Storbritanniens energiindustri har omprovat sin traditionella ståndpunkt som bland annat inneburit att dra en lans för fossilbränslen eftersom det ju utgjort en tung del av deras existerande produktion. Nu bryter de med sin invanda reflex och läser skriften på väggen när de säger att framtiden handlar om effektivisering och förnybar energi. I sin diplomatiska version uttryckt så här:

....we need a policy framework that looks at the whole system, encourages innovation across different technologies, not focusing on single streams, and supports harnessing multiple technologies to deliver an affordable low carbon electricity supply

De utvecklar tankarna mera i detalj i en rapport “Pathways for the GB Electricity Sector to 2030” som är uppbyggd på intervjuer, gjorda av KPMG, primärt bland deras medlemsföretag.

Detta är både en styrka och en svaghet. Styrka såtillvida att det visar att många av dessa medlemmar börjar se begränsningarna i sin gamla attityd, svaghet i att de inte drar full analytisk konsekvens av vad som behöver göras. Det blir lite återhållet när det gäller vilka åtgärder som skall vidtas. Det verkar alltid som om någon annan måste dra lasset. Vilket inte hindrar att de som redigerat materialet skriver: ‘This is the decade of energy efficiency’. Bra sammanfattning!

IEAs mest traditionella rapport, den om oljemarknadens utveckling för den närmaste 5-årsperioden, kom för några dagar sedan. Sammanfattningen är välskriven och de bilder som visades vid presentationen ger underlag för några funderingar.

Texten från IEA andas en viss ödmjukhet inför uppgiften att förstå alla delarna. utöver de som våra vanliga tidningar tillhandahåller och som mest påminner om Avestaforsens brus (Först så går det upp och sen så går det ner). Inte bara att det är svårt att sia om framtiden utan även att förstå vem som samarbetar med vem (och varför).

* Visst är det så att intäkterna av utvinningen gått ned, med 75%! Från hisnande 1,3 biljarder dollar till också hisnande 320 miljarder dollar per år. Vilket sätter sina spår i lusten att utvinna mer från nya och obearbetade fyndigheter (se bild nedan).

* Många länder också bland oljeproducenterna drar in sina subventioner till den egna oljemarknaden och föredrar att lämna kvar oljan i backen. Inte av miljöskäl utan för att kunna sälja senare till oss andra.

* Peak-Oil förutsägelserna har ställts på huvudet på grund av bland annat energieffektvisering säger IEA men förklarar inte närmare i sammanfattningen.

* Fracking (LTO= Light tight oil) i USA har gått tillbaka men kommer att ta sig igen mot slutet av perioden

Men till allt detta lämnar man också förbehåll genom att säga “The long-term consequences of this new era are still not fully understood but this report aids the debate in shedding light on the outlook for the next five years.”

De känner sig emellertid säkra på att någon snabb oljeprisuppgång inte är i sikte.

DENEFF, som är den tyska motsvarigheten till EnergiEffketviseringsFöretagen i Sverige, hade upptaktsmöte nyligen och lät publiken utse årets framtidsföretag. Vinnare blev Deutsche Lichtmiete, ett företag som hyr ut belysning till sina kunder så att de skall få bättre belysning och slipper bekymret att irra omkring i djungeln av olika belysningsprodukter med olika prestanda. De vill ha nytta och slippa grunna över om det är Lumen eller Watt och hur många Kelvin de behöver var.

I grunden är det bara en variant av “energitjänstebegreppet” applicerad på belysningsanläggningar, se bild nedan.

Det är ju ändå kul att se att Edisons ursprungliga idé att sälja ljus och inte energi+lampor på nytt sett dagens ljus (avsiktlig ordlek). Det skulle inte vara helt ur vägen att göra något liknande på flera nytto-områden, eller hur?

Ett Holländskt företag “Energiesprong” erbjuder nu renovering till nollenergi i form av “platt paket”. Levereras på en dag till fast pris med finansiering och garantier. De har idag verksamhet i Holland, Frankrike och England samt sneglar på den tyska marknaden. Kamprad må ha inspirerat men detta är ett stort språng framåt.

De visar också att lärkurvan är lika tillämplig här som på tillförseltekniken. När de började tog det två veckor och kostade cirka 100 000 Euro. Nu klarar de leveransen på en dag till 65000 Euro och då ingår köksutrustning för att kunna hålla nere energiförbrukningen.

De har också tillämpat teknikupphandling genom att engagera allmännyttan som beställare. Viss skulle man kunna göra något liknande i Sverige? Om man ville?!

PS Metoden visas översiktligt i “Större Ståhej för Stålarna” sid 27-28

Misstänkte väl det! Ofta använt som ett sätt att hävda att effektivare energianvändning innehåller ett mått av misslyckande. Man uppnår inte den önskade minskningen av energianvändningen eftersom det blir relativt sett billigare att använda energi för att nå den nytta (ljus, kraft, värme) som eftersträvas. Åtgärden kan i stället leda till en ökning!

Stridens vågor har gått höga om hur stor denna “reboundeffekt” (rekyleffekt) kan vara. De mest hårdföra opponenterna ser ingen ljusning (oavsiktlig ordlek) alls. De mera sansade ser åtminstone en välfärdsvinst.

Problemet är väsentligen att man utgår från analysmetoder som är förenklade. Med IEAs hjälp kring PLUS-faktorer (multiple benefits) är det dags att vidga perspektivet. Säg adjö till rekyleffekten och välkommen till PLUS-faktorerna!

IEA släppte i all tysthet häromdagen en viktig skrift kallad “Repowering Markets” med undertiteln “Market design an regulation during the transition to low-carbon systems”.

Tystheten beror mest på att de larmat så mycket för sin nya analys av oljemarknadernas utveckling och att så mycket fokus riktas på hur oljepriset kan komma att utvecklas. Men den här skriften kan för många av oss vara mycket viktigare. Åtminstone i den meningen att här handlar det om något som vi med rimliga insatser kan påverka själva.

Först måste man påminna om att skillnaden mellan misslyckande och framgång heter EFFEKTVISERING och FÖRNYBAR ENERGI (se bild nedan). I IEAs bild finns kärnkraft med som en närmast försumbar post och den kan lätt plockas bort om man bara våga ta steget att realisera den potential som finns men inte ens IEA vågar hoppas att sådan klokskap skall få plats i medvetandet hos våra beslutsfattare.

Det handlar sedan om hur man rent praktiskt skall få ihop ett regelsystem och IEA visar att det finns flera sätt. En oumbärlig skrift för den intresserade. Vill man börja med en snabbtitt så finns det här.

RAP har gjort en verktygslåda för Energy Efficiency Obligations, det vill säga det styrmedel som på svenska fått namnet Vita Certifikat. Den visar hur man gjort i flera Europeiska länder och därmed hur de kan utformas på en mängd olika sätt att motsvara lokala förhållanden, se bild nedan. Det är bra inte minst för Sverige eftersom den diskussion (och det motstånd) vi har haft här baseras mest på förutfattade meningar och ovilja snarare än genuin motsättning.

Myndigheternas utgångsuppfattning baserades på att det inte fanns några problem att bota och man talade om att det inte fanns några marknadsmisslyckanden. Något som motsägs av just förhållandet att marknaden inte spontant realiserar den lönsamma potential som finns. EEF har resonerat kring denna missuppfattning i sitt yttrande till Energimyndigheten.

Vita certifikat skulle kunna ta itu med några av problemen. En intressant möjlighet kunde vara att låta certifikaten fylla i för det saknade PFE-programmet som EEF tagit upp i “Större Ståhej för Stålarna”. RAPs verktygslåda kan då hjälpa till att bilägga de missuppfattningar som finns.

IEA har sedan sin World Energy Outlook 2012, se bild 1 nedan, i tre marknadsrapporter för effektvisering och i sin analys av så kallade PLUS-faktorer (Multiple Benefits), se bild 2, varit en stark förespråkare för effektivare energianvändning.

