Det är inte bara energi som slösas i onödan. En studie av tre branscher inom EU och som bara tittat på vatten och avfall visar att det genomsnittliga företaget även om de bara gör en del av åtgärderna kan minska slöseriet motsvarande upp till 8% av omsättningen.

Rapporten har en intressant sammanställning av hinder och drivkrafter (se nedan). Tydligt är att oklarheter avseende samhällsviljan (policies) är ett stort problem. Som till exempel i Sverige där miljömålen tas bort och omformuleras.  Miljödepartementets förklaring från 2012 är väl någon sorts inofficiellt rekord i oklarhet:

(Det sistnämnda) målet antogs ursprungligen av riksdagen 2006 och har även redovisats som ett av flera befintliga mål i propositionen En sammanhållen klimat- och energipolitik. Att tidigare delmål utgår ska inte tolkas som att målsättningarna för energianvändningen i bebyggelsen ändras i sak.

McKinsey visar i en ny rapport att växtkraften i städerna och särskilt i det man brukar kalla de växande marknaderna är ENORM (se bild 1 nedan). I en tidigare studie har de funderat över vilka konsekvenser detta kan ha för världens resurser och pekat på att de städer som kan utnyttja resurserna (energi och vatten) skaffar sig långsiktiga fördelar framför dem som redan “låst in sig” i en hög resursförbrukning.

När de specialstuderat vilka åtgärder som ger mest resultat och är billigast så är det energieffektivisering i byggnader som är den stora vinnare (se bild 2 nedan).
Det är inte ett särskilt djärvt antagande att de industrier och företag som bejakar avancerad effektivisering också kan skapa sig fördelar på de mycket expansiva marknaderna där framtiden byggs.

OBS: Alla dessa rapporter är fritt offentligt tillgängliga men fordrar att man registrerar sig för nedladdningarna.

Bild 1: De nya städerna tar över
———————————

Bild 2. 15 åtgärder för att minska resursförbrukningen

Det är en massa energi som går bort i onödan i vår vardag. Eco-design arbetar med att förbättra de apparater vi omger oss med och nu har några organisationer (CLASP och eceee) kollat att man kan gå längre. Det är vanliga vitvaror (kyl, frys, tvätt, disk), strömförsörjning, TV-boxar och belysning som är i fokus. Och med förbättringar av dessa kan man i Europa spara bort lika mycket som halva Sveriges elenergianvändning.

I deras rapport görs också bedömningen att det är LED (lysdioder) som är framtidens energisparbelysning, se bild nedan.

Det förefaller som om Energimyndigheten (äntligen) börjar ta energiomställningen och dess industriella möjligheter på allvar. På bara några dagar har deras generaldirektör dels talat om att göra en utredning om ett Sverige utan kärnkraft, dels gjort debattinlägg om behovet av att effektivisera (minska) användningen.

Han noterar att ny kärnkraft är mycket dyr och att man rimligen bör ställa sig frågan om vad man gör om (när?!) den visar sig vara för dyr. Klokt!

Om man skall anmärka på något så skulle det vara att den energibesparing som han drar en lans för genom att hänvisa till artikel 7 i det nya EU-direktivet bara är en tunn skiva av vad som vore lönsamt. Och att om man skall satsa stort på förnybar energi så är effektivsering den naturliga startpunkten. Det måste därför vara en självklar del av utredningen.

Har de blivit skrämda av det motstånd de mötte när det gäller energieffektiviseringsmålet (se gårdagens text)? Nu överväger man en färdplan till 2050 men utan att veta hur man kommer dit.

Man vet att på vägen till 2050 måste man passera 2030, men det skall ske utan något uttalat krav på effektivare energianvändning tycks det. Man vill ha procentmål för koldioxidutsläpp och (kvoter) för förnybar energi. Visserligen uppnås kvotmålet för förnybar energi lättare om man minskar energianvändningen (nämnaren i bråket), men sådana subtiliteter har inte uppfattats av våra beslutsfattare tidigare. Så Eurimas kommentar är befogad:

Maybe I’m biased, but reading the paper I don’t get the impression that energy efficiency is even an EU objective at the same level as greenhouse gases or renewables,” said Jan te Bos, the director of Eurima, the European insulation manufacturers association…....“We have to be careful that this debate is not just about energy supply but also about energy demand management, and that could have been better reflected in the paper,” he told EurActiv.

