vittnar om, snarare tvärtom.

...så dör kon på den här sidan. Om man nu får blanda samman olika talesätt. Asien hårdsatsar på grön teknik och EU släpar efter.

Diskussionen i EU kretsar kring dilemmat att jobb försvinner i vissa industrier men tillkommer i andra och i nya branscher. Fackföreningarna har studerat detta i detalj för olika traditionella sektorer. I en annan studie de beställt diskuteras karaktären på de nya jobb som tillkommer och där man konstaterar att dessa typiskt fordrar högre kvalifikationer (sid 185).

Europas fackföreningsorganisation (ETUC) har formulerat krav i ett brev inför Köpenhamnskonferensen:
“We ask for a Green growth based on maintaining and creating high quality jobs and social progress, across the whole economy…..For the trade union movement, climate action can and must aim to be a motor of
sustainable growth and social progress. We believe hesitation is no longer an option. Urgent action is imperative.”

Med anledning av en uppseglande diskussion om Vattenfalls planer på att bygga ut kärnkraften med 70% kan det vara dags att minnas att det finns en effektiviseringspotential på minst 25% i energisystemet. En potential som innebär att vi tjänar pengar genom att vidta lönsamma åtgärder som minskar “behovet av energi”.

Men det är väl så viktigt att inse att energisystemets uppgift är att leverera nytta (ljus, kraft, värme, kyla) och inte kilowattimmar. Systemets båda delar (tillförsel och användning) måste samverka för att ge nyttan till lägsta kostnad. Detta fordrar en aktivare medverkan också av energileverantörerna. Så här tycker en part: “Vattenfall byggde upp en enorm kunskapsbank i sitt projekt ?Uppdrag 2000? och branschen i sin helhet satsade på ett gemensamt bolag SEU, Svensk Energiutveckling AB. Kunskapsuppbyggnaden kom dock aldrig att användas i stor skala. Verksamheterna upphörde mer eller mindre i början av 1990- talet och har inte återuppväckts. Det kanske är dags för en renässans?” skriver FERA, Föreningen för Elektricitetens Rationella Användning.

Och när det vänstra ledet i rubrikens jämförelse ger pengar över så kostar det högra ledet även om ingen riktigt vet hur mycket. Bara att det är stigande och att affärsriskerna är betydande vilket innebär att finansbedömarna börjat bli mycket tveksamma till ny kärnkraft vilket framgår av en ny amerikansk rapport.

Nog vore det väl en god id� att först utnyttja våra resurser till fullo innan vi börjar fundera på att skaffa nya? I all synnerhet som Energimyndighetens långtidsprognos visar att det inte finns något behov av ytterligare utbyggnad.

Var och en av oss svenskar bokförs idag för utsläpp av växthusgaser motsvarande 6 ton koldioxid per år. Om några decennier måste vi (och resten av världens befolkning) vara nere under 1 ton. Det är lägre än Kongo som idag intar plats 142 på en lista med 206 länder. Till stor del kan vi klara detta genom att byta till en annorlunda teknik och genom att ta ställning till vad vi verkligen behöver för att leva ett gott liv, men när skall vi börja?

Några brukar hävda att vi skall ta det lugnt och se tiden an
* därför att tekniken blir bättre senare (och billigare),
* därför att vi ännu inte vet klimateffekternas verkliga omfattning,
* därför att vi inte skall gå först för då blir det för dyrt
* därför att vi kan köpa utsläppsminskningar från andra länder där det är billigare.

Just att köpa sig fri (tillfälligt) är bl.a. vad den svenska regeringen fastnat för. Det sägs att detta skulle vara billigare och därmed klok resursanvändning samtidigt som det innebär tekniköverföring till U-länder. Nu rapporteras i en studie av Michael Wara och David Victor från Stanford University att detta snarast är en illusion som den s.k CDM-mekanismen är utformad idag.

Stanfordrapporten visar bl.a. att populariteten i att använda CDM har våxt explosionsartat, men att t.ex effektivisering är en generande liten del (se bild nedan). Man säger också att åtgärderna blivit onödigt dyra och varit tveksamma ifråga om resultat. Deras slutsats är emellertid inte att metoden bör överges utan reformeras och att den inte är ett substitut för bindande mål och åtgärder på hemmaplan. Det är inte antingen-eller utan både-och.

Ett engelskt talesätt säger att: “Everything comes to him who waits”, men någon har påpekat att: “Everything comes faster to him who hustles while he waits”. Att anstränga sig under tiden man väntar kan aldrig vara fel!

Den Indiske premiärministern Singh har öppnat en debatt om hur den rika världen kan hindra tillgången på ny teknik för den fattiga genom patenträttigheter. Hans varnande exempel kommer från det farmaceutiska området där t.ex. HIV-mediciner blir oöverstigligt dyra för de fattiga som behöver dem. Något som illustrerats i John Le Carres bok (och film) “The constant gardener”.