En utgångspunkt har varit att visa att effektviseringens påverkan på energisystemet är, och har varit, mycket större än vad vi tänker på. Man har visat det genom att beräkna hur mycket energi som hade behövts om vi hade haft samma verkningsgrad på alla våra prylar som vi hade tidigare. En analysmetod som kallas “frozen efficiency”. Fortgående teknikutveckling har emellertid inneburit succesiva förbättringar och det finns ingen anledning att tro att den utvecklingen har stannat av.

Problemet är dock att det finns mer att hämta. Det finns en potential som inte, trots att den är lönsam, tas i anspråk. IEA WEO 2012 visar just detta och vi har anledning att tänka till och tänka nytt så att vi kan dra nytta av en resurs som annars ligger för fäfot. Bild 3 (från IEA WEO 2015) antyder att det finns ett sådant lönsamhetgap på många områden.

Det är viktigt att vi tar denna information till oss. Bild 4 visar att om vi inte gör det så kommer fortfarande en stor del av potentialen ligga kvar där och kosta pengar, miljö och bekvämlighet utan att någon bryr sig. Varför låter vi det ske?

BILD 1: IEA World Energy Outlook 2012 visar att det finns en stor potential till lönsam effektivisering som ännu inte genomförts
——————————-

BILD 2: IEA har i tre efterföljande marknadsrapporter 2013-2015 succesivt skärpt budskapet om att effektivisering förbigås på ett systematiskt sätt. De har också visat upp att många andra fördelar, PLUS-värden (Multiple Benefits) följer med åtgärder för effektivisering
————————-

BILD 3: Kostnaderna för effektiviseringsåtgärder ligger ofta långt under energipriset. Man skulle alltså kunna spara mellanskillnaden genom att istället genomföra effektiviseringen
————————

BILD 4: IEA bedömer att trots att många åtgärder är privatekonomiskt motiverade så kommer stora delar att även i framtiden förbli outförda om vi inte blir bättre på att upptäcka dem och ta dem i anspråk. Pengarna läcker hela tiden!

I början av veckan lade EU-kommissionen fram ett paket för energitrygghet och som innehåller flera intressanta delar men också signaler som tyder på att deras grundliga nytänkande är på väg.

De första pusselbitarna hittar vi i faktabladet för den strategi som handlar om uppvärmning och kyla. Den baseras på observationen att en stor del av utrustningarna för uppvärmning är obsoleta och har låg verkningsgrad samt endast sällan avsedda för förnybar energi. Alltså, säger de, måste man göra renoveringar av byggnader lättare. I sammanhanget nämner de att man måste få en bättre kostnadsfördelning mellan hyresgäster och ägare av byggnader, att offentliga sektorn, särskilt skolor och vårdinrättningar, bör särbehandlas samt att byggnadsdeklarationerna måste göras bättre. Allt har en klar referens till det som IEA kallar PLUS-värden (multiple benefits).

De noterar också att Europeisk marknad och industri är framstående på områden som handlar om utrustning för förnybar energi, värmeåtervinning och kraftvärme och därför väl positionerad för omställningen.

I själva strategidokumentet hittar vi också en utveckling av tankarna kring värmeutrustning och en klassning av sådan med hänsyn till prestanda. Där finns förslag till en märkning där vi ser att en variant som är vanligt förekommande i Sverige ligger risigt till (se bild nedan).

Som alltid när det gäller EU har alla förslag en jång väg att vandra genom mötesrum och instanser innan de blir verklighet, men detta ser ut som om någon tänkt till. Bra!

Och som alltid finns det kritiker inte minst bland gröna röster. Men ärligt talat omställning tar tid och det kommissionen föreslår här går definitivt åt rätt håll.

Enligt Euractiv annonserar EU-kommissionen en strategi för värme och kyla (heating and cooling) och som tydligt noterar att det finns en stor potential som både kan minska slöseri och olönsamhet samt öka tillförselsäkerheten (=minska importen).

Det ser bra ut att man vill påverka renoveringstakten i byggnader inte minst eftersom existerande uppvärmning är uttjänt (se bild nedan). Och lika bra att man också vill öka andelen förnybar energi, kraftvärmemöjligheterna och spillvärmeutnyttjandet (se andra bilden nedan). Go for it EU!

———————-

Det hände något i december i fjol. CleanTechnica har låtit analysera hur olika media förde fram synpunkter på klimatförändringen och noterade en dramatisk ökning från negativa till positiva kommentarer. Vi andra som bara har hållit upp ett blött finger i luften har väl också känt att samtalsklimatet förändrats men här finns siffror och diagram. Positiva kommentarer har ökat med 700% under en treårsperiod säger de.

Ett annat tecken kan vara EU kommissionen som ju haft lite bekymmer med sina modellberäkningar för energieffektvisering. De håller på att ompröva sina bedömningar och det har bland annat läckt ett dokument till The Guardian där man talar om att det behövs genomgripande (profound) förändringar i livsstil för att klara klimatproblemen.

Det tyder närmast på att deras insikter inte är så djupa. Det är bra att de upptäckt att det behövs förändringar men att kalla till exempel utnyttjandet av en i sig själv lönsam potential för effektivare energianvändning för “genomgripande” är väl att ta i. Hur svårt är det att hitta ljusknappen, att ändra en rutin, att skaffa ett annat inköpsbeteende, att äta vegetariskt oftare. Genomgripande sa Bill - Gripande sa Bull!

Ungefär samtidigt med att vi får oss till livs IVAs skyggslappsstudie av den framtida elutvecklingen i Sverige kan vi ta del av en motsvarande studie gjord för “Northwest Pacific” som består av fem stater i USA och Kanada (Oregon, Washington, Idaho, Montana and British Columbia). Skillnaden i analys och resultat är som natt och dag. 

Skillnaden är att Amerikanerna systematiskt sökt av var de billigaste och säkraste resurserna finns istället för att som IVA bara anta att de möjligheter som uppstår av fortgående teknikutveckling med automatik kommer att utnyttjas.

Men även i USA noterar man att företrädare för de traditionella energiföretagen har en tendens att förbise möjligheterna till effektvisering.

A NW Energy Coalition 7th Plan issue paper, The Pace of Progress, documents how power planners have consistently underestimated energy efficiency measures’ potential and the speed of their adoption, and highlights huge future savings opportunities.

Deras underlagsmaterial är mycket omfattande men borde studeras även inom EU om man vill göra verklighet av sin ambition att “grundligt tänka om” (fundamentally rethink) energieffektivitet som resurs.

Det pratas mycket om “smarta” system men ytterst beror det på om det är en smarthet som människor vill ha. Och människor kan vara mycket olika. Är de konsumenter, kunder eller rentav medborgare?

DSM University ordnar ett webinarium på torsdag där Ludwig Karg från projektet S3C presenterar och diskuterar hur man kan gå tillväga. En liten förhandstitt på temat kan man få i en tidigare presentation han gjort.

Involving people in smart energy: a toolkit for utilities, project managers, energy agencies and city developers
Date: February 18, 2016
Time: 15h00-16h00 Central European Time

Users are taking centre stage in future energy systems. Smart grids will only succeed if we take into account the desires, motivations and concerns of people. Developing smart grid products and services represents not only a technological challenge, but an equally importantly a social challenge. The project S3C (Smart Consumer, Smart Customer, Smart Citizen) developed a toolkit with 50 practical guidelines and tools on how to engage consumers in smart energy projects. It covers a wide range of topics. How to better understand the needs of target groups? How to set up attractive incentives or reward schemes? How can I effectively communicate with customers? The webinar will present you with elaborated solutions for the effective engagement of consumers, customer and citizens.

