Minskad fastighetsskatt för effektiva byggnader. Stöd för “hembränd” elektricitet. Möjlighet för enskilda att få sälja el till nätet när de genererar egen el med överskott! Det låter som framsynt energipolitik.

Fast det är förstås inte i Sverige utan i Storbritannien.

Den kan se ut lite hur som helst. Ny Teknik publicerar en jämförelse mellan de olika krav som ställs på miljöbilar i olika kommuner och av olika myndigheter. Kraven skiljer inte så mycket men ändå. Man kan väl anta att det snart blir dags åtminstone för staten att bli bättre som kravställare och rikslikare genom att EUs energitjänstedirektiv säger att offentliga sektorn skall agera föregångare och visa vilka krav som gäller.

Energimyndighetens årliga Energiting pågår i Älvsjö. Som vanligt inleds det med en debatt med viktiga samhällsföreträdare, bl.a. näringsministern. I år var temat Effektivare Energianvändning ? och det spårade ur direkt. Man började prata om energitillförsel i olika former.

Till all lycka var en av deltagarna Dennis Pamlin, från WWF, och han lyckades efter ett tag få de övriga att inse att de hade lämnat ämnet redan från början. Han gjorde några applåderade inlägg som också fick ministern att hänga på. Det var emellertid tydligt att hon inte var särskilt väl insatt i ämnet. Det kan emellertid avhjälpas i framtiden genom att hon tar del av Energirådgivarnas senaste alster. Det heter lämpligt nog ?Mera Verkstad?. En titel som kontrasterar mot debattens innehåll.

Så säger VD för Kraft&Kultur i en intervju i Konsums medlemstidning Storstan. Och han fortsätter med att hävda att om man bor i villa kan man spara mycket energi!

Hur han får ihop det dubbla budskapet framgår inte tydligt, men låt oss vara snälla och tro att hans påståenden inte beror på att han lever på att sälja el utan på att han blivit feltolkad? Och bry er inte om rådet. All energi som går genom din egen mätare är värd att sparas. De flesta av oss kommer under vårt livs olika skeden befinna oss i olika situationer där det ibland lönar sig (direkt i den egna plånboken) och ibland är mindre lönsamt. Men vi bör utveckla en inställning som håller i alla lägen. Sparsamhet är en dygd, lika för alla. Den intervjuade personen hävdas vara marxist och borde väl kunna skriva under på det?

En märklig rapport har beställts av regeringskansliet. I den argumenterar två norska forskare för ökad svensk kärnkraft! Rapporten presenteras med att den sägs visa att handel med utsläppsrätter är otillräcklig för att utveckla klimatvänliga tekniklösningar. Denna handel behöver kompletteras med avtal om offentligt finansierad teknikutveckling. Det är inte märkligt. Det är logiskt och “inses lätt” som en prominent regeringsledamot brukar säga. Men det är bra att rapporten framhåller att teknikutveckling fordrar ett aktivt ställningstagande från samhället. I teknikupphandlingar till exempel.

Det märkliga i rapporten är utgångspunkten och tolkningen att det är kärnkraft som är lösningen samt slutsatsen att man skall sluta särskilda avtal om teknikutveckling!

1. Man tar utgångspunkt i referens-scenariot (business as usual) i IEAs skrift “Energy Technology Perspective”, dvs i det scenario som IEA sedan undersöker för att visa att en sådan utveckling inte är hållbar och därför visar hur bl.a. en omfattande satsning på effektivare användning är nödvändig (se nedan). Den norska rapporten drar istället slutsatsen att detta scenario skall uppfyllas och att kärnkraft är en del av lösningen. Det gör IEA också men de visar att det också finns möjligheter att klara sig helt utan ökning av kärnkraften globalt sett och att effektiviseringen kan bli ännu mer betydelsefull. Det är där utmaningen ligger! Effektivisering nämns inte ens i den norska rapporten annat än i ett citat från Stern-rapporten!!

De norska författarna har påpassligt också fått debattutrymme i DN där de hävdar att Sverige har komparativ fördel av kärnkraft. Det är nog ett missförstånd av begreppet komparativ fördel. Med den stora andel som Sverige redan har av kärnkraft i systemet är det mycket tvivelaktigt att satsa på mer. Det är en ökad diversifiering som behövs för att vi inte skall bli mera sårbara ifråga om teknik, bränslen och leverantörer.

2. Den märkliga slutsatsen om att göra särskilda avtal om teknikutveckling bottnar troligen i att man inte känner till att IEAs Technology Agreement existerar sedan mer än 30 år. Och att Sverige är ett av de länder som är flitigast medverkande i detta multilaterala utbyte av forskningserfarenheter. Möjligen skulle regeringskansliet ha upplyst författarna om detta. Men de kanske inte heller är informerade??