Svensk Energi oroas över hur EUs direktiv för effektivare energianvändning skall tillämpas i Sverige. De menar att “Energibranschen” inte har tillräckligt inflytande över hur kraven på energieffektivisering skall utformas.

Statssekreteraren svarar bland annat att:

Inför förhandlingarna var energibranschen till exempel oroad för att direktivet skulle ställa krav på bindande mål för energitillförsel eller tvinga medlemsländerna att införa kvotpliktssystem för energibesparing (vita certifikat)........ Resultatet av förhandlingarna blev, delvis tack vare Sveriges regering, att inget sådant absolut krav finns i det slutgiltiga direktivet.

Min kursivering - det förefaller som om de som kallas energibranschen redan haft ett avsevärt inflytande. Kanske mer än vad som är lämpligt?

Låt oss betänka vad EU-direktivet handlar om. Man bedömer att c:a 30% av den energi som används i Europa inte är nyttig eftersom installationer och byggnader på ett lönsamt sätt kan effektiviseras. Det är alltså energi som vi köper och betalar för i onödan. Den gör oss energianvändare fattigare. EU menar då att vi skulle kunna ta bort 2/3 av detta slöseri.

Det finns en energieffektiviseringsbransch som är beredda att göra detta. Att effektivisera så att vi slipper förluster och får valuta för pengarna. Den borde också höras. Då kan Sveriges regering medverka till att direktivet omsätts så att landets energianvändare får mera nytta för pengarna.

Den senaste tidens avslöjanden om Vattenfall och deras köp av Nuon är väl närmast att betrakta som gruvbrytning i ett dagbrott. Det har varit synligt länge och berörts i många diskussioner med olika aktörer i Europa. Inte sällan med sarkastiska kommentarer om klokskapen i bolagets hemland. Men avslöjandet är viktigt om det kan bidra till att klarlägga vad ägaren faktiskt vill använda bolaget till.

För visst kan Vattenfall ha en större betydelse än att enbart värpa guldägg (i främmande reden). Man hade en gång ett uppdrag som beskrevs så här:

...Kontakterna med kunderna och marknadsarbetet i övrigt sker framför allt inom Vattenfalls fem regioner och inom bolagen. Marknadsarbetet syftar till en riktig avvägning mellan olika energilösningar inkl. hushållning hos kunderna. Ett omfattande projekt, “Uppdrag 2000”, pågår för att undersöka möjligheterna till ökad elhushållning och omfördelning av beho­ven mellan el och andra energislag.

Det är idag svårt att finna något mera detaljerat om Uppdrag 2000 eftersom dokumentationen gjordes strax för internets genombrott och strax efter avregleringen som innebar att företagets material plötsligt ansågs vara företagshemligheter. Man kan se en glimt i en senare publikation från IVA där man också resonerar om hur relationer mellan företag, myndigheter och forskning skall kunna ge bättre resultat.

Men när nu Energimyndigheten föreslår frivilliga “Vita Certifikat” kanske det är dags för Vattenfalls uppdrag 2020?!

Mer effektivitet är viktigt så att det vi behöver görs med mindre resurser. Men är det tillräckligt att vara effektiv om vi har ett överdrivet behov? Tanken tränger sig på när man läser om ett program som heter Effektiviteten måste ha ett syfte. Ett syfte som inte enbart är att använda mindre än vad man skulle ha gjort - om man använt mer. Gandhi sade att: “There is enough for everybody’s need, but not enough for anybody’s greed”, men så spann han också sin egen bomull.

Europa kan nå 100% förnybar senast 2050 säger man i en ny rapport från WWF utförd av Ecofys. Vägen dit går via effektivisering där 20% till 2020, som är målet för EUs nya direktiv, är ett etappmål (se bild nedan).

Men naturligtvis behövs att man tar effektiviseringen på större allvar och slutar köra huvudet i sanden med hoppet att allt går av sig själv. Effektiviseringens förbannelse är att den levereras i små portioner som inte syns även om de märks (på räkningen).

IEA har en verksamhet kallad “Sustainable Buildings Centre” där man hittar en hel del nyttig information bland annat om publikationer och om energilagstiftning i olika länder.