Ellen MacArthur Foundation har givit ut en ny rapport med ett antal fallstudier kring “circular economy”. Det är på det hela taget spännande läsning som ger många uppslag varav några direkt berör energisystemet men praktiskt taget allt har en påverkan på energi- och resursanvändningen.

Ett exempel visas i bilden nedan där man utöver de traditionella delarna i ett “smart system” också tagit in hur energilager lan samutnyttjas i ett lokalt system. Det skall bli spännande att se vilken sorts aktör som nappar först? Blir det någon av de vanliga (energiföretagen) eller någon ny som skapar en affärsidé kring detta? En sak kan man vara säker på och det är att de som sitter och drömmer om fjärde generationens kärnkraft kommer at slumra vidare i sitt alternativa universum när denna nya möjlighet öppnas. 

Men samtidigt skall vi vara lite försiktiga med en del av de nya möjligheterna. I skriften finns flera referenser till det som kallas “sakernas internet” (internet of things). Ett sådant skapar möjligheter men också risker vilket påpekades i en artikel i DN nyligen. Ett internet kan hackas och inte alltid av de snälla grabbarna!

Det är en av de berömda missbedömningarna som ibland citeras när det gäller hur fel man kan ha (från tidningen Variety 1955). En annan är den om att alla uppfinningar som behövs redan är gjorda.

När man läser IVAs publikation om Framtidens elanvändning får man samma intryck. Det är defensivt och effektivare energianvändning behandlas som något som bara händer med automatik och som en följd av teknisk utveckling. Ingenting nämns om onödig kostsam energianvändning som kan påverkas och minskas och därför är en dold resurs (potential) som inte tas i anspråk. En möjlig resurs som man i det dagliga arbetet inte har tid att identifiera och/eller ta itu med att realisera.
Lite motvilligt säger man att det kan ju finnas något (lite) men:

Om energieffektiviseringen önskas drivas längre än vad som anses företagsekonomiskt motiverat för att nå samhällsmål, ekonomiska eller kvalitativa, finns möjlighet till incitamentsprogram eller liknande. Det är viktigt att dessa införs med försiktighet så att globala konkurrensförhållanden inte påverkas negativt eller marknadsbalanser rubbas.

Ett uttalande som motsägs av IEA i deras analys i World Energy Outlook 2012 där de visar att potentialen för (företagsekonomiskt) lönsamhet är stor, se bild nedan, och att ((IEA WEO 2012 chapter 10).):

...the energy savings identified in the Efficient World Scenario will not happen if market actors are left to their own devices”

Detta verifierades också i det gamla PFE-programmet där de deltagande företagens “företagsekonomiska” bedömningar vid programmets start så småningom reviderades och det visade sig att man kunde effektvisera dubbelt så mycket till halva kostnaden!

Den som säker hen finner! Och Rock’ n’ Roll lever och har hälsan!

Lazards jämförelser av olika energislag har även med en liten not om effektvisering. De visar i ett diagram som analyserar hur känsliga de olika sätten är för energiprisförändringar att effektvisering inte bara är billigast utan mest robust (bild nedan). Där vet man vad man får för pengarna!

Visst är det tjatigt men det är ett universellt och globalt problem. Det görs en massa energikartläggningar men det är alltför sällan som de också leder till genomförande. DECC i Storbritannien har gjort en liten guide för hur man skall gå från tanke till handling och nog kan det behövas i Sverige också.

De konstaterar helt kallt att ett företag normalt sett kan minska sina energikostnader med åtminstone 20% och att det slår det mesta av företaget i övrigt kan göra i termer av lönsamhet (se bild nedan). IEA noterade för några år sedan att investeringsbedömare oftast missade dessa möjligheter eftersom deras träning var inriktad på att bedöma produktionsåtgärder men inte kostnadsbesparingar. Och därför missar de sina bästa och mest näraliggande möjligheter. DECCs lilla skrift kan bota det problemet!

Som bekant har Dagens Industri dragit en lans för satsning på okänd och sannolikt MYCKET dyr kärnkraft med argumentet att solcellernas “osannolika” framgång visar att man måste vara nyfiken på ny teknik. Och som förhoppningsvis också är bekant finns det inget som helst osannolikt i denna framgång utan det är en direkt följd av satsning på marknadsutveckling och marknadslärande. Bland annat i Tyskland. Hur det hela fungerar har visats av Professor Clas-Otto Wene i en bok som (sägs det) skall vara en av de som laddats ned mest från IEA/OECD.

En färsk bild av det osannolika har gjorts av finansrådgivningsfirman Lazard i deras senaste energianalys där man jämför olika energislags kostnader och deras utveckling över tiden, se utdrag för sol och vind i bild nedan. Denna analys används också av Paul Krugman när han kallt konstaterar att presidentvalet i USA kommer att ha stor betydelse för deras satsning på förnybar energi.

Salvation from climate catastrophe is, in short, something we can realistically hope to see happen, with no political miracle necessary. But failure is also a very real possibility. Everything is hanging in the balance.

Häromdagen rapporterades om nya rön från Umeå Universitet om att man kunde spara stora mängder energi genom att schemalägga trafiken på andra sätt. Exemplet var att 2,5 miljarder visningar av Gangnam Style på YouTube fordrat 400 GWh elenergi vilket ju är tankeväckande.

Vore det inte en bättre affär för alla att ta sådana här möjligheter i anspråk än att ge skattelättnader för datorhallar? Det tycker i alla fall EEF!

eceee har låtit göra en analys av hur effektiviseringsdirektivets artikel 8 om energikartläggningar i större företag efterlevs och kan förbättras.

En springande punkt är att direktivet kräver kartläggning men inte genomförande av de åtgärder som kartläggningen visar på. En observation som EEF också gjort tidigare.

Man tycks anta att företagen är allmänt omedvetna, men så snart det uppenbaras för dem att här finns en ekonomiskt attraktiv potential då hugger de som ilskna kobror.

Det är perspektivet om den ekonomiskt rationelle aktören. Det som spelat oss ett spratt i flera decennier. Det är naturligtvis bra om man får en bättre uppfattning om hur energieffektivisering skall bli synligt på företagens radarskärm och göras attraktivt genom att man förstår dess strategiska betydelse för företagens överlevnad och utveckling.

Men det som avgör om det är en pudding man lagat är om puddingen blir uppäten (the proof of the pudding is the eating)! Det är alltså genomförandet vi måste ha för ögonen.

eceee’s studie pekar också på att företagsstorleken kanske inte är det bästa sättet att skilja agnarna från vetet. Det finns många små företag med stor energianvändning och stor potential som borde tas med. I all synnerhet nu när idén om industrinätverk håller på att etableras och sprida sig.

IEA har sedan några år tillbaka granskat vad det är som händer när man energieffektviserar och har registrerat ett stort antal “Multiple Benefits” (PLUS-värden). Efter att under många år ha tvingats diskutera så kallade “rebound”-effekter det vill säga att man får en rekyl i sina effektviseringsåtgärder är det kul att se att man nu vänder på resonemanget och så att säga spänner hästen före vagnen istället. Visst kan man hävda att det ibland är så att en del av de eftersträvade vinsterna av effektvisering äts upp av ökad användning. Men det är viktigare att de åtgärder som vidtas för att till exempel öka produktiviteten medför minskad energianvändning.

Att tankarna på PLUS-värden börjat få fäste visas i att allt fler argumenterar för att ta in dessa PLUS-värden i kalkylen och därmed motivera ökad effektvisering. Nu senast UNECE. PLUS-värden har blivit the new black!