LO vill bevara jobben med ny kärnkraft som förmodas ge billig el. Men att backa in i framtiden är grundläggande attityd som fackföreningsrörelsen övergav redan vid förrförra sekelskiftet. Då ville vissa företrädare motarbeta mekaniseringen som hotade de befintliga muskelkrävande jobben. Till all lycka övergavs den modellen och istället bejakades teknikutvecklingen som skapade nya, mera kvalificerade och bättre betalda jobb i nischer där man var föregångare och hade obetydlig konkurrens från andra länder.

1. Ny kärnkraft ger inte billig energi om den inte subventioneras
2. Industrin (och samhället) har enorma och outnyttjade möjligheter till energisparande vilket leder till att befintlig elproduktion kan utnyttjas bättre (och billigare)
3. Utveckling av nya jobb (och ny teknik) är en viktigare strategi för framtida välstånd än bevarande. Det finns många områden där sådana förändringar ägt rum. Sverige var en gång en stor varvsnation och textilproducent. De jobben försvann men ersattes av nya (och bättre)

Storbritannien har gjort det igen. Visat hur man gör istället för att bara prata. Det nya lagförslaget sätter upp mål och anvisar en procedur för uppföljning som är tvingande. Det är också intressant att de politiska motsättningarna i klimatfrågan inte avser frågan om man skall sätta in åtgärder utan hur. Partierna tävlar om vem som har skarpast förslag!

Och för att ytterligare visa framsynthet så aviserar man sina avsikter på de platser där de kan nå unga människor, nämligen på YouTube! Chapeu (hatten av)!

för ett förlängt sportlov. Återkommer den 15 mars!

Hoppas att de snöar eller är sol allt efter era egna önskemål!!

Man ser det framför sig. En besättningsman rusar upp till kaptenen på bryggan och berättar att han sett ett isberg helt nära och vill varnaq för katastrofen. Äsch säger kaptenen: “Nu skall vi inte bli hysteriska. Det hjälper inte”. Och stora delar av befälet håller med. Det finns värre problem säger de. Hollandaise-såsen i första-klass restaurang har skurit sig! Det måste vi först ta itu med först.

Det finns en hel del som varnar för “miljö- och klimathysteri”. Och de begär att få bli hörda eftersom de känner folk som fått Nobelpriset.

Vi kanske är för lite hysteriska? Eller för få som är det? Eller är det dags att undra vem det är som egentligen är hysterisk?

Det är mottot för det norska Sophie-prisets 10-årsjubileum. Ett tillfälle när Göran Persson premieras för sina insatser för miljö- och klimatfrågornas lösande. Grattis Göran! Visst har Du satt frågorna på dagordningen i Sverige. Och visat på att en aktiv politik behövs. Men blev det så mycket verkstad? Du har ju själv medgivit att det blev för lite och för sent. Och när man ser på hur dina ministrar negligerat energieffektiviseringen så är det lätt att hålla med dig. Och lite grann undra över vem det var som bestämde?

En som tagit uppmaningen “NU!” på större allvar är DN På Stans krönikör Bengt Ohlson. Vi andra får väl blygas lite när man ser hur han både tänker och agerar. Ett ministerämne? Vi andra är väl lite som Göran Persson

för nya uthålliga energilösningar har upptäckts och bearbetas av telekom-industrin i anläggningar i Namibia och i Indien. Hur kan vi hänga på och förse dessa superstora, men urfattiga marknader med en teknik som både de och vi behöver? Hittar vi lösningen så har vi också utvecklat framtidens energisystem inte bara för de fattiga länderna utan även för oss andra.

LED-belysningen vinner stadigt terräng. Nisch-applikationer som trafikljus, ficklampor och pannlampor är redan kunkurrenskraftiga både i pris (kostnad) och i funktion. Och snart också i vardagsbruk. Men ännu återstår ett utvecklingsarbete för en del av lösningarna är nog så otympliga även om de blir bättre för varje dag. För att nu inte tala om priset! Över 500 SEK för en 9W som ersätter 75W är i skarpaste laget.

I Storbritannien kan man konsten att utnyttja halsbrytande humor. Nu senast i en kampanj för klimatåtgärder och särskilt genom att sätta fokus på (onödigt) resande. Kolla själv vad “Pingviner mot klimatförändringar” säger!

Flygbolaget Virgins ägare Sir Richard Branson har utlyst ett pris på nära 200 millioner kronor till den som kan finna en lösning på klimatproblemen. Han drar själv parallellen med det pris som ställdes ut i 1700-talets början till den som kunde ge en lösning på hur fartygen till sjöss kunde bestämma sin position. Tävlingen vanns (efter 60 år!) av John Harrison som uppfunnit en klocka som fungerade med stor precision.

Men flygbolaget satsar också på rymdturism så det finns berättigade frågor om man bryr sig om planeten eller man bara försöker avleda intresset och köpa sig förlåtelse (avlatsbrev).

Det publiceras massor av uppskattningar över effektiviserinsgpotentialer. Web-siten Leonardo publicerar och efterlyser sådana studier (på engelska). Har Du kännedom om någon sådan eller söker så kan detta vara rätt plats.

