Ett EU-project, AID-EE, har samlat erfarenheter och råd i hur man går från ord till handling i energipolitiken. De har gjort mycket korta och innehållsrika iakttagelser av hur olika instrument fungerar (även från Sverige) och deras checklistor borde vara obligatoriska för att undvika några av de vanligaste överdrifterna och misstagen.

...kan bli till ett helt kraftverk. EU har äntligen efter många års senfärdighet kommit igång med processen att sätta standarder för energianvändande produkter och åtminstone just nu rullar det på ordentligt med Eco-Design. Den senaste produkten man satt tänderna i är datorerna där man projicerar ordentliga besparingar genom att dra ned deras effektbehov. Och det är enkla saker vi pratar om. Som att energisparläget sätts som standard innan datorn säljs. Rapporten har svenska författare så det borgar väl för vederhäftighet!?

För en vecka sedan presenterade EU-komissionen ett paket av åtgärder för att öka konkurrensen på elmarknaderna. Paketet är en uppföljning av det som aviserades redan i början av året. I ett avseende verkar jobbet bara var gjort till hälften och det gäller att frikoppla transmission och distribution från produktionen. Financial Times gjorde redan för över ett halvår sedan bedömningen att energiföretagen inte hade något att frukta för sin dominerande ställning med vertikalt ägande. Tyvärr verkar de får rätt. Kartellerna får bli kvar - och legaliseras!

Den strategiska energiteknikplanen (SET) håller på at tas fram och resultatet av en allmän konsultation har presenterats. Den kan inte sägas vara representativ men innehåller en del intressant vägledning. Det finns också en “expertprocess” som rullar parallellt med hearings och workshops och som även den ger lite intressanta uppslag.

Men ändå är hela SET-processen starkt “politiskt” influerad från olika intressenter. Bäst vore om den kunnat kombineras med EurEnDel, en Delphi-studie som är åtskilligt bättre underbyggd. De har bl.a tagit fram stommar till s.k roadmaps (se nedan).

EU-kommissionen aviserar en ny teknikplattform kallad “Uthållig Krärnkraftsteknik” (Sustainable Nuclear Energy Technology). Det mest uthålliga hos kärnkraften är annars avfallet, kan det vara det som åsyftas?. Och kan det vara ett tecken från skyn att den hemsida de hänvisar till inte fungerar?

För mest verkar det som om man skapat en varelse av samma sort som skvadern (en förfalskad korsning mellan tjäder och hare). Kärnkraftens vänner har länge önskat att få benämningen uthållig i EU-sammanhang men har hitintills fått nöja sig med att kallas “low carbon technology”.

Vi har erbjudits delar av skinnet två gånger redan. Men nu föreligger hela statsbudgeten och det skall vara möjligt att bedöma hur satsningarna för effektivare energianvändning ser ut. Den neddragning med 60 miljoner som kunde anas tidigare i år verkar återställd och med råge, dvs ytterligare 60 miljoner tillskjuts 2008. Det som saknades vid den första skinnvisningen var emellertid björnen, d.v.s. höstbudgeten.

Den andra gången vi fick se en bit av skinnet var med klimatmiljarden, men återigen saknades viktiga delar i bilden eftersom bitar fanns dolda i den kommande budgeten.

Det är emellertid fortfarande svårt att se hela bilden och jämföra anslagens omfattning eftersom budgettitlar ändras och ansvarområden förändras. Satsningar på teknikupphandling rymmer t.ex. även upphandlingar av pelletsutrustning. De som emellertid bör kunna göra jämförelserna hävdar att budgetförstärkningen är 60-70 miljoner på årsbas och det är inte illa. Det skulle vara en 30% förstärkning! Och i så fall är björnen större än skinndelarna!

.....i Storbritannien. Försäkringsbolagen har traditioner att agera för att minska risker i samhället men har hitintills varit förvånansvärt passiva i klimafrågor. Med några undantag. Nu kliver dock några fram och redovisar trenderna mot ökade förluster till följd av klimatrelaterade händelser samt modeller för att påverka. De har t.o.m. kungligt beskydd! Eller var det en kunglig uppmaning?