I USA finns The Edison Foundation som är en sammanslutning av de större energiföretagen och som har tagit sig uppgiften att studera:
* information on technology trends,
* experiences with new technology, and
* best practices among electric utility industry executives

De samlade några av sina tankar nyligen i publikationen “Key Trends Driving Change in the Electric Power Industry” med de teman som syns i bilden nedan. Deras chef, Lisa Woods, sammanfattar dessa tre megatrender:

The transition to a clean energy future
The energy mix we use to generate electricity is changing. By investing in renewable energy, transitioning from coal to natural gas, and pursuing energy efficiency, the U.S. electric power industry has already reduced carbon dioxide emissions 15 percent below 2005 levels; other emissions have also been reduced. At the same time, modernization and digitization of the grid enables the integration of more carbon-free renewables, both large-scale and distributed. In fact, we expect exponential growth in solar over the next decade, in all sizes. Wind energy, already competitive with other fuels, is projected to increase substantially as tower heights increase to produce more energy. Today, the electric power industry
is the largest investor in carbonfree renewable energy in the U.S.

A more digital and distributed grid
The power grid itself is changing, becoming “smarter” by virtue of a digital communication overlay, with millions of sensors that will make the grid more controllable and potentially self-healing. The electric power industry is investing more than $20 billion per year in the distribution grid alone, which will enable the connection of distributed energy resources as well as devices in our homes and businesses. Many of these resources and devices will interact with the grid, resulting in more efficient grid operations. The digital grid is evolving into a multipath network of power and information flows that will use data analytics for grid management and optimization from end-to-end.

Individualized customer services
As the grid becomes increasingly digital and distributed, customization of services for electricity customers will continue to grow. Here are some examples. Large commercial customers increasingly want renewable energy to meet their corporate sustainability goals. Cities and towns are requesting customized services such as help with micro-grids, smart city services, or renewable energy. Some residential customers want rooftop solar to generate their own electricity. And, residential customers increasingly want to manage their energy use using connected
devices like iPhones and Nest Learning Thermostats, and through web-based platforms. At the same time, for many, many customers, safe, reliable, and affordable electricity will continue to
be the preferred service option.

Under ett antal år har elmarknaderna i flera länder förändrats. Ny förnybar energi och i någon omfattning effektviserad användning har sänkt priserna drastiskt. Ett resultat som också följer av att de många nya energikällorna inte kontrolleras av de gamla oligopolen utan är i andras ägo. Konkurrensen har ökat. De som kontrollerade de gamla marknaderna förlorade (och gnisslade tänder). Men kunderna tjänade på det!

Nu argumenterar man på sina håll för ny avancerad kärnkraft i miljardklassen. Dagens Industri har gjort sig till röst för dem.

Men vem tror man skall kunna sätta in några miljarder i riskabla investeringar i oprövad teknik? Vi ser några möjliga intressenter även om de också är tveksamma. Kinesiska staten i Hinkley Point i Storbritannen. Ryssland i Pyhäjoki i Finland. I Storbritannien med statssubventioner som säkerhet.

Oligopolen tycks vara på väg tillbaka och det i stor stil om dessa kärnkraftförespråkare får som de önskar! Vem är det som älskar oligopolmarknaderna så mycket?

Om nu laviner går uppåt!? Kanske är raketartat ett bättre ord? Ecofys har tittat på utvecklingen för “avkolningen” (decarbonisation) inom energi- och transportsektorerna och ser att man succesivt överträffar förväntningarna. De har kollat hur IEA ser dessa trendförskjutningar i sin World Energy Outlook (WEO), se bild nedan. På motsvarande sätt minskar kolanvändningen i betydelse.

En av deras slutsatser är att det är viktigt att forma vad de kallar “transformation coalitions” för att accelerera marknadsomställningarna. EU bör ju rimligen vara en sådan och energiunionen kan spela en viktig roll. Men då behövs en större medvetenhet om behovet av fundamentalt nytänkande. Därför att som Ecofys skriver:

Profitable areas for transformation coalitions include zero-energy buildings, super-efficient electrical appliances, electricity storage, zero-emissions aviation, and zero-emissions cement or steel.

“Den nya typen av kärnreaktorer står nära kommersialisering.” (fjärde generationens kärnkraftsreaktorer)

Så skriver IF Metalls ordförande i Dagens Industri som en uppföljning på chefredaktörens inlägg dagen innan. Man får nog anta att båda inläggen varit i någons säck innan de hamnat i tidningens påse. Vad man kan konstatera är att båda är lika oinformerade om teknik och ekonomi på energiområdet.

Fjärde generationens reaktorer kan komma i demonstration(inte kommersialiserade) tidigast kring 2020 enligt OECD med en möjlig kommersialisering tidigast efter 2030.

Dagens mest avancerade reaktorer (generation 3+) dras med enorma kostnadsöverskott och förseningar. Olkiluoto i Finland är minst 9 år försenad och mer än 100% dyrare. Flammanville i Frankrike dras i samma riktning.

DIs chefredaktör förundras över teknikens utvecklingsmöjligheter när hans skriver:

Solenergin har tagit osannolika steg framåt under de senaste åren och bedöms snart vara globalt konkurrenskraftig. Det visar hur snabbt förutsättningarna kan ändras och att man bör vara öppen för ny teknik.

Stegen som solenergin tagit är inte ett dugg osannolika utan en följd av kommersialisering och marknadens lärande vilket för den intresserade kan avläsas i “lärkurvorna”. Redaktören är sannolikt inte riktigt klar över hur marknaderna fungerar när han hoppas att det bara är att vara “öppen för ny teknik”. I synnerhet att “lärhastigheten” för kärnkraft kan antas vara betydligt lägre än för solenergi.

Men det allvarliga med herrarnas drömmar om teknisk utveckling är att de därmed tittar åt fel håll! I synnerhet borde Metalls ordförande vara mera öppen för att hans medlemmar kan dra stor nytta av betydligt billigare satsningar på energieffektvisering och förnybar energi. Satsningar som dessutom säkerställer att elpriserna hålls låga, säkerheten i systemet ökar och framtids-, exportmöjligheterna ökar.

Vi (pojkar) har alltid fascinerats av ny spännande teknik men det är lite svårt att förstå varför den måste vara av Jules Vernekaraktär (resa till Jordens medelpunkt) snarare än Astrid Lindgren (Alla vi barn i Bullerbyn)?!

...för den räcker ändå inte hela veckan. Ungefär så resonerar man på Dagens Industri när man i en artikel argumenterar för en svensk nysatsning på kärnkraft och säger:

Att ställa om den svenska energikonsumtionen har liten global effekt.

Att det finns en outnyttjad lönsam resurs i en effektvisering spelar ingen roll för dem. Istället för att försöka utnyttja den lönsammaste möjligheten argumenterar man för att en katastrofalt dyr och okänd teknik, fjärde generationens kärnreaktor som ännu så länge bara finns på ritbordet (och förhoppningsvis stannar där), se bild nedan. Detta i en tidning som ägnar sig åt att skriva affärs- och industrinyheter! Sanslöst!!

Tänk om samma tidning istället argumenterat för den livskraftiga delen av svensk industri som jobbar med effektvisering och förnybar energi. I båda fallen finns mycket spännande teknik, redan tillgänglig och dessutom med enorma utvecklings- och exportmöjligheter. Bara de senaste veckorna sticker några av dem iväg uppåt på börsen och visar spännande kontrakt på världsmarknaden.

Bild från Wikipedia.

Konstaterar en rapport från REN 21 där man gör en grundlig genomgång av läget globalt för förnybar energi, Renewables 2015, Global Status report. Man ger också en hel del bra grafik i den rapporten, se exempel nedan, och som bekant säger en bild mer än 1000 ord. Liebreichs bild var lika talande där han också kunde visa att av de båda tvillingarna så kommer effektvisering först. 

REN 21 rapporten innehåller också en del viktiga iakttagelser om hur de båda syskonen kan fungera tillsammans. Att man måste ha likvärdiga villkor (level playing field) och betrakta energisystemet som en helhet vilket fordrar en översyn av regelsystemet.