Biskopen går i spetsen - den främste bland likar Likaväl som det finns syndare ifråga om klimat och resvanor så finns det helgon. I detta fall anförda av biskopen i London! Och det finns en församling i vardande. Drygt 10% av Britterna säger att de måste minska sitt resande av just klimatskäl.

Hur många gånger har ni hört att våra insatser skall vara kostnadseffektiva? Och ofta är frågan om sådana bedömningar (i pengar enbart) inte är “beside the point”. I en studie gjord för EUs miljödirektorat presenteras COPI, Cost of Policy Inaction, en metod som har ett bredare anslag. Kostnads- nyttoanalysen (CBA) har en plats i val av alternativ men inte enbart. Men ändå är det just det vi hör nu när t.ex. bilindustrin talar om förlust av jobb. Det är fel jämförelse! Valet är mellan förlust av jobb (som kommer att ersättas med andra) och förlust av livsbetingelser.

BBC har producerat ett datorspel där Du som Europas president kan styra och ställa med ekononomi, bostadspolitik, klimatinsatser mm. Men Du måste tänka inte bara på försörjningsfrågorna utan också på din popularitet så att Du inte blir bortröstad. 

Storbritanniens premiärminister förbereder sitt kommande liv som milö- och klimataktivist i supertungviktsklassen. Al Gore, Michael Gorbachov och Bill Clinton har tidigare visat att man kan återanvända gamla presidenter. Men i Blairs fall kanske man bör kolla bagaget inför hans nästa resa så att det inte följer med något radioaktivt material!

..åt kommissionen i klimatfrågan och vill på alla punkter gå längre med högre mål och snabbare åtgärder! Det lilla (?) molnet på himlen är en skrivning som gläntar på dörren för mera kärnkraft men också för ökad satsning på koldioxidinfångning, CCS, genom att man skriver om ultra-low or non-CO2 emitting technologies. Se hela texten från pressmeddelandet nedan!

——————————————————————————————————————————————-
Climate change: tougher targets needed, say MEPs
Environment - 14-02-2007 - 15:20

MEPs believe the EU’s strategy on climate change should be based on two key objectives: to limit the average global temperature increase to 2�C above pre-industrialisation levels; and to undertake overall emission reductions for all industrialised countries of 30% in comparison with 1990 levels by 2020, with a view to achieving a reduction in the order of 60-80% by 2050.

The resolution regrets the lack of clarity of the Commission’s “energy and climate package” with regard to the target for greenhouse gas (GHG) emission reductions for 2020 and demands an overall reduction of 30% for all industrialised countries, to have a reasonable chance of attaining the EU objective of limiting the average temperature increase to 2�C. It adds that the EU should base all its internal policies on the target of 30% by 2020. 

Parliament stresses that energy policy is a crucial element of EU global strategy on climate change and that diversification of renewable energy resources and a switch to the most energy efficient technologies has great potential for emission reductions.

Greater energy efficiency offers a huge potential for emission reductions, so MEPs want the Commission and Member States to adopt ambitious measures in this field and to consider going beyond the Commission’s proposed 20% reduction target.  They also urge greater use of combined heat and power, given the inefficiency of many existing power plants. 

Well-balanced national tax/levy systems can also help improve energy efficiency. An EU-wide tax system to promote a low carbon economy should also be considered.

Energy consumption is increasing most in the transport sector and road transport contributes to roughly 25% of the Community’s CO2 emissions. Steps are needed to boost public transport, introduce binding measures for the transport sector, including aviation, and encourage more integrated and greener public transport.  Aviation and maritime transport emissions should be included in post-2012 international commitments. 
Given the urgent need to reduce CO2 emissions from cars, MEPs call on the Commission to impose a binding target of 120 grams per kilometre by 2012 for new passenger cars marketed in the EU.

Parliament notes the proposal of a binding target to increase the level of renewable energy in the EU energy mix to 20% by 2020 as a good starting point but believes this should be increased to 25%.  It also points to the absence of binding targets for individual sectors and urges such targets notably for electricity generation, heating and cooling.

The Commission’s proposed binding minimum target for biofuels of 10% of vehicle fuels in 2020 is noted, but MEPs believe a figure of 12.5% would also be realistic and desirable.  They stress the importance of sustainable production of biofuels, but add that this must not be at the expense of food production nor aggravate deforestation. They therefore call for mandatory environmental and social certification of biofuels.

With a reference to the Stern Review, MEPs underline the economic, social and health costs of inaction, which would cause damage corresponding to 5-20% of global GDP per year, whereas the cost of a sound climate policy and investment in clean technologies is put at between 0.5% and 1% of global annual GDP up to 2050.