Investerarna börjar visa ett rejält intresse för att se vilka risker deras satsningar kan löpa och flera s.k. “disclosure”-modeller presenteras för att, så att säga, visa upp hur rent man har under. Ett initiativ avser energiföretagen och man har ett utrymme också för att visa hur man utnyttjar förnybar energi. Företagen bakom är inte små men några saknas ändå, t.ex. de nordiska. Var de inte tillfrågade eller….?

Klimatfrågan är imperativ. De förändringar som behöver göras är inte en fråga om OM utan om NÄR. Och svaret är NU! Det finns ändå de som tillåter sig att diskutera om man skall gå före! För att motivera denna senfärdighet har expertgruppen för miljöstudier låtit göra en granskning av den s.k. Porterhypotesen. Denna innebär att det kan finnas, särskilt på miljöområdet, anledning att ålägga industrin restriktioner för att förbättra miljön, och att dessa restriktioner kan sporra till sådana innovationer att företagen också kan vinna i konkurrenskraft. Porter konstaterar att företagen lever i en dynamisk värld som fordrar att deras produkter och processer hela tiden utvecklas samt att det inte är troligt att de producerar på ett optimalt sätt i varje ögonblick. Det finns alltså så kallade vinn-vinn situationer.

Ett antal dokument har emellertid kommit från regeringskansliet och som argumenterar för återhållsamhet. Senast kom det från vetenskapliga rådet för klimatfrågor. En åsikt som, visar SNF, har både politisk innebörd och (o)praktiska konsekvenser.

Vinn-vinn situationerna konstateras lätt i samhället särskilt när det gäller energianvändning och EU har i sin Aktionsplan bedömt att den kostnadseffektiva sparpotentialen (som alla tjänar på att genomföra) är närmare 30 än 20%. Men någon i Sverige tycks vilja ha ett alibi för att hålla igen och inte “gå före”! - Hur då gå före när alla måste gå?! Som Gorbachev konstaterade - “Historien förlåter inte den som kommer försent”

Energikostnaderna för basindustrin, t.ex. Pappersbranschen, kan minskas rejält om man bara genomförde de energieffektiviseringsåtgärder som är ekonomiskt motiverade. Men fackförbundet väljer att tala om energipriserna i stället och låtsas som om att energianvändningen är (skall vara) konstant. Även om de flesta troligen känner att kostnaden är pris gånger användning. Nu hade man kunnat tro att Pappers tiger om detta samband av taktiska skäl men efter att ha sett uttalandet om att man inte kan byta all utrustning på så kort tid som ett år då undrar man om problemet inte är djupare? Är man verkligen beredd att låta jobben hotas istället för att med kraft kräva att företagen såg till att deras ekonomiska bas stabiliserades och blev mindre risk-utsatt genom att minska energislöseriet?

The Economist har i sitt senaste nummer en genomgång och en ledarkommentar till kärnkraften och det förnyade intresset världen runt. Det kan vara värt att notera deras ledarkommentar mera noggrant eftersom delar av svensk press undviker den detaljen. The Economist skriver att: “kärnkraftsindustrin behöver övertyga om att de är rena, billiga och säkra nog utan att behöva stödja sig på staligt understöd. Om de inte kan det är de inte värda en andra chans.” När kommentatorerna därför med gillande åberopar Finlands nya reaktor så rimmar det åtminstone inte med den syn som The Economist har.

Det finns anledning (igen) att upprepa att effektivisering är billigare, att Sveriges kärnkraftandel inte bör öka om vi skall ha en rimlig diversifiering i systemet och inte lägga alla ägg i en korg, att vi har en outbyggd potential av kraftvärme i landet och att elvärme (som fortfarande är standard i nybbyggda småhus (!)) representerar en stor potential till konvertering.