Kan någon begripa varför svenska debattörer har så svårt att förstå att “Vita certifikat” är ett sätt att ta ett helhetsgrepp så att systemet ger mest nytta för pengarna? Är det bara okunskap och ovilja att förstå systemperspektivet eller är det värre än så? 

IEA har tidigare gjort ett pionjärarbete i att kartlägga de PLUS-värden (Multiple Benefits) som följer med effektvisering. Ett arbete som snart kommer att följas upp av IEAs DSM-program och förhoppningsvis kommer att göras med aktiv svensk medverkan.

IRENA (International Renewable Energy Agency) gör nu något liknande när det gäller förnybar energi och har gjort en studie som visar att man får högre produktionsvärde (BNP), mera välstånd, bättre fördelning och ett tryggare energisystem med förnybar energi, se också bild nedan.

I sammanhanget känns det nästa kusligt att delar av Sverige, särskilt de som kallar sig Näringslivet (bestämd form singular), agerar så hårt för kärnkraft. Risken är att den piggare delen av svenskt näringsliv som agerar för industriutveckling på de nya framtidsområdena kommer i skugga och hamnar bakom den internationella marknaden.

Navigant research publicerar en årlig marknadsrapport för det som de kallar ADVANCED ENERGY. Det är glädjande att de inte bara behandlar de traditionella segmenten med olika slags energitillförsel utan även tar med energianvändning i byggnader, transport och industri och att det är på dessa teknikområden som tillväxten är kraftigast.

Globalt sett handlar marknaden för avancerad teknik enligt rapporten på 1,3 trillioner USD (en amerikansk trillion är en svensk billion). På byggnadssidan har man växt 12% under det senaste året och 40% under de senaste 3 åren. Starkast på renoveringar och nollenergibyggnader (zero net energy).

Building Efficiency is the third largest advanced energy segment globally, with an estimated $209.5 billion in revenue in 2014, at 12% growth over 2013 worldwide and the largest segment in the U.S. market – for the firsttime in our four years of coverage – at $60.1 billion.

Lighting is the largest Building Efficiency subsegment with estimated revenue of $103 billion in 2014 (Table 5.1), led by commercial energy efficient lighting at $54 billion. Residential energy efficient lighting (REEL) is a new product category added in this year’s report. With revenue of $44 billion in 2014, REEL is Building Efficiency’s second largest product category globally and the largest category in the U.S. market, at $9.7 billion. Even excluding this new product category, Building Efficiency experienced the strongest four-year growth of any
segment globally, up 40% compared to 2011.

Heating, ventilation, and air conditioning (HVAC) is now the second largest subsegment with $58 billion in revenue last year. The Building Envelope subsegment grew 18% to an estimated $18.7 billion in revenue, driven by commercial and residential energy efficient retrofits, as well as zero net energy buildings (ZNEBs). Building Design followed with $15.5 billion, up 12%, led by commercial energy efficient retrofit services, and $2.4 billion in building information modeling, up 18% over 2013 and 59% compared to 2011.

Samma källa har också låtit göra en katalog över olika tekniska lösningar som faller inom kategorin att vara avancerade. Den är ganska kul men man ser även vid en snabb läsning att det finns flera med svenskt ursprung som borde ha varit med! Kolla själv!

Det är också glädjande när man som denna bloggsida drar sig till minnes hur DN för 10 år sedan talade om “vedsamhälle” och återgång till hästar i jordbruket när de raljerade med oss som talade om effektivisering och förnybart!

Thomas Piketty rapporterade för några månader sedan att utsläppen av växthusgaser inte enbart bör tillskrivas olika länder utan även ta hänsyn till hur välståndet är (sned-)fördelat inom länderna.

Oxfam går nu vidare med en rapport och illustrerar bland annat med en passande bild som kan ses som ett cocktailglas (se nedan). De rikaste 10% av befolkningen står för 50% av utsläppen och de fattigaste 50% står för 10%. I The Independent gör man ytterligare en uträkning som visar att den rikaste procentens utsläpp är 175 gånger större än de fattigaste.

The Independent har också tittat in lite närmare i den värld där den rikaste procenten bor för att se hur de tänker och vad de gör. Utgångspunkten var Hemingways påstående att de rika är som vi andra fast med mera pengar. Så är det inte. Det är kusligt annorlunda.

According to Oxfam, the scale of the problem is increasingly stark: just 62 people, it says, own the same wealth as half the planet. The compares with 388 people just five years ago, when the global economy was just emerging from its deepest recession since World War II.

Nu skall tydligen den ökande ojämlikheten också bli en fråga på Davos-mötet men för att citera Stefan Sauks klassiska kommentar i en TV-sketch “Jag är skeptisk”.

Då var det dags igen för beslutsfattare från olika sektorer att träffas i Davos. På årets dagordning står bland annat Kretsloppsekonomi (Circular economy) och, naturligtvis, kllmatfrågorna. Till det material som tagits fram hör en studie om olika tekniska lösningar för “Decarbonisation”, Scaling Technologies to Decarbonize Energy.

Det verkar inte innehålla något som är direkt uppseendeväckande men det är glädjande att man tittar närmare på vilka åtgärder som behövs för att få skjuts på de olika lösningarna och att effektviseringsmöjligheter tar en tydlig plats, se tabell nedan. Man har identifierat att även om det är viktigt att sätta pris på utsläpp så att “kol” (och koldioxid) blir dyrbart så har det en mycket begränsad inverkan på åtgärder för att effektvisera i byggnader, transport och industri. Här gäller det istället att jobba med marknadsspridning (deployment). Svårare men mera spännande!

PS Förra året spreds ett rykte att inte mindre än 1700 privatjetplan hade flugit in deltagare för att diskutera klimatåtgärder! Så var det dock inte. Faktagranskare har visat att det kan ha varit som högst något 100-tal. Det är ju illa nog men rätt skall vara rätt.

Lokalsamhället (regioner och kommuner) kommer kanske att ha en större roll än nationerna när det gäller att uppfylla (och överträffa) klimatmålen. En gruppering som då och då låter tala om sig är den så kallade C40-gruppen som en gång i tiden startades av Bill Clinton. De har genomfört en stor mängd åtgärder och försöker nu finna former att lära av varandra och att finna nya vägar framåt. Man kan också följa dem på en blogg på deras sida.

The road from COP21 is now clear because we understand very concretely the further action cities can take to make a global impact in tackling climate change,” said C40 Chair Mayor of Rio de Janeiro Eduardo Paes. “The leadership of cities is unequivocal, but there is no question that barriers remain – the most significant being access to finance and a need for greater governmental co-ordination.

Men skall sanningen fram så är deras rapport ganska svårforcerad. Författarna har haft stora ambitioner att göra syntes av sina erfarenheter hitintills men det verkar vara mest användbart för interna bruk och för att finna en egen struktur i kommande åtgärder.

För en utomstående finns dock en samling av fallstudier som kan vara användbar för att se vad andra har gjort och som man kanske kan utnyttja lokalt.

Vårt vanligaste fyrkantiga tänkande innebär att många “gröna åtgärder” som till exempel effektivare energianvändning också är lönsamt och därför kommer de (förr eller senare) att genomföras eftersom vi människor antas vara ekonomiskt rationella. Om vi inte gör det så beror det på att vi har preferenser för att hellre fortsätta att slösa eller att en förändring är förenad med osynliga kostnader och alltså egentligen inte är så lönsam som det verkar. Känns det igen? Konstigt vore det annars eftersom vi är helt impregnerade med detta sätt att se på världen.

I en uppsats, Behaviorally Green: Why, Which and When Defaults Can Help, skriven av Cass Sunstein och Lucia Resich kan vi emellertid läsa:

On standard assumptions, people’s decisions will depend on the relationship between economic incentives and underlying preferences. The standard assumptions are not exactly wrong, but as behavioral Economists have shown, those assumptions disregard important variables that do not involve strictly economic Incentives.