The resolution also calls for targets to be set for ultra-low or non-CO2 emitting energy technologies, so as to supply 60% of electricity by 2020.  Lastly, it states that cutting global emissions must not lead to other threats such as nuclear proliferation or terrorism; nuclear power should therefore remain excluded from CDM/JI or other mechanisms aimed at rewarding emission reductions in developing countries.

....på energi och uthållighet? Tarja gör klart att uthållighet och kärnkraft inte hör ihop, Segol�ne (punkt 60-68) vill ersätta kärnkraft med förnybar energi och skapa nya jobb, och Hilary vill ta av oljebolagens vinster för att finansiera bättre energilösningar. Eller är det bara en synvilla? Angela sade också mycket positivt om ren energi tills hon blev ordförande (president) i EU.

Finland satsar på kärnkraft. Sägs det! Och det är många i Sverige som tittar (eller åtminstone tittat) längtande på vårt grannfolk och önskat att även Sverige satsade på samma sätt. Men hur är det egentligen? För några veckor sedan sade den finska industrins mest kraftfulle ledare, Nokias Jorma Ollila, att effektivsering är viktigare. Och nu säger den finska presidenten, Tarja Halonen,  att kärnkraft är som aspirin! Det botar för stunden men är ingen långsiktig lösning. Låt dessa finska ledares sak bli vår!

Barclays bank har givit ut en rapport om vad investerare bör fokusera på i framtiden. Och det är starka ord när de säger att vi har en “energirevolution” framför oss och att det inte bara är nödvändigt att ha energiomställningen (och klimatfrågorna) för ögonen för att möta framtiden, se sammanfattning nedan. Man påpekar att den som satsar på energisektorns omställning kommer att tjäna pengar på det.

För egen del köper de grön energi från EdF (låt oss hoppas att den är grön och inte bara koldioxidfri), samt erbjuder sina kunder investeringspaket för energiomställning.

Viljan är god men när man ser sammansättningen av företag som ingår i portföljen så får man ändå fråga om bankirerna är tillräckligt kunniga.
Gamesa i Spanien (tillverkare av utrustning för vindkraft och solenergi)
Florida Power and light (kärnkraft, olja och gas, men även vissa satsningar på effektivisering)
Scottish and Southern Energy (drugt 80% av kapaciteten är kolkraft och gas)
Iberdrola i Spanien (stora i förnybar energi särskilt vind)
Fortum (C:a 1/3 förnybar energi på värmesidan, drygt 50% kärnkraft på el)
Archer Daniels Midland Company (säger sig vara “the world leader in BioEnergy”)
Praxair (som sysslar med gasframställning och gas-system)
Air Products and Chemicals Inc.
—————————————————————————————————————————————————————-

Chapter 1 ? The energy revolution
We examine the relationship between the energy market and climate change policy. Our thesis is that the energy infrastructure of the global economy is prone to radical restructuring in the years ahead, a process that could be described as an energy revolution.

The driving forces are twofold. First, the spiral higher in energy prices since 2002 has revealed that current energy supply is likely to prove insufficient in light of current demand trends. The world therefore needs a sizeable increase in capacity to accommodate the energy ambitions of both industrialised and industrialising economies. Second, public opinion in the OECD has reached an inflection point on climate change, with the political path now open for establishing an international agreement on emissions reduction.

We discuss the difficulty of simultaneously increasing energy supply by 50% over the next 25 years, while also lowering dependency on hydrocarbons, which currently provide 80% of the world?s energy needs. The likely effects on asset markets and modes of financing are expected to be sizeable and could dominate other fundamental factors. Investors need to place the nexus of climate change policies and energy scarcity at the centre of their asset allocation process. We conclude that the impending energy revolution may ? contrary to consensus expectations ? prove highly stimulatory for the global economy.

Det höjs, särsklit franska, röster för att skapa ett nytt FN-organ för miljö. Id�n är inte ny utan såg först dagens ljus under Lionel Jospins tid som fransk premiärminister men stöds nu också av president Chirac. I Mr Barrosos sammanfattning ser man att det är omfattande uppgifter man har att ta sig an. Motståndare sägs vara USA, Kina och Ryssland, en märklig trojka!

fastnar inte i halsen. Ett gammalt talesätt men ständigt giltigt. Alla dessa länder och ledare som skall bli bäst i världen och vara föregångare och ta krafttag i klimatarbetet. Fast bara inte just nu, och inte om det drabbar vår industri, och, och, och .....

Tysk bilindustri vill inte minska koldioxidutsläppen till 120 g/km och då ställer den eljest så pådrivande statsministern upp. Inte för miljön utan för industrin! Men visst går det att göra sådana fordon.  Nu blev det 130 g/km i dagens beslut men det är dags för oss konsumenter att rösta med plånboken i dessa frågor. Marknaden för stadsjeepar har säckat ihop så kanske innebär dagens beslut att man gjort upp räkningen utan vär(l)den.

Och det är inte bara i Tyskland som fläsket är fett och orden stora. Det händer även längre norrut. Den svenska regeringen, både den nya och gamla, som SNF påpekar, vrider sig plågat under kraven som ställs av EU-kommissionen.