Nyligen berättade de också om att de av några kollegor uppfattas som energivärldens Hippies! Det kan man väl leva med. Hippies var snälla och ville väl, men det som förvånar är resonemanget om alternativet.

“Let’s imagine for one second that you could save energy, wouldn’t this mean less energy traded on the market? What would be traded instead?”

Personen som ställde frågan skulle kunna läsa deras egen WEO 2012, men blotta tanken på att meningen med energisystemet skulle vara att sälja energimängder och inte att skapa nytta (ljur, kraft, värme) tyder på att några av våra kollegor har - tja, svårt att begripa!

Det skojas tyvärr en hel del i effektiviseringsbranschen. Åtminstone gäller det när EU-länderna skall uppfylla sina åtaganden. Särskilt gäller det när målen inte är bindande. Euractiv har spårat några trick som avslöjas av personer med insikter från olika länder.

Sverige är nog inte ett undantag. Vi har ju låtit omdefiniera målet med 20% besparing från att vara absolut till att bli relativt (ett intensitetsmål). Och i en rapportering hävdades att Sverige uppfyllde målen med “råge” trots att det mest berodde på att man valt att räkna på ett särskilt förmånligt sätt.

Frågan är om det är på gång igen när man skall uppfylla det nya direktivet? Energimyndigheten har lämnat ett förslag där man kan ana en vilja att hellre räkna positivt än att agera så att det blir positivt.

Du har förhoppningsvis märkt det som inga media i Sverige (ännu) gjort. IEA hade i sin redogörelse för tillståndet i (energi-)världen, WEO 2012, räknat på och visat att vi kan klara stora delar av klimatmålet genom att berika oss själva! Energieffektivisering minskar utsläppen, gör våra plånböcker mera välmående, minskar osäkerheten för energistörningar, skapar nya jobb och lägger grunden för ny industriutveckling.

Vi att WEO 2013 följer upp materialet från senaste versionen och fördjupar det. Inte minst eftersom de själva ansett sig vara lite försiktiga i bedömningen. Och om Du är (blir) medlem i eceee får Du möjlighet att köpa utgåvan 2013 för nästan halva priset. Samtidigt blir Du med stor sannolikhet först i din bekantskapskrets med insikterna. Och kanske kan skriva insändare eller ringa lokalredaktören och berätta!?

Vill Du se lite mera om WEO 2012 finns det en cirka halvtimmeslång film från en presentation där Laura Cozzi berättar. Och dessutom kan ni se hur Paul Hodson från EU-kommissionen uttrycker sin irritation över att man inte själv gjort detta jobb.  

Bara man sparar på rätt sak. Enligt ett inslag i Dagens Eko den 9 februari: “EU-länder som kämpar med finanserna har mycket att vinna på att investera i energieffektivisering. Det säger Artur Runge-Metzger, EU:s chefsförhandlare i klimatfrågor, som besökte Stockholm igår”.

Det finns nämligen ett starkt samband mellan omställningen av energisystemet och sysselsättning och ekonomisk aktivitet. Ett samband som emellertid uppmärksammas alltför lite av våra styrande.

* Det har annars visats av IEA helt nyligen men med ringa uppmärksamhet. Vare sig politiskt eller medialt.
* Och av Tyska Miljöministeriet i en rapport med beräkningar för EU som helhet.
* För Tyskland och som åtminstone uppmärksammats av fackförbundet Byggnads
* Det har visats i fallstudier i USA där man ser hur både sysselsättning och industriutvecklingen gynnas
* ILO har studerat möjligheterna globalt och gör samma positiva omdöme

Det som nämns här är bara axplock av förhållandevis nytt material. Så dropparna faller - snart skall väl stenen urholkas? Och alla de som argumenterar för åtstramningar kan börja strama åt där det gör nytta!

Nyligen ordnade Linköpings Universitet sina energisystemdagar och presentationerna finns nu tillgängliga. De kommer att åtföljas av anteckningar från inalles 10 workshops som man höll. Den här sortens mötesplatser mellan “teori och praktik” är mycket värdefulla men tyvärr alldeles för få. EEF har tagit upp frågan med olika samhällsföreträdare några gånger men ännu inte funnit formeln för att förstora och förmera kontaktytorna mellan företag och akademi.

Det är klart att det är förenat med en uppoffring att åka till sådana här evenemang och det är alldeles för många av oss som jagas av behovet att prestera mera snabbt - här och nu. Men inte så sällan upptäcker man att en del av det som behöver göras på hemmaplan går både snabbare och bättre när man fått impulser från studenterna (och deras lärare). Tror ni mig inte? Åk till eceee summerstudy - det är den verkliga smältdegeln för teoretiker och praktiker.

På att den så kallade klimatskepticismen är på tillbakagång finns i bild nedan. Men det finns ord också. Så det förslår.

Men fortfarande lever klimatskepticismen - fast mest i pressen. Lyckligtvis finns motmedel i Uppsalainitiativet.

PFE-programmet i Sverige har haft exceptionell framgång vilket främst kan skyllas på att det var kopplat till en skattelättnad för de företag som är med och att sådana lättnader är oemotståndliga för många. IEA har gjort en bred översikt över olika sätt att skaka fram invensteringar för energieffektivisering och har också titta på hur man använder skattelättnader. Det är självfallet inget universalmedel men kan nyttjas för att få fart på de trögrörliga. Vare sig det gäller personer, organisationer eller produkter!

Så här säger man bland annat:

 Tax relief is less frequently used for energy efficiency investments in the buildings sector compared to grants or loans but is not uncommon.
 Tax relief for energy efficiency measures in buildings can achieve high levels of uptake and may potentially transform markets rapidly but serious doubts exist if tax exemptions use potential public revenues in an efficient way.

Det är klarlagt att Sahel, Saharas gräns, är ett område där livsbetingelserna är hårda och att med det följer fattigdom, lågutbildning och ...terrorism. Det hävdas nu att det finns möjligheter att “återgröna” (regreen) dessa områden och att det skulle minska problemen med våld och terrorism.

Det skulle kanske också kunna ge en ny dimension åt de stödinsatser med militär som nu sker i till exempel Mali? En insats med gröna baskrar?

Nicholas Stern, mannen bakom rapporten som visar att klimatproblemen kommer att kosta oss mycket mer än vi trott och att det är lönsamt att motverka den och dess verkningar, ångrar att han inte varit tillräckligt burdus eller rättfram i sin presentation. Problemen är, menar han nu, mycket värre än han då vågade tro.

Nu är det kanske inte honom det är fel på utan lyssnarna, det vill sägas oss andra? Och fortfarande har vi inte många lyssnare till IEAs budskap om effektivisering från i höstas. Skulle de kanske också varit lite mera burdusa? Vad sägs om “Effektivisering skapar välstånd - pappskalle!”?

En EU-aktivitet som inte syns och hörs så mycket men märks (oavsiktlig vits) är Ecodesign. De arbetar med att ställa krav på utrustning som använder energi och för olika ändamål och de har höga ambitioner (se bild nedan).

Bästa sättet att följa vad som händer är att gå in på eceee’s sida där de detaljerat kan redovisa läget för de olika produktgrupperna. Det är också en verksamhet i utveckling och de har nyss tagit en ny arbetsplan där man bl.a. utvidgar till att även jobba med produkter som påverkar vattenanvändningen.

Och man tittar närmare på hur företagens innovationsverksmahet påverkas. Detta belystes vid ett seminarium anordnat av eceee nyligen och där det finns några riktigt spännande och belysande exempel från olika företag.

Det finns några som tydligen hävdar att innovationsverksamheten hämmas av samhällskrav men det blir väl klart i min presentation att det är precis tvärtom? 

Den finns, men den är liten och den får aldrig bli en ursäkt för underlåtenhet att handla. Ja det är en kort sammanfattning av en artikel i Nature där man skriver om rekyleffeketen. Den som på engelska kallas för “rebound” men även “bounce back” och “snap back”.

Men å andra sidan får det inte innebära att man slår sig till ro med att effektivisering fixar allt. Det finns anledning att också fundera i termer av sufficiency - eller “hur mycket som är lagom”! Det påpekas i en rapport från Heinrich Böll institutet. För med en ständigt växande ekonomi kan det ändå bli för mycket prylar även om var och en av dem är effektiv.