Ett vackert exempel på detta visas av BIT i Storbritannien när de konstaterade att trots att människor visste att vindsisolering var mycket lönsamt så blev det sälla gjort. Och skälet hade bara lite med ekonomi att göra och botades när kunderna erbjöds hjälp med att röja bort skräp från vinden och därmed kunde göra isoleringen möjlig. Känns det också igen? Troligen, eftersom vi alla har någon liten ursäkt för att skjuta upp till i morgon.

Vi måste utveckla styrmedel som gör att vi lättare kommer oss för att göra det som vi vet är bra eller klokt eller lönsamt eller- men som aldrig blir riktigt av. Sunsteins och Reichs uppsats handlar om hur man tar “grönt” som riktmärke (default rule). Och att vi kan göra det på många olika sätt både för effektvisering och förnybar energi. Riktmärket är det som borde göras. Om man vill göra på något annat sätt och det kan finnas många goda skäl för det, så står det en fritt. Men man skall alltså få en lite knuff (nudge) på den väg som är bättre. Utan ansträngning.

Default rules establish what happens if people do nothing at all.

Värt att läsa och begrunda för våra myndigheter och departement så att vi kan slippa det tröttande docerandet om att priser och information är allt som behövs. En vänskaplig knuff är inte fel. Lika lite som det är att ha riktmärken på sjön så att man inte seglar på grund.

Svenskt näringsliv, som talesperson för “industrin” (bestämd form singularis) har ju valt ett mycket högt tonläge in energifrågorna och med tydlig adress till energikommissionen. I partiledardebatten i veckan märks att de också har en klangbotten i vissa partier. Deras senaste debattinlägg verkar ha varit koordinerat med debatten (eller är det bara en lycklig slump?  ).

I artikeln beskrivs “industrin” som hårt pressad och det sägs också att de kan tvingas flytta sin verksamhet om de inte får som de vill. Vindkraften kan man inte lita på för det blåser inte alltid och det är ett jämmer och elände. Man skulle kanske blivit rörd (till tårar) om det inte vore för att det har hörts så många gånger förr och att det inte är sant. Sverige är inget isolerat land, vi har handel med el över gränserna och skälet till att elpriset idag är lågt beror i hög grad på att vi har en stor andel förnybar energi till exempel vindkraft.

Man undrar däremot hur det är ställt i den här (singularis-)industrin? Hur har de det med energieffektiviteten till exempel? En antydan till att det kunde vara bättre (och bli bättre) syns i bilden nedan där Europas länder jämförs. I Sverige har effektviteten försämrats under de senaste åren under det att den förbättrats i till exempel Danmark och Tyskland! Kanske skulle de må bättre av att flytta till dessa länder!

Men detta att vissa delar av industrin talar om sig själv på det sätt som svenskt näringsliv (bestämd form) gör skymmer förhållandet att det finns mer industri i landet, till exempel effektviseringsindustri och förnybarhetsindustri där mångfalden är större och framtidsutsikterna bättre. Dessa grenar är mindre kända och har inte samma resurser att (ännu) höja rösten och ta till brösttoner. Men det kan komma. Enbart de företag som enligt statistikens nomenklatur kan anses syssla med effektivisering är till antalet 182000! Nej Du läste rätt - det är sex siffror!

Kanske det blir som det sägs i Strindbergs Röda Rummet!

....det kommer en dag, då det blir än värre, men då, då komma vi ner från Vita Bergen, från Skinnarviks bergen, från Tyskbagarbergen, och vi komma med stort dån som ett vattenfall…

Bild ur: Synthesis: “Energy Efficiency Trends and Policies in the EU”

Julhelgen är som gjord för oss att tänka på de större sammanhangen i livet. En sådan möjlighet gavs i artikeln “The Church of Economism and Its Discontents” av Richard Norgaard där han skriver om vårt vardagsevangelium (ekonomismen) och hur det förhåller sig mellan helheten och delarna i ett ekonomiskt system:

It is easiest to think of systems as being made up of parts that are entirely independent of each other or the nature of the system as a whole: the whole is then simply the sum of the parts…..How fragile are the assumptions behind market economics? Consider the logic offered to support the intrinsic value of exchange:

* If two parties agree to enter into an exchange, both are fully informed, and the exchange is truly voluntary, then the exchange makes both of them better off.
* Therefore, government should not interfere with such exchanges, unless there are significant impacts on third parties.

When we are taught that this logic proves that markets support individual choice and thus should not be interfered with except under unusual conditions, we are being asked to assume that being fully informed is common and third-party impacts are rare. The divisibility of societies into individuals and nature into property has, for economists and increasingly for society as a whole, become a default assumption that merits no mention. These provisos, however, are rarely met: social and natural systems cannot be divided into separate parts, and few parties are ever sufficiently informed.

En mindre tänkare på området skrev nyligen något liknande men mindre sofistikerat (http://fourfact.se/images/uploads/ECEEE2015Nilsson.pdf). 

I båda fallen finns det dock anledning att ifrågasätta om vi i våra vardagsgärningar kommer på rätt spår när vi bara “antar”, mot vårt bättre vetande, att marknaden fungerar utan problem?!

Cambridge Econometrics har gjort en studie som syftar till att se hur jobb och levnadsvillkor påverkas av satsningar på effektivare energianvändning. Det är inte helt lätt att göra dessa bedömningar.

Det saknas tillförlitlig statistik (de har faktiskt bättre i USA) men det är framförallt ett avgränsningsproblem. Mycket av det som görs och som leder till effektvisering görs av andra skäl än just effektvisering. Man renoverar byggnader därför att de är nedslitna men effektviserar samtidigt, man byter ut en industriprocess därför att man vill förbättra arbetsmiljön men får effektvisering på köpet. Alltså det som vi kallar PLUS-värden (Multiple Benefits på IEA-språk). Men just av detta skäl så har också effektviseringen fördelar som inte alltid syns i kalkylen, till exempel på fastighetsvärdena.

The study also pointed out the existence of other reports which show increases in the value of buildings as a result of improved energy efficiency. In the US, values of buildings with energy performance certificates can be 10-16% higher than comparable non-certified buildings, according to the study.

En klar avgränsning är emellertid möjlig och det gäller att effektvisering (per se) ger högre sysselsättningseffekt än om man istället skulle satt pengarna i ökad energitillförsel. Effektvisering är mera “arbetsintensivt”. Men det finns ett behov att se till att man har rätt utbildad arbetskraft för ändamålet.

The study pointed out that while there is a great potential for energy efficiency jobs in construction, it may be difficult to train the workforce in the necessary skills due to the high levels of self-employment in the sector. The potential lack of skills in the sector could slow the take-up of energy efficiency measures, the study warned

.

Avgränsningarna gör att bedömningen av sysselsättningseffekterna är försiktiga men att en satsning kan innebära en femfaldig ökning till 2030. Se mera detaljer i tabell nedan.

GTP (Green Technologies and Practices): Jobs in which workers’ duties involve making their establishment’s production processes more environmentally friendly or reducing their use of natural resources. There are six categories of green technologies and practices, three of which are most relevant to energy efficiency: improve energy efficiency within the establishment (B); reduce or eliminate the creation of waste materials (E); and conserve natural resources (F).

De är inte blyga på Stanford i USA. De har lanserat Lösningen (The Solution Project) med rubriken: THE WORLD CAN - TRANSITION TO 100% CLEAN, RENEWABLE ENERGY.

De går igenom ett stort spektrum av tillförsellösningar (se bild 1 nedan) och visar deras applikation i olika länder på en interaktiv karta, men de har faktiskt också tagit med effektvisering även om det inte syns på kartan. Resultatet för totalt 139 länder finns i ett omfattande dokument och för Sverige (2050) syns användningen i olika sektorer i bild 2. BAU står för Business as usual och WWS för Wind, Water, Solar. I Bild 3 finns deras antagna fördelning på olika förnybara resurser

Det är också intressant att se att de lyckats engagera National Geographic som förmedlare av deras bedömningar. De har ett lite annorlunda format i presentationen men det bygger på samma material.