I Storbritanien har man en livaktig debatt om möjligheten att ha personliga koldioxidkrediter som man också skall kunna handla med. Köpa på sig några ton om det behövs men också sälja överskottet om man lever “koldioxidsnålt”. Systemets id� är sympatisk på många sätt men naturligvis inte helt lätt att genomföra. Det senaste är att man från november i år skall göra ett fullskaleförsök för att se hur enskilda individer kan hantera den information som behövs. Försöket, som leds av “hushållningssällskapet”, och id�erna bakom, beskrivs i en ny rapport som kanske bort läsas av dem som skrev om klimatmärkning i regeringens förslag om s.k. “klimatmiljard”.

Regeringen satsar en miljard på klimatåtgärder. Bl.a. effektivare energianvändning (Teknikupphandling, Energideklarationer, Rådgivning, Information/Utbildning, Insatser hos små pch medelstora företag, Klimatmärkning), inalles 310 MSEK under tre år. Är detta en satsning som framträder ur krutröken efter budgetförhandlingarna eller är det en dimridå för att dölja minskade ambitioner? Frågan är berättigad efter det att man tidigare i år lanserat en minskning med 60 miljoner som om det vore en kraftfull satsning.

Men låt oss ge dem “the benefit of a doubt”. Summorna är små och kan därmed tyda på att det är extra medel som tillskjuts. Fast det är svårt att förstå varför man i så fall inte talar om det klart och tydligt. Det är inte lätt att läsa statens budgetdokument.

Den muntliga framställningen från presentationen var emellertid bättre. Näringsministern sade att problemet med rådgivningen är att folk inte vet HUR de skall kunna genomföra åtgärder och indikerar därmed (hoppas man) att rådgivningen skall bli vassare och syfta till dåd mera än till råd. Det är också bra att man talar om klimatrådgivning och är beredd att vidga verksamheten samtidigt som man tydligare signalerar syftet.

Det som tycks fascinera mest i miljösammanhang är ändå nya bilar. T.o.m Hummer har tagit fram ett koncept för sådana, kanske med en blinkning år sin prestigekund Mr Schwarzenegger? Den vi sett mest av i pressen är Tesla men även andra och mera etablerade företag har tagit fram och arbetar med modeller som inte bara skall vara miljöanpassade utan också “häftiga”. Treehugger har gjort en lista över några av dem som dessutom anses vara sexiga!

Men varför missade de Lotus?

Ett populärt uttryck är “clean coal” och oftast associerat med teknik för koldioxidinfångning (CCS-teknik). Det finns många anledningar att önska att det lyckas men vare sig de tekniska eller ekonomiska svårigheterna skall underskattas. I Saskatchewan, Canada, har man haft de bästa förutsättningarna genom att kunna pumpa in koldioxiden i gamla olje- och gasfält för att sedan kunna utvinna mera av de varorna. Man skulle tjäna både på gungorna och karusellen. Projektet har dock stoppats efter att kostnaderna mer än fördubblats, från 1,7 miljarder dollar till 3,8 för en 450 MW anläggning. Värt att tänka på när IEA, EU, Vattenfall och andra gör projektioner av hur CCS-teknik skall lösa våra energiproblem. Effektivisering är väsentligt billigare!

Sedan kanske man borde byta benämning från Clean Coal till något mera passande? (Oxymoron: “sammanställning av motstridande ord”, enligt SAOL)

Rockwool har givit ut en miljörapport som innehåller en del intressanta jämförelser mellan länderna, främst i Europa. Det ligger väl i sakens natur att mycket av rapporten kretsar kring isolering. Man kan bl.a läsa att Sverige ligger bra till i jämförelser men för den skull inte i absoluta tal.

Vi kan väl tillåta oss att mysa en stund utan att för den skull slå oss till ro. Dessutom kan man kanske tänka sig att använda deras rapport som reklam för den svenska effektiviseringen - Den nya basindustrin!

I våras aviserade regeringen en kraftfull satsning på energieffektivisering. Det visade sig vara en misnkning med 60 miljoner! Minst! Fast sedan sade man att det var för tidigt att bedöma. De siffror som redovisats var bara för att markera att bl.a. energirådgivningen skulle kunna andas ut. Vi skulle invänta budgetpropoisitinen i höst för att få den rätta bilden.

