Att köpa energieffektivisering över disk är inte lätt. Därför pågår nu inom ramen för ICP (Investor Confidence Project) ett arbete att försöka skapa protokoll som gör förslag, beräkningar och anbud lättare att jämföra. ICP har just släppt sitt första försök till ENERGY PERFORMANCE PROTOCOL - PROJECT DEVELOPMENT SPECIFICATION (PDS).

I en presentation säger man:

The Investor Confidence Project Europe is pleased to announce the release of the ICP Europe Project Development Specification (PDS). The PDS identifies and presents a clear set of guidelines and engineering best practices, from baselining through measurement and verification, that can be applied to create standardised and verified Investor Ready Energy Efficiency™ building renovation projects.

Det verkar lovande! För den som är intresserad av att veta mer så ordnar de en workshop i Barcelona den 16-17 Juni.

Tyskland tar nu nästa steg i sin energiomställning med en storsatsning på effektvisering (Deutschland macht’s Effizient) och de förklarar bland annat genom att knäsätta EUs motto “Efficiency First”. Ministern Sigmar Gabriel förklarar vad de vill åstadkomma:

“By investing in energy efficiency technologies, we will modernise our country, strengthen innovation and the competitiveness of our economy, reduce our dependence on imported raw materials and … create sustainable jobs for our future employees.”

Det skall innebära att man till 2050 skall ha minskat primärenergianvändningen med 50%, ökat andelen förnybar energi i systemet till att vara 60% och minskat koldioxidutsläppen med 80-95%.

Den stora skillnaden mellan Tyskland och Sverige ligger troligen i deras starka betoning av modernisering (innovationer och uthålliga jobb) snarare än bevarande av existerande industristruktur. Sedan får vi väl se om det är bättre att leda en utveckling eller att stå kvar och stampa på samma ställe.

En nästa övertydlig illustration till detta får vi när Konjunkturinstitutet (KI) kommenterar Miljömålsberedningen delrapport i ett inlägg i SvD. De vill inte att Sverige tar någon ledande roll därför att vi inte vet vad andra länder kommer att göra. Deras påståenden vill därutöver göra gällande att det finns någon stabil ekonomisk vetenskaplig konsensus ifråga om de samhällsekonomiska konsekvenserna vilket inte är fallet.

Miljömålsberedningens ordförande vederlägger deras påståenden i sin replik vilket samtidigt utgör ett inlägg som mera visar på den framtidsinriktade tyska vägen. Han visar också att det finns betydligt större ekonomaukoritet (exempelvis Nicholas Stern och New Climate Economy) att stödja sig på än KIs (lite provinsiella) utläggningar.

PS: Om Du vill följa det tyska energisparprogrammet finns det en sammanfattning över de olika delprogrammen på engelska. (Ännu inte uppdaterad med det senaste utspelet)

Den 1 Juni släpper IEA sin årliga publikation Energy Technology Perpectives, ETP. Denna gång kommer den att fokusera på kommuners och städers roll i energiutvecklingen, ”Urban Energy Systems”. Men redan en vecka tidigare kommer man att släppa en nordisk version av ETP. Man önskar att det vore goda nyheter, men….

Senast detta hände var när man 2013 gjorde en nordisk särutgåva av ETP och det var märklig läsning. Mest påtagligt i att någon hade valt att skruva på siffrorna. IEAs antagande om en stadigt sjunkande kostnad för kärnkraften från en redan låg nivå (4600 USD/kW till 4000 USD/kW mellan 2010 och 2050) hade i den nordiska version intecknats på den låga nivån redan 2010. Därmed blev Norden en stabil exportör av kärnkraftsel till övriga Europa i scenariot, se bild nedan.

Dessa spår inger förundran (om inte rentav förskräckelse). Får se vad som händer denna gång. 

Energin i Norden enligt NETP 2013

E3G gör en snygg liten uppställning där de slaktar några myter som de flesta av oss trott varit avlidna och balsamerade sedan länge. Men efter att ha tagit del av några samrådsövningar där bland annat svenska “intressenter” medverkat och luftat sin syn på att det inte behövs några speciella åtgärder, särskilt inte inom EU, så inser man att okunskap och ovilja kan hålla liv i gamla lögner länge.

Här återges myterna i förkortad form, känns de igen?. I E3Gs dokument, som kan laddas ned som pdf, finns också motsvarande sanningar!

MYTH: “We are doing enough already”
The International Energy Agency (IEA) estimates that an eightfold increase in current levels of energy efficiency investment is needed across the economy to 2040 to keep the EU on track to the ‘well below 2°C’ goal.

MYTH: “We have done as much as we can”
Almost half of the EU’s cost effective energy saving potential has been ignored by only setting the 2030 target at ‘at least 27%’.

MYTH: “It pays for itself, so there’s no need to regulate”
Huge barriers or market failures stand in the way, such as split incentives or the disincentive caused by high upfront costs. This affects consumer choices.

MYTH: “It’s too hard”
Well designed energy efficiency policies can have a big impact…..a car that is 25% more fuel-efficient typically saves its owner €5000 over its lifetime.

MYTH: “Pushing for more will crash the ETS”
The success of the EU Emissions Trading Scheme (ETS) will not depend on the EU’s progress on energy efficiency. ….more than 70% of future efficiency improvements to 2030 will come from sectors outside the ETS.

Det spännande att se paradigmskiften utspela sig rakt framför de egna ögonen. Solceller, som för vissa är (ja ni har hört det förut) en Hawaiigrej, vinner insteg på många olika delmarknader. I USA börjar ett företag sälja tjänster till energiföretag så att dessa kan göra bättre nytta av de tillgångar som finns spridda runt om hos deras kunder och samarbetspartners. Det handlar både om hårdvaruinstallationer och mjukvara, se bild nedan.

I samma riktning går det att det franska oljebolaget Total köper upp batteriföretaget Saft! Tydligen har de en aning om hur framtiden kommer att te sig! 

Total är dock inga noviser på området diversifiering. De har investerat 500 miljoner dollar årligen i förnybar energi så de vet nog vart de är på väg.

Klipp från säljmaterial från SolarCity och som visar hur man hanterar topplaster.

Det har skrivits spaltkilometrar om det men ändå händer så lite med investeringar i lönsam effektvisering. Nu anar dock Clean Energy Finance Forum att klimatet förbättras - Marknaden tinar upp säger de och hänvisar till en amerikans rapport.

Artikeln de skriver är bra men rapporten är mest en upprepning av gammalt önsketänkande. Vill man se mera aktion skall man titta på vad ICP (Investor Confidence Project) har för sig och i vilket EEF medverkar.

IEA noterade problemet med investerarnas bristande insikter i sin WEIO 2014 där de skrev:

• In contrast to traditional energy-supply investment, energy efficiency investments offer expectations of future cost savings rather than an asset generating a specific cash flow.”

Det är inte lätt att lära gamla hundar sitta men ICP har i alla fall ett träningskoncept.

There might be cheaper and more effective ways of achieving environmental goals than taxes and regulations. Detta citerades ur en uppsats av Elke Weber på denna sida häromdagen. Ett synsätt som kommer från den gren av ekonomin som brukar kallas beteende-ekonomi (Behavioural Economics) och som ofta gensäger det synsätt som vanligen företrädes av svenska myndigheter när de funderar kring styrmedel för energi, klimat och miljö.

Vi får ytterligare en ledtråd från samma gren av ekonomisk kunskap när en avhandling från San Diego tittat på hur miljöengagerade människor reagerar på vilka insatser de är beredda att göra själv. Forskarna finner att man får bättre respons när människor uppmanas att agera samfällt än när budskapet görs individuellt. “Vi” är mera engagerande än “Du”! - Making climate change all about ‘you’ doesn’t work for anyone.

Det är absolut nödvändigt att bryta den klassiska nationalekonomiska hegemonin i Sverige och få till stånd något som liknar Britternas Behavioural Insight Team, BIT. Och få en nationell samordnare för energieffektvisering. Om vi vill ha resultat vill säga. Och det vill vi väl?

Det bör inte ha förbigått någon att IEA, International Energy Agency, har blivit en av de främsta förespråkarna för en omställning av energisystemet för att vi skall klara en uthållig framtid. Det märks särskilt på deras material om effektivare energianvändning, se bilderna 2 och 3 i den framställning som gjorts för Miljömålsberedningen.

Nyligen gjorde IEAs chef en presentation inför G7 mötet i Japan där han uttryckte att “Action on energy efficiency must begin to match its potential”, (Energy efficiency policies are being introduced in more countries and sectors; they continue to slow demand growth, but more can be done). Det skulle resultera i en rejäl omställning (tillsammans med förnybar energi) som visas i bild nedan.

Då skall man lägga märke till att potentialen för effektvisering är ännu större men man har inte från IEAs sida vågat ta den till fullt utnyttjande i sina kalkyler!

Scenarierna i Energimyndighetens presentation, se bild nedan, är väl och idérikt beskrivna och kan ge upphov till en fruktbar diskussion. Men är de jämförbara och framförallt är de genomförbara?

En viktig aspekt är nämligen också hur de bedöms av oss läsare. Hur väl utvecklad är vår egen kognitiva kapacitet att förstå vad de innebär ifråga om genomförbarhet? Detta är ingen kritik mot rapportförfattarna men en observation baserad på läsning av Elke Webers uppsats “Doing the right thing willingly” där hon pekar på de begränsningar vi alla har när det gäller att tolka information relaterad till miljöåtgärder och där det råder osäkerhet om utfallen och där fördelarna ofta infaller i framtiden medan kostnaderna kommer nu.

Detta är något som särskilt de läsare som tillhör våra beslutsfattare bör fundera kring. En gissning är att scenariot Forte kommer att ges företräde eftersom det har klara likheter med det system vi har idag och det är därmed lättare att relatera till. En annan gissning är att detta scenario delas ut i särtryck på Svenskt Näringslivs julfest !

Weber noterar att “Conventional policy interventions are not using the full range of goals that motivate behavior .....(and) do not utilize the full range of processes that people use to decide on a course of action”. Jämför med det som vi kallar PLUS-värden (multiple benefits) och “nudges”. Energimyndighetens rapport nämner båda dessa men i en diskussion om scenariornas genomförande bör man ta steget fullt ut och visa hur de kan bidra till en omställning, För Weber noterar också ”...there might be cheaper and more effective ways of achieving environmental goals than taxes and regulations”

PS Elke Webers uppsats finns i “The behavioral Foundations of Public Policy” som är redigerad av Eldar Shafir.

Energianvändning 2050 jämfört med dagens, Forte - 100%, Legato - 65%, Espressivo och Vivace - 85%

Energimyndigheten har nu lanserat sin studie om hur energisystemet kan se ut efter 2020. Eller rättare sagt hur olika det kan se ut eftersom de visar fyra olika scenarier. Det är intressant läsning och man anar att författarna haft ganska kul när de tillåtit sig att spekulera i hur man med olika utvecklingsinriktningar och prioriteringar i samhället kan utforma framtiden på olika sätt.

Metoden är inte ny. Shell gjorde redan i slutet av förra seklet (det är inte så länge sedan) och har sedan följt upp i samarbete med World Energy Council med två huvudinriktningar till 2050(kallade Jazz och Symphony). Men det oaktat så är det en bra metod eftersom den innebär att man kan studera olika element i utvecklingen. För läsaren är det också en nyttig övning i att tänka igenom vad det är för krafter som verkar i olika riktningar och hur de kan påverkas.

Energimyndigheten lånar också sin framställning från musikens värld och betecknar sina scenarier med musiktermerna Forte (stark), Legato (sammanbundet), Espressivo (utrycksfullt) och Vivace (livligt). Det leder väl tanken i symfonisk riktning och där ett verk kan vara sammansatt av olika delar, i olika satser. Redan i inledningen börjar man nämligen undra över beskrivningen av Forte och Legato där den förra sägs prioritera låga priser, säker tillgång och jobb och den senare för minskad miljöpåverkan och global rättvisa. Utgör dessa båda inriktningar ett motsatspar? Går det inte att säkra miljö och rättvisa med låga priser (eller snarare kostnader) och säkra jobb - göra dem båda till en helhet?

Scenariot Forte innehåller dessutom tydliga inkonsistenser. Man säger sig prioritera låga och stabila elpriser men det skall ske genom en utbyggnad av kärnkraft med både generation III och IV! (Ordet var billig sa Bill, det var ett billigt ord sa Bull, skärp er sa elaka Hans). Förklaringen tycks ligga i att elkunderna skall ta kostnaden (dock inte industrin) och betala en “atompremie” (deras eget ord)! Samma metod som Energiewende i Tyskland men där användes pengarna till teknikutveckling av förnybar energi så att kostnaden för den succesivt sjönk. Det som kallas lärinvesteringar vilket knappast lär föreligga för kärnkraften.

Det är dock glädjande att man så starkt betonar behovet av energieffektivisering

Energieffektivisering möjliggör ett hållbart energisystem
I våra scenarier är energieffektivisering, i till exempel byggnader och industrier och genom minskad bränsleanvändning i fordon, en viktig faktor i omställningen till ett hållbart energisystem. Genom energieffektivisering i energisystemets alla delar kan energianvändningen och energiförluster minska kraftigt, vilket även bidrar till att minska energisystemets miljöpåverkan.

Därför skall vi inte (just nu) peka på att man från myndighetens sida flera gånger slirat på detta. Vi tar det en annan gång!

Däremot kan man påminna om namnet på Pizzerian i Mosebacke Monarki och som också hade ett musikaliskt tema “Allegro ma non troppo” (Livligt men inte för mycket) 

Snart startar en omfattande global belysningskampanj. Den är inspirerad av “Clean Energy Ministerial” (CEM) som är ett amerikansdominerad organisation som vill väl men som har en tendens att tänka fel! Nu vill de få fart på energiomställningen vad gäller belysning och på typiskt amerikanskt sätt skall det ske fort och stort - 10 mijarder lampor av LED-typ skall ut på marknaden och fort skall det gå.

The Global Lighting Challenge is a race to reach cumulative global sales of 10 billion high-efficiency, high-quality, and affordable lighting products (such as light-emitting diodes – LEDs) as quickly as possible.

De som deltar i CEM dras med för vem vill väl vara dyster och nejsägare när de stora grabbarna skall visa hur det skall gå till. Så Sverige ställer upp naturligtvis.

Och visst låter det bra? det finns ju en massa kvar att göra på belysningsområdet! Men den helt avgörande frågan är om det skall ske med snabbtorkande bredspackling? LED-lampor säljer praktiskt taget sig själva idag så det är inte så många som tvekar i butiken inte ens när det gäller hushållen. Kommer de som ändå håller tillbaka att göra slag i saken om de får billigare lampor och kommer de att vara tillgängliga på platser där de som tvekar handlar? Är det pris eller tillgänglighet som övertygar dem? Vilka är nyckelkonsumenterna (nischmarknaderna)? och är det en fråga om lampor eller är det belysning inklusive styrsystem som är viktigare?

Massor av kvistiga överväganden att göra och som vore värda att ta tag i till exempel på det sätt som Brittiska BIT gör för att nå fram med rätt budskap i rätt tid till rätt person. Det som de kallar EAST (Easy, Attractive, Social and Timely). Ytterst handlar det om att nå den potential som ligger för fäfot och se till att den utnyttjas och att de som fattar beslut där dras med i den stora OMSTÄLLNINGEN.

Lite mera Brittisk eftertänksamhet och mindre Amerikansk hurtighet skulle man önska sig. Törs vi hoppas att det svenska upplägget blir sådant?

Det är märkligt att se och höra den traditionella energindustrins låsningar vid sin egen hegemoni. Länge diskuterades deras inställning till energieffektivisering i termer av systembolagsinställning. Många av dem var motståndare till energisparande därför att det skulle minska deras försäljning. Idag har de flesta av dem insett (om än med viss motvilja) att i framtiden är det bättre att diversifiera. Att bistå kunderna med effektvisering och egenproducerad energi och att tjäna sitt levebröd inte bara på kilowattimmar utan även på service. Det är bra!

Men teknikutvecklingen kan göra även detta synsätt obsolet. I Euractiv diskuteras en modell med en ännu mera diversifierad marknadsbild (förkortat nedan).

* Plant owners: A large portion of these continue to be (groups of) individuals, mainly owning roof-top solar PV, on-shore wind and biogas plants.
* Grid operators: In a liberalised energy market, grid operators are responsible for keeping their grid balanced and thus guarantee a reliable supply of electricity.
* Investors: Especially very large-scale projects, such as solar PV parks or off-shore and on-shore wind farms, will likely be backed by corporate investors or big utilities,
* Energy suppliers: In the future, there might be a large number of suppliers with a sales focus and little involvement in the workings of the energy market.
* Digital utilities: They will focus on doing traditional energy industry work in a digital environment. This means that they network a large number of decentralised (renewable) energy plants and dispatch them smartly.

Den enkla versionen är att framtidens energiföretag kan vara din granne men den mera utvecklade är att det är Du själv tillsammans med din granne! Oavsett vilket så borde vi vara mera ifrågasättande när de gamla företagens företrädare tar munnen full och berättar “hur det ligger till”.

Många talar om dem men få har lyckats sätta in dem i praktisk hantering. PLUS-värdena som följer med energieffektvisering och som IEA har skrivit några publikationer om. Den 12 maj kl 15 kommer Catherine Cooremans att hålla ett webinarium och förklara hur man kan göra (och varför). Missa inte detta!

——————-
Energy efficiency: a profit center for companies! A strategic and financial discussion of the multiple benefits of energy efficiency

Date: May 12, 2016
Time: 15h00-16h00 Central European Time (check your local time)

Investments in energy efficiency not only result in a reduction of energy consumption —the energy benefit— but they also entail non-energy benefits such as improved product quality, reduced production time or improved comfort in sales area. Non-energy benefits significantly improve the business case of energy-efficiency investments in the business sector by raising their strategic character.

Within this context, the aim of this webinar is to discuss a methodology to describe and analyze the industrial non-energy benefits of energy efficiency. Linking energy, operational, strategic and financial aspects, this new conceptual framework enables to move away from the common view of energy as a commodity (where the only goal is to save kilowatt-hours) to adopt a new perspective on energy and energy services as strategic value for businesses.

This methodology will be further developed and documented by Task 26 Multiple Benefits of Energy Efficiency, a project of IEA Demand Side Management Energy Efficiency Technology Collaboration Program, in close collaboration with practitioners, academic researchers and public programmers. People or Institutions interested by Task 26 are most welcome to contact me.

Multiple benefits will also be discussed in-depth with a panel at this year’s IEPPEC June 7-9 Amsterdam.

Det verkar nästan så när “Energy Union chief Maroš Šefčovič” säger att:

The energy efficiency market must mature and become fully investible

och riktigt tydligt blir det när han beskriver hur det skall fungera:

We would like to have a kind of one stop shop for smart cities and mayors, where by clicking on a link a city mayor can get ideas, information on where to go, how to do them, where they can get advice, and to really start to use the leverage of public money to get more private funds into this project

Det är ju EEF!

Runt om i världen pågår en intensiv aktivitet där olika länder, organisationer och företag söker finna lösningar och produkter som leder till ett mera hållbart och klimatvänligt samhälle. En följd bland annat av COP21 i Paris. Det är bra! Dessa aktiviteter kan avläsas bland annat i markant ökning av förnybar energi, särskilt vind och sol, där till exempel Kina, Tyskland och USA bygger ut med svindlande hastighet. Och i att IEA och EU pekar på behovet av ökade satsningar på effektivare energianvändning. Något som naturligtvis haft påtagligt genomslag i de berörda ländernas industri och sysselsättning.

Miljömålsberedningen har också observerat att denna omställning kommer att ha konsekvenser på arbetstillfällen i lilla Sverige (om vi väljer att hänga med och inte ställa oss vid sidan om vill säga). De föreslår också att man skall inrätta ett tvärvetenskapligt klimatpolitiskt råd så att vi kan anpassa vår styrmedel och åtgärder för att hänga med, eller rent av bli ledande.

Detta har dock fått Konjunkturinstitutet att härskna till. I sitt yttrande skriver de;

Konjunkturinstitutet ifrågasätter denna bedömning då forskning, tillsammans med historiska data, visar att klimatpolitiken inte långsiktigt genererar nya arbetstillfällen utan snarare en omfördelning av arbetstillfällen från utsläppsintensiva sektorer till exempelvis tjänstesektorer.

Det är nu inte sant. KI har visserligen med stor envishet kämpat emot den så kallade porterhypotesen och den diskuteras i forskningen. Men det råder ingen konsensus ifråga om i vilken grad eller med vilken karaktär sysselsättningen påverkas. EU använder när det gäller effektivisering för säkerhets skull två olika modeller en som visar på stort genomslag och en som visar på mindre, men båda visar på ökning!

När det gäller förslaget om ett klimatpolitiskt råd och dess uppgifter så känner sig KI trampat på tårna:

Eftersom detta i huvudsak utgör nationalekonomiska frågeställningar som delvis ingår i Konjunkturinstitutets verksamhet anser Konjunkturinstitutet att det behövs ett förtydligande kring hur rådet kompletterar Konjunkturinstitutets verksamhet och vetenskapliga råd samt hur det tvärvetenskapliga perspektivet ska bidra till dessa frågeställningar.

Att en komplettering behövs verkar emellertid uppenbar. KIs eget vetenskapliga råd består enligt dem själv “av sex ledamöter som är verksamma inom ekonomi, naturvetenskap och statsvetenskap”. Men vid granskning så är fyra av de sex nationalekonomer varav två från samma universitet! Om man vill ha en bredare förankring och genomlysning så är en komplettering av nöden.

Frågorna kring klimat och miljö innebär att vi nu med ökande hastighet är på väg in i en framtid där mycket är okänt. Det finns faror men ännu flera möjligheter. Frågan är hur vi skall kunna navigera. Skall vi göra det med gamla redskap (som KI företräder) eller med nya? Skall vi använda sextant och stjärnkarta eller GPS? 

The demand side of the market is a ‘sleeping giant’ that could transform the future energy system.

Orden kommer från ett inlägg i Euractiv och som handlar om hur marknadsutformningen måste ändras för att energisystemet skall förändras och bli uthålligt. Författaren anser att den förhärskande inställningen om kunden som marknadsaktör inte håller. Den baseras på idén “price and pray”. skriver han. Något som författaren till de rader ni nu läser lätt instämmer i (http://fourfact.se/images/uploads/ECEEE2015Nilsson.pdf).

Och ännu mer så efter att ha fått ett reklamutskick från SvD där de vill intressera för sitt sensommarevenemang “Energy Summit”. Där slumrar jätten sött! Rader av talare i en lång kö och som väsentligen har någon aspekt på energitillförsel att förmedla. I några fall antyder man att de skall tala om “energimixen”. Men mot bakgrund av EUs “Energy Union” sägs skall bli baserad på “Efficiency First” och “Fundamental rethinking of energy effieincy” så har det budskapet inte nått till Sverige än!

Synd eftersom man i flera andra länder i EU jobbar aktivt med frågan och är beredda att ta för sig.

Har väl passerat utan någon större uppmärksamhet. Men i Euractiv presenterar man en studie som både definierar problem/möjligheter och kartlägger dem.

Det handlar om ett antal faktorer av betydelse:
•good sleeping conditions;
•comfortable indoor temperatures;
•sufficient daylight;
•fresh air;
•healthy levels of humidity.

Men man kan (som i studien) dra gränsen lite längre ut i systemet och få med även energiförhållanden, se bild nedan.

För var tionde Europé är energifattigdom (energy poverty) en realitet. De har att välja mellan mat och energi för uppvärmning.

Lyckligtvis hör inte vi till dem, tvärtom, vilket framgår av en rapport som Insight_E gjort. Problemet finns främst i sydöstra delen av EU men också på närmare håll, se bild nedan. Där blir mat på bordet ett PLUS-värde när man effektiviserar.

Den här veckan infaller “Friska-hem dagen” (Healthy Homes Day), 20 april, i Europa. Euractiv högtidighåller detta med en specialsektion som gör en översikt över alla de åtgärder som föreslås inom EU.

En av deras poänger är att en förbättring av byggnader som skapar hälsoproblem har PLUS-värden (Multiple Benefits) som följer av att de också blir energieffektiva. Man kan säga att när man gör dessa byggnader drägliga så betalar de pengar som man sparar genom energieffektivisering för hela kalaset. Så varför sker det inte? Ett skäl är att de som tjänar på att kåken blir bättre är de som bor i den medan de som betalar är de som äger huset och det är inte alltid samma person. Här finns utrymme för innovationer vilket många av EU-åtgärderna siktar på.

Storleken av problemet illustreras av Fraunhofer, se bild nedan. Vi och våra grannländer (utom Danmark!) har de bästa byggnaderna. Är inte detta en bild av en exportmöjlighet om vi också kan förpacka den med någon intressant lösning på hur man nyttjar PLUS-värdena? Vi kanske kan öva på Danskarna? 

Proportion of the total European population living in homes with leaking roofs, damp walls, floors or foundations, and rotten window frames.

Eurelectrics chef gör ett inlägg på Euractiv och skriver “For the customer to be responsive and willing to participate in the market, a clear price signal is needed.”

Inte svårt att hålla med om men hur ser det egentligen ut hos våra elleverantörer? Vad står det på deras räkningar? Inte tusan är det en “klar prissignal”. Det är uppdelat på flera olika komponenter där några är fasta och några rörliga. Och vanligen har vi också räkningar från två olika företag. En från energileverantören och en från nätbolaget. Så hur skall jag som kund få ihop det?

I artikeln görs en poäng av en studie de gjort och som skall ge en översikt överolika komponenter i priset. Ja tack men studien gör vad de ofta gör redovisar ett genomsnitt och är nog mest skapad för att argumentera mot de skatter som finns inlagda. Inte mycket till hjälp för en enskild konsument.

Sedan är det ju inte bara det här med priset på energi som bestämmer KOSTNADEN för den NYTTA (ljus, kraft värme) som jag vill ha. Pris multiplicerat med mängden energi blir totala kostnaden. Eceee har tidigare pekat på detta i och för sig triviala men ofta negligerade förhållande.

Så att bara i svepande ordalag tala om prisets betydelse blir bara till en sorts “den obotfärdiges förhinder”. Den egna kretsen blir väl glad att chefen gör ett utspel men det döljer ett större problem. Detta har påpekats också in den utredning som lämnats till Miljömålsberedningen. Se utdraget i punkt 8.

8. Slutanvändarna måste ges bättre möjligheter och större trygghet för sina beslut genom att de kan förstå dagens luddiga prissignaler och istället få ”en räkning-ett pris” samt genom auktorisation-certifiering få större klarhet i vad leverantörer av effektiviseringstjänster – produkter innebär. För vanliga kunder är effektivisering attraktivt men komplicerat

Storbritanniens program Green Deal har inte klarat av sin uppgift. Det är synd eftersom idén tvivelsutan är riktig men utförandet tycks ha lämnat en del övrigt att önska. Det är viktigt att vi lär oss inte bara av egna misstag utan även av andras.

Idén var enkel. Hjälp privatpersoner att ställa diagnos för sin energieffektiva renovering, finna företag som kan utföra jobbet, finansiering till åtgärderna och sedan avbetala via energiföretagets räkning. Låter vettigt eller hur? Så hur kunde det gå fel?

Vi får gå till rapporten från britternas motsvarighet till riksrevisionen för att hitta svaret. Det förefaller som om man i sin strävan att minska krånglet istället infört nytt krångel! För en före detta statstjänsteman känns det igen. Man vill säkra att marknaden fungerar men eftersom man är obekant med dess funktion så ser man till att det blir både livrem och hängslen och till sist orkar inte deltagarna med alla regler.

Några exempel ur rapporten:

punkt 22 .....the Department (also) increased delivery costs by requiring installers to calculate potential carbon savings and assess homes in detail, to enable ‘blended’ finance with the Green Deal. Suppliers also found it difficult to identify eligible homes and monitor installers’ compliance with the process for calculating carbon savings

punkt 23 .... Even where there was consumer interest, people were initially put off by the complexity of the process of arranging a loan. Only 50% of loan applications ultimately resulted in one being arranged

punkt 24 ... The Department consulted energy suppliers during the design phase, as it wanted them to benefit financially from households using Green Deal finance to contribute to the cost of ECO measures. However, suppliers told us that they were rarely able to achieve this as very few households saw Green Deal finance as a sufficiently attractive proposition

Det som förvånar är att man inte engagerat beteendeekonomerna från BIT, “The nudge unit”, i utformningen av programmet? Tanken är fortfarande rätt - Minska krånglet (att effektvisera) men då är det viktigt att inte krångla till det själv!

Argumenten runt det framtida energisystemet går framförallt från kärnkraftförespråkarna snart upp i falsett. Framförallt vill man hävda att kärnkraften skulle innebära säkra leveranser och inga eller låga utsläpp av växthusgaser. Men är det sant? Eller ens i närheten av att vara det?

1. Tillgänglighet. Vi har sett talespersoner för den elintensiva industrin ampert framhålla vilken ekonomisk katastrof det är om de drabbas av bortfall i leveranserna. Den måste finnas kontinuerligt 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Ibland utsagt och ibland underförstått att det bara är kärnkraften som kan garantera detta och att förnybar energi, särskilt sol och vind, är otillförlitlig. “Vad gör vi när det inte blåser” brukar det heta.

Men hur är det med kärnkraftens tillgänglighet? Inte så bra enligt Energimyndighetens analyser, tvärtom är den jämförelsevis låg. Och när den faller bort då är det som Naturskyddsföreningen påpekar både plötsligt och med stor påverkan på systemet.

Kärnkraften leder till problem när oväntade stopp ger stora, oförutsägbara effektbortfall, på cirka 1000 MW. Fel på en reaktor gör dessutom ofta att flera reaktorer måste stoppas på grund av att de är byggda med snarlik teknik. Detta har även Energimyndigheten uppmärksammat i en rapport som ifrågasätter kärnkraftens roll som baskraft på grund av de senare årens stillestånd vintertid när elen behövts som bäst.

2. Växthusgaser. Kärnkraften har utsläpp som inte skall försummas när man ser till hela bränslecykeln från brytning till slutförvaring. Om man vill hävda att kärnkraft är bra för klimatet så beror det på att man blundar för de delar som ligger bortanför den direkta energiomvandlingen. Enligt en artikel i Energy Policy ligger kärnkraft minst dubbelt så högt som solceller och fyra gånger så högt som vindkraft när allt räknas in.

Det är nödvändigt att påminna om Walt Pattersons ord

“Nuclear power needs climate change more than climate change needs nuclear power.”

Så i övervägandena om vad som är mest driftsäkert. minst klimatpåverkande och dessutom billigast så är vinnaren (trumvirvel) ..... EFFEKTIVARE ENERGIANVÄNDNING!

Med inlägget från Sydkrafts förre utvecklingschef om hur energimarknaden är stadd i utveckling har vi fått ett kvitto på att EEFs syn på framtiden är i rätt riktning. Och ännu viktigare att dessa tankar även finns inom den traditionella energisektorn också i Sverige.

Detta har ju varit inriktningen också för många stora energiföretag i USA. ACEEE låter oss nu se (bild nedan) hur några av deras kollegor fungerar och det kanske kan vara inspirerande också hos oss?

Variationsbredden är stor

We find big electricity savings coming from utilities big and small, rural and urban, regulated and deregulated, investor owned and municipal. One of the top performers we highlight is Otter Tail Power in Minnesota. This utility operates in a mostly rural, expansive service territory where the average community size is barely over 300 people. We also highlight bigger utilities like Pacific Gas and Electric in California, which serves over 5.3 million customers. We found big savers in the sunny Southwest (Tucson Electric Power in Arizona) and the snowy Northeast (Efficiency Vermont)

Men det finns ändå ingen anledning till eufori. Visserligen har Sverige i år en bättre placering i den analys som Energy Efficiency Watch gjort 2015 över tillståndet i Europas “satsningar” på effektivisering men det är väl ungefär som att vinna division 3 i fotbollsligan. Vi har ryckt upp från plats 9 till 4 (se bild 1 nedan). Det är bra men fortfarande ingen anledning att utmana PSG den närmaste tiden.

Sammanfattningsvis säger rapporten:

Ups and downs - a change of pace needed
These ups-and-downs in energy efficiency policy will continue as long as the multiple benefits of energy efficiency are not sufficiently understood by national policy makers and stakeholders and have not become an integral part of security and economic policy - instead of “just” a climate policy.

Och när det gäller vilka ingripanden som kan/bör göras så är det intressant att man rankar olika krav och regler högt (de 5 första åtgärderna i tabellen i Bild 2 medan). Finansiella och ekonomiska styrmedel kommer lågt. Självklart! Effektivisering är lönsamt i sig själv. Det är inte där skon klämmer utan i det att det fordrar mycket stor ansträngning av den enskilde att kunna plocka ihop ett fungerande paket av åtgärder. Det är inte svårt- bara komplicerat!

BILD 1
——————————

BILD 2

De Brittiska planerna för en kärnkraftanläggning i Hinkley Point bedöms komma att bli jordens dyraste byggprojekt, 24 miljarder Pund. I en artikel i The Guardian visas att det också kommer att vara ett gigantiskt slöseri med synnerligen dubiösa värden som framtida generationer kommer att beklaga. Om det nu blir av vill säga. Finansiärerna är inte entydigt entusiastiska trots utlovade garantier från Brittiska staten.

Författaren, Andrew Simms, har granskat projektet i en rapport “Toxic Time Capsule” där han dokumenterar invändningarna. Det handlar naturligtvis om ekonomin där alternativen vind och sol vida understiger det av Brittiska staten garanterade energipriset från Hinkley Point, se bild nedan.

Men det handlar också om den ofta använda föreställningen att kärnkraft skulle vara “koldioxidfritt” eller åtminstone “koldioxidmagert”. Simms visar att koldioxidutsläppen från kärnkraft kan vara upp till 25 gånger högre än från vind! Något som visats också tidigare i jämförande studier.

It seems, as Walt Patterson, an Associate Fellow of the energy programme at the Chatham House think tank, observed, “Nuclear power needs climate change more than climate change needs nuclear power.”

Den Brittiska debatten är inte olik den svenska. Förespråkarna för kärnkraften är rädda för att “ljuset skall slockna” och att man inte kan lita på förnybar energi som är väderberoende. Tonläget är högt och även de svenska rösterna bleknar i jämförelse.

För en yngre generation måste klargöras att Jenka är den finska dans där man tar två hopp framåt och sedan ett tillbaka. Det tycks nu finnas fall inom EU där man provar varianten ett framåt och två tillbaka!

Detta sker i sambandmed att EU håller på att revidera direktiven för effektvisering (EED) och byggnader (EPBD). Sverige har som andra länder lagt in synpunkter på dessa revideringar och det är ingen munter läsning. EEF har försökt påverka skrivningarna men det är en kamp mot Goliat. Där Goliats roll i stor utsträckning spelas av organisationer med stark anknytning till Näringslivet (bestämd form singularis).

Nu är det ingen direkt nyhet att tunga etablerade företagsintressen kämpar emot förändringar och ser med misstänksamhet och avoghet på uppstickare. Och det är inte heller enbart i Sverige utan i flera andra länder. I EU sammanhang blir resultatet just en Jenkadans. I bästa fall två fram och ett tillbaka. I värsta fall omvänt!

Yamina Saheb som jobbar på IEA och har god insyn tar upp det paradoxala i att EU som har deklarerat att effektvisering fordrar grundligt nytänkande (fundamental rethinking) nu far i fel riktning.

Men för att ta till en gammal klyscha - “It aint over till the fat lady sings”!

Redan i början på veckan noterade vi hur man inom energibranschen börjat fundera över vilken roll man kommer att ha i det framtida energisystemet.

Det är inte bara i Sverige (kanske minst av allt här) utan även i USA där Edison International gjort en motsvarande omprövning av vad man har för uppgifter i en rapport som heter “The New Energy Future”. De illustrerar landskapet som i bilden nedan och säger att:

The changes in the energy market are pointing to a need for a new kind of service provider.

Deras slutsats innebär att de lanserar en ny affärsgren riktad till sina större kunder. Det skall bli spännande att se fortsättningen!

Och det kommer säkert (förhoppningsvis) mera på temat hur energiföretagen kan ge service till sina kunder. Inte bara som nya prylar utan “produkter” som innebär att man utnyttjar resurserna till ömsesidig nytta.

Tråkigt bara att i ett annat hörn av rummet sitter några “tunga” (och tungsinta) aktörer och mumlar sitt mantra “kärnkraft”. Anförda av DN och Näringslivet (bestämd form singularis). Missnöjda med att den ökande mängden förnybar energi givit dem lägre energipriser och utan något påtagligt intresse av att effektvisera sin användning nu när de inte längre får skatterabatt genom PFE.

Men så är det på våren. De kyliga regnen upphör inte genast. 

The evidence suggests the shift away from the dirtiest fossil fuels in favour of cleaner forms of energy is happening much faster than anyone could have expected

...skriver man i The Guardian när man berättar om två rapporter där man studerat världens planer för att bygga ut flera kolkraftverk.

En av dem har summerat slöseriet till en trillion dollar (en billion på svenska) i onödan.

Men det centrala i observationerna är att det finns en bromssträcka som inte blir uppenbar förrän man passerat gränsen för vad som är vettigt. Vi har en sådan här hemma också! Så här noterade vi häromdagen:

“Det råder ingen brist på utredningar som vill visa vilken framtid som är mest lönsam. Nu senast kom ett PM från Energikommissionens kansli som jämför kostnaderna för en “uppsnofsad” drift av befintlig kärnkraft med kostnader för ny förnybar energi.

Det är som att jämföra en kalkyl för en begagnad rekonditionerad Volkswagen med en Tesla. Naturligtvis finns ingen kalkyl för det allra billigaste alternativet, effektivisering. Eller om man så vill åka kollektivt och vara med i bilpool istället för att ha en rostig Folka.

Därför kan man undra om det är en fråga om att räkna ut framtiden eller att räkna bort den? “

Men var det inte därför vi har en energikommission? För att kolla in var man skall bromsa och slå in på en ny väg? 

Stålproduktion utan koldioxid - wow! Eller kanske inte?

Utspelet att Vattenfall, SSAB och LKAB skall satsa på ett projekt för att göra ståltillverkningen fossilfri och därmed koldioxidfri är ju spännande. Vägen dit skall gå via så kallad direktreduktion med vätgas. Det är ingen ny ide och IEA har en så kallad “färdplan” (roadmap) med tillhörande tekniskt underlag för vätgasteknik(se bild1 nedan).

Men var kommer vätgasen ifrån? Ja det finns flera möjligheter. En är att överskottet från förnybar energi (främst vind) kan utnyttjas, se bild2 nedan.

En annan är - kärnkraft! Hur var det de sade i Lorry? “Tänkte inte på det”

Se upp det kan finnas en fluga i soppan.

BILD 1 ur http://www.iea.org/media/freepublications/technologyroadmaps/TechnologyRoadmapHydrogen_Annex.pdf
———————-

BILD2 ur https://www.now-gmbh.de/content/5-service/4-publikationen/4-nip-wasserstoff-und-brennstoffzellentechnologie/abschlussbericht_integration_von_wind-wasserstoff-systemen_in_das_energiesystem.pdf

I en spännande artikel i SvD skriver förre utvecklingschefen vid Sydkraft insiktsfullt om de gryende energisystemen. De som baseras på ny teknik för effektvisering och förnybar energi.

Som av en händelse har Ny Teknik samma dag slutrepliken på vår diskussion med IVA om varför de negligerar potentialen för energieffektvisering.

Vi får väl hoppas att denna lyckliga slump inte betingas av att det råkar vara första dagen i April månad!

Vad som inte är en slump är att DN några dagar tidigare dragit ytterligare en lans för kärnkraften. De har ju gjort sig till talespersoner för obsolet teknik och har tidigare raljerat med vad de kallade “vedsamhället”.

DN känns som en sista ilning av vintern medan SvD och Ny Teknik låter oss ana våren. Välkomna dit!

Skall man räkna ut framtiden eller räkna bort den? Det råder ingen brist på utredningar som vill visa vilken framtid som är mest lönsam. Nu senast kom ett PM från Energikommissionens kansli som jämför kostnaderna för en “uppsnofsad” drift av befintlig kärnkraft med kostander för ny förnybar energi.

Det är som att jämföra en kalkyl för en begagnad rekonditionerad Volkswagen med en Tesla. Naturligtvis finns ingen kalkyl för det allra billigaste alternativet, effektivisering. Eller om man så vill åka kollektivt och vara med i bilpool istället för att ha en rostig Folka.

Därför kan man undra om det är en fråga om att räkna ut framtiden eller att räkna bort den?

Om man hellre vill räkna med framtiden så bör första alternativet vara effektivisering. Det skulle innebära att Sverige ställde sig i framkant för att utnyttja och utveckla de potentialer som finns och som ger nya jobb och exportmöjligheter.

Här följer fortsättning 2 av sammanfattningen om hur man får mera nytta från varje kWh
——————-
Ännu effektivare energianvändning forts. 2(Utveckla för Framtiden)

4. En omdaning av energisektorn medför nya industriella möjligheter där nya tekniska lösningar utformas. Det som idag är bästa tillgängliga teknik behöver utvecklas ytterligare vilket fordrar ett nära samarbete mellan medvetna kunder och intresserade leverantörer vilket kan ske i så kallade teknikupphandlingar.

9. De nya tekniska möjligheterna kommer att ge kunderna större möjligheter att vara delaktiga i energisystemets funktion. Så kallade smarta nät är ett sätt. Det kan innebära att man önskar vara delaktig i energiproduktion med egna anläggningar men också att man kan styra och påverka sin egen användning och vara flexibel (genom så kallad ”demand response”). Effektiviseringsindustrin måste utveckla nya produkter och tjänster som erbjuder bredare service för att möta sådana önskemål.

Pratar vi om samma sak och med samma språk? Effektivisering är svårare än energitillförsel eftersom det handlar om att påverka många människors användning och mängder av beslut varje dag. Därför är de enkla “formler” som används i den energidiskussion om priser som styrmedel inte tillräcklig. För de flesta av oss är det inte en fråga om kilowattimmar utan om den NYTTA vi får från energin när den “stoppas in” i installationer. Insikten om detta är mycket begränsad i den ström av rapporter vi får från myndigheter och departement. Det är hög tid att ändra på det!

Men också att utbudet av “energitjänster” måste utvecklas. Var köper man, av vem och med vilka garantier? EnergiEffektiviseringsFöretagen finns för att förbättra marknaden

Här följer fortsättningen av sammanfattningen om hur man får mera nytta från varje kWh
——————-

Ännu effektivare energianvändning forts. (Användare, myndigheter och NYTTA)
1. Grunden för att åstadkomma en förändring är att förstå hur den mesta centrala aktören kunden/användaren fungerar och vad som är viktigt för denne. Användarens beslut fattas merendels med bristfälligt underlag och med enkla tumregler.

Utveckling av affärslösningar bör också sökas i en horisontell integration (kombination av tekniker för effektivisering och även kombination med t.ex. lokal energiförsörjning). Därutöver kan man behöva utveckla former för tillhandahållandet så att trygghet och funktion säkerställs över en längre tidsperiod vilket kan ske genom auktorisation, servicekontrakt, delning och kollektiv upphandling etc.

————-

För den som vill se hur principen “efficiency first” kan tillämpas har The Coalition for Energy Savings” gjort en sammanställning.

I söndagens DN restes förslaget att man skall ta fram en färdplan för ett energisystem med 100% förnybart. Undertecknat en Energiministern och av MPs företrädare i Energikommissionen. En sådan färsplan bör rimligen ha som startpunkt “effektivisering först” (Efficiency First) det vill säga det samma som utgör grundplåten för EUs energiunion.

Ett material med sådant innehåll och som lämpar sig utmärkt väl som grund för en färdplan har nyligen levererats till Miljömålsberedningen och vars sammanfattning kommer att presenteras här i några avsnitt med början nu.

Ännu effektivare energianvändning med mera utvecklade energitjänster
Det finns en stor oexploaterad potential för energieffektivisering och, som om den kunde utnyttjas, skulle innebära ökad tillväxt, flera jobb med större spridning över landet, minskad ekonomisk sårbarhet, bättre miljö och nya industriella möjligheter. För att nå dithän måste flera aktörer engageras och nya allianser mellan företag som är verksamma inom, och nära, energisektorn skapas.

För att mobilisera delarna måste vi ifrågasätta en del av det tankegods som styr dagens åtgärder. Det handlar om att:
• Vi måste bli bättre på att förstå hur kunderna tänker. Effektivisering är inte svårt men det är komplicerat. Det är så många åtgärder som skall sättas samman till en fungerande anläggning och åtgärderna måste genomföras under lång tid. Varje omställningstillfälle måste utnyttjas
• Vi måste sluta att prata enbart om hur lönsamt det är och istället också prata om andra fördelar som hör till (PLUS-värden) såsom, bekvämlighet, trygghet, produktivitet, offentliga utgifter och hälsa.
• Vi måste paketera tekniska lösningar från flera olika leverantörer till fungerande system som kompletteras succesivt över tiden och på ett sätt som ger kunden en trygg leverans. Affärsmodellerna måste bli bättre
• Vi måste få myndigheterna att samverka istället för att ensidigt tjata om hur viktigt priset är. I synnerhet när vi inte har något enhetligt energipris att förhålla oss till. Det behövs en nationell samordning med årligt rapportansvar till regering och riksdag.
• Vi måste arbeta med energisystemet och se till att det levererar nytta (ljus, kraft, värme) och inte kilowattimmar
• Vi måste få styrmedel som fungerar på kundens villkor. Ett exempel från England visar att lönsam vindsisolering inte blev av förrän man också erbjöd tjänsten att röja undan bråte på vinden!

Törsten efter energi gör kanske världens törst efter vatten ännu värre. Greenpeace har gjort en överblick över hur mycket vatten världens kolkraftverk använder och hur det kan komma att utvecklas. The Guardian noterar att det motsvarar redan nu lika mycket vatten som en miljard människor använder och att det kan komma att fördubblas med de prognoser vi har idag.

IEA hanterade frågan redan i sin World Energy Outlook 2012 och har låtit göra ett särtryck av den del som handlade om energi och vatten. De konstaterar att både kärnkraft och koldioxidinfångning (CCS) är vattenkrävande. IEA aviserar att årets version av WEO kommer att titta närmare på ämnet.

Det finns därför anledning att påpeka att effektivare energianvändning även här har PLUS-värden (multiple benefit) och är praktiskt taget torr ur vattensynpunkt! Och att flera av de förnybara energiresurserna (vind och sol) är vattensnåla. Så här skrev IEA 2012:

Energy efficiency, wind and solar PV contribute to a low-carbon energy future without intensifying water demands significantly.

Mer behöver väl inte sägas? Och vill man se det i bild så kan man kolla den från Greenpeacerapporten (se nedan) som är tagen ur samma material som IEA använde.

IEA och andra har under några år lyft fram att det finns stora möjligheter att radikalt effektvisera energianvändningen. Detta har emellertid haft svårt att tränga fram till många som jobbar med energifrågor, däribland IVA som fortsätter att “anta” att den effektvisering som äger rum är ett resultat av rationella överväganden och att den potential som finns därutöver avvisas därför att den inte är ekonomiskt motiverad.

Vissa ekonomer brukar motivera det med ett stegvis synsätt att det finns en potential som är tekniskt möjlig men inte ekonomisk och inte acceptabel (se bild nedan). De reducerar därmed problemet och bortser från möjligheterna till teknisk utveckling genom till exempel teknikupphandling och genom marknadens lärande. De bortser från att PLUS-värdena (multiple benefits) kan förbättra kalkylen och att energiprogram kan minska transaktionskostnaderna och därmed öka acceptansen.

RAP visar, utgående från amerikanska förhållanden, att det finns ett stort språng (quantum leap) att göra.

Är framtidens energiföretag din granne?

Våra diskussioner om energisystemet utgår mest från den gamla modellen med en kraftanläggning någonstans, ett nät för överföring i flera led och med dig som kund. Allt går på en linje. Sedan har vi fått en viss diskussion om så kallat smarta nät men det har mest handlat om hur man sätter in lite apparater som “boostats” med informationsteknologi och appar. Väsentligen är det den gamla linjemodellen som snyggtas till.

Men det kanske är så att framtidens energileverantör är din granne och det är de gamla “distributionsföretagen” som behöver piggas upp och bli aktiva förmedlare av tjänster istället för passiva transportörer? Det är en tanke som följer i spåren av utredningarna om så kallade “transactive grids”, se bild nedan.

Ett omtalat begrepp men kanske inte lika väl utrett. Därför är det kul att se att det kommer så mycket underlag från olika håll och som visar hur, var och från vem man kan få ett energisystem som anpassar sig till tillgång och efterfrågan. Sedan återstår att se hur lång tid det tar innan man slutar ställa frågan (“och vad gör vi när det inte blåser”). Det kommer nog att dröja längre.

ECOFYS har givit ut två översikter över hur flexibilitet skapas av olika typer av resurser i system som har olika hög grad av (väderpåverkad) förnybar energi (VRES), se bilder nedan. De har för säkerhets skull också gjort en färdplan för hur man succesivt kan bygga upp sin kapacitet att bli flexibel.

BILD 1: Flexkomponenter
———————

BILD 2: Flexapplikationer

Det finns väl ingen som missat dramatiken i det Amerikanska president-racet. Och troligen inte heller var de olika pretendenterna står i olika frågor. Möjligen har vi inte fått klart för oss hur massivt “klimatförnekandet” är bland de republikanska kandidaterna. De försöker alla överträffa varandra i kärnfulla uttalanden om hur mycket de misstror de vetenskapliga beläggen.

* Trump: Climate Change Is A Hoax, And A “Money-Making Industry.”
* Cruz: “Big Government Politicians” Like “Pseudoscientific Theory” Of Climate Change Because They Want “Massive Government Control Of The Energy Sector, The Economy, And Every Aspect Of Our Lives.”

Den ende som avviker är Kasich:  I Believe That Climate Change Is Occurring, But I Don’t Know “To What Degree” Humans Impact It; “My Philosophy Is That We Are Here To Take Care Of The Environment, But Not To Worship The Environment.”

De demokratiska kandidaterna har en annan inställning och stöder sig inte bara på vetenskapen utan även på andra auktoriteter
* Clinton “Pope Francis Is Right … We Must Lead The Charge” To Act On Climate Change.
* Sanders: Paris Climate Agreement Was A “Step Forward” But It “Goes Nowhere Near Far Enough.

Ibland tycker man att det kunde räcka med energikonferenser som med braskande rubriker försöker få oss att komma och lyssna på olika höjdare som förklarar hur allting löser sig om man bara satsar på XXX eller avstår från att YYY. Må ingen skugga falla över de olika aktörernas insikt eller kunskaper men visst blir det ganska mycket av “gamla favoriter” i repris.

Ändå finns det anledning att uppmärksamma vissa av dessa mer än andra. Effektivare energianvändning är ett område som förtjänar sin specialbehandling eftersom det fortfarande är en resurs som av alltför många av samhällets beslutsfattare tas för given och vars speciella svårigheter underskattas.

Det finns åtminstone två organisationer som tar tag i det svåra och som inte fokuserar på höjdare som sanningssägare utan på kunskap och insikter. Den ena är eceee och den andra är systerorganisationen ACEEE. European respektive American Council for an Energy Efficient Economy.

Men det är värt att veta att det finns likadana strävanden i andra delar av världen och att Sydafrika hör till de intressantare. Tekniska högskolan i Kapstaden ordnar varje år möten om energieffektvisering i hushållen (DUC) och i industrin (ICUE). Dokumentationen från de båda finns att ladda ned och man finner att det finns mycket är gemensamt men också att det finns spännande skillnader.

Sydafrika är starkt beroende av kol och av sitt stora energiförretag ESKOM. Tidningen Mail and Guardian har en tecknare som heter Zapiro och som ofta kommenterar även energiläget. Som i bilden nedan där Eskoms kreditvärdighet nedgraderats. Men man kanske kan tänka sig in i att kust den bilden även skulle kunna användas om (när) Eskom satsar mera på effektvisering och förnybart?

Är mer av allting, för några få, effektivt? Det är en möjlig fråga efter att ha läst ett inlägg på Harvard Business Review med titeln: “Our Economy Is Obsessed with Efficiency and Terrible at Everything Else”.

Eller är formuleringen bara spetsig för att locka läsare och egentligen inriktad på frågan om allt det vi producerar/konsumerar har ett värde och/eller rättvist fördelat? Oavsett vilket så leder det tanken till det som kallas “sufficiency” (tillräcklighet) och det kan vara nyttigt. Hur mycket är lagom?

World Energy Council, WEC, ger varje år ut en ambitiös sammanställning, World Energy Issues Monitor, över hur olika länder och regioner hanterar viktiga energifrågor.

Bedömningar och prioriteringar kan diskuteras alltefter ens egna intressen men det ger en bra överblick och bedömningarna av osäkerheter och genomslag verkar väsentligen riktig (se bild nedan). De har också intressanta tillbakablickar på hur olika delfrågor har förflyttats i debatten. Till exempel koldioxidinfångning (CCS) som från att ha varit “het” blivit mindre och mindre intressant (figur 5 för den intresserade), men också hur nya saker sätts under lupp som t.ex. Cyber-hot och påverkan av extrema väderförhållanden (figur 6).

Vi måste släppa tanken på att människor uteslutande styrs av de ekonomiska incitament de har och jagar som dreglande vinthundar efter att tjäna några kronor här eller där. Den forskning som bedrivs kring beteendeekonomi visar att så kallade “nudges” (knuffar) kan vara väl så styrande och dessutom kan innebära att folk gör (även ekonomiskt) kloka saker som de annars missat eller inte brytt sig om. Det pågår mycket spännande arbete kring dessa förhållanden även i vår nära omvärld (Danmark, Tyskland, Finland) även om det förefaller vara totalt främmande för våra svenska myndigheter.

En sådan form för “knuffar” är de som kallas “default rules” på området energi och miljö där man gör “grönt till riktmärke”. Med denna “default rule” ger man en rekommendation att göra på ett visst sätt men också möjligheten att avstå (opt out) om man föredrar något annat.

Nu finns en studie där man jämfört attityder till sådan riktmärken på energiområdet och där man i alla länder har en tendens att gilla den knuff man får som en hjälp på vägen (se bild nedan). Att få en knuff när det gäller att välja en miljömässigt gynnsam energilösning finns stor acceptans i alla undersökta länder (de blåa staplarna) men när det gäller att betala för koldioxidutsläpp är man mindre trakterad.

...på att öppna för kärnkraftsargumentation. Nu senast i en artikel om EU-ländernas energipolitik där vi kan läsa:

Den som trodde att kärnkraften är slut som viktig energikälla får tänka om. Den är här för att stanna…

En skrivning som mera tyder på alltför ytlig research av skribenten och förhållandet att pressen numera har för få resurser för att kunna täcka hela spektrat av fackämnen de behandlar. Skribenten kan vara en utmärkt reporter men saknar tillräcklig insikt om energifrågorna. Hur skall man annars tolka hans fundering:

Kärnkraften är trots allt ganska tillförlitlig. Dessutom är den miljövänlig – så länge allt fungerar och man glömmer omhändertagandet av radioaktivt material och risken för olyckor.

Det låter som den gamla historien om killen som föll från en skyskrapa och tyckte, när han passerade 39e våningen på väg ner, att “hittills har det gått bra”!

I artikeln skrivs också att:

Ett mindre antal reaktorer, främst i Tyskland, läggs ned under kommande år. Men det uppvägs till stor del av att fyra nya kärnkraftverk redan är i färd med att byggas i Slovakien, Frankrike och Finland. Därutöver planeras 17 anläggningar till, främst i Storbritannien och centraleuropeiska länder som Polen, Ungern, Litauen och Rumänien.

Och avrundar med att Tyskland med sin avveckling bygger fast sig i ett naturgasberoende från Ryssland. Men han missar dels att satsningarna på ny kärnkraft i Finland, Frankrike och Storbritannien är dokumenterat dåliga affärer och dels (kanske värre) att ett flertal av de andra reaktorplaner han hänvisar till innebär ett beroende av Ryssland (Rosatom) både teknologiskt, finansiellt och försörjningsmässigt. Vilket beroende är värst?

Men det hade blivit en längre artikel förstås och DN hade väl inte plats? Deras “Overton-fönster” vetter åt kärnkrafthållet.

En av de förflyttningar i det “politiska” landskapet som inträffat på senare tid är att IEA blivit en så stark förespråkare för effektvisering och förnybart. Främst synligt i de starka uttalanden som deras nya chef Fatih Birol gör. I veckan fick vi se att han också har en poetisk ådra manifesterad i en haiku. Den Japanska versformen med 5-7-5- stavelser. Den ,meddelade på twitter, och löd så här:

Efficiency is
Golden opportunity
To make difference

Och några minuter senare förtydligade han med en bild (se nedan). Det kan inte hjälpas men det känns bra att ha en person med en så tydligt promoverande inställning för energiomställningen på en så hög position. Vi är vana vid att sådana företrädare gör sig till talespersoner för etablerade synpunkter som mera är konservativa och samhällsbevarande än utvecklande och progressiva.

Sedan kan jag inte undanhålla min egen Haiku som svar på Fatihs:

Time has come
The multiple benefits
Are ours to enjoy

De båda tillsammans funkar bra tycker jag

Visst har väl Overton-fönstret flyttats sedan COP 21 i Paris? Den (för vissa) totalt otänkbara tanken om klimatförändringar och deras orsak har nu blivit accepterad och det anses (av de flesta) vettigt att göra något åt problemet och att för det ändamålet behövs åtgärder - policies. Ett vacker exempel på hur “Overtonfönstret” har flyttats, se också bild nedan.

Även om fenomenet fått ett namn och en teoribildning som används inom främst lobby-världen så är det inte nytt. Mahatma Gandhi var före med sitt konstaterande:

First they ignore you, then they ridicule you, then they fight you, then you win.

Oavsett vilken auktoritet av de båda vi fördrar att luta oss emot så är det viktigt att vi håller det nya fönstret öppet och välputsat så att det inte krymper eller flyttas tillbaka.

Illustration till Overtonfönstret.

Joseph Overton observed that in a given public policy area ... only a relatively narrow range of potential policies will be considered politically acceptable. This “window” of politically acceptable options is primarily defined not by what politicians prefer, but rather by what they believe they can support and still win re-election.

Den konventionella visdomen vill göra gällande att den teknik vi skaffar för att lösa olika problem, till exempel klimatfrågan, är ett rationellt svar på en situation - ett marknadsförhållande. Denna attityd visades med stor tydlighet på ett av energikommissionens seminarier där solceller karakteriserades som “en Hawaii-grej” alltså främmande för svenska förhållanden. Man kan säga att en teknisk lösning hoppar fram ur ett hål i väggen när tiden och marknaden är mogen.

Att så inte är fallet utan att utvecklingen påverkas av mera komplexa förhållanden visas i en uppsats av Irma Allen i DN och som handlar om hur ångmaskinen blev den stora kraftkällan i industrin och hur klimatproblemet egentligen uppstod. Det var inte en naturlig marknadsprocess utan en maktkamp beskriven av Andreas Malm i hans avhandling om fossilt kapital.

Malm citerar en bedömning om övergången från vattenkraft till ångkraft från tiden det begav sig.

The work that is done by the aid of a stream of water is generally as cheap as that which is done by steam, and sometimes much cheaper. But the invention of the steam-engine has relieved us from the necessity of building factories in inconvenient situation merely for the sake of a waterfall. It has allowed them to be placed in the centre of a population trained to industrious habits.

Frågan kan då vara om de där “Hawaii-grejorna” inte bara kan försvaras på sina ekonomiska (rationella) meriter utan även därför att de fyller ett annat syfte och ändamål? Komplexiteten i utvecklingen kanske antyder att det inte bara är den “ödesbundna” marknadsutvecklingen som styr utan även en vilja. Och att det inte behöver vara viljan hos några få att förmera sitt kapital utan även viljan hos många att göra något nyttigt. Inte bara på Hawaii!

Britterna sliter i stort sett med samma problem som vi, nämligen att en stor del av den existerande elproduktionen är utsliten och behöver ersättas. Och naturligtvis får de samma sorts förslag på bordet (mera kärnkraft) och samma (lätt hysteriska) rädsla för att “ljuset skall slockna”. Kärnkraftsförslaget (Hinkley Point) verkar allt mer avlägset för varje dag. Det är redan konstaterat att det är gravt oekonomiskt och den huvudsaklige finansiären (franska EdF) verkar försvinna, snabbare är det ljus man befarat skulle slockna, nu när deras finansdirektör fått kalla fötter (eller fått foten?).

Då skymtar ett nytt ljus i tunneln. Visat i ett antal rapporter om hur infrastrukturen kan förnyas “Smart power: A National Infrastructure Commission report”. Det är ingen magi utan handlar om tillämpning av teknik som är på frammarsch, batterier och flexibel efterfrågan (se bild nedan). Och det handlar om en mera aktiv roll för nätföretagen. Inte bara att vara transportkompani utan leverantör av tjänster som balanserar till gång och efterfrågan.

Säkrare och billigare men ett klart avsteg från vårt traditionella sätt att se på energisystemet som ett stuprör som för energi från en central anläggning till en avlägsen användare. Istället ett system där också vi användare har en roll. Kanske till och med bättre i Sverige än i Storbritannien eftersom vi redan är uppkopplade mot den omgivande världen och kanske ännu mera så eftersom vi har verkstadsföretag som kan tekniken bättre än de!

ACEEE i USA håller vartannat år en konferens där man samlar erfarenheter av hur energiföretagen jobbar med effektvisering “som en resurs”. Det vill säga det som man i EU nu vill kalla som “effektivisering först”.

IEA DSM Universitet ordnar ett webinarium med rapportering från den senaste konferensen där ACEEEs Martin Kushler berättar om de bästa bitarna. Det blir ett unikt tillfälle att få titta in i vad EUs Energiunion kan komma att handla om. Och naturligtvis att få impulser till nya affärsmöjligheter. Säga vad man vill om USA men de är mycket uppfinningsrika och experimentlystna. Och ACEEE tillhör föregångarna på området

WEBINAR 17 March 2016 @ 15:00 – 16:00 CET
Title: Highlights of the ACEEE National Conference on Energy Efficiency as a Resource
Register: http://www.leonardo-academy.org/course/details.php?id=409

About the webinar:

The American Council for an Energy-Efficient Economy (ACEEE) conducts, every two years, the ACEEE National Conference on Energy Efficiency as a Resource (EER Conference).  This is widely regarded as the premier conference in the U.S. on the subject of energy efficiency as a utility system resource.  This presentation will describe the history and purpose of this conference, and provide a summary of highlights from the most recent event (held in September 2015), which featured presentations by over 75 experts in the utility energy efficiency program field.  It will also provide information on how to access the presentations from this event as well as prior EER conferences.

Speaker: Dr. Martin Kushler ACEEE

Dr. Martin Kushler is a ‘Senior Fellow’ with the American Council for an Energy Efficient Economy (ACEEE), a non-profit research and policy organization founded in 1980, with headquarters in Washington, D.C.  While at ACEEE he has been Director of the ACEEE Utilities Program for a decade, has conducted many widely acclaimed national studies of utility sector energy efficiency policies and programs, and has helped develop energy efficiency policies in many states.  Dr. Kushler has also been responsible for assembling the conference content for all eight of the ACEEE Energy Efficiency as a Resource conferences, beginning in 2001.
Prior to joining ACEEE, he was Supervisor of Evaluation at the utility regulatory agency (Public Service Commission) in the state of Michigan for nearly ten years.  He has been involved directing research and evaluation regarding energy efficiency and utilities for three decades, has been widely published, and has provided consultation to numerous states and the federal government.  He has also had the pleasure of making presentations at European Council for an Energy Efficient Economy (eceee) and CEDEC in the EU in earlier years.

IEAs publikation om hur man kan skapa en marknad som är gynnsam för förnybar energi och effektvisering “Repowering Markets” innehåller ett möjligt recept för “Market Design” (marknadsutformning) i form av en blandekonomi.

Det är markant att marknadsstukturen har ändrats dramatiskt med ett större inslag av gas och förnybar energi efter 1990 och mindre av kol och kärnkraft, BILD 1. Vilket också återspeglar att aktörerna på marknaden idag är andra än de traditionella. Förr dominerade de som hade resurser att spendera miljarder och nu de mera “resurssvaga”. Önskemålen om ny kärnkraft i miljardklassen har inte bara uppförsbacke av de låga energipriser som följer av de nya kraftslagen utan även behovet av mycket starka finansiärer.

Den nya marknadsstrukturen har inneburit att de energislag som behövs har olikheter i att finna resurser för att täcka investeringarna, Bild 2. Utöver de traditionella intäkterna för att täcka de rörliga kostnaderna, EOM (Energy Only Modellen), kan ersättningar för andra systemfunktioner behövas. Kapacitetserättning, “trängselavgift (vid höglast), ersättning för miljöegenskaper etc.

Men ett nytt system kan skapas där reglering och marknadsinsatser samverkar, Bild 3. Det är värt att kolla hur dessa delar skulle fungera i ett svenskt sammanhang så att man inte faller i den fälla som gillrats för Energikommissionen där några av de mera trosvissa ekonomerna velat göra gällande att marknaden tyst och still fixar allt om den bara får hållas utan inblandning.

IEAs sammanställning av både analytiska överväganden och exempel på tillämpningar är en mycket nyttig utgångspunkt.

BILD 1: Marknaderna har ändrats dramatiskt
————————

BILD 2: Det behövs resurser av olika slag för att täcka kostnaderna
————————-

BILD 3: Delarna måste samverka till en helhet

Carbon Trust i Storbritannien har låtit undersöka varför den uppenbara resursen effektvisering inte utnyttjas i den omfatting som är ekonomiskt (rationellt) motiverat. En slutsats är att användarna inte riktigt törs lita på den information de får men också att de efter att ha provat på en gång själva kommer att göra fler investeringar senare.

Hindren handlar uppenbarligen också i hög grad om hur man uppfattar “NYTTAN” i åtgärden. Är det bara den ekonomiska vinsten eller är det något mera (se också bild nedan)?

...the most significant barriers to improving an organisation’s energy efficiency are: making a business case for purchasing energy efficient equipment (57%); competing organisational priorities (50%); availability of finance (38%); risk of disruption to operations (35%); lack of credible information about products (33%); and finding good quality suppliers (32%).

“Making a business case” är det som Cateherine Cooremans kallar Systemic, Customized, Strategic Eller om man gör det ännu enklare NYTTA! Man måste alltså framställa energieffektivisering på ett sätt som är meningsfullt för användare och att tjata om hur lönsamt det kan vara är inte tillräckligt bra.

Sedan missar Carbon Trust själv poängen när deras talesman säger:

Organisations that want to save money on energy bills and cut carbon emissions should think carefully about the total cost of ownership for equipment. The case for investing in better energy efficiency often seems blindingly obvious, but making good decisions depends on having good quality, reliable information.

Ett påstående som mest verkar tillkommet för att försvara deras egen satsning på en omfattande databas som heter Energy Technology List, ETL. Efter att ha tittat på den ett tag förefaller det klart att kunderna inte finner mycket hjälp där.

En bättre slutsats vore nog att konstatera att det är inte i först hand bristen på information utan bristen på att förklara vari NYTTAN består och det har Cooremans gett instrumentet för.