Bild 1
———————————

Bild 2
————————-

Bild 3

UKACE, Association for the Conservation of Energy i Storbritannien, har givit sig längst ut i näringskedjan och studerat hur små lokala företag arbetar med renovering, RMI (Repair, Maintenance, Improvement),  och hur detta kan vara en del av effektviseringen. Det är mycket intressant läsning och visar att det är i denna frontlinje som det finns en dold resurs. Eller riktigare, utan denna resurs kan vi glömma allt det som man talat så högstämt om i Paris på COP 21.

I Bild 1 nedan visas hur de olika marknadsaktörerna interagerar och i Bild 2 vad de kan (måste) göra för varandra för att systemet skall ställas in på systematisk effektvisering. Det är uppenbart att branschen fortfarande har mycket att göra för att utvecklas och att vi behöver gå bortom de enkla klyschorna eller sökandet efter de magiska styrmedlen. Se gärna de små pratbubblorna i UKACEs rapport. De är autentiska vittnesmål från små näringsidkare som avgör om det blir någon effektvisering eller inte. Frontsoldaterna!

PS Och var hittar vi motsvarande forskning i Sverige?
PS 2 Men vi har i alla fall EEF (http://www.eef.se) som samlar sådana företag

BILD 1: RMI-aktörerna
————-

BILD 2: Vem bör göra vad

Så många bloggtexter har det blivit på temat energieffektvisering sedan starten för drygt 10 år sedan (http://www.fourfact.com). Nystarten på året 2016 firar vi med att uppmärksamma ett riktigt höjdarwebinarium!

A brief history of energy efficiency labelling
Benoit Lebot, director of IPEEC

Benoit är som IPEECs direktör ansvarig för G20-gruppens energieffektviseringsprogram vilket efter COP21 kommer att vara en av tungviktarna i branschen. Detta webinarium är ett lysande tillfälle att stifta hans bekantskap.

Date: January 14, 2016
Time: 14h00-15h00 Central European Time (check your local time)

Energy Labelling has progressively become a must-have in the energy efficiency policy toolbox. When implemented with care, energy labelling presents a face that energy efficiency –also known as the invisible fuel- often misses. Energy labels help end-use consumers to make more informed decisions when purchasing a product, equipment or system. Fascinating too is to see how energy labels facilitate and shape market transformation strategies when combined for instance with fiscal or financial scheme. What lessons can be learned from the implementation of the European energy labels? What are the possible options for consolidating such high -visibility policy instruments in the future? The presentation will recall the conditions of the elaboration of the first European labels, discuss achievements and share views to reinforce existing schemes.

GOTT NYTT År förresten!

med hjälp av UNICEF.

Vi ses igen efter trettonhelgen. Under tiden kanske ni vill fundera över var vi står idag när det gäller energianvändningen vilket visas i skriften “Synthesis: Energy Efficiency Trends and Policies in the EU”. Vårt hemland ligger inte så bra till och svaret på frågan är inte att vi varit duktigare vad gäller ekonomisk utveckling (BNP). Andra har varit bättre både i det avseendet och i energieffektivisering (se bild nedan).

Vi behöver ett fundamentalt nytänkande inte bara hos myndigheterna utan även hos leverantörerna för att åstadkomma den omstrukturering som behövs för att göra verklighet av de potentialer som finns. Det är populärt att tala om de “lågt hängande” frukterna och att raljera med dem som inte plockar dem trots att de hänger framför näsan. Men vi behöver också jobba med skördemaskinerna det vill säga de företag som gör energinyttan tillgänglig. “Energitjänstemarknaden” behöver utveckla sina affärsmodeller-

Användaren söker energins nytta (ljus, kraft, värme, kyla) vilket man får av kombinationen energi + den installation/apparatur som man har. Installationerna kan ha olika verkningsgrad (=vara mer eller mindre effektiva). Användarna har mycket olika förutsättningar för att göra goda val.

Utveckling av affärslösningar bör också sökas i en horisontell integration (kombination av tekniker för effektvisering och även kombination med t.ex. lokal energiförsörjning). Därutöver kan man behöva utveckla former för tillhandahållandet så att trygghet och funktion säkerställs över en längre tidsperiod vilket kan ske genom auktorisation, servicekontrakt, delning och kollektiv upphandling etc.

I bilden nedan görs ett försök att skissa olika utvecklingsvägar:
1. INNEHÅLL, så att man tar hänsyn inte bara till delar av installationen (t.ex. isolering, belysning, motorer) utan gör paketlösningar som kan leveraras vid olika tidpunkter men succesivt kompletteras. Att man vid något tillfälle också tar hänsyn till energileveransen, kanske med lokal försörjning, helt eller delvis.
2. FORM, så att man efter att ha fått “hårdvaran” på plats också ser till att den fungerar och justeras. Men även att man kan engagera sig i lösningar som siktar på delning (av till exempel lokala energianläggningar) och kretslopp (genom att kanske se till att reparationstjänster ingår). Vissa telefonföretag gör affär av att byta ut till senaste modell och det kanske kan vara intressant även i vår bransch? Inte så att den gamla skrotas utan uppgraderas?
3. TID, så att man efterhand som situationen medger ser till att underhålls- och ombyggnadstillfällen utnyttjas. Varken Rom eller det uthålliga samhället byggs på en dag!

Det är lika bra att erkänna att vi har ett STORT problem med effektvisering. Det är detsamma som när det gäller uttrycket tulipanaros. Det är lättare att säga än att göra. I EU har man i arbetet med Energiunionen ställt en tulipanaros i utsikt men det verkar som om de kört fast. De förefaller dock medvetna om problemet eftersom de själva sagt att det fordras ett genomgripande nytänkande (fundamentally rethinking) på området.

Vi skall inte låtsas att det är lätt men inget av det som EU-kommissionen hitintills visat upp är i närheten av en lösning. Det fordras att man som nämnts tar ett större grepp och ser till hela energisystemet och hur dess delar fungerar utan att hoppas på att någon enskild insats (styrmedel), t.ex. priserna, på något mirakulöst sätt skall lösa problemet. Det behövs en hel verktygslåda och en vettig plan att arbeta efter.

Myndigheter (och departement) måste börja agera utifrån en mera realistisk uppfattning om hur marknadens aktörer fungerar. ”Beteendeekonomin” bör vara utgångspunkt för att aktivt söka finna former för hur incitament (nudges) utformas så att effektivisering blir den första och prioriterade åtgärden. Erfarenheterna från Brittiska BIT bör stå som modell för att utforma ändamålsenliga styrmedel.

Myndigheterna bör samordnas bättre i sin utövning genom att man tillsätter en nationell samordnare för effektvisering. Denne skall årligen rapportera till regeringen hur det samverkande arbetet med energiomställningen fortskrider.

När det sedan gäller de enskilda delarna så finns det faktiskt hos Britternas BIT en bra plan att arbeta med så att styrmedel kan vinna anklang hos mottagarna genom att mera rikta sig till deras intellekt än att ta omvägen över plånboken (se tabell nedan).

Uttrycket lär vara från Ibsens drama Brand: “Var det du är och var det helt och icke styckevis och delt” men kan appliceras på energieffektvisering. Ett av de mest framträdande dragen för vår bransch är nämligen fragmentiseringen. Ingen bryr sig och ingen tar ansvar för helheten. Man hoppas (!?) att genom uppdelning av ansvaret där alla var och en för sig gör så gott de kan så skall slutresultatet bli “optimalt”. En romantisk inställning som särskilt kommer till uttryck i uppdelningen i ett antal myndigheter som agerar utan någon koordinering och som när de tillfrågas vill göra gällande att en “korrekt” prissättning löser problemet. Nyligen framförd av Energimyndigheten i ett yttrande där de också påstår att energieffektvisering kan vara negativt för energisäkerheten!

Nu efter Parismötet kan man möjligen hoppas att kravet på återkommande redovisningar av vad varje enskilt land gör och hur de lyckas också leder till en tillnyktring i Ibsens anda. Myndigheterna måst dels samverka bättre och dels bättre förstå hur den där mystiska kunden fungerar i verkligheten vilket avviker från de vanliga läroböckerna.

1. Kunden har liten möjlighet att respondera på prissignalen eftersom den i sig är komplicerad. För el har man olika priser på distribution och energi från olika leverantörer vilka skall sammanvägas.
2. Även med den bästa information i världen kan den övervägande majoriteten av användare inte sätta samman ett fungerande paket av olika effektiviseringsåtgärder från olika teknikområden och jämföra dem
3. Även med ideal information så tolkar användaren den utgående från högst begränsad erfarenhet och blir beroende av förenklade beslutsregler (tumregler, hörsägen etc.) vilket visas av den ”beteendeekonomiska forskningen”.

Även om den professionella “kunden”, såsom energiföretagen, i allt väsentligt fungerar ekonomiskt rationellt så gäller detta inte för majoriteten av oss andra som förväntas utgöra den marknad som faktiskt skall genomföra åtgärderna. Vi som i vår ignorans bara vill ha ljus, kraft och värme och som varken är civilekonomer eller -ingenjörer och som gör våra kalkyler genom att jämföra med grannen.

Nu efter Parismötet känns det lite avslaget att prata om en studie som heter “HOW ENERGY EFFICIENCY CUTS COSTS FOR A 2-DEGREE FUTURE”. Det kanske redan är dags att revidera med en upplysning om 1,5 grader istället? Men gårdagens nyheter är relevanta även med den nya målsättningen eller kanske ännu mera eftersom de ger viktiga upplysningar om hur mycket vi kan tjäna på den omställning vi står inför.

Studien illustrerar att det är effektvisering som är huvudspåret (se bild 1 nedan) och att det finns stora pengar att tjäna inte bara för klimat och miljö utan i ökad välfärd mätt som BNP (se bild 2 nedan). Fördelarna finns i alla de studerade regionerna och tillsammantaget är det stora summor på spel.

The total societal costs in the energy-efficient pathway are 2.5 – 2.8 trillion USD (constant 2005) lower than in the energy-intensive pathway in the period 2015 – 2030 (excluding transaction costs). The energy savings of the energy-intensive pathway still result in net cost savings of 1.2 – 1.6 trillion USD compared to the BAU scenario for the same period, with annual savings of approximately 0.2% of the global GDP in 2030. Both pathways are thus more than able to cover any transaction costs associated with EE.

Mötet i Paris ger ju grund att tro att transaktionskostnaderna kan hanteras eftersom alla är beredda att ställa upp.

BILD 1
——————————

BILD 2

eceee ordnar sin “industrial summer study” på ny plats och med nytt koncept.

Industrial Efficiency 2016, 12–14 September 2016, die Kalkscheune, Berlin

1. Policies and programmes
2. Sustainable production design and supply chain initiatives
3. Energy management: the nuts and bolts
4. Technology, products and systems
5. Business models and financing: established practice and innovative approaches

Vad skall Du göra? Först skriv in datumen i din kalender och sedan fundera över om Du vill göra en presnetation. Skicka in din “abstract”!

Det finns få frågor som så kan bringa folk i luven på varandra som den om mätning av energi och vatten eller (ännu värre) koldioxid. Är det lösningen på alla problem eller leder det till sedernas förfall?
Nu finns det kanske en medelväg när man försöker verifiera resultat av ätgärder och IEA DSM projekt 16 har ett förslag som presenteras och diskuteras i ett webinarium torsdagen den 16 december kl 15-16.

Measurement & Verification (M&V) is a prerequisite to assess the quantitative outcomes and performance of energy, water or CO2 saving measures and to translate ‘NWh’ into savings cash flows for financing and other purposes. Task 16 proposes simplified M&V approaches for electricity, heat, water or CO2 saving measures in combination with so called quality assurance instruments to verify the functionality and quality of ECMs, but not necessarily their exact quantitative outcome. We would like to introduce the concept and discuss applicability and limitations of these approaches.

PS: IPMVP has recently formed subcommittee to explore further options based on the Task 16 paper

.

Det bästa i den surrealistiska konsten är den som visar bilders bedräglighet. Ett vackert exempel är Magrittes “Ceci n’est pas une pipe” (Detta är inte en pipa)

Och därför är det nästa surrealism i kubik när ledande energiföretag i Europas kallar sig Magritte-gruppen och lägger ett förslag om att slopa stöd till förnybar energi och istället satsa på prissättning på koldioxid.

Inte så att det är något fel i att sätta ett pris på koldioxid, tvärtom, utan i att det ena inte utesluter det andra. Och att det ena (pris på koldioxid) inte genomförs så lätt utan har stora hinder vid införande och användning.

Ett bra sätt att visa hur sådan prissättning kan gå till i verkligheten görs av CDP i en skrift som heter “Carbon Pricing Pathways” (vägar till pris på kol). Där visar de att det är en process att nå fram till en effektiv prissättning. Det finns olika nivåer i priset och beroende på nivå är styreffekten olika (se bild nedan).

Vägen är heller inte snitslad utan kan gå åt pipsvängen (avsiktlig vits) om man gör fel. De visar också, vilket är ännu viktigare, att kolpris behöver kompletteras med andra åtgärder eftersom det ensamt inte löser hela och inte alla problemen.

När man läst detta är man mindre benägen att lita på att bilden är verklighet! Den riktige Magritte har visat det.

En “Think-tank” i Storbritannien föreslår att banker och finansiella institutioner skall “stresstestas” avseende sina möjligheter att hantera klimatrisker. Deras rapport har det passande namnet “The known unknowns”.

Idén är bra eftersom det skulle ge oss vanliga kunder och dödliga en möjlighet att förstå vilka risker våra pengar löper. Men visst ger det en kuslig känsla att de som tar bra betalt för att hantera våra slantar och som ofta motiverar att de skall ha höga bonusar för sitt enormt kvalificerade arbete kanske inte riktigt förstår vad de sysslar med? Eller är läskunniga?

När kommissionen i februari i år skulle informera om ambitionen med den så kallade energiunionen löd det så här:

’‘It is necessary to fundamentally rethink energy efficiency and treat it as an energy source in its own right, representing the value of energy saved. As part of the market design review, the Commission will ensure that energy efficiency and demand side response can compete on equal terms with generation capacity.’‘

A Framework Strategy for a Resilient Energy Union with a Forward-Looking Climate Change Policy Energy Union Package, COM(2015) 80 final

När de nu i november rapporterar (under den stiliga rubriken “State of the Energy Union”!) så kan vi läsa om hur de skall gå framåt:

There are still numerous barriers to reaping the full potential of energy efficiency, such as information failures and a shortage of dedicated financial tools. This leads to a limited uptake of energy efficiency opportunities, products and technologies.

Ursäkta snälla kommissionen men det där är inte RETHINK det är OLD HAT! Vi vet att det finns informations och finansieringsproblem och det är viktigt att tackla dem men det måste ske på ett sätt som påverkar spelreglerna på marknaden. Det kanske behövs:
* en uppgradering av certifikatsystemet (Energy Efficiency Obligations) eller
* prioriteringar av effektvisering vid investering och drift (Least Cost Planning) eller
* hur hänsyn tas till PLUS-värden av effektvisering (Multiple Benefits) eller
* att adressera användare med hjälp av beteendeekonomins metoder (nudges) eller
* en utvidgning av energitjänstebegreppet så att kunder får en “helhetