När nu klimatförhandlingarna drar igång igen så är det i uppgivenhetens tecken. All rapportering utgår från att inget av avgörande betydelse kommer att hända vid COP 16 i Cancun. The Economist skriver att vi snart måste börja inse vad som kan hända och hur vi skall leva med konsekvenserna.

Sedan visar de med en karta (se nedan) vem som skall leva med de svåraste följderna av klimatförändringen. Och börjar förstå varför vi (andra) mest rycker på axlarna. Det rör ju inte oss!

Självklart tycker man. Nu också tydliggjort av EU-parlamentet när de uttalar som om Europas energistrategi.

Men vad som är uppenbart för Europas beslutsfattare är fortfarande höljt i dunkel för det svenska Konjunkturinstitutet. Där argumenterar två av deras utredare mot effektiviseringsmålet. Nu är det väl så att effektivisering har många fördelar ifråga om privatekonomi, robusthet och produktivitet. Inte bara klimatet. Men de båda utredarna har valt en infallsvinkel och avgränsat problemet tills det passade deras syften.

Något undrar man också över kopplingen mellan denna krystade rapport och dess beställare som är Expertgruppen för Miljöstudier vilken är knuten till finansdepartementet och vars sammansättning också är märklig. Av nio ledamöter är 8 nationalekonomer! Är det den enda kompetens som behövs för miljöfrågorna?

Men på 1500-talet lär man ha diskuterat hur många änglar som rymdes på ett knappnålshuvud. Man kan undrar hur många nationalekonomer som ryms? Om man flyttar på änglarna först.

...på en skala? Och svaret är D. I varje fall om skalan avser klimatpolitik, om den sträcker sig från A-G och om betygssättaren är WWF. Detta får man veta i ett arbete som heter Climate Tracker och som har en websida där EUs länder betygsatts ifråga om olika aspekter på klimatåtgärder. Det är ett ambitiöst arbete med många ingångar och ett stort antal parametrar. Det är heller ingen skam (jämförelsevis) att komma i klass D för ingen annan har kommit högre, se bild nedan.

Det kan vara intressant att bläddra runt i de olika ingångarna och ladda ned rapporten och/eller skriva upp sig på listan för framtida information om hur länderna utvecklas. Letar man efter energieffektivitet letar man dock förgäves för det finns bara under eltillförsel och avser omvandlingens verkningsgrad. Sedan hoppas vi att de snarast ändrar tryckfelet “electronic supply”.

Vi har länge förstått att effektiviseringen måste utföras i vår egen omedelbara närhet - i hemmet, på arbetsplatsen, på gatan där vi bor, i kommunhuset. Men vi har också vant oss vid att någon avlägsen yttre faktor skall sparka igång aktiviteten.
- Bara priset går upp, säger några, så kommer effektiviseringen av sig själv.
- Bara vi får bidrag från staten, säger andra
- Om vi får mer information blir det bättre, hävdar ytterligare andra

Det kan så vara men den springande punkten är oftast frågan om HUR man gör. Och att man kan få inspirationen på nära håll. Detta har varit drivkraften för skapandet av EnergiEffektiviseringsFöretagen - att man skall hitta den som kan jobbet i butiken eller verkstaden på gatan där man finns.

Men det är också drivkraften att t.ex. kommuner världen över skall samverka, sätta upp mål och genomföra åtgärder så att den osynliga effektiviseringen blir synligare. Det koncpetet finns inbyggt i Arnold Schwarzeneggers initiativ R20. Och det finns i det faktum att en hel drös av lokala organisationer samlades häromdagen, World Mayors Council on Climate Change (WMCCC), ICLEI ? Local Governments for Sustainability och United Cities and Local Governments (UCLG), och där EUs Covenant of Mayors också var med.

Id�n är densamma nämligen att flytta frontlinjen för aktivitet närmare de berörda, d.v.s. dig och mig.

Men också på bidrag och bidrag. I EU debatterar man bidragen till olönsamma och klimatskadliga kolgruvor. Det bidragssystem som skulle upphöra 2014 föreslås förlängt till 2020 men parlamentet vill kompromissa och säger 2018. De som främst har nytta av det är Polen och Tyskland och i det senare fallet har ämnet diskuterats i decennier. Ett historiskt beslut togs en gång att fasa ut det vid millennieskiftet (kallat Jahrhundertvertrag) men det är numera historiskt i en annan mening.

Sedan finns ett annat bidrag (som egentligen är ett finansieringsstöd för att starta upp en teknikutveckling) i de s.k inmatningstarifferna (feed-in tariffs). Dessa har visat sig vara framgångsrika för att just få fram ny teknik i större volymer och till pressa dess kostnader. Men dessa tariffer är också under debatt bl.a. efter det att man i Spanien tvingats reducera dem kraftigt. Det sker i sin tur eftersom man i Spanien låtit stödet gå via statsbudgeten under det att man i Tyskland låter elkunderna betala.

Eftersom inmatningstarifferna är en “lärinvestering” som i slutänden levererar konkurrenskraftig teknik så är den i Tyskland gjord för att spegla lärkurvan. Nu sägs det att man i USA vill göra samma sak men göra stödet volymsberoende och inte tidsberoende, vilket verkar vara en god id�.

Men skillnaden mellan kolstöd och teknikstöd förbryllar ändå. Det förra är till för att försena en avveckling och det senare för att påskynda en utveckling. Hur kommer det sig då att industrin gillar det förra mer än det senare?

...är att utnyttja dagsljuset mera och elbelysningen mindre. Det finns ett antal goda lösningar redan, men här är en till, en kurvformad ljushylla. Till skillnad från tidigare varianter så släpper den här ljuset längre in i rummet. så att vi får mera nytta av det. De har också kombinationer med ljusavskärmning för att hindra bländning. Och de har tänkt på att den kan vara en dammsamlare så den går att vinkla för att städa. Det är ju inte så vanligt att man i designen också tänker på underhållet!

Det finns också en liten videosnutt som visar hur ljuset färdas in i rummet.

Och när han är i sanning en handlingens man. Så se upp - join him or be damned!

När Arnold Schwarzenegger nu snart lämnar guvernörskapet i Kalifornien kommer han att ta sig an kampen mot klimatförändringarna på heltid. Han håller på att bilda ett nätverk, kallat R20, Regions of Climate Action, för att öka engagemang, medverkan och aktivitet. Han arrangerade i veckan som gick sitt tredje toppmöte om klimatfrågorna och han har fått med sig en hel del namnkunnigt folk från bl.a. filmens värld.

Hans kunskapskälla är bl.a. energieffektiviseringsarbetet vid University of California så det kan vara id� att hålla ett öga på vad de gör.

Och glöm för allt i världen hur The Terminator ser på det hela

Citat från Terminator 2 - domedagen (1991)

John Connor: We’re not gonna make it, are we? People, I mean.
The Terminator: It’s in your nature to destroy yourselves.
John Connor: Yeah. Major drag, huh?

Det är inte någon avancerad förutsägelse att inte heller COP 16, d.v.s. mötet i Cancun i början av december, kommer att “leverera”. Man talar redan om att COP 17, alltså om ytterligare ett år, möjligen kan…etc. etc. Så frågan är om vi skall bli besvikna eller rusta oss för ett annat sätt att tackla problemet?

Mike Hulme föreslår i en artikel i The Guardian det senare. Han drar fram tre förhållningssätt:
* Först att göra klimatpanelens (IPCC) material mera transparent och öppet för diskussion. Han pekar på att kunskapsunderlaget kan graderas i olika kategorier

“aspects of wide agreement”, “aspects of continuing debate” and “aspects not well understood”

. Detta sker faktiskt redan i IPCCs underlag men det lyfts inte fram tillräckligt.
* Nummer två är att inte låsa sig ifråga om att få ett avtal eller inte utan att kunna agera i rätt riktning även på andra grunder än att lösa klimatproblemet.

“What combination of contested political values, diverse human ideals and emergent scientific evidence can drive climate policy?”

* Det tredje, och nära besläktat med tvåan, är att finna pragmatiska vägar framåt, baserat på tre möjligheter:

- an emphasis on the climate co-benefits of other policy innovations, such as those on health and poverty;
- a necessity to drive forward new publicly-funded investments in low-carbon energy technology;
- the cultivation of multi-level polycentric institutions and partnerships through which policy innovation may occur

Hulmes argumentation baseras på och är i linje med det s.k. Hartwell-dokumentet som han själv är medförfattare till och vars huvudbudskap är:

“decarbonisation will only be achieved successfully as a benefit contingent upon other goals which are politically attractive and relentlessly pragmatic.”

En variant av “Ändamålet helgar medlen”?

Time Magazine har en tävling där de utnämner de 50 bästa innovationerna under 2010 och i år finns två svenska företag med. Ett av dem är Interactive Institute med sin strömpåminnarsladd, se bild nedan. De blev också utsedda av EEF till årets framtidsföretag tidigare i år. Håll ett öga på dem -there is plenty more where this cord came from!

Och för er som läser pappersupplagan av Time Magazine (det som gäller till 22 november) så är det bidrag nummer 47 på sidan 68, med texten “Värsta koll på krämen” (Mycket fritt översatt).

Bläddra sedan genom de olika bidragen, förvånansvärt många har med energi att göra.

Jo vi vet att en bild säger mer än 1000 ord. Och visst syns detta tydligt när man ser bildspelet av de bilder som nominerats till årets Pictet-pris på temat “Tillväxt”. Min egen favorit, en bild från Hong Kong syns nedan. Visserligen en bra bit från miljonprogrammet men inte helt olikt?

Priset har instiftats av en Schweizisk bank Pictet & Cie och bildspelet rullas här. The Guardian rullar också en variant på bildspelet och har lite mer upplysande kommentarer till bilderna. För vi klarar oss inte helt utan ord…ändå!

Foto: Michael Wolf; aod #45, 2006, Hong Kong from the series Architecture of Density, 2005-2009

Kommissionen har presenterat sitt förslag till energistrategi till 2020 och inte oväntat noterar de att när det gäller effektivisering så går vi framåt med myrsteg om ens det. De nationella planer som lagts fram säger de är “nedslående” vilket i sådana här sammanhang är starka ord. Den minskning i energianvändning som man avsåg att få till följd av effektiviseringsåtgärder kommer inte att ske med nuvarande åtgärder och i den mån det sker är det en följd av ekonomisk recession och inte att man utnyttjar de ekonomiskt motiverade potentialerna, se bild nedan och EUs bakgrundsdokument.

Som i alla andra dokument på den här nivån så finns djävulen i detaljerna. EU-parlamentets gröna spårar en dold kärnkraftagenda (hos kommissionären Oettinger?) och en kärnkraftaväcklingsstrategi. Liberalernas talesperson Fiona Hall tycker att strategin är andefattig och noterar behovet av att 20%-målet blir obligatoriskt för medlemsländerna. En synpunkt som också WWF för fram och som nog behövs så att t.ex. även Sverige kan undvika att gå i fällan att använda intensitetsmål!

EUs mål om 20% effektivisering är nämligen absolut och inte en intensitet. EU tillåter en kompensation för “allmän tillväxt” vilket ändå leder till en reell minskning med bortemot 15%. Energimyndigheten har alltså hamnat rejält i galen tunna när de skriver (i utredningen om Vita Certifikat, bilaga 4 sid 145):

EU har ett mål att minska energianvändningen till år 2020 med 20 procent. Målet är inte färdigförhandlat och inte bördefördelat och exakt hur målet ska tolkas är ännu inte klart. ....... Det går inte att entydigt besvara frågan om vilken energianvändningen blir 2020 om intensiteten (tillförd energi/BNP) minskar med 20 %. ........ Energiintensiteten kan minska mellan ett basår och år 2020, t.ex. mellan 2008 och 2020 som i det svenska energiintensitetsmålet. Om denna beräkning utförs på Energimyndighetens långsiktsprognos 2008 skulle en minskad energiintensitet på 20 % mellan 2008 och 2020 innebära att den tillförda energin 2020 skulle vara 672 TWh

Enligt samma utredning (sid 138) var den svenska energianvändningen år 2007 619 TWh. Det innebär en ökning till 2020 med 53 TWh, dvs en ökning med drygt 8% och inte en minskning! Myndigheten skulle tagit tillfället att påpeka för sin uppdragsgivare regeringen att det svenska målet inte överensstämmer med EUs. Undra på att kommissionen tycker att det är nedslående.

The Economist har en artikel om utvecklingen mot en enhetlig Europeisk energimarknad som andas lite av Julsaga, se bild 1 nedan. Det är ingen hejd på allt gott som en sådan kan föra med sig. Utom möjligen lägre priser där variationerna över kontinenten (enligt EUs statistik) är betydande, se bild 2 nedan.

Men The Economist pekar också på vad ett enhetligt Europa skulle kunna innebära för att se till att Rysslands dominans över delar av gasmarknaden inte blir plågsam, och det verkar både möjligt och intressant.

Bild 1: Illustration ur The Economist
——————————————————————————————-

Bild 2: Elpriser för industrin i Europa

Biobränslen för fordonsdrift kan leda till “Indirect Land Use Change”, ILUC, dvs att odlingsbar mark omdisponeras på ett sådant sätt att det leder till ökade utsläpp av växthusgaser. EU har försökt täppa till den luckan genom att uttryckligen förbjuda att biobränslen skall komma från avskogad mark, men en ny rapport hävdar att samma skada kan komma från annan markanvändning.

Den landyta som bedöms krävas för extra bränsleproduktion bedöms motsvara två gånger Belgiens yta och de länder som är mest krävande är naturligtvis mest de folkrika staterna på kontinenten. Men det hela illustrerar tydligt att hur gärna vi än vill så finns det ingen teknologisk fix som löser våra framtida problem. Effektivare (lägre) bränsleanvändning hjälper dock mer än byte av drivmedel, men vi måste också fixa till oss själva och vår livsstil.

PS: Rapporten är extremt svårläst och författarna skulle göra sig själva en stor tjänst genom att anlita en driven redigerare för att få fram budskapet. Man har gjort en medieversion som hjälper lite men där försvinner i sin tur lite av tankegångarna i analysen.

I Wall Street Journal - av alla ställen - skriver man att det är inte penningen som styr utan känslan av att vara skyldig, när man skall försöka locka fram miljövänligt beteende. Det är vare sig lönsamheten eller informationen som framkallar förändringen.

Vid närmare läsning av artikeln ser man att rubriksättaren varit en aning provocerande men ändå inte helt fel ute. Därför hade kanske rubriken ovan (hämtad från Liverpool FC fans) varit bättre? Det är nämligen vetskapen om att andra gör det som får oss andra att följa efter.

Artikeln ger flera enkla exempel från plastkassar till hotellhanddukar och varmvatten i duschen som alla visar på att vi är benägna att göra som andra. Vi vill inte vill skämmas eller sticka ut - kallat “peer pressure”. Man ser också att exemplen passar väl in i modellen för strukturerade vägval.

Rubriksättaren har rätt i att det är inte de finansiella incitamenten och inte informationen i sig själv som är avgörande. Det är sättet på vilket alternativet presenteras.

IEA ger ut två viktiga publikationer. Den ena kallas Energy Technology Perspectives och kom i en ny utgåva tidigare i år. I den bedöms vad den tekniska utvecklingen kan bära med sig och den representerar hoppet. Den senaste utgåvan kom mitt i semestern i år och är kallad ETP 2010.

Den andra kallas World Energy Outlook och den senaste kom igår. I den gör man en sammanställd bild av det som just nu pågår i världens länder och vad som kan komma att hända om de beslut världens olika regeringar tagit också genomförs.. Därmed representerar den också “förtvivlan”. Den politik som genomförs rimmar nämligen illa med de högstämda uttalanden som görs om betydelsen av förändring - för miljön, för ekonomin, för sysselsättningen.

Under senare år har den senare boken, WEO, därför också börjat ta perspektivet; “om länderna gjorde vad de sade”. I årets version noterar man att om ländernas deklarerade viljeyttringar genomfördes skulle det faktiskt innebära en klar förbättring. WEO har en bra bilaga med bilder som illustrerar olika skeenden och en som särskilt visar möjligheterna att globala åtaganden också får effekter finns nedan.

Till årets utgåva finns också sex stycken faktablad som är mycket bra för att få en överblick.

Figur ur WEO 2010 som visar att förändringen i oljeanvändning kan vändas för att uppnå målet max 450 ppm koncentration av växthusgaser i atmosfären.

Där har nyligen öppnats en ny websida för folk som specialiserat sig på hemmets energianvändning, “Home Energy Pros”. Den är rätt kul gjord och utgör ett sorts mellanting mellan Linkedin, Facebook och strukturerad chat. Prova på och se om ni kan få nya kontakter och/eller nya insikter!

Här är ett axplock på vilka diskussionsgrupper de har:

 Best Practices (Residential)
 INFRARED THERMOGRAPHY USERS
 Home Energy Ratings
 Hall of Shame
 Marketing Energy Efficiency
 Tools of the Trade
 What the Customer Wants
 Social Media and Energy Efficiency
 Building Performance Institute (BPI)
 Resale Value

Tänk bara på att de ibland använder lite udda enheter som t.ex. British Thermal Units per square foot. SI-systemet har ännu inte vunnit allmänt gehör. Men, sägs det, “They are going metric - inch by inch”.
Tills de nått ända fram kan man enhetsomvandla på nätet.

Vi har alla någon gång konfronterats med uttryck som “don’t pick winners”, “låt marknaden styra”, “staten skall inte bestämma vilket kylskåp jag skall ha” eller något liknande som vill skuldbelägga att man försöker skilja på vad som är energieffektivt och vad som är energislösande. Man vill ha neutralitet i förhållande till marknaden.

I boken Nudge (ja den har nämnts tidigare på denna sida och kommer att nämnas igen) säger författarna, två beteendeekonomer, att det finns två sorters människor, Homo Economicus och Homo Sapiens. Och de förklarar skillnaden:  ?Om man tittar i läroböcker i ekonomi förstår man att homo economicus kan tänka som Albert Einstein, lagra lika mycket information som IBMs superdatorer och utöva viljestyrka som Mahatma Gandhi. ?Men riktiga människor har problem med division om de inte har en kalkylator, glömmer sin partners födelsedag och har baksmälla på Nyårsdagen. De är inte homo economicus; de är homo sapiens.? De förra klarar sig själv utan någon hjälp, de senare behöver en liten knuff i rätt riktning.

I texten föreslår de sedan att man arbetar med “choice architecture” för att med enkla “knuffar” hjälpa beslutsgången, någon sorts strukturerade vägval alltså. En sådan vägvisning kan ha sex delar (små knuffar):
1. iNcentives - T.ex. hur översätter man en ändring i termostaten till konsekvenser ifråga om pengar, miljöpåverkan eller annat mottagarvänligt språk?
2. Understand mapping - Hur illustrerar man vad ett val bland många varianter för med sig? I en ostbutik kan man ofta få en liten skiva för att känna smaken. Kan vi göra något liknande?
3. Default - Sparfunktioner förinställda och som man måste välja att ta bort om man inte vill ha dem, typ skärmsläckare på datorn.
4. Give feedback - Kontrollampor som tänds eller släcks så att man får kvittens på utförd handling.
5. Expect error - Författarnas exempel är att kreditkort kan sättas in i en maskin på 4 olika sätt men bara ett är rätt. Tunnelbanebiljetterna i Paris kan sättas in hur som helst men funkar ändå.
6. Structure complex choices - En vanlig metod är “filtrering” så att man går genom ett beslutsträd till man fått fram rätt funktion.

När vi lärt oss sådan Valvägvisningsteknik så kan vi också ge våra kunder bättre möjlighet att bli effektivare. Och angående neutraliteten säger en av författarna Richard Thaler så här:

Choice architects must choose something. You have to meddle. For example, you can’t design a neutral building. There is no such thing. A building must have doors, elevators, restrooms. All of these details influence choices people make.”

Energieffektiviseringsprogram som inte bara inriktar sig på teknik utan också på beteenden, livsstil och vanor har börjat tilldra sig mera intresse världen över. Så också i USA och ACEEE skriver i en rapport att vi måste kunna byta både lampor och vanor.

Analysen har gjorts för flera sektorer (byggnader, industri och transporter) och avser flera aspekter på problemen (Åskådliggörande-synlighet, Sociala sammanhang, Företagskultur, Programdesign, Målsättning-mätning, Kundnytta, Konkurrens, Status och Belöning). Detta material kan nog ge värdefulla uppslag även för oss i Sverige. Särskilt om man kan konstruera en handlingsstruktur (choice architecture) som beskrivs i boken Knuff (Nudge).

Den nyligen bortgångne Hermann Scheer hade en id� om att man skulle kunna sätta mera fart på marknaden för förnybar energi genom att skapa en global organisation för “deployment”. Den fick namnet IRENA och det blev tidigt diskussioner om var den skulle placeras, vem som skulle leda den osv. och ännu efter några år är aktiviteten inte imponerande trots att den uppenbarligen fick goda förutsättningar till finansiering genom sin placering i Abu Dhabi.

Eller är det på grund av Abu Dhabis engagemang som det blivit problem? Det är en möjlig förklaring som förs fram i Kippreport, en on-line publikation från Dubai. Den hitillsvarande chefen, fransyskan Helene Pelosse, hävdar att hon blivit mobbad så att hon lämnade in sin avskedsansökan.

Det finns ett bättre alternativ som Sverige borde satsa(t) på, nämligen REEEP.

Visst är det så att vi i den äldre generationen betraktar TV-spel med misstänksamhet. I synnerhet som många av dem handlar om våldsam action av något slag. Men kanske också därför att vi är för långsamma i fingrarna (för det är väl inte i huvudet?) för att hinna med. Men nu kommer ett strategispel som handlar om klimatförändring och som heter “Fate of the world”. Det är kanske inte är för sent att prova på?

WMO, World Meteorological Organisation, håller på att upprätta riktlinjer för hur sådana tjänster skall kunna tillhandahållas på ett tillförlitligt sätt. Tyskland, Storbritannien och USA sägs satsa stort på att bygga upp detta till en affärsverksamhet.

Det är väl bra, men andas också lite av uppgivenhet. Om man går bet på att stoppa klimatförändringarna så kan man åtminstone sälja tjänsten att berätta om dem.