Världsnaturfonden har gjort ett upprop riktat till innovatörer och entreprenörer och som inleds med de självmedvetna orden “We are the disruptors” (Vi är omstörtarna). Det låter lite grann som namnet på ett punkband eller en farlig dinosaurietyp , men är i sammanhanget en kul signal på att vi befinner oss i en brytningstid.

Bara för några år sedan användes “disruptive technology” närmast som en benämning för science fiction, men om ni tittar på listan över undertecknare så finner ni många som är mycket närvarande i tid och rum. Rentav på en plats nära dig!

Man kan läsa listan också som en verifikation på sanningshalten i den rapport som sett att ländernas åtaganden (INDC) inför Parismötet är ett startskott för en våg av innovationer och som bryter den negativa trenden i klimatfrågan, “Beyond the Numbers: Understanding the Transformation Induced by INDCs”

Det finns mycket sanning i Blandarens gamla påstående om utvecklingen (se rubrik)!

RAP (The Regulatory Assistance Project) påminner om ett uttalande av Wayne Gretzky och som känns som om det kunde stämma även för energikommissionens arbete. “En god ishockeyspelare åker efter pucken, en stor spelare åker dit där pucken kommer att vara!” Kommissionen är påtagligt inriktad på att kolla var pucken kommer att vara.

Men en del av de råd de får från olika håll handlar mera om var pucken är. Inte minst gäller det de som med trosvisshet ger rådet att politikerna skall hålla tassarna bort och låta marknaden sköta allt själv. Utan någon hänsyn till att de produkter som behövs inte ännu finns i den omfattning som behövs eller med de priser och prestanda som gör dem attraktiva. Marknaden vet var pucken är och den kan hjälpa till att fixa att den kommer dit där den skall vara, men den har påtagliga svårigheter att fixa det själv.

En annan variant av dessa råd är att ställa upp en motsättning mellan å ena sidan marknad och å andra planekonomi. Ett gammalt demagogiskt trick, men samtidigt vill de som uttalar denna magiska formel att politikerna skall bestämma vilken leveranssäkerhet ett energisystem skall ha! Varför det? Är inte det otillbörlig inblandning?

Det är värt att påminna om att marknaden är en bra tjänare men en dålig herre.

Energikommissionens seminarier är väldig spännande och instruktiva och i allmänhet täcker de flera olika infallsvinklar på de problem och lösningar som kan finnas. Det senaste handlar om hur väl energimarknader fungerar och hur väl de kan fungera med ett framtida system vars tekniska utformning kan komma att se radikalt annorlunda ut.

Inte oväntat så hade man ett antal nationalekonomer som sjöng marknadernas lov i olika tonarter men i vissa avseenden tappade de fokus ordentligt. En av dem hävdade att de tyska insatserna för vind och sol inte hade behövts och att det varit en stor snedvridning av marknaden. Ungefär som om dessa tekniker bara legat där och varit tillgängliga utan att marknaden fått möjlighet att lära sig och utveckla teknik och sänka kostnader. Ett riktigt paradmisstag!

Energiministern ställde lyckligtvis den relevanta frågan om man idag skulle haft den mängd förnybar energi i världen som man har om det inte hade funnits stödsystem som byggt upp volymen. De berörda ekonomerna retirerade under något oordnade former!

I debatten deltog lyckligtvis också andra personer som på olika sätt kunde sätta ett mera holistiskt perspektiv på ämnet och visa hur en utvecklingskedja kunde byggas upp.

En intressant fransk studie har tittat närmare på de nationella rapporter (INDC) som nu sänds in för Parismötet, “Beyond the Numbers: Understanding the Transformation Induced by INDCs” De ser hur de aktiviteter som aviseras kan utgöra underlag för både nationell och internationell utveckling av teknik och innovationer som leder längre än till att bara stanna vid två graders uppvärmning. Deras slutsats:

The Paris agreement should foster the development of national deep decarbonisation pathways by 2018.
Key finding: the INDCs will accelerate and consolidate a significant transition in the electricity sector and in energy efficiency in the next 15 years, driving innovation and reduced costs.

