Många av oss hisnar inför blandarens verbala kullerbyttor som den i rubriken. Men ibland öppnar de också en dörr till djupare insikter.

En av dem kan vara när vi begrundar vad “nudge” är och borde vara. Nämligen ett sätt att göra vardagens svåra val lättare. Då kan man ju fråga sig om det ibland finns anledning att göra saker som är alltför enkla lite svårare så att de inte missbrukas!?

Därför har man sina håll börjat framföra begreppet “sludge” (engelska för sörja eller dy). Årets Nobelpristagare i ekonomi ger en definition:

Government program designed to make compliance as difficult as possible

Han tänker på bland annat skatteregler och troligen också det svenska pensionssystemet som han utrett. Men som visas i artikeln i länken kan det också vara ett begrepp som till exempel förhindrar att man sitter och hänger över mobilens flöde av (onödig) information allt för mycket, men också tvingar folk på arbetsplatser att interagera mera och bättre.

Intressant tanke! Applicerad på svenska förhållanden skulle man kunna tänka sig att den omtjatade “valfriheten” skulle kunna vändas till en “umgängesnytta”?

Det spekuleras varför Trump åker till mötet i Davos och tar med sig en delegation på 1500 personer. Den mest troliga förklaringen är att han hört att det finns gott om miljardärer på plats och att han tror att det ett möte där de vettlöst rika (fat cats) jämför hur rika de är.

Lyckligtvis det (inte det enda) de gör. Varje år presenteras några riktigt intressanta rapporter varav några handlar om energi och miljö. Euractiv berättar om att några av de ledande storföretagen väljer att visa upp att de satsar på uthållig energi “Multinationals line up to claim 100% green power label”

Den baseras på en rapport från RE100 där man visar att allt fler företag gör sådana satsningar och (viktigast) vilka tankar de har bakom sina åtgärder. Intressant att se hur olika sektorer framskrider (se bild nedan).

Kan man hoppas på att till nästa Davosmöte någon presenterar 100+ rapporten där man också tar med dessa företags satsningar på effektvisering, dvs PLUS!?

Saurabh Kumar som är chef för världens största energitjänsteföretag EESL berättar i en artikel om deras aktiviteter och att de håller på att expandera till bland annat Storbritannien. Läs (och lär)!

Deras hitintills största framgång är expansionen på LED-marknaden vilket resulterat i lägre priser (med 90%!) och bättre prestanda ifråga om både tekniskt utbyte och kvalitet. De är på väg med elfordon, solceller, byggnadsrenovering och affärsmodeller (Pay-as-you save). Reflexmässigt säger många att “ja-ja” det är Indien där har de andra (lägre) krav. Läs igen och se att skillnaderna finns inte ens i det avseendet!

Det svåraste är att förstå det Indiska systemet att räkna. Vad betyder t.ex.:

A World Bank study has assessed the untapped potential of energy efficiency market at Rs.1.5 lakh crore.

1 Lakh= 100 000 och 1 Crore=10 millioner men vad blir Rs.1.5 lakh crore i kronor??

Skall Norskt inrikesflyg i framtiden baseras på el “Norway aims for all short-haul flights 100% electric by 2040”?

Det finns substans bakom historien och den norska luftfartsmyndigheten har tagit några inledande steg och beställt ett prototypplan från Slovenien.

IFL Science (I fucking love Science) som ägnar sog åt att skriva populärvetenskapligt är inte helt säkra på att det kan funka och skriver “Electric Aircraft – The Future Of Aviation Or Just Wishful Thinking?”

Men idag när alla tidningar luftar sin klimatångest och riktar den särskilt mot flygresorna kan detta vara något att ägna en eller ett par tankar. Inte minst för Sverige som nu rott hem en batterifabrik och som har traditioner inom flygindustrin. Glöm inte att SAS på norska tolkas som “Svenskt Allt Sammen”! 

I slutet av 2017 släppte IEA en hel bunt rapporter om hur energi och klimatsituationen utvecklas. Främst var det World Energy Outlook (WEO) och Energy Efficiency Market report som innehöll viktigt stoff.

Den senare var den femte i en serie under lika många år där man successivt skärpt budskapet om hur viktig energieffektiviseringen (se bild nedan) är för att klara uppställda klimatmål men även energisäkerhet, jobbutveckling, innovationer, industrins konkurrenskraft etc. etc. Men trots det högre tonläget så är det väl si och så med hörandet och förståelsen hos dem som makten haver.

Särskilt sade man att effektviseringen står inför en skiljeväg OCH att det fordras skarpare initiativ från regeringar och myndigheter.

Nu kan det vara svårt att kämpa sig igenom all den text som produceras i ämnet och för den som hellre lyssnar och tittar på presentationer finns nu till all lycka möjligheten på eceee’s sida där man filmat inslag och gör tillgängligt bilder från ett seminarium om hur det går i Europa. Det är Samuel Thomas och Elie Bellevrat, båda från IEA, som presenterar marknadsrapporten och WEO.

Och det är gratis att titta även om man inte är medlem i eceee! Men om Du skulle vilja bli det så finns det många andra fördelar med att bli med i Europas effektviseringsfamilj!

PS Observera att det finns en rad andra intressanta presentationer på den här sidan. Bonus!

I en artikel i DN varnar en forskare för att demokratins kris inte tas på allvar av forskarsamhället. Ett av skälen han drar fram är det stora flödet av forskningsrapporter som dränker mottagarna så att de inte hinner läsa och reflektera snarare än att föra forskningen vidare i dialoger och till beslutsfattare.

Kravet på att publicera artiklar har drivits fram så hårt att forskning av stor betydelse formligen dränks i utflödet av publikationer som vanligtvis ingen hinner eller vill läsa.

Är det kanske något liknande som händer i vår profession (energieffektiviseringsförespråkarna)? Vi läser och vi producerar material som visar fakta om tillståndet i världen och vi yvs över att vi kan visa detta för .... ja för vem? Kollegorna - visst. Politiker - absolut. “Marknaden” - troligen. Men har det någon verkan?

Kanske vi skulle behöva fler som tolkade faktamaterialet och förmedlade det på sätt som gjorde att vi når fram till mottagarna eller till nya grupper? Fakta talar inte för sig själv (alltid) och i synnerhet inte till dem som av olika skäl är “resistenta” mot fakta.

Just nu håller jag på att läsa von Weizäckers och Wijkmans bok “Come on”. Den är full av fakta. De flesta känner jag till. I några fall finns goda illustrationer i både text och bild som får mig att säga ett gillande “Hm”. Men plötsligt står det på ett ställe om ekonomisk tillväxt och teknikutveckling, som går hand i hand (det vet vi ju), att det leder till “...increase of elegance and efficiency of resource use…”. Ordet elegans i detta sammanhang kan vara en sådan murbräcka som leder till att läsaren/mottagaren av budskapet vaknar till.

Bortsett från att vi alla måste lära oss att på olika sätt få faktabudskapet att tränga igenom försvarsvallarna så kanske vi dessutom behöver träna nya grupper av förmedlare som kan hjälpa till!

För inte så länge sedan florerade påståenden om att Tysklands Energiewende skedde till priset av ökad kolanvändning. Namnkunniga debattörer i Sverige förde fram den åsikten. Oftast med felaktig statistik baserad på att kolpriserna sjunkit på grund av den amerikanska naturgasmarknaden vilket gjorde att de skiften som skedde i Tyskland berodde på ändringar i bruket av olika fossilbränslen.

Nu kommer den första statistiken för 2017 och visar att kol OCH kärnkraft backar, effektviseringen ökar (dock allt för lite) och fönybart ökar kraftigt samtidigt som elexporten ökar (se bild nedan).