I Östergötland har man emellertid inte uppfattat “signalen” som positiv utan bereder sig på kärvare tider och drar ned på energirådgivningen. Och om man lyssnar på vice statsminsistern så talar hon om hårda tag i budgeten och nedskärningar. Den engagerade verksamheten i bl.a. energirådgivningen var ett verk av dåvarande bostadsminsitern Elvy Olsson i Fälldinregeringen. Det är möjligt att den går mot sitt slut under en annan centerminister!?

Vi är många som önskar få reda på vad vår el egentligen kostar och har önskat oss begripliga elräkningar. Nu (äntligen) lanserar ett nytt tyskt företag på den svenska elmarknaden ett rörligt energipris, med alla avgifter inbakade. Vi har (efter alla dessa år) kommit åtminstone halva vägen. Företagets VD säger dessutom att han vill att folk sparar på elen! Vara som det vill med den önskan från säljaren men visst gör det enhetliga rörliga priset kalkylen för sparande lättare. Tänk om man sedan kunde få en samordning med nätägarna så att vi kunde ta det sista steget också. Ett hushåll - ett pris - en räkning.

Återstår att se om de får konkurrens. Trenden är ju inte tydlig på marknaden. Flygbolagen går ju åt motsatta hållet genom att annonsera ett pris och sedan lägga på skatter och avgifter som en överraskning.

Regeringens vetenskapliga råd för klimatfrågor har avlämnat en rapport. Och därmed är dess nyhetsvärde behandlat! För det står väldigt lite i den om vad som skall (eller kan) göras. Alldeles särskilt lite står det om vad Sverige skulle kunna göra. Man noterar betydelsen av effektivare energianvändning, men suckar lite uppgivet att incitamenten för att effektivisera ärt för svaga p.g.a. låga (obefintliga) kostnader på koldioxid. Det var i sanning en grund analys! I synnerhet som energianvändningen i allt väsentligt äger rum i den s.k. “icke-handlande” sektorn, d.v.s. hos dig och mig som endast drabbas av sådana kostnader i andra hand via energipriset.

Man citerar naturligtvis pliktskyldigast Stern-rapporten men missar den del där han skriver att de ekonomier som agerar tidigt för att åstadkomma en positiv förändring kan bli vinnare (executive summary page xvi). Denna missen blir riktigt påtaglig när man diskuterar vad Sverige skall göra nationellt. Visst hade man kunnat vara tydligare och utan att kompomissa med sina vetenskapliga samveten t.ex. kunnat peka på teknikupphandling som en metod (TUKOMP.pdf) !?

Den Kinesiska regleringsmyndigheten SERC kommer att sätta upp regler och priser för inmatning av “grön el” i det kinesiska elnätet. Som metoden beskrivs förefaller den inte olik metoden med inmatningstariffer som används i större delen av Europa (utom Sverige) med framgång. Andelen förnybar energi av den totala primärenergin skall vara 10% år 2010 och i eltillförseln 6%.

Energisituationen, både tillförsel och användning, står under hård bevakning av den kinesiska ledningen som givit uppdrag och befogenheter till statsorganet NDRC, National Development and Reform Commission, att vidta åtgärder. Över 8000 företag har bestraffats för att inte vara mera strikta när det gäller energianvändning och utsläpp. Några har tvingats lägga ned sin verksamhet. Det finns också ett särskilt program för de 1000 mest energislukande företagen (i realiteten 998) och som är helt inriktat på att de skall minska sin användning. Dessa företag svarade 2004 för en tredjedel av Kinas hela energianvändning och finns över hela landet , se figur.

Men sedan undrar man ändå om det inte finns kryphål, undanflykter och glidande formuleringar som gör att man kommer förbi sina problem. En cynisk kommentar som hörts om målsättningen att ha ren luft (klar sikt) ett visst antal dagar i Beijing inför Olympiaden är att det inte fordrar åtgärder utan bara en skicklig statistiker som behandlar rapporterna.