En orsak till detta är att man ser kopplingar och beroenden som gör att åtgärderna som vidtas inte bara påverkar målet klimat utan flera andra angelägna behov som energisäkerhet och luftföroreningar och i förlängningen hälsa och ekonomisk utveckling. Kort sagt det som vi ibland kallar “plusvärden” (multiple benefits) när vi pratar om energieffektvisering.

Lösningen ligger redan i korten men vi ser den inte (ännu). Intressant och hoppfullt!

Twitter kan i värsta fall bli till ett tjatter där man undrar om inte de som skriver hade kunnat ringa sina kompisar istället. Bruket av hashtaggar, och andra hänvisningar kan ibland bli nästa parodiska. Ta till exempel den här raden:
“#Ditten sager att AB KöpochSälj #Dutten…dn.se/tomtarna/2015/……#svtyck #tick #tack @omnihartid #pengar”

Den är en omskrivning av ett riktigt twitter där jag ersatt hänvisningarna med påhittade men jag lovar att originalet inte är särskilt mycket lättare att dechiffrera.

Men det kan finnas riktigt spännande information som förmedlas. Till exempel det här från IEAs nye chef Fatih Birol. Här kan man ana att ett riktigt spännande meddelande är på väg och det kommer nog i deras nästa oljemarknadsrapport (aviserad till den 13 novmeber). Kanske använder han twitter som försöksballong?

Själv skulle jag nog ha skrivit chans istället för risk men visst är det intressant att oljeindustrin är på tillbakagång?

IEA ger ut sin “World Energy Outlook Special Briefing for COP21” där det visas att vi fortfarande saknar en lite bit för att klara 2-gradersmålet. Deras kalkyl landar närmare bestämt på 2,7 grader ,men förutsätter att alla gör det som de lovat i sina analyser (INDC) inför Parismötet och att ingenting går snett.

Det som saknas är lite mera ansträngning på effektvisering och förnybart och lite mindre på fossilerna, se bild nedan. Eftersom “Bryssels” kalkyler landat för lågt på effektivisering skulle säkert lite mera krut från Europa kunna hjälpa och den nya Kanadensiska regeringen också eftersom de är välvilligt inställda men har lite mentala låsningar när det gäller den inhemska oljan.

Det har rått en viss feststämning ett tag när priserna för el sjunkit till följd av att förnybar energi med låga rörlig kostnader tagit över marknaden. Prissättningen på marginalen (så kallad EOM, Energy Only Model) innebär emellertid att investeringsviljan sjunker. Vem är beredd att investera i vind och sol med låga rörliga kostnader (som man i och för sig får täckta) om man inte får igen investeringen? Vem tar notan? Och vem pröjsar för nästa party?

Det system vi har med så kallade gröna certifikat har prisats på många håll som en marknadens triumf. Man ser det nämligen som ett system som är “kostnadseffektivt” och menar att det är mera marknadsanpassat än den modell man har i Tyskland med inmatningstariffer (Feed-in tariffs). Men nu börjar vi se att certifikaten innebär att de snarare bromsar marknadens utveckling än befordrar den.

Båda systemen är så kallade “kvotsystem”. Med inmatningstariffer garanteras priset (FIT figur 2.1 nedan) och investeraren kan bedöma om man får igen alla kostnader. Risken ligger hos den som satt priset och man vet inte precis hur mycket produktion man får för pengarna. I Tyskland har det lett till en kraftig expansion av förnybar energi och nöjda investerare.

Med certifikat sätter man upp hur stor produktion man vill ha (TGC figur 2.2. nedan). Investeraren får sedan bedöma risken om man får igen pengarna. Systemet premierar enklare och billigare teknik med låga risker. Vilket också konstaterats i en utvärdering från Chalmers för några år sedan. Där menade man att systemet inte varit särskilt framgångsrikt när det gäller teknikutveckling och istället givit kraftiga övervinster för den teknik som då premierades mest, huvudsakligen biobränsle.