I en artikel i The Independent finns en målande beskrivning av hur fel det kan bli. Det är nog så för många av oss. Vi vill och vi önskar men vi kan inte. Vi behöver hjälp som rent av är tvingande! Det finns inte en chans att vi alla i varje ögonblick av livet skall vara fullständigt kapabla att göra helt rätt övervägande av hur vi skall vara klimatkorrekta.

Vi försöker likna dem i stil, klädsel och uppträdande. De är ju människor precis som vi, fast tjusigare. Men inte ens George Orwells citat från Djurfarmen att “alla är jämlika men vissa är mer jämlika än andra” räcker för att beskriva den omedvetenhet/förakt som vissa kändisar visar inför klimathotet. Kvällstidningarna, som ju i stor utsträckning fokuserar på kändisars olater, men också på klimatfrågorna, kanske skulle följa upp The Guardians titt på kändisarnas res(o)vanor. Donatella Versace, Tom Cruise (“emissions impossible”), John Travolta, David Beckham med makan Victoria, Roman Abramovich och Michael O’Leary (Ryanair) är några som nämns.

Att vi (människor) är skyldiga till klimatförändringarna är inte precis någon överraskning. Mera förvånande är kanske att juryn (IPCC) kunde enas när det finns så många motstridande krafter. Till exempel de organiserade förnekarna som försökt köpa forskare för att urholka IPCCs slutsatser. Organisationer med nära kontakter till ett oljebolag som nyligen rapporterat sin största vinst någonsin. Och aldrig trodde man väl att någon i USAs ledning skulle försöka framställa landet som obetydligt! Men det gör energiministern Sam Bodman när han pekar på att USAs utsläpp bara är en mindre del av de globala!

Uttrycket “efter oss syndafloden” duger fortfarande. Fast numera i bokstavlig bemärkelse.

är av olika kaliber. Och Jorma Ollila är väl i supertungvikt om någon. Skapare av det mest framgångsrika IT-företaget Nokia och tillika ordförande i Shell! När så många andra ojar sig över hur de drabbas av klimatåtgärderna och ser kärnkraft som enda utväg då är det värt att notera att Olilla vill gå snabbare fram och sätter effektivisering i första rummet. Han har inte heller mycket till övers för George Bush och om någon skulle vilja ha ekonomisk rådgivning, vilken av de båda herrarna väljer man då?

Kan Afrika bli världens första “rena kontinent” i energihänseende? Frågan ställs i januarinumret av Africa Business där man har en specialrapport om “Energy and Sustainability”. Och vi övriga borde ställa oss samma fråga när det gäller den teknikutveckling som EU vill stödja. Kan vi tillhandahålla teknik som passar Afrika? Både för uthållighetens skull och för att nå den marknad i botten av pyramiden som Stuart Hart visat på (se figur).

I Africa Business ställs några obehagliga frågor som vi måste besvara på ett konstruktivt sätt. Främst: Varför skall världens fattiga betala för industriländernas synder och förbjudas ta del av det industrialiserade samhällets “välsignelser”? Kan vi besvara detta genom en teknikutveckling som sprider välstånd utan att ytterligare bidra till att smutsa ner och skapa avfallsproblem; Då är inte svaret en teknik för oss och en för dem. Och då har vi klarat lackmustestet!

Alla ledande politiker deklarerar att deras land skall bli världsbäst med ny teknik. Det är inte lätt att finna någon som inte deklarerat den ambitionen. Och alla har de en id� om att ny teknik, uppfinningar och innovationer skall (ofta på något magiskt vis) rädda oss från allt ont, sprida ett enastående välstånd och ge mängder av nya jobb! Det är begripligt, försvarbart och hedervärt, men ändå.....!?

David Edgerton vid Imperial College i London har i sin bok “The Shock of the Old” tagit upp perspektivet på den teknologi vi faktiskt faktiskt brukar oss av och som snarare är gammal än ny, men måhända förbättrad. Han pekar på att det mesta av utvecklingen är plagiat snarare än uppfinningar och det mesta av förändringarna handlar om överföring av en teknik till att nyttjas på en annan plats. Fysiskt eller för ett annat ändamål.

Ingen vill vara näst bäst och ändå är det kanske en bättre ambition!? En stor del av vår tekniska omgivning kommer att finnas mycket länge. Byggnader är det bästa exemplet. En större koncentration på hur den skall förbättras, adapteras och kunnandet transfereras (till andra miljöer) vore kanske viktigare än att skriva önskelistor? Man kan ju vara världsbäst på att förändra.

Får man väl säga om energikommissionärens tal häromdagen när han varnade för ökad energianvändning. Hans sätt att beskriva alternativen ger varje gång en ny inblick i uppgiftens omfattning, t.ex
- att effektivisering är inte bara en policyfråga utan en daglig utmaning (och möjlighet)
- att vi måste sexfaldiga användningen av förnybar energi (exkluderande vattenkraft) på bara 14 år.

...för världens ledare. Först ut var faktiskt Michael Gorbachev som tydligt kopplat ihop frågan om säkerhet i ordets vidaste bemärkelse, och nu hörs allt fler tala om effektivare användning, förnybar energi och säkerhet! George Bush i sitt tal till nationen och Angela Merkel i sitt tal i Davos. Vi bör nog ta denna omsorg om säkerhet till oss ordentligt när vi argumenterar för vår sak. De har lyssnat förstrött till argumenten om lönsamhet, klimat och jobb, men säkerhet är kanske en bättre röstvinnare?

Gorbachev är den av dem som ju inte har något ämbete att försvara och kanske därför törs tala mera öppenhjärtligt. Han pekar därför också på riskerna av terrorism och t.ex kärnkraft. Han bör ju ha en del insikter i vad en toppledare bör tänka på och de andra lyssnar nog - åtminstone i smyg!

Egentligen så följer de bara vårt exempel. Kan det vara så att vårt eget konsumtionsmönster och sättet att tillfredställa det är ett dåligt exempel?

Kina rapporterar att de missar energimålen det första av de fem åren i den nu gällande planen. Visserligen kan de fortfarande klara det men då krävs en MASSIV insats för effektivisering. En efterfrågan som vidimeras av kinesiska framstötar till den svenska marknaden.

Indien tar hjälp av Sir Nicholas Stern, men som det sägs hur skall de kunna spara el när de inte ens har ett nät att ansluta sig till! En teknikutveckling som inriktar sig på denna “marknad” och som bl.a. Stuart Hart åskådliggjort är en tvingande möjlighet!

är en omhuldad metod i Finland och nu kan man rapportera sina åtgärder och framgångar, baserade på s.k. frivilliga överenskommelser, sedan 1997. Det har diskuterats länge om metoden egentligen fungerar eller bara blir så kallad green-wash av åtgärder som ändå skulle vidtagits. En alldeles ny rapport från DEFRA i Storbritannien hävdar emellertid att överenskommelserna fungerar, även om det empiriska underlaget är tunt, samt att det ytterst ändå handlar om både morot och piska.

Det finns en professionell industri för att förneka klimatförändringarna och den tycks ha en svensk underavdelning. I sann Voltairsk anda skall alla synpunkter få komma till tals, men det innebär inte att alla har lika rätt. Eller för att man har professorstitel mera rätt att yttra sig. Det verkar emellertid som om det vore lönsamt att förneka klimatförändringarna. Vem är det som betalar?

Och jorden är platt -det har jag sett med egna ögon!

För er som läser detta är den negativa energisparkostnaden inte någon nyhet. Den som Amory Lovins brukat kalla “the free lunch that you are paid to eat”. Något nytt är det emellertid att energiföretagen inte bara erkänner att den finns utan dessutom argumenterar för att den skall utnyttjas. Vattenfall presenterade ett omfattande material med sådant innehåll vid en konferens i Berlin i förra veckan där man också hävdade att de kostnader som anges i Stern-rapporten för att undvika klimatkatastrofen kanske är ännu lägre!

i sin omställning till ett uthålligt energisystem. På fredagen presenterade de sin nya plan och införandet av “vita certifikat” i dansk tappning (se illustration). Planen är pragmatiskt utformad och innehåller inte så mycke retorik (om marknad och kostnadseffektivitet) som svenska motsvarigheter brukar ha. Man konstaterar nyktert att det behövs en del regleringar för att få marknaden att fungera. (Texten finns här)

Till 2025 vill man fördubbla den uthålliga energin till minst andelen 30%, se till att användningen inte ökar, och minska fosssilanvändningen med 15%. En marknad (med certifikat) skall skapas för effektivisering.

Europabarometern undersöker regelbundet hur medboragarna ser på olika frågor, bl.a energiteknik. Kort sagt medborgarna är inte oroliga men de bryr sig! Arbetslöshet, kriminalitet och sjukvård är saker som rankas betydligt högre. Man är positivt inställd till omställning av energisystemet med mera förnybar energi och effektivare användning. Och kärnkraft är inte populärt! Så räkna med en charmoffensiv från dess förespråkare?

Och även om medborgarna är positiva till förändring så är deras kunskap om åtgärderna ganska rudimentär (se diagram).

Det låter fint. En Europeisk energiteknikplan, visst behövs det, men på vilka villkor? Skall det vara en “low-carbon plan” (som ger mängder av kärnkraft och fossileldning med koldioxidinfångning) eller en “sustainability plan” som satsar på effektivisering och förnybar energi. Skall det vara en I-landsplan med storskalig teknik som av säkerhetsskäl bara kan vara tillgänglig för goda länder som inte sprider t.ex. kärnvapenteknik och avfall: Eller skall det vara en plan med teknik som kan mångfaldigas och användas både av “goda och onda” länder?