Nu kan vi väl vända blad i debatten om Energiewende? Vi skriver inte heller upp vad domedagsprofeterna i den svenska debatten sade! (Men vi vet vilka partier ni representerade )

Alla älskar innovationer men få talar om hur man skall få dem tiil stånd. En viktig förutsättning är att fostra marknaden genom olika slags initiativ (ofta ledda av staten) i det som på engelska kallas för “deployment programmes”. Vi har alla sett sådana programs positiva inverkan på kostnaderna där till exempel solkraft och vindkraft blivit dramatiskt billigare. Programmen kritiseras ofta av en viss typ av ekonomer som hävdar att ingreppen är “marknadsskadliga” och naturligtvis av dem som tjänar pengar på den gamla föråldrade tekniken. Men det är sånt man får stå ut med.

Ett internationellt forskningssamarbete (IDDRI), som visat att man inte bara kan klara utan även överträffa 2-gradersmålet genom att kicka igång mera “deployment” i internationellt samarbete, skriver i sin vägledning (policy brief) inför 2018:

The diffusion of key emerging low-carbon technologies should strongly accelerate. This requires an early scale-up of international collaboration on innovation and targeted policy incentives

IEA DSM University har samlat lite material om detta (med tonvikt på teknikupphandlingar) i “How to make the best technology even better, BAT becomes BAT+”. Där finns också en kortare skrift på samma tema.

Man skulle kunna hoppas att Sverige tog upp denna tråd när man är värd för CEM-mötet senare i år men det är nog att hoppas för mycket. Är det någonstans i världen som de “traditionella ekonomerna” har stort inflytande så är det hos oss.

För min generation är “tilta” förknippat med flipperspel (man lutar spelet så att kulan rullar som jag vill) och för en äldre möjligen med jordbruk (man vänder plogfåran så att jorden kan brukas). I båda fallen handlar det om att ändra förutsättningarna. Och det är väl det vi måste göra för att få fart på effektiviseringen.

IEA skrev i en utredning i slutet av förra seklet om behovet att påverka samhällets institutioner i vid mening (HABITS, ROUTINES, ESTABLISHED PRACTICES) så att effektiviseringen gynnades (=nyttjades fullt ut). I sina skrivningar hade man på IEA (det var bl.a. jag) inte tillräckligt med fantasi och man begränsade sig i stort sett till att rekommendera “labelling” vilket i och för sig är bra men frågan om de institutioner (vanor, rutiner, etablerad praxis) som styr våra beteenden är större än så och sorgligt negligerad.

Vi har lockats att fokusera på att undanröja (påhittade) hinder som vi antar gör att människor inte tillåts/törs vara ekonomiskt rationella när problemet istället är att vi inte gjort det tillräckligt lätt/naturligt att vara ekologiskt (och ekonomiskt) klok. Det har inte varit ovanligt att höra påståenden om att när effektiviseringsåtgärder inte vidtas så beror det på att folk inte vill (=har andra preferenser).

Det som istället hindrar är att institutionerna som styr oss inte är tillräckligt utvecklade. Marknaden behöver en liten tryckare så att spelet kan vända!

Det är slående hur många av de överväganden som gjorts om hur man skall skapa förutsättningar för energieffektivisering och förnybar energi har lagt stor omsorg om hur det skall bli “rättvist”. Ifråga om beskattning, ekonomiska incitament, kostnadseffektvitet och andra nyckelord som gäller ekonomiska aspekter på hur människor väljer och agerar. Det skall bli rättvist (för alla berörda). Tanke tycks vara att om det bara är ekonomiskt “rätt” så kommer det att utlösa en lavin av åtgärder.

Men Povel Ramel skrev en gång att “Rätt skall inte alltid vara så förb-t rätt”. Man kanske borde ägnat mera tanke åt att det skall vara lätt!

Ny Teknik kommenterar en situation där någon försökt installera sol-el och funnit att det inte är lätt. Nej inte där heller och inte energieffektvisering. Det är inte (tekniskt) svårt - bara komplicerat! Att få alla bitar på plats i rätt ordning vid rätt tillfälle.

Kan det vara dags för myndigheter (och andra) att se till att omställningen görs LÄTTARE och inte bara (ekonomiskt) rättvis?

Ibland undrar man om allt det som skrivs om hur nyttigt/klokt/bra det är med effektivare energianvändning tjänar något till! Är det inte så att det bara är producenterna av glättade broschyrer som drar någon verklig nytta av allt som produceras?

I den pågående processen inom EU ryktas det att åtminstone delar av kommissionen redan har gett upp och istället går “all-in” för förnybar energi. Motivet skall vara att de inte tror att det blir något av den massiva satsning som behövs på effektvisering. Trots potentialen, trots att det kan skapa jobb, trots att det ger ekonomiska fördelar, trots att det ökar energitryggheten, trots trots trots….

Och trots att det växer organisationer som ger den erforderliga motivationen som svamp ur jorden. En av dem (och som producerar glättade broschyrer för beslutsfattare) är Copenhagen Centre on Energy Efficiency. De är duktiga och deras broschyrer är fina, som den här om effektvisering i byggnader, men…..? 

Vi som tjatar om energieffektivisering brukar berömma oss av att ha fakta, bevis och argumenten på vår sida. Det är bra! Men visar sig ofta ändå vara helt otillräckligt. Skälen till att man inte lyssnar på oss eller accepterar det vi säger behöver inte bero på dem vi försöker övertyga utan kan också ha att göra med att vi inte är tillräckligt bra på att formulera oss. Eller att vi säger det vi fel tillfälle. Lik förb-t måste vi tjata vidare!

Vi kan ta hjälp med argument och formulering från en sida som heter “Sustainable Energy for All”. Där de har riktigt bra bilder och kartor över hur tillståndet är i världen.

Även de är frustrerade när de skriver:

Energy efficiency is the only area that came moderately close to the pace of improvement to meet 2030 objectives but progress remains short of what is needed.

Men ta en titt på deras material och sprid det! Till exempel deras faktablad om effektivisering. Där kan man också få svart på vitt att effektivisering i många länder bara är något man talar om men undviker att göra:

More than three-quarters of all countries covered by Regulatory Indicators for Sustainable Energy (RISE) score well on the legal framework for renewable energy, compared to 9 percent that score well on having energy efficiency mandates and incentives for utilities in place

Är det någon mer än jag som kommer att tänka på de svenska energiföretagens och myndigheternas njugga inställning till “vita certifikat”? 

Energieffektivisering fastnar ofta som en god idé men tar alltför sällan steget över i praktiskt handlande. Det finns spaltkilometer skrivet om hinder och behovet av bättre incitament men praktiskt taget allt faller på att man inte vågar ta steget över och tackla problemet med kundernas/användarnas bristande möjligheter:
a) att hantera den (långa) process och det behov av samordnade åtgärder som behövs. Det är inte EN produkt som skapar energieffektivitet utan det flera som skall sättas samman till ett paket.
b) eftersom de “institutioner” (myndigheter, banker, företag, normer, regler) vi har för att hålla igång verksamheten inte är anpassade för att göra det LÄTT. Snarare är de till för att ingen skall behöva ta ansvar

Men det går att ändra! Det har nyligen lagts ett intressant förslag att omformulera marknaden för effektvisering till ett fungerande system “Innovative market framework to renovate Europe’s buildings at ZEB”.

1-Bundling all existing public funding dedicated to energy renovation under the proposed risk sharing facility to increase the impact of governmental intervention. This will allow to overcome the fragmentation of funding and agencies in charge of managing each funding source separately.

2-The risk sharing facility should provide long-term loans only to consortium of companies delivering ZEB renovation. No more incentives should be provided directly to consumers and/or to companies delivering shallow renovation. As the EU energy renovation market is stimulated by public funding, providing loans only for ZEB renovation will eliminate the existing market of shallow energy renovation.

3-Industry needs to organise itself to deliver ZEB energy. The proposed cluster of energy renovation companies will stimulate innovation in business models and technological solutions.