IEA har visat hur de olika stödsystemen bör användas för olika teknikslag beroende på var de befinner sig i “utvecklingsstegen” och det hade vi nog behövt fundera över mera än att bara slänga oss med uttryck som “marknadsmässig” och “kostnadseffektiv”. En iakttagelse som man också kan ana i en ganska ny studie från USA där man tittat på hur olika länder i Europa agerat. De säger:

Creating certainty about investor revenues (or finding alternative sources of capital) may be one of the most important aspects of any successful RES-E support policy; this appears to be the main reason for the relatively strong performance of FITs despite the theoretical advantages of TGCs.

FIT (Feed In Tariffs) jämfört med TGC (Tradeable Green Certificates)
————————————-

Från IEA:s “Deploying Renewables: Principles for Effective Policies- 2008”

Euractiv har samlat ihop underlag och argument för hur man skulle kunna ge skjuts åt energieffektviseringen på bred front i Europa. Kampanjen Renovate Europe har visualiserat det hela i en bild som lite leder tankarna till en gammaldags altartavla där historien berättas i tre delar. Snyggt men lite svårt för ögonen.

Så därför återges triptyken i bilder nedan.

BILD 1: Så här ligger det till
————————————————————-

BILD 2: Så här borde man göra
——————————————————————-

BILD 3: Så här blir resultatet

eceee har granskat de kalkyler avseende energieffektivisering som gjorts för EU-kommissionen och för alla de institutioner (vanligen kallade “Bryssel”) som skall bedöma den energipolitik som behövs för att vi skall klara klimatproblemen och resurshushållningen. Den hemska sanningen tycks vara att de blivit systematiskt missledda! Det framgår av en ny rapport, “Evaluating the Future: The crucial role of discount rates in European Commission energy system modelling”

Problemet är att man i kalkylerna använt en alldeles för hög ränta för effektiviseringsåtgärder vilket gör dem jämförelsevis dyrare och leder till att man håller tillbaka rekommendationer om sparande och förordar (accepterar) en högre energianvändning än vad som är ekonomiskt befogat.

“The report reveals that the Commission in its impact assessments applies many times higher discount rates than individual Member States are doing in their own policy evaluation work”

Fenomenet är inte nytt och har under många år diskuterats som “the payback gap” när man sett att energiföretagens utbyggnader baseras på låga kalkylräntor under det att energikundernas så kallat “implicita ränta” varit många gånger högre. Därmed har energisystemet kommit i obalans därför att aktörer på tillförselsidan och användarsidan agerar så olika. Men det är genant att de som gjort kalkylerna på kommissionens uppdrag ännu inte tagit detta till sig!

Skadan är skedd men det går fortfarande att reparera eftersom många medlemsländer räknar mer rätt än kommissionen när de gör sina egna bedömningar och därför bör kunna vara behjälpliga att komma upp på spåret igen. Vilket behövs in det kommande Parismötet. eceee uttrycker det hela diplomatiskt. “Should consider” i citatet nedan betyder väl “get their act together” eller rent av något som innehåller f-ordet?

“The EU could have proposed a much more ambitious efficiency target if it had used lower discount rates. This reality-check suggests that Member States are ahead of the Commission when it comes to assessing the benefits of energy efficiency investments. In light of this, the EU should consider increasing its efficiency target”

I en debattartikel i DN gör två forskare från Chalmers ett viktigt inlägg om basindustrins klimatpåverkan. Utgående från två industrigrenar, cement och stål, som bidrar med en stor del av utsläppen av växthusgaser visar de att även om materialen skulle bli mycket dyrare så (25-70%) så blir resultatet i slutprodukten (t.ex. byggnader och bilar) mycket litet - mindre än 0,5%, se bild nedan! Eller omräknat i en lägenhet 50 SEK per kvadratmeter och 1000 SEK för en personbil.