World Business Council for a Sustainable Development, WBCSD, och Björn Stigson tycker inte att analogin till det medicinska området är tillämplig, men pekar på behovet av finansieringsstöd för teknikomställningen bland utvecklingsländerna.

En som ser risker med nuvarande patentordning är Joseph Stiglitz (Nobelpriset i ekonomi 2001). Han menar att privatiseringen av kunskap kan fördröja innovationsprocesserna på flera områden. Även om han också lägger tyngdpunkten på medicinska frågor så är hans frågeställning mera generell. Vilken del av kunskapen är privat och vilken är allmän? Kanske en fråga för årets pristagare, Ellinor Ostrom!

Det verkar så om man ser bilden nedan. En hybridbil (Prius) och en stadsjeep (Tuareg) har båda hoppat på en stackars elbil (Tesla). Möjligen i avundsjuka på att Teslan just satt världsrekord i körning på en uppladdning. 501 km med ett 53 kWh Lithium-ion batteri. Det förstås att chauffören för en sådan bedrift måste vara lätt på foten.

Bild: Olycka där en Tesla i Danmark totalförstördes. Föraren kom undan oskadd men skakad.

Hollands naturvårdsverk har med stöd av Stockholm Resilience Center låtit göra en studie över vårt behov av strategiska vägval så att vi kommer rätt till 2050. Studien har gjorts med ett globalt perspektiv och noterar att EU kan ha en betydande roll som vägröjare för att erhålla en radikal minskning av utsläppen. Man har bl.a. visat ett antal milstolpar på vägen mot en 80% minskning till 2050 (se figur nedan).

En slutsats är att:”“While the current Emission Trading Scheme provides incentives for gradual emission reductions, the EU needs to develop powerful additional incentives and new institutional arrangements to bring about more radical changes in the energy system.””. Det är alltså dags att på allvar fundera över hur styrmedlen skall kunna se ut och att tänka i nya banor, eller om man så vill “out of the box”. Skissen till EUs nya handlingsplan för effektivisering är ju inne på samma linje.

Vårt eget naturvårdsverk lät för några år sedan göra en nationell studie om ?Strategiska val i energisektorn. Vägval för att nå miljökvalitetsmålen.? SNV Rapport 5543. Februari 2006. (http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5543-7.pdf ). I den finns förtecknat och beskrivet 20 strategiska val för Sverige och som i allt väsentligt fortfarande är giltiga.

——————————————-
Detta är inlägg nr 1000 på denna sida som idag har haft drygt 2 millioner besök sedan sin begynnelse.

Vi har alla råkat ut för att åhörarna får något glasartat i blicken när vi pratar om energieffektivisering och klimatfrågor. Båda ämnena upplevs av många som abstrakta och något som inte riktigt berör oss/dem. Då är det lätt att tappa sugen och skylla på att åhörarna är dumma eller bli självkritisk och förlamad. Självkritiken är den mest nyttiga av de båda attityderna, men den bör kanaliseras till produktiv omprövning. Det handlar oftast om hur vi förpackat budskapet och om hur vi förstår åhörarnas intresse-fokus.

Till vår hjälp kan vi använda en ny guide, Climate Crossraods, från Earth-Justice i USA där man ger mycket handfasta råd om hur denna typ av budskap skall förpackas (be framed) för att nå sin mottagare med full kraft. Mottagarens position i förhållande till budskapet kan beskrivas i en modell kallad 5-D (se bild nedan).

En intervju med författarinnan, Cara Pike, kan läsas och avlyssnas vilket ger ytterligare uppmuntran för den som vill förkovra sig som kommunikatör.

IIASA (International Institute for Applied Systems Analysis) som är ett oberoende forskningsorgan med hög status har studerat hur kostnaderna utvecklats i det största av utvecklingsprogrammen för kärnkraft, nämligen det franska. Deras slutsats är att kostnaderna inte minskar med ökad volym, vilket är det vanliga, utan ökar!

* “Despite a most favorable setting, the French PWR program exhibited substantial real cost escalation. Specific investment costs increased by at least a factor of three.” (sid 31)
* “...nuclear reactors across all countries with significant programs invariably exhibit negative learning, i.e., cost increase rather than decline,...”
* “there appears not only to be ?forgetting by not doing? ....., but also ?forgetting by doing?, suggesting that technology learning possibilities are not only structured by the actors and institutional settings involved, but are also fundamental characteristics of technologies themselves.” (sid 33)

Efter att ha sett vad som händer i Finland och vad som planeras på annat håll är ju inte dessa iakttagelser överraskande men det är bra att få dem belagda. Om det sedan har någon inverkan på dem som planerar det senaste svenska kärnkraftutspelet återstår att se. Men av de siffror som nämnts förefaller glädjekalkylen uppenbar. Den tycks ligga på hälften av den nivå som redovisas för Bell Bend i USA.