4-Given the long pay-back time of ZEB renovation, industry should propose long-term energy renovation services. The cluster of energy renovation companies should pay for the up-front cost of energy renovation and will be paid back through energy savings. The long-term energy renovation contracts should be linked to the properties and not to the individuals to overcome the challenge of split-incentives and ownerships’ changes.

Det skulle lösa en massa knutar om samhälle och företag kunde samverka på detta sätt. Förslagsställarna tar sin utgångspunkt i att marknaden för effektivisering bedöms vara värd över 1000 miljarder SEK årligen så det är ju värt ett försök att få den att röra på sig, eller ......?

PS Förslaget deltar i en tävling om olika sätt att mera substantiellt påverka klimatet. Det går att rösta på förslaget, på sidan som länkas ovan, fram till den 15 januari. GÖR DET!

UNDP gjorde en rapport i slutet av förra året om hur man skall kunna bryta trenden med ökande koldioxidutsläpp. De publicerade matsedeln med innehållsdeklaration skulle man kunna säga (se bild 1). Den ser dramatisk ut men kom ihåg att y-axeln är bruten så det är bara toppen man ser och även om det är tydligt att ett trendbrott behövs så är det inte lika dramatiskt som det ser ut.

Men de visade också att bordet är dukat och att en hel del av det som behöver göras är redan framställt (se bild 2 från kapitel 4). Det är bara att hugga in!

Sade jag GOTT NYTT ÅR? 

BILD 1
————————

BILD 2

Med benäget bistånd av (och åt) UNICEF

IEA visar upp hur investeringarna i olika delar av energisektorn förändras och nog kan man spåra en trend - eller flera. El ökar i betydelse och fossilt går tillbaka. Kärnkraft är ingen stor grej (längre). Effektivisering blir viktigare och viktigare men är fortfarande för litet. Skiffergas och -olja ökar enormt men bara i USA - men de verkar ju vara fast bestämda att underminera sitt land och sin ekonomi (avsiktlig vits).

I övrigt se bild nedan och en översikt på IEAs hemsida.

Neoclassical economics has become an unquestioned belief system and treats those challenging the creed as dangerous

Orden kommer från en artikel i The Guardian där man ifrågasätter vårt sett att se på och hantera frågor om vad som är ekonomiskt. En fråga som ligger helt i linje med hur årets Nobelpristagare i ämnet uttrycker sig - “Det handlar om människor och inte om människor som räknemaskiner”. Det är dags för en reformation precis som på Luthers tid!

I några teser säger kritiker bland annat:
* “Economics needs a Copernican Revolution, let alone a Reformation. Equilibrium thinking in Economics should go the way of Ptolemaic Epicycles in Astronomy.”
* “The opportunity and the vital necessity to rethink economic models is stimulated by a group of recent manifest failures.  The major threat of climate change and ecological destruction. ...”
* “For too long now the political mainstream has worshipped at the altar of neoliberal economics, as if it’s the only way of doing things…”

Kritikerna har samlat sin syn i 33 teser som de spikat upp på nätet! Där anför de tre grundläggande skäl för sin syn:

First, within economics, an unhealthy intellectual monopoly has developed. The neoclassical perspective overwhelmingly dominates teaching, research, advice to policy, and public debate. Many other perspectives that could provide valuable insights are marginalised and excluded. This is not about one theory being better than another, but the notion that scientific advance only moves ahead with a debate. Within economics, this debate has died.
Second, while neoclassical economics made a contribution historically and is still useful, there is ample opportunity for improvement, debate and learning from other disciplines and perspectives.
Third, mainstream economics appears to have become incapable of self-correction, developing more as a faith than as a science. Too often, when theories and evidence have come into conflict, it is the theories that have been upheld and the evidence that has been discarded.

 

Science Based Target(-setting), SBT) är ett relativt nytt instrument för företag att ställa upp mål och visa sin vilja att bekämpa klimatförändringen. Metoden har fått relativt snabb spridning och det finns även nordiska företag i gruppen som tillämpar den.

Man skulle ju kunna anta att det vore en tillgång att veta och hävda att man står på stabil vetenskaplig grund i sina strävanden men så verkar inte vara fallet för alla. Trumpadministrationen har förbjudit bland annat bruket av begreppet “science-based” i vissa sammanhang!

För vissa i USA har bägaren runnit över och tidningen USA today har gått så långt att de anser på ledarplats att Trump inte ens är kvalificerad att städa toaletter eller borsta skor åt tidigare presidenter!

I mitt första möte med energibranschen som anställd på ett elverk fanns det inga kunder! När vi gjorde våra beräkningar för elnäten talade vi om “belastningar” inte kunder! Och så sent som på 80-talet kunde en “kunds” önskan om ändrad leverans bemötas med ett meddelande om att de fick vänta tills vi var färdiga med vår planering, “kanske om ett år eller så”.

En hel del har ändrats sedan dess. Inte främst beroende på ökat servicemedvetande eller avregleringar utan främst på teknikutvecklingen. Kunderna har flera valmöjligheter (effektvisering, egen produktion, andra energislag, insikter om systemen etc) vilket gör dem mera “krävande”. Detta kommer att sätta sina spår också i de regleringar som behövs på energimarknaderna. E3G har studerat detta i en rapport “INFRASTRUCTURE FOR A CHANGING ENERGY SYSTEM”.

De visar vilka tekniska och omgivningsförutsättningar som behöver beaktas:

Decarbonisation: a shift in focus from marginal emissions reductions to a fully zero-carbon economy by mid-century limits potential for unabated fossil fuel infrastructure and requires investment to integrate renewable resources.
Decentralisation: increasing generation and flexible demand resources at local level mean distribution grids are of increasing European significance.
Digitalisation: advanced use of data, analytics and connectivity can reshape energy consumption and change the way energy networks are used.
Sector coupling: electrification of heat and transport offers both a burden and an opportunity for power networks. New approaches will be needed to address the changing patterns of demand.

I framtiden behöver inte bara kundernas intressen hanteras utan även samhällets och miljöns. Hur detta spelar in på till exempel energisäkerheten visar de i en figur (se nedan).

Euractiv skriver att det är dags för energiföretagen att ompröva sina affärsmodeller. Som om man inte hört det förut och sett en del försök. 

Visst kan det behöva upprepas för det är inte bara energiförsäljningen som berörs utan även de olika leden i överföringen (distribution och transmission) och åtgärderna kan avse både effektvisering och förnybar energi samt vara både lokal eller på distans, men ändå....! Euractiv visar i en serie av artiklar hur olika aktörer kan bli berörda.

Det är ett bra tag sedan som Eurelectric visade att alternativet är att bli utkonkurrerad (se bild nedan). Så hur svårt kan det vara?

Under lång tid har vi levt under den rigida ekonomiska doktrinen som med matematik som främsta vapen hävdat att framtiden är utstakad eftersom marknaden följer strikta regler. Människors preferenser (önskningar) är givna, Informationen är tillgänglig och hanterbar och priserna skall bara sättas rätt. Sedan är framtiden kirrad - GRATTIS! De osynliga händerna (som Adam Smith talade om) tar hand om allt.

Nu anar vi andra möjligheter och tydligast gör vi det när årets Nobelpristagare i ekonomi Richard Thaler berättar om sina rön inom det som kallas beteendeekonomi. Det gör han bland annat i en föreläsning och även i sitt tacktal vid middagen. Han säger sig ha spårat mänskligt liv där ekonomerna tidigare inte sett något sådant!

So what did I discover to get up here? I discovered the presence of human life in a place where economists thought it did not exist: the economy.

Vid själva prisceremonin sade Per Strömberg i sin presentation att detta markerade “den slutliga befrielsen av Adam Smith” som (kanske lite oförtjänt) fått tjäna som alibi för de hårda tolkningarna av ekonomins sätt att fungera. Strömbergs ord rymmer mycket sanning som är viktig för hela samhällets syn på vad den ekonomiska vetenskapen bidrar med inte minst för energieffektviseringen!

Som en liten julgåva ber IEA DSM University att få bjuda på ett webinarium. Vi är väl medvetna om att ändrade beteenden är viktiga och nödvändiga, men hur gör man i verkligheten? Det kan vi berätta!

How to design, implement and evaluate behaviour change interventions in a sector that is often overlooked but has huge energy efficiency potentials: hospitals

IEA DSM WEBINAR COURSE (in real time)

21 Dec 2017 @ 15:00 CET
(check your local time)
Duration: 1h

The Carolina Healthcare System (CHS) in the Carolinas is among the leading, and largest healthcare organisations in the U.S., employing 62,000 people in 940 care locations. The system has 7,500 beds and over 12 million patient encounters every year. In its commitment to energy management, efficiency and conservation, the organisation is pursuing strategies to decrease its energy use. One such strategy is implementing programmes that encourage building facilities staff to change their behaviour. The first phase in the CHS behaviour change program, Energy Connect, is an intervention that encourages operators to detect and act on energy inefficiencies within the buildings they are responsible for. Building operators account for a small percentage of people in each building, but have a disproportionally high impact on energy use. Therefore, if they were to change their behaviours, they could dramatically reduce overall energy use. IEA DSM Task 24 and ACEEE’s Behavior and Human Dimensions of Energy Efficiency program helped the Sustainability Director of CHS to co-create a highly collaborative behaviour change field trial.

Jovisst skall vi ha en energiomställning. Det är nästan alla överens om. Och länge har både stridropen och tankemodellen kretsat kring kostnader. Man har haft lite olika uppfattning om hur de skall beräknas men nästa alla hävdar att deras idé om de ekonomiska villkoren är rätt och att det är KOSTNADEN som vi skall inrikta oss på. Är det? Och om det är så kommer ovillkorligen frågan om “För vem?” och “På vilken sikt?” och några närbesläktade frågor.

Alldeles för länge har vi låtit oss domineras av ett fåtal nationalekonomers syn på vad som är ekonomiskt, men i och med att årets “Nobelpris” går till en beteendeekonom börjar deras “neoklassiska” synsätt trängas tillbaka. Vid Nobelföreläsningen på fredag eftermiddag sade han (till publikens jubel) ““It is possible to do economics without homo economicus”. (Se hans föreläsning här)

Några saker att grunna på kan vara:
1. Vad vill vi uppnå och vilken utveckling behövs för att effektviseringen skall utnyttjas bättre?
a) Hur kan vi påverka hela marknadsutbudet så att bättre prestanda uppmuntras och förbättras och sämre trängs tillbaka (Bild 1 nedan)
b) Hur kan vi “optimera” utnyttjandet av både effektvisering och förnybar energi (Bild 2 nedan)
c) Hur kan energitjänsterna utvecklas att bli mera omfattande (Bild 3 nedan)

2. Vad är effektivitet?
a) Kostnaden kanske men kan all nytta mätas med kostnader? och hur gör vi när det finns nytta för en men kostnaderna hos en annan?
b) Hur ökar vi acceptansen så att vi får bättre utdelning? Även om potentialen är hög är den oanvändbar om acceptansen är låg
c) är det kanske effektivare att göra valet av effektvisering LÄTT än att utreda kostnaderna i stor detalj

EFFEKTIVISERING FÖRST! (Från Miljömålsberedningens seminarium “Hur kan energisystemet bidra till ett ambitiöst klimatmål med sikte på 2050?”“)

BILD 1
———————

BILD 2
——————

BILD 3

Med valet av Richard Thaler som pristagare till “Nobelpriset” i ekonomi i år duggar det allt tätare med hänvisning till begreppet nudge (knuff) som ett sätt att ändra beteenden. Och det är sant att en “nudge” (precis som bofinken) kan se ut nära nog hur som helst, men det är knappast en nudge att med ekonomiska medel locka till förändringar. Snarare tvärtom - En nudge handlar om att göra det önskvärda lättare. Man talar om “design architecture” och om “framing”- att omformulera valet så att det blir lätt att göra rätt. Nyckelordet är alltså LÄTT(ARE)!

För energieffektvisering är det viktigt inte minst därför att det vi vanligen gör (fel) beror på ingrodda vanor som man inte bryter så lätt. Sendhil Mullanaithan, som är beteendeekonom precis som Thaler, skriver en kul liten artikel i New York Times om sin vana att dricka Diet Coke. Den kan vara inspirerande eftersom det bland annat visar att det inte alltid handlar om att välja ett billigare/bättre alternativ utan om att bryta en vana. Vad vi behöver argumentera är alltså inte pris och ekonomi utan om att våga prova något nytt. Det kan behöva en nudge!

EUs beslutssystem beskrivs ibland som en stor kompromissmaskin. Det gäller att få byråkratin (Kommissionen), folkviljan (Parlamentet) och nationerna (Rådet) att enas och det sker till sist i en “trialog” mellan dessa enheter. Det är på gott och ont. Alla får inte allt men alla får något och därmed kan vi ta ett steg framåt.

Nu testas under Estlands ordförandeskap hur man skall kunna få de nya reglerna för byggnader (EPBD) på plats. Euractiv rapporterar att maskinen “hackar” och har måst stoppas för översyn. Vad som då händer med den mystiska förnybarhetsrabattten som åsidosätter regeln “Energy First” (E1st) är ännu oklart.

Under årens lopp har det visat sig att den stora stötestenen ofta är Rådet där nationella särintressen ofta har stort inflytande. Tyvärr har Sverige ofta utmärkt sig som bromskloss och det är svårförklarligt om man inte antar att de Svenska (och andra länders) tjänstemän upplever att de skall komma hem med en “fjäder” i hatten och gagna kortsiktiga intressen.

Oavsett utgången hindrar det inte ett enskilt land från att gå längre än vad EU till sist kräver även om man kan anta att det kommer att hävdas att det förfördelar någon företagsgrupp i den internationella konkurrensen.

Men systemet innebär också att den nyligen vunna segern med krav på 40% effektivare energianvändning 2030 inte kommer att överleva sin trialogomgång när den kommer igång en bit in på 2018.

Efficiency First (E1st) är en enkel princip och (ganska) lätt att förstå men därmed är inte sagt att det är lätt att genomföra. Effektvisering är inte EN produkt, den är “osynlig” och den fordrar ofta att man fattar beslut flera gånger om dagen att vara “effektiv”.

eceee och några andra organisationer i Europa har gjort en manual som kan hjälpa, särskilt för beslutsfattare, i den dagliga gärningen. De skriver som motivering:

Delivering on E1st is a process. It is for this reason that we recommend the development of an official process to identify the policies and practices where efficiency is ignored or undervalued,
and to address areas where more needs to be done. In addition, it is important to strengthen monitoring and verification of progress on efficiency, including progress on delivering energy savings and demand response.

De visar hur det fordras aktiviteter på tre olika områden och hur utvecklingen har varit på dessa:

1. Embedding E1st into Europe’s climate and energy framework
2. Energy sector planning, financing, delivery
3. Supporting implementation on local and regional level

De visar också utvecklingen sedan 2005 i en liten bild (nedan) där man kan se hur olika skeenden och aktiviteter formar energiutvecklingen.

Den relativt korta skriften borde vara introduktion för alla beslutsfattare. “Effektvisering är inte svårt - bara komplicerat”. Det är inget att ducka för eller skämmas över när det börjar bli lite körigt, bara att sätta sig in i hur mekanismerna ser ut!

Kanske men det kan ändå vara ett problem. Man måste släpa hem mera mat från butiken och det både väger och det kostar och det fordrar mera resurser att framställa hos odlarna. Så en bantning kan vara att rekommendera även för vegetarianer.

Ändå så håller den pågående “trialogen” i EU, där Parlamentet, Kommissionen och Rådet skall komma överens om byggnadsdirektivet (EPBD) på att brottas med ett förslag där man accepterar övervikt om man bara äter vegetariskt. Eller rättare sagt i detta sammanhang - accepterar hög energiförbrukning om den kommer från förnybar energi. Det rimmar illa med den annars uttalade målsättningen “Efficiency First” och kommer att innebära att man kommer att behöva överdimensionera energitillförseln, vilket blir dyrare och mera resurskrävande än att hålla tillbaka energianvändningen genom (billigare) effektvisering.

Eceee reder ut begreppen i ett dokument där man visar att risken finns att det “bara” är en enkel spåkförbistring där man inte lyckats hålla reda på begreppen energibehov, energianvändning, tillförd energi och primärenergi!? Så kan det vara och som bekant bor djävulen i detaljerna.

Det är sådana detaljer som kan spela stor roll i förhandlingar där någon av parterna vill kasta spelet över ända och det är tyvärr ofta fallet där Rådet är inblandat och de nationella intressena tar överhanden. 

The Guardian har en intressant artikel om hur klimat-förnekarna/fiendena fungerar genom att välja ut en särfråga för sin kritik och låta den representera hela spektret av klimatproblem. Sedan citerar man varandra i en kaskad av kommentarer vilket naturligtvis stärker den egna gruppen i anden men också vänder fokus i den riktning man önskar. (All likhet med USAs nuvarande president kan inte bara var en tillfällighet?  )

Artikeln visar hur förnekarna riktat in sig på forskning om isen vid nordpolen och isbjörnarna. Sedan citerar man en forskare som skrivit i deras anda (men som inte forskat om is och isbjörnar!). Denne får sedan bli deras “vetenskapliga” vittne och genom “kaskaderna av inlägg i sociala media så lyckas man föra sina synpunkter vidare i större utsträckning än det finns vetenskapliga belägg.

I The Guardian rekommenderar man:

We believe that it is imperative for more scientists to venture beyond the confines of their labs and lecture halls to directly engage with the public and policymakers, as well as more strongly confronting and resisting the well-funded and organized network of AGW denial. This can be done in numerous ways. For example, scientists can be more proactive in approaching the media to emphasize the importance of research findings or to counter misinterpretations. They can also begin to encourage initiatives that empower citizen participation in scientific research, such as citizen science, as is being done currently at several major universities and research institutes. Moreover, scientists need to more effectively use Internet-based social media to their full advantage in order to turn the tide in the battle for public opinion.

När det gäller energieffektivisering vill jag rekommendera läsarna av dessa rader (forskare och praktiker) att engagera sig i eceee (The European Council For an Energy Efficient Economy) och därmed göra som the Guardian rekommenderar!

Ett av EUs många projekt handlar om hur människor väljer att energieffektvisera. Inte i teorin utan i verkligheten. Även om projektet presenterar sig lit kryptiskt:

BRISKEE will provide empirical evidence of applied discount rates, accounting for differences across EU households, technologies and countries. It will explore the impact of time discounting and risk preferences on the diffusion of energy efficient technology and energy demand in the EU residential sector until 2030, and the macro-level impacts of changes in microeconomic decision-making and policy.

Bland de saker man studerat är vilka faktorer som är viktiga när man renoverar sitt värmesystem (se bild nedan). Intressant att se att energikostnader och installationernas kostnad inte är de enda eller ens de viktigaste faktorerna, minst av allt i ett land som Sverige!

Det finns stor anledning särsklit för dem som gör “business” av effektvisering att studera rapporten mera ingående.

Ja det kan man undra när nu EU-Parlamentet röstat för att energianvändningen skall vara 40% lägre år 2030.

Svaret är 40% lägre än vad man antar skulle ha varit användningsnivån 2030 om utvecklingen fortsatt som tidigare (Business as usual). Denna utveckling kallas då för referenslinje och målet är att vara 40% lägre än denna (se röd pil i bilden nedan). Jämfört med var vi befinner oss idag blir det 25% lägre (se blå pil i figuren). Glasklart eller….!? 

PS Pilarna är inritade i ett diagram som EU-kommissionen tidigare gjort för 30-procentsmålet.

Multiple benefits (PLUS-värdena av effektivisering) är svåra att få grepp om. Men Jan Bleyl, projektledare för IEA DSM Task 16, tar ett grepp och redovisar i ett webinarium som nu kan laddas ned med presentation och bilder.

Det är naturligtvis inte helt enkelt och det är olika från fall till fall men Jan benar ut (se bild nedan) och provar olika värden i sin presentation. Prova gärna egna fall!

David Brooks skriver om hur den informationsteknologin påverkar oss ” Online is a place for information but not reflection.  It gives you the first stereotypical thought about a person or a situation, but it’s hard to carve out time and space for the third, 15th and 43rd thought.” i en artikel i New York Times. Den finns översatt i DNs pappersupplaga den 27 november.

Det kan ses som en allmän kommentar till hur debatt och diskussion förs i samhället idag men också till hur snabbt den fjärde industriella revolutionen rullar fram och vad vi kan göra med den innan den gör något med oss!

En fråga som också berörs i Thomas Friedmans bok “Thank you for being late”. Där illustrerar han med ett lån från Eric Teller hur vi håller på att tappa kontrollen (se figur nedan).

Värt att reflektera över ! 

Det talas mycket om Kina men mindre om Indien när det gäller klimatfrågorna och inte minst energiomställningen. Kina har tveklöst gjort mycket och skälet är inte minst ledningens vilja att överleva politiskt! I Financial Times skriver man:

A sustained improvement in living standards over the last three decades has helped to keep the Communist party in power. That would not have been possible if the energy system had not been adapted to meet growing demand in what is now a consumer society. The “iron rice bowl” now extends beyond employment and food to mobility and increasingly to the demand for a cleaner environment. As ever, energy and power are inseparable.

I Indien kanske bevekelsegrunderna för ledningen är av samma natur men handlingsprogrammet inte minst när det gäller effektiviseringsåtgärderna är mera transparent. Man har bland annat varit tydlig med att koppla samman tillförselåtgärder och effektvisering:

On one hand, in the generation side, the Government is promoting greater use of renewable in the energy mix mainly through solar and wind and at the same time shifting towards supercritical technologies for coal based power plants. On the other side, efforts are being made to efficiently use the energy in the demand side through various innovative policy measures

Och det tycks fungera som avsett. Climate tracker visar att man kan se att Indien hamnar på lägre utsläppsnivåer än man tidigare deklarerat (och fått klartecken för) i Parisavtalet, se bild nedan.

Ett skäl till Indiens framgångsmöjligheter är förekomsten av bland annat teknikupphandlingar som genomförs av EESL, världens största energitjänsteföretag, och som presenterats i ett DSM University webinarium “Innovative Business Models for Scaling up Energy Efficiency “

Ett annat är programmet för att få ALL industri att sänka sina utsläpp kallat PAT “Perform, Achieve, and Trade (PAT) – A Programme to Promote Industrial Energy Efficiency”

Indien enligt Climate tracker
——————-

Kina enligt Climate tracker

Tisdagen den 28 november händer det! Näringsutskottet (ITRE) i EU-Parlamentet skall rösta om effektiviseringsdirektivet. Efter att ha gått igenom flera stormar, särskilt när ITRE-rapportören Gierek blandade ihop alla korten rejält, kan det landa hyfsat rätt ändå framgår det av Euractives artikel:

The new set of amendments indeed bears little similarity to Gierek’s previous drafts, as they now include a full 40% efficiency target, as well as binding national targets. Article 7 of the directive, which governs annual energy saving obligations on energy sales, is also beefed up in terms of obligations and timeframe.

Men sedan vet vi inte om de olika partigrupperna kan hålla ordning på allt. Bedömningar från dem som vet säger att det blir tight

För några år sedan sade EU om energieffektvisering att vi måste grundligt “tänka om” när det gäller energieffektvisering och göra den åtgärden till högsta prioritet (fundamentally rethinking energy efficiency). Sedan har det inte blivit särskilt mycket verkstad - tyvärr!

Men behovet av omtänkande (rethinking) blir alltmer akut. The Guardian skriver med utgångspunkt om hur elektronikskrot hamnar i Afrikas fattigaste länder som sopor att “Reduce, reuse, reboot: why electronic recycling must up its game”. Och sätter därmed fingret på en öm punkt, det fullständigt ohållbara i att vi producerar och slänger på det sätt vi gör. Sedan överlåter vi åt andra (fattigare) och åt framtiden att ta hand om “skiten”! 

Låt oss gå hem och göra OM och göra rätt! RE-do!

Är det vår naturliga vilja att göra det lätt för oss som gör att vi har så svårt att hantera energieffektivisering (och andra) miljöförbättringar? För nog är det lite konstigt att saker som är uppenbart kloka att göra inte blir av! Några saker som ständigt leder oss på villovägar:

1. Vår föreställning om vad som driver ekonomin. Visst vore det bra om allt som är lönsamt genomförs med automatik eftersom vi alla agerar ekonomiskt rationellt! Det är ju den gängse uppfattningen bland många som styr i vårt samhälle. Nu börjar man vakna till lite grann genom insikten om beteendeekonomin och inse att vi alla är mänskliga och kanske också lite lata. Det gör hela problemet lite svårare men inte ohanterligt vilket visas bl.a. i en uppsats från Lunds Universitet.

Det skulle också vara spännande att se lösningar på hur PLUS-värdena (Multiple Benefits) kan räknas in i en kalkyl och nyttan fördelas. (Ett förslag kommer att ges i IEA DSM University webinar torsdagen den 23 november)

2. Vår förhoppning om en frälsande teknisk lösning. Energisystem skall vara smarta (så slipper vi själv vara det). Köp och ladda ned en app som sköter systemet. Vår fixering vid NY brilliant teknik gör att vi undviker att ompröva vad vi själva gör. Vår fixering vid snygga prylar och yta har givit oss reglage för allt från kranar, termostater och reglage för elektroniken i hemmet som gör dem svåra att hantera.

3. Vår fixering vi att energitillförseln löser problemen.. Det börjar nästa bli tröttsamt att se all förtjusning över att förnybar energi blir billigare och billigare och billigare…Eftersom det också inrymmer en förhoppning om att vi kan använda hur mycket energi som helst (det skadar ju inte miljön…eller hur?). En gång sade man om kärnkraften att den skulle bli “too cheap to meter” och ett av våra riksdagspartier hoppades att ett pärlband av känkraftverk längs Norrlandskusten skulle rädda älvarna.

Det skulle kännas bättre om man fick se förslag till lösningar där till exempel lokalt producerad förnybar energi (kanske från kollektiv) matchades mot energieffektvisering så att systemen kompletterar varandra och ger större trygghet/flexibilitet i försörjningen.

4. Vår blindhet för att de som gör jobbet finns runt hörnet. De företag som kan de vardagliga tekniska lösningarna finns i kvarteret bredvid. Det är inte i första hand de stora drakarna eller en förnyelse av de gamla energiföretagen som är viktigast. De är också välkomna och flera av dem är riktigt intresserade och nyttiga men ändå är den stora kapaciteten att finna hos våra närmaste hantverkare och installatörer. Men de behöver erkännas och aktiveras.

Det är egentligen inte så svårt men vi måste lyfta blicken en aning!

Bengt-Åke Lundvall som är professor emeritus vid Aalborgs universitet har en gång sagt att “Utvecklingsinriktade företag behöver starka kunder som kan formulera krav.” Detta har varit just utgångspunkten för de teknikupphandlingar som en gång genomfördes vid de statliga energimyndigheterna men som tyvärr tycks fallit i glömska hos den nuvarande.

De svenska erfarenheterna tas också upp i en EU-rapport av professor Charles Edquist “Developing strategic frameworks for innovation related public procurement”

Med de utmaningar vi har på klimat- och miljöområdet idag vore det en god idé att ta upp denna metod att driva utvecklingen framåt igen. Och att göra det på ett sätt som kanske dessutom innebär att man slaktar några heliga kor. Angelägan områden kan vara:

1- Produkter (a) System där produkter för lägre energianvändning matchas mot produkter för lokal förnybar energitillförsel,
men även (b) design för funktion där till exempel manöverpaneler utformas så att de blir lättförståeliga och underlättar att de ställs in rätt
2. Upphandling(-sförordning) som tar hänsyn till (a) köparnas ”psykologi” och det faktum att vi ofta handlar på ett irrationellt sätt när vi väljer produkter samt (b) ”Multiple Benefits”, det vill säga att många produkter inte enbart ger effektivare energianvändning utan även har andra positiva egenskaper som har ett ekonomiskt värde men inte tas med i kalkylen
3. Kretsloppsanpassning  (a) val av material med goda egenskaper, (b) insamling när produkten tjänat ut eller kan repareras, (c) återvinning så att restprodukterna inte ställer till nya problem
4. Befintliga byggnader (a) åtgärdspaket där flera förändringar hör samman eller kan kopplas samman så att resultatet blir ekonomiskt fördelaktigt och (b) sekvens av åtgärder så att åtgärder som skall genomföras senare förbereds eller rent av programmeras för senare utförande
5. Affärsmodeller (a) samverkan mellan småföretag, (b) auktorisation av kunskap hos utförande företag, (c) Service prioriteras och beskrivs så att även en oerfaren kund kan ta ställning till den istället för att behöva sätta sig in i produktegenskaper, och (d) delningsekonomi om detta är möjligt

“Hans Nilsson var ansvarig för det banbrytande svenska programmet för effektivare energianvändning vid Nutek på 1990-talet. Hans Nilssons arbete ledde till att prestanda för på marknaden befintliga enheter och komponenter blev avsevärt mer energieffektiva. Hans Nilsson ledde utveckling och genomförande av teknikupphandling för fragmenterade marknader som för kyl-frysskåp, värmepumpar, belysning, HF-don, energieffektiva småhus, fönster m.m. Detta gjorde man genom att bilda beställargrupper från bl.a. allmännyttiga företag och Sveriges kommuner och landsting för att ta fram underlag för upphandling av betydligt mer energieffektiva produkter än vad marknaden erbjöd. Teknikupphandling är numera också känd under namnet innovationsupphandling.”

Ja det är inte mina ord utan priskommittens så det måste vara sant.

Och på förekommen anledning så kan jag också berätta vad teknikupphandlingarna gick ut på och vad de resulterade i (redogörelsen på engelska).

Intressant är att metoden nyligen kommit i bruk i Indien! De kan ha låtit sig inspireras av den skrift vi gjorde på IEA kallad “Creating Markets for Energy Technology”.

Sprid gärna materialet!

IEA presenterar ett nytt grepp i årets World Energy Outlook, WEO, med sitt Sustainable Development Scenario, SDS (se också bild 1 nedan), som de motiverar så här:

(The) approach of treating individual policy goals in isolation has limitations. The 17 SDGs of the 2030 Agenda for Sustainable Development formally came into force in 2016. The SDGs, for the first time, integrated multiple policy objectives, recognising, for example, that ending poverty must go hand-in-hand with strategies that build economic growth and address a range of social needs, while also tackling climate change and strengthening environmental protection. Just a few months later, in November 2016, the Paris Agreement entered into force, and around 170 countries have now ratified it. It builds on the NDCs offered by those countries, primarily to address climate change, though many countries put their contribution in the context of other policy goals, including ending poverty or reducing air pollution.

There is a clear need to shift towards integrated policy-making.

Detta scenario ersätter det gamla “450 ppm"scenariot eller “2DS"senariot som de använde för att visa hur långt man borde gå för att klara klimatmålet enbart. Däremot kontratserar de det nya emot det traditionella “New Policies” scenariot som visar vart vi är på väg enbart med de beslut som fattats i världens olika hörn. Och som synes i bild 2 är det fortfarande energieffektvisering som är det stora numret för att klara världens behov av förbättring.

Och att klara uppgiften fordrar en ökad investeringstakt på alla fronter, se bild 3, (utom fossilsidan där man sparar ordentligt, se bild 4.

BILD 1
—————————

BILD 2
——————————-

BILD 3
———————

BILD 4

Det kan det väl vara värt. Om man har rabatter hos IEA kan man få deras flaggskepp World Energy Outlook 2017 för den summan. Annars kanske det springer upp till c:a 100 men fortfarande överkomligt. Den enda nackdelen är att den är så omfattande att man inte hinner med att läsa allt.

I år finns det ett nytillkommet scenario som inriktar sig på en hållbar utveckling och det kommer säkert att vara värt en granskning. Men på vägen dit fastnar man på att de i kapitel 7 behandlar symbiosen mellan energieffektvisering och förnybar energi (se bild nedan). Något som man i andra publikationer ofta skuttar över utan närmare kommentarer.

I samband med det pågående klimatmötet har en grupp studerat hur det går och vad man kan göra åt koldioxidkoncentrationen. Uppenbart är att det viktigaste vi kan göra nu är att verkligen ta itu med utsläppen och ta i anspråk de tekniska lösningar vi redan har. Sluta snacka och bara gör det!

Men det finns möjligheter att gå längre, att faktiskt backa bandet och minska koldioxidkoncentrationen (se bild 1)! Det är ett lång perspektiv men det är möjligt och det handlar inte (enbart) om att gömma koldioxid i mark och vatten (se bild 2).

Bild 1
——————

Bild 2

Låt oss anta att det finns en marknad av den typ som ofta ansätts i läroböcker i Nationalekonomi, där de kallas “Robinson Kruse-ekonomier”. De har två agenter där en är producent, en köpare och de handlar med två produkter. Det är en praktisk modell för att illustrera valsituationer men den har i realiteten starka begränsningar ifråga om agenternas möjligheter och preferenser och deras utveckling över tiden. De kanske tröttnar på varandra till exempel.

Verkligheten är mera komplex. Låt oss anta att vi har två kunder och två leverantörer som i sin tur har två produkter vardera och att kundernas önskningar/behov förändras över tiden samt att produkterna påverkar varandra. Det skulle ju kunna vara hushåll, leverantörer av energi och energieffektvisering med produkterna isolering respektive solceller vilkas utnyttjande också påverkar komfort och välbefinnande samt har miljöpåverkan av olika slag.

Det inses lätt att antalet kombinationer snabbt växer. I Sverige har vi några miljoner hushåll och företag som användare och några hundratusen leverantörer av varor och tjänster. Marknaden är enkelt uttryckt ett kalejdoskop. Av problem och möjligheter.

På energimarknaden har vi länge sett att energieffektvisering kommer på undantag när det gäller att utnyttja/promovera dessa möjligheter. Det är därför kul att se att regeringen väljer att satsa på effektvisering (och småskalig produktion) och tillsätter en utredning: “....om hinder för energieffektivisering och småskalig elproduktion och lagring för mindre aktörer”. I direktiven säger man dessutom för att understryka sin ambition att “Utredningens fokus ska ligga på mindre aktörer”.

Här kommer årets ”Nobelpris” i ekonomi verkligen till nytta. Det understryker just hur vi måste anpassa oss till hur vanliga människor tänker så att det blir lätt och överkomligt. Vi behöver verkligen se över regler så att människor inte skall drunkna i pappersarbete för att kunna fixa till sitt egna lilla kraftsystem men också så att leverantörerna av komponenter för tillförsel och användning kan göra det på kundernas (användarnas) villkor snarare än myndigheternas paragrafer.

Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att misstänka att de som hitintills varit marknadens herrar (särskilt energiföretagen) och de som tycker att energieffektvisering är ett “självspelande piano” (särskilt Svenskt Näringsliv) vill ta kommandot över en sådan utredning. Inte för att de är motståndare till åtgärder utan därför att de vill ha kontroll över vilka åtgärder som vidtas. Deras argument kommer att baseras på uttryck som “kostnadseffektvitet” och “marknadsmässig” snarare än “ändamålsenlig” eller “lätthet (för användare)”.

Det finns dock ett antal organisationer i Sverige som representerar de mindre aktörerna, till exempel EnergiEffektviseringsFöretagen, EEF, Föreningen Sveriges Energirådgivare, FSE, och Sveriges Energiföreningars RiksOrganisation, SERO. Allesamman väl lämpade att ta tillvara och utveckla intressena som gör att de mindre aktörerna kan bli just det - AKTÖRER.

Vilken del av “uthållighet” är svårt att förstå? Tyvärr visar det sig att det är “effektivisering”. Fortfarande har vi en massa (även centrala) beslutsfattare som har svårt att inse att:
1. Effektvisering är en förutsättning för att få ett 100%-igt uthålligt energisystem där den tillförsel som behövs är förnybar
2. Effektivisering av befintliga anläggningar inte är EN produkt som levereras över en natt ut en PROCESS som sträcker sig över en tidsrymd och som fordrar insatser av flera olika leverantörer.
3. Att många leverantörer i den processen är SMÅ företag vars huvudintresse inte behöver vara energi utan nyttig funktions som kunden velat köpa.

Om vi inte klarar av att förstå dessa punkter och knyta ihop dem (som man säger i England och USA “connect the dots”) så att mönstret blir klart så kan vi glömma det uthålliga energisystemet. Själva hörnstenen (effektivisering) kommer nämligen att saknas. Och det blir extra pinsamt när IEA så tydligt pekat på i årets marknadsöversikt att det behövs mera kraftfulla insatser.

Varför är det så svårt då? Det är kanske inte så konstigt eftersom vi i decennier levt med en “berättelse” om att marknaden är perfekt. Om något är lönsamt (som effektivisering) så kommer det förr eller senare att genomföras av marknadsaktörerna. Om det inte sker så beror det på att det egentligen inte är lönsamt. VSB (Vilket Skulle Bevisas) som det stod i de gamla matteböckerna.

Politikerna tvingas att tänka i dessa föråldrade banor inte minst eftersom de tunga “aktörerna” på marknaderna hamrar in detta budskap genom sina lobbyorganisationer. För dem är det kanske inte enbart en fråga om de tror på sin egen myt om marknadens funktion utan är också en fråga om makt. De vill själv ha kontroll över utvecklingen och om konkurrerande företag eller organisationer har en annan idé är deras ryggmärgsreflex att bekämpa den. Även om den är bättre.

Synd bara när ledande politiker går i den fällan och det finns en del som tyder på det just nu. Effektvisering är inte svårt men låt oss erkänna att det är en aning komplicerat eftersom det fordrar att gamla tänkesätt (och lojaliteter) måste omprövas.

CAT “Climate Action Tracker” is an independent science-based assessment, which tracks the emission commitments and actions of countries. De följer och graderar olika länders/regioners möjligheter att nå de uppställda målen för klimatarbetet och särskilt hur de förhåller sig till åtagandena som gjorts i Paris., se skalan nedan.

Till det överraskande hör att Indien placerar sig bättre på skalan (gula fältet) än EU (orange fältet) och att Marocko och Gambia spöar alla (gröna fältet)! Både USA och Ryssland ligger i botten på listan (svart). När det gäller Indien är det en rimlig gissning att de kommer att förbättra sin ställning när resultaten från deras satsningar på effektvisering kickar in.

Och inte bara överraskande utan också glädjande att den andra befolkningsmässiga giganten i Asien på allvar tagit sig an uppgiften att ställa om till hållbarhet. Fokus har länge varit på Kina men av CATs ranking framgår att de (ännu så länge) släpar efter. För både Indien och Kina kan man anta att drivkrafterna i viss utsträckning ligger hos den egna befolkningen och det faktum att förstörelsen i närmiljöerna är så påtagliga. Stängningen av skolorna i New Delhi i veckan är ett dramatiskt exempel.

Tvärtemot det gamla talesättet har det kommit en del nytt under solen när det gäller energieffektvisering i industrin.

1. Vi kan nog räkna det svenska PFE-programmet dit, om än med återhållen stolthet eftersom det lades ned (på dubiösa grunder). Nu när Nobelpriset i ekonomi visar en gryende insikt om att varken människor eller företag styrs enbart av sin obändiga lust att maximera sin vinst kanske vi kan hoppas på en återuppståndelse?

2. En annan sådan landvinning är det Indiska PAT-programmet som fick både framgångsrika företag och de mindre duktiga att anstränga sig (walk that extra mile), se bilder nedan.

3. Kanske anar vi ytterligare något i den kartläggning man gjort i Tyskland och som indikerar stora potentialer i både relativt enkla och lite mera avancerade tekniklösningar.

Kan vi hoppas på att vi lär något av varandra och att vi slutar att bara hoppas på att det sker av sig självt?

——————

IEA har i samband med sitt minsitermöte (som presideras av vår egen minsiter Baylan) lanserat ett ambitiöst program för “Clean Energy Transition”. Som varande en av sponsorerna säger Baylan: ““The Clean Energy Transitions Programme opens up a new exciting chapter of collaboration for both the IEA and the Swedish Government, I look forward to seeing improvement and enhanced collaboration with key partners on the cornerstones of progressive energy policies and other important mechanisms for advancing the clean energy transitions.”

Programmet har 5 områden att koncentrera sig på och där man har för avsikt att ställa expertis till förfogande särskilt för de nya länder som IEA har öppnat samarbete med:

1) data and statistics; 2) energy efficiency; 3) renewables, including system integration; 4) policy guidance and modelling; and 5) technology development and innovation.

IEA DSM TCP har en hel del att erbjuda på dessa områden och inom sitt DSM University och den Brittiske representanten har nyligen publicerat en intressant studie av hur och vad länder kan lära av varandra.

Eftersom Indien är ett av de länder som IEA särskilt månar om är det viktigt att notera att Indien är det land som just nu tagit upp “teknikupphandling” på sin reportoar och som nått stora framgångar på ett område där Sverige (åtminstone tidigare) varit framstående. Det kan inte minst vara en god idé för Sverige att hänga på Indien med deras enorma marknad och med deras enastående ambition att radera ut sitt underskott i eltillgänglighet för befolkningen på bara några få decennier.

IEA har just släppt en rapport om digitaliseringens möjligheter och hot för energisystemen.

Det är välgörande att man tar ett större grepp än att bara sjunga de smarta systemens lov. Man tittar både på graden av påverkan som olika tekniska lösningar kan ha i olika sektorer (Bild 1 nedan) och de risker som kan finnas (Bild 2 nedan).

Man ägnar ett särskilt kapitel åt just riskerna vilket är bra i dessa tider när vi börjar lära oss att internet inte bara knyter oss samman utan även ger spelrum för en del riktigt ruggiga aktiviteter.

BILD 1
——————————

BILD 2

Finansanalysfirman Lazard har gett ut sin senaste studie, nummer 11, av konkurrenskraften för olika energislag och som särskilt avser energiföretagens kostnader.

Som synes i bilden nedan så är både kol (blåa linjer) och kärnkraft (röda linjer) helt ute om man är ekonomiskt sinnad. USAs president tycks dock inte vara inne på det spåret, men han är ju lite speciell. Och de som överväger mera kärnkraft bör nog besinna sig.

Lazard har i sin dokumentation också kollat vilka energislag som kan vara kompletterande för spetskraft åt sol och vind men deras övervägande om lagring är lite opedagogisk. Det finns dock en särskild studie om just lagring i ett separat dokument där man är mycket mera ingående.

Tyvärr har de fortfarande ingen koll på flexibilitet i användningsledet. Det som kallas “Demand response”. Men det kanske kommer så småningom?

IEAs DSM-University ordnar ett webinarium den 23 november kl 15 på temat
Building Deep Energy Retrofit: Using Dynamic Cash Flow Analysis and Multiple Benefits to Convince Investors

Föreläsare är Jan Bleyl som är projektledare för IEA-DSM projektet “Innovative Energy Services”. Han kommer i sin presentation att gå både på djupet (hur renoveringar skall bli mera heltäckande och därmed uthålliga) och bredden (hur de skall kunna ta upp PLUS-värden, Multiple Bnefits, som hänger samman med effektviseringen).

Deep energy retrofit (DER) of the existing building stock is a meaningful strategy to reduce fossil fuel consumption and CO2 emissions. However, the investment volumes required to undertake DER are enormous. In Europe, cumulative demand for DER is estimated at close to 1,000 billion EUR until 2050. Public expenditures and political measures can help to stimulate DER, but substantial private investments are required to achieve significant results.

In this presentation, we analyze the economic and financial implications for investors renovating an office building to the ‘Passive House’ standard. This is achieved by applying a dynamic Life Cycle Cost & Benefit Analysis (LCCBA) to model the cash flows (CF). The model also includes an appraisal of debt and equity-financing implications, and a multi-parameter sensitivity analysis to analyze impacts of input parameter deviations. In the second part of the paper, we use the ‘Multiple Benefits’ (MB) concept to identify project-based co-benefits of DER, to make the business case more attractive. We categorize the identified MBs in: 1) monetary, 2) un-quantified project, and 3) societal benefits.

Results show that the DER project cash flow over a 25-year period achieves a 21-year dynamic payback with an IRR of below 2%. Levelized Cost of Heat Savings is 100 EUR/MWh with a 70% capital expenditure and 15% interest cost share. The Loan Life Cover Ratio comes out to 1,2. To make the business case more attractive, pecuniary MBs identified are increased rents, real estate values, (employee) productivity, and maintenance costs and CO2 savings, in addition to societal benefits.

Compared to simpler economic modeling, the dynamic LCCBA cash flow model provides solid grounds for DER business case analysis, project structuring and financial engineering, but also for policy design. CFs from future energy cost savings alone are often insufficient in convincing investors. However, they can co-finance DER investments substantially. Consideration of MBs can offer meaningful monetary contributions, and also help to identify strategic allies for project implementation; however, the ‘split incentive’ dilemma is still present/ requires differentiation between tenants and different types of investors. Furthermore, the approach supports policy makers to develop policy measures needed to achieve 2050 goals.

Universitetet i Delft (Holland) har nyligen publicerat en studie om hur man kan öka hushållens vilja att ta till sig ny teknik som ger bättre energihushållning “Comparing Energy Efficiency Policies affecting Technology Adoption by Households and the Role of the Intermediary”. Framför allt handlar den om var man kan få hjälp. Är det energirådgivare, företag, regler, standarder eller ....?

Det är en ambitiös studie som ger en traditionell bild (se nedan) av vilka krafter i samhället man kan nyttja och vilka motiv de kan ha för sin verksamhet. Men det finns tyvärr två saker som de undertrycker (eller missar) och som i bästa fall bara finns antydda.
1. De utgår från den vanliga uppfattningen om aktörerna (både kunder och leverantörer) är styrda av personligt vinstintresse i någon form. Visserligen nämns “bounded rationality” men mera i förbigående.
2. De berör nästan inte alls hur leverantörer som till exempel installationsföretag ofta är (mycket) små och inte har tid och möjlighet att föra något mera avancerat resonemang med en kund om till exempel miljö, långsiktig lönsamhet, behovet av andra åtgärder än de som just beställts.

Men det är naturligtvis sådant som man kan hoppas på i nästa steg av deras analys, eller hur?