I ett genmäle från forskarkollegor i Lund påpekas att dessa industrigrenar har konkurrens på globala marknader och att det därför behövs globalt samarbete för att få brett genomslag i industrin som helhet.

Nå nu behöver inte det bästa bli det godas fiende. Många svenska företag, som inte sällan gömmer sig bakom argumentet att de är konkurrensutsatta, arbetar också med att “nischa” sina produkter så att de skiljer sig från konkurrenternas på ett avgörande (konkurrensbegränsande) sätt. Och visst skulle väl klimatneutralitet kunna vara en sådan produktegenskap?

När det kommer till kritan så är det ändå Du som betalar och visst kan väl 0,5% vara överkomligt?

Angela Merkels snart berömda uttalande “Vi fixar det” gäller även deras energiomställning. Men sedan ett tag pågår en kanonad av “upplysning” från vissa svenska debattörer på temat att tysk kärnkraftsavveckling medför ökad kolanvändning.

Tittar vi emellertid på elstatistiken från Tyskland (http://www.ag-energiebilanzen.de/4-1-Home.html) finner vi inget stöd för detta. Sedan 2000 har kolanvändningen och kärnkraftanvändningen sjunkit och förnybar el samt export ökat (se bild nedan).

De hårdföraste av debattörerna brukar avgränsa tidsperioden till att gälla efter kärnkraftbeslutet 2010 och se då har kolanvändningen har ökat! Innebär det att de har rätt?

Nix därför att skälet att kolanvändningen ökat är att det skett på bekostnad av gasanvändningen vilket i sin tur skett därför att kolpriserna sjunkit dramatiskt. Och tittar man då på fossilbränslena tillsammans (kol och gas) så har den förbrukningen fortfarande sjunkit sedan 2010 (se den andra bilden nedan).

PS Vill man titta på hur den förnybara energin utvecklas så följs den kontinuerligt av Fraunhofer (https://www.ise.fraunhofer.de/en/downloads-englisch/pdf-files-englisch/data-nivc-/power-generation-from-renewable-energy-in-germany-assessment-of-first-half-of-2015.pdf)

AG Energibilanz redovisar också en stabil och tydlig förbättring av energieffektviteten (http://www.ag-energiebilanzen.de/index.php?article_id=29&fileName=ageb_pressedienst_04_2015_effizienzindikatoren.pdf)

Så Frau Bundeskanslerin kan nog sova lugnt. Det här fixar ni!

———

Vi lever i en spännande tid. Mycket av det vi lärt oss om hur energisystem fungerar kommer snart att vara historia. Ett uttryck för förändringarna är att affärsmodellerna kommer att bli annorlunda. Energiföretagen kommer att engagera sig i att sälja effektvisering och förnybar (lokalt producerad) energi snarare än enbart energi. Det är den enkla och mest uppenbara förändringen.

Andra kan komma att handla om till exempel Service, Delning eller Kretslopp och kommer att drivas av olika aktörer som använder något eller flera av dessa begrepp för att ge “identitet” åt sina förslag eller produkter.

* Service därför att många tekniska produkter kommer att kräva mera professionellt underhåll eller expertis för att komma på plats. ESCO och EPC är redan där.
* Delning därför att vissa produkter uppenbart bara behövs ibland. Transporter och fordon är uppenbara kandidater, men även lokal “hembränd” el.
* Kretslopp därför att materialanvändningen radikalt kan minskas genom bland annat återvinning.

Romklubben har redan gett ut en förhandsversion av en rapport som kommer att presenteras i sin färdiga version den 20 oktober i Bryssel: “The Circular Economy and Benefits for Society Jobs and Climate Clear Winners in an Economy Based on Renewable Energy and Resource Efficiency”. Där kan man bland annat läsa:

The energy efficiency scenario would be likely to cut carbon emissions in all five countries by roughly 30%. Here, the effect on employment would be positive and add new jobs in the range of 15,000 people in Finland, 20,000 people in Sweden, 100,000 people in the Netherlands and 200,000 people in France and Spain, respectively.

Det låter väl lockande? Energikommissionen?!

Det har spritts en hel del skvaller om Tysklands energiomställning och några av påståenden om dess konsekvenser för priser, kolanvändning och acceptans granskas mera i detalj i en rapport från Fores. Som bekant är många påståenden som gjorts om till exempel priser och kolanvändningen i allt väsentligt överdrifter i propagandasyfte.

En intressant detalj som nämns mera i förbigående i rapporten är att de tyska hushållens avgifter för att stödja förnybar energi via inmatningstarifferna (EEG-avgifterna) redovisas i detalj på elräkningarna och har fått kritikerna att ropa högt om de stora kostnader. Om man emellertid skulle redovisa de dolda kostnaderna för konventionell kraft på samma sätt så är de avsevärt större (se bild nedan).

Skulle de subventioner och skattelättnader som de konventionella energislagen erhållit och deras miljökostnader internaliseras för att därefter presenteras som en post på elräkningen på samma sätt som EEG-avgiften gör, skulle den enligt Küchler & Meyer år 2012 kostat 10,2 cent jämfört med den dåvarande EEG-avgiften á 3,59 cent.

IEAs specialrapport om Sydostasien målar en delvis dyster bild av framtiden där kol spelar en större roll för dessa länders ekonomiska utveckling.

Som alltid i deras Outlooks (WEO) så innebär det ingen rekommendation utan bara kalla konstateranden av vart vi är på väg med den utveckling som syns idag. Och som oftare nuförtiden har de också med en skissering av alternative möjligheter. Här talar man om ett “överbryggningsscenario” därför att det finns både goda möjligheter till effektvisering och till förnybar energi som kan ersätta kolet men bibehålla den ekonomiska utvecklingen (se bild nedan).

Det är viktigt att hjälpa till att realisera dessa alternativ. Kolet har en lockelse i de berörda länderna eftersom det är en inhemsk resurs. Samtidigt som det är ett problem eftersom nyttjandet subventioneras.

Tänk om man haft en krona för varje gång någon förklarat att energianvändningen styrs av prisnivån. Då skulle man haft ett fett bankkonto nu.

Sådana påståenden kan emellertid starkt ifrågasättas när det gäller hur priskänsliga vanliga småkunder är. Energianvändningen är inte någon dominerande post i budgeten och det är svårt att utröna vilka åtgärder som kan minska energianvändningen. “Det är inte svårt men komplicerat”.

Men det borde rimligen vara mera sant när det gäller storförbrukare. Ändå är det storförbrukare av olika slag som har skattelättnader och lägre pris trots att det är de som både borde lättare motiveras av prisnivån och lättare kunna utröna vad som kan göras.

Detta kan man till nöds stå ut med eftersom motivet för skattelättnaderna ofta är industripolitiska och kan ha stor betydelse för till exempel sysselsättningen på vissa orter med stor andel tung industri. Det vill säga samma slags motiv som många länder använder för att skydda sin fossilindustri (men som vi då tycker är diskutabla).

Men nu när det gjorts en skatteutredning som föreslår rejäla lättnader för vissa delar av IT-branschen (som sannerligen inte är sysselsättningsintensiv) då börjar man undra över principerna. För att inte tala om hur våra styrande ser på priskänsligheten!

Jag välkomnar särskilt förslaget om lägre beskattning av el som förbrukas i större datacenter, säger Charlotte Svensson, statssekreterare på Finansdepartementet, som har tagit emot utredningen.

Kan inte elskatten fungera som ett incitament för företagen att bli mer energisnåla?
– Den kan fungera så, men jag tror att de redan gör mycket,.... säger kammarrättsråd Rolf Bohlin som har lett utredningen

Hoppsan!

IEA har presenterat sin marknadsrapport för effektivare energianvändning 2015 (gratis nedladdning).

Årets rapport presenterades av Kamal Ben Naceur med orden att effektvisering är “The hidden jewel” vilket väl får sägas vara en upptrappning sedan 2013 (Energy Efficiency First) och 2014 (The invisible powerhouse).

I årets utgåva har man också lagt mer lite pedagogiskt krut på det som kallas effektviseringens plusvärden (Multiple Benefits) särskilt energisäkerhet och klimat. Energisäkerheten illustreras med minskat bränsleimport (se bild nedan).

Andra saker som lyftes fram i presentationen och som förtjänar att nämnas:
* Investeringar i effektivisering är på många marknader större än investeringar i nybyggnation.
* Energiföretagen världen över engagerar sig i stigande grad i effektvisering som supplement till energiförsäljning
* Förnybarhetsmålen uppnås lättare med effektvisering
Inget som bör överraska en läsare av dessa sidor

Men kanske att Koreas effektviseringsprogram har som mål “One less nuclear plant”?!

Kan det ens bli möjligt? Man diskuterar att två grader inte skall vara ett mål utan ett tak och att man istället skall sikta mot 1,5 graders uppvärmning. Detta framgår av ett utkast till överenskommelse för COP21 i Paris.

The new text includes a commitment by governments to hold warming to no more than 2C, or potentially 1.5C, above pre-industrial levels. This is viewed as crucial, because of scientific advice that warming above 2C is likely to lead to consequences - extreme weather, droughts, floods and sea level rises - that will become catastrophic and irreversible.

Ungefär så kan man snabbt sammanfatta den yrvakenhet som finns i energisverige när det gäller så kallad “Demand Response”. Ett sätt att handskas med energisystemet så att kunderna får vad de vill, betalar vad det kostar och får valuta för pengarna. Metoden har använts länge i USA men är nära nog okänd i Sverige.

IEAs DSM-Program ordnar ett webinarium den 14 oktober klockan 15 när det finns goda möjligheter att lära sig hur det fungerar och framförallt hur det kan fungera ännu bättre. Också hos oss. Man visar möjligheterna i ett system med bland annat större inslag av solenergi, vind, elfordon och värmepumpar.

Demand response is seen as measure to increase the power system flexibility. Recent developments from research projects and pilots pave the way to large scale deployment and commercialization. This webinar will present the potentials of different DR technologies and different national and international approaches and discusses how flexibility of demand is making its way into markets and network operation. IEA-DSM Task 17 addresses the current role and potential of flexibility in electricity demand and supply of systems of energy consuming/producing processes in buildings (residential and commercial) equipped with DER (Electric Vehicles, PV, storage, heat pumps, ...) and their impacts on the grid and markets.

I DN har man startat en artikelserie om “faktaresistens”. Ett fenomen som de flesta av oss stött på till exempel över fikabordet på jobb där någon luftat sin misstänksamhet mot etablissemanget som de menar konspirerar och förvränger. Det brukar sällan hjälpa att efterlysa deras belägg eller att själv presentera fakta. Det blir som att hälla vatten på en gås. Dessa personer är “faktaresistenta”.

Ibland undrar jag om vi inte också har ett fall av “faktaresistens light” när det gäller energieffektvisering. Det spelar ingen roll hur mycket bevis man presenterar. De klingar för döva öron. Inte minst bland vissa företrädare för NÄRINGSLIVET (bestämd form singularis).

Jovisst brukar de säga! Men, tillägger de, vi har gjort all effektivisering som är motiverad och kostnadseffektiv. Därför att vi är konkurrensutsatta och måste vända på varenda krona.

Visserligen motbevisades sådana påståenden av det saligen avsomnade PFE-programmet. Där hittade samma sorts företag massor av ogjord effektivisering när de lockades med en ganska blygsam skattereduktion. Vissa företag har svårt att motstå ett bidrag och i synnerhet om det kallas skatteminskning!

Fakta vinner alltid men ibland måste de tydligen ha ett omslag av presentpapper.

Näringslivet (bestämd form singularis) har i några sammanhang på senare tid uttalat hur de ser på energikommissionens arbete. Man kan notera att språket i denna process har skärpts. Det går från förväntning till krav och nu senast till “ökad press”.

Man måste fråga sig med vilket syfte man uttrycker sig på detta sätt? De säger att: “Det gäller bland annat att planera för ett ökat elbehov, bibehålla dagens höga leveranssäkerhet, verka för fortsatta internationellt konkurrenskraftiga priser och att fasa ut snedvridande subventioner”. OK - då ställer de upp på 100% Förnybart och effektivisering! Äntligen!

* Ökat elbehov - ja för nya tillämpningar i till exempel transporterna. Men de kan väl inte mena att man skall fortsätta slösa med el i hem, hushåll och industri? IEA har ju visat att det finns stora potentialer för lönsam effektvisering. De skall vi väl utnyttja?
* Bibehålla leveranssäkerheten  - Ja, och varför inte öka den? Lennart Söder har visat att ett system med stort inslag av förnybar energi har minst lika stor trygghet i leveranserna som dagens (se den härliga illustrationen i appendix). De stora störningar vi har haft har ofta sitt ursprung i att enstaka stora anläggningar fallit ifrån. Det händer inte när man har ett system som byggs upp av tusentals enskilda anläggningar. IEA talar om ett nätsystem (mesh) istället för det gamla linjära.
* Konkurrenskraftiga priser - Ja det är ju tack vare den ökade förekomsten av förnybar energi som råkraftpriserna sjunkit. Sedan är det kostnaderna och inte priset som avgör konkurrenskraften - säger IEA och eceee.
* Snedvridande subventioner - Ja kärnkraftens avfallsfond är ju starkt underfinansierad vilket är illa nog med tanke på att resterna dessutom skall förvaras i 100 000 år. Något mera “snett” är svårt att föreställa sig. I synnerhet att låta framtida generationer betala subventionerna.

Så Näringslivet (obestämd form, men växande och i flertal), det näringsliv som utvecklar effektvisering och förnybar energi, hälsar det gamla välkommet nu när vi delar värderingarna. 

Det ser inte bra ut inför de kommande klimatförhandlingarna i Paris. De preliminära analyserna av ländernas åtaganden (INDC) tyder på att uppvärmningen går mot 3,5 grader istället för de 2 grader som är målet.

Förvånande? Ja lite! För låt oss påminna om att enbart genom lönsamma energieffektviseringar skulle man nästan klara tvågradersmålet (se bild nedan). Och med lönsamma menas det som vi som enskilda personer eller företag anser lönsamt. Alltså genom att klia sig själv på ryggen!

Vem har räknat ut det? Greenpeace, Världsnaturfonden, Naturskyddsföreningen, Jordens vänner? Nej det är IEA/OECD i sin World Energy Outlook 2012. Ett regeringsorgan!

Så om vi kan gå nästa hela vägen mot två grader bara genom att göra det som vi hela tiden säger att vi borde göra - vara goda mot oss själva och vår egen plånbok. Då borde målet vara inom räckhåll.

Huffington Post meddelade tidigare i år att de inte tänkte bevaka Donald Trumps kampanj att bli presidentkandidat. De menade att det fick man läsa på nöjessidorna istället. De har dock inte lyckats hålla den linjen eftersom hans popularitet nått oanade höjder. Och inte nog med det. Hans vulgaritet har dragit med sig några av hans konkurrenter. Jeb Bush till exempel, som man ändå hävdar är mera seriös, har uttalat sig om att Påven inte borde lufta någon åsikt i klimatfrågan eftersom han (påven) inte är vetenskapsman.

The Guardian har gjort en genomgång av flera av de republikanska kandidaternas åsikter i klimatfrågan och det är rena skräckläsningen.

Kanske lite åt det humoristiska hållet tycker en utomstående, men någon av dem kan ju bli president!? Frågan är vad det betyder för den Amerikanska pressen? Blir nöjessidorna fler?