Frågan blir naturlig efter att man tittat in i de kortfattade dokument som följer med EU-paketet och sedan börjar se på vad de baserats.

Vätgasscenariot man arbetar med kommer att innebära mer än en fördubbling av kärnkraftanvändningen (se nedan)!!

Det verkar som om teknikplanen mera styrdes av en teknik-fascination än av en hållbarhetsvision. Och mer av en önskan att vi skall få behålla vår barndomsdröm om ett samhälle med överflöd än att vi skulle fundera över hur HELA världens befolkning skall få det drägligt.

För att få ett bättre sammanhang i synen på teknik OCH samhälle bör man snarare ta utgångspunkt i den Delphi-studie som gjordes för Europas energiteknik för några år sedan. En av de saker man gjorde där vara att angelägenhetsgradera teknikuppgifterna efter deras risker och grad av kontroversialitet (se kapitel 7). En nyttig övning!

I TV i måndags tittade en av BP:s chefer troskyldigt in i kameran och sade att det tyvärr inte fanns några “business models” för att få företag att sälja mindre av skadliga produkter. Visst har han rätt, men då får vi väl utveckla sådana då!  Tillväxt kan i rimlighetens namn inte innebära att vi skall balansera på ruinens brant, utan den omprövning som Stefan Edman och Anders Wijkman efterlyser och att se det globala perspektivet som Joseph Stiglitz skriver om.

I en artikel i SvD nyligen berättade man om den nya miljömarknaden och några personer kliver fram med bra produkter som rimligtvis har en lysande framtid på världsmarknaden genom utnyttjande av solenergi. Men det är påtagligt att vi behöver fler förebilder (personer, företag) som är på väg att lyckas eller har gjort det inom den nya basindustrin “effektivare energianvändning”. Anmälningar emotses!

Uppgiften är angelägen efter att EU nu har föreslagit ett energipaket som tycks ha förvirrat mer än klargjort. Åtminstone om man fär döma av ett flertal svenska ledarkommentarer som på nytt satt ökad kärnkraft på önskelistan. Trots att IEA visat att det inte är kärnkraften som bidrar mest till utsläppsreduktionerna utan effektiviseringen (c:a 5-8 gånger mer).

Den Europeiska samarbetsorganisationen för kraftnätsdistribution, ETSO, har gjort en översikt över möjligheterna att få en mera balanserad marknad med hjälp av s.k. flexibel användning (Demand Response). I USA har denna möjlighet observerats tidigare och även Svenska Kraftnät har påpekat att resursen är underutnyttjad.

ETSOs rapport är naturligen mest koncentrerad på hur DR fungerar i krislägen men noterar också att en marknad i balans kräver en aktiv kund inte bara när det gäller att byta leverantör utan att anpassa sin efterfrågan på ett ekonomiskt sätt.

Energy for a changing world har presenterats med mycket blomsterspråk och med ty åtföljande kommentarer, de flesta av dem ganska förutsägbara. Paketet är ett mycket berömvärt försök att bringa samstämmighet i en lång rad energifrågor (källor, marknad, effektivisering, säkerhet, teknik o.s.v.) och att forma denna mix till en offensiv, global politik. Men det förefaller ändå vara mera julgransplundring än paket! Det finns lite godis till alla, men delarna spretar åt all håll och det sammanhållande kittet är inte tillräckligt knådat.

Börjar på fel fot?
Dokumentet börjar med att åberopa Messina-deklarationen från 1955 när ministrarna lovade att samfällt arbeta för att Europa skulle få ett överflöd av billig energi (abundant energy at a cheaper price). Man vill förmodligen med detta citat visa att man skall arbeta gemensamt men i den fortsatta läsningen blir det allt tydligare att man fortsätter att tänka i termer av överflöd av energi. Hade man åtminstone talat om “Energy services” så hade det kunnat försvaras. När man når kapitlet av om plan för teknikutveckling (3.6) så ser man att år 2050 skall vi ha tillgång till stora andelar förnybar energi men också uthållig (sic!) kol och gas, uthållig vätgas, fjärde generationens kärnkraft samt fusions-energi. Det är svårt att se vad kärnkraft har med uthållighet att göra (om man bortser från avfallet som definitivt är uthålligt). Eller vätgas som fordrar mera energi att produceras än om man använder elektronerna direkt.

Marknaden och lärandet
Eftersom paketet syftar till ge en bas för att forma policy och åtgärder är det märkligt att man inte, som t.ex. gjorts i Stern-rapporten, lägger tydlig vikt på hur teknikutvecklingen successivt ger bättre och billigare produkter på väsentliga områden. Alltså den process som illustreras med “lärkurvorna”. Till paketet hör ett omfattande datamaterial som i stor utsträckning kommer från IEAs ETP (Energy Technology Perspectives). I IEAs studie finns ett antal scenarier (ögonblicksbilder) som byggts upp med hänsyn till marknadens lärprocesser. Men i EUs tappning presenteras de i deterministiska tabeller över hur mycket det kostar att få energi från olika källor. För den fåkunnige läsaren (många av dem är beslutsfattare) ger detta en vrångbild eftersom läreffekten ligger dold. Man uppfattar inte att ökad aktivitet på t.ex. solceller, småskalig KVV, decentraliserad tillförsel, effektivisering mm. kan påverkas till förmånligare kostnadsbild.

Denna brist på tydlighet i underlaget är särskilt beklaglig eftersom satsningar i samarbetet med snabbväxande länder, som Kina, Indien, Sydafrika, Brasilien och Mexico, kring t.ex. solcellsteknik och de effekter det skulle kunna ge även oss, förblir i ett töcken.

Planekonomi i marknadskläder
Man lägger en enastående vikt vid att elmarknaden och gasmarknaden skall utvecklas genom att tillförsel och distribution skiljs åt (unbundling). Det verkar som om bara detta sker så skall alla problem vara lösta. Det tror man inte på Financial Times! Man skriver att trots allt pustande och frustande i Bryssel så har de stora energiföretagen inget att frukta! Och flera åtgärder som föreslås kommer snarare att cementera dessa företags inflytande på marknaden. De har överlägsen tillgång till subventionerade bränslen och kapital på förmånliga villkor för att bygga t.ex. anläggningar för storskalig produktion och transmissionslinjer som binder dem samman. I värsta fall kan det bli en mardröm med en planekonomi som förklätts till marknad.

Little boxes
Att paketet består av separate delar blir tydligast när man ser att effektivare energianvändning förblir en fritt svävande partikel. Innebörden av titeln på grönboken “Att göra mer med mindre” har kanske inte trängt igenom till de andra paketsnickarna? Men effektivare energianvändning och förnybar energitillförsel för att få ett uthålligt system hänger samman. Användning på en lägre nivå öppnar för bruk av förnybar energi med lägre ?täthet? (Energi per volymsenhet eller energi per ytenhet), se bild.

Och även här är det Verkstad som gäller! Holländska miljöministeriet har ett experiment med “checkar” för att prova olika tekniska pylar som kan påverka energianvändningen i hem och hushåll. Det liknar ganska mycket de gamla energiföretagsprogrammen och Amerikanska metoder men kan vara verkningsfullt för att få igång folk.

Är det något specifikt svenskt att försöka undvika att agera? Något för Fredrik Lindströms TV-program att titta närmare på. I Danmark snackar man mindre och gör mera. Nu senast har miljödepartementet och tre stora kommuner gjort ett avtal om grön upphandling. Och sagt att avtalet successivt skall utvidgas.

Det finns massor av små utspridda energiresurser som kan utnyttjas. På engelska kallas det “Distributed Generation”. Och det börjar komma kocncept för att utnyttja dem som för tanken till IKEA. Eller vad sägs om ett vägghängt kraftvärmeverk i köket?

Är en följetong som kanske kommer att få ett slut snart. Och förhoppningsvis så att märkningen tillåter (och skyndar på) teknisk utveckling och att vi inte hamnar i eländet med att bästa klassen (A) inte räcker till utan måste kompletteras med A+ och A++. Nu kan Du själv säga vad Du tycker om det nya systemet. Man har en enkät som är öppen till 2 mars.

Alingsåshem blir först i landet med att göra passivhus till framtida standard. Det är ingen skam att vara tvåa, vem anmäler sig!?

I en artikel i Svenska Dagbladet om klimathotet visar professor Staffan Laestadius, bl.a. med hjälp av liknelsen om grodan i det ljumma vattnet från Al Gores film, hur vi fångats i vår föreställning vad vi behöver i ett modernt samhälle. Vi är fastvuxna i vår energiförbrukning. En slutsats är att vi måste ha mera handfast hjälp (och mindre lugnande ord) från våra politiker! Kanske rentav mera visioner och mindre säkra besked?

Och Sverker Martin-Löf kanske har rätt. Hundratusentals jobb är i farozonen! De är det bl.a. för att industrin inte effektiviserar sin användning tillräckligt. Men han ser inte (vill inte se?) att ännu flera nya jobb är i vardande!! Och att flera av dem finns i de företag han är engagerad i. Han har kanske inte uppfattat den fulla betydelsen i vad Blandaren sade: “Utvecklingen har kommit för att stanna”. God fortsättning på er, och på utvecklingen!

Om inget riktigt spännande händer så tar vi paus till den 8 januari.

För den läslystne rekommenderas i helgen Greenpeaces Nordiska scenario och för den som vill se hur det kan realiseras Energirådgivarnas “Mera Verkstad” 
(meraverkstad_final.pdf ).

I den senare får man en inblick i hur Sveriges nya basindustri kan formas.

(Fler lästips: WWFs powerswitch och SNFs Effektivisering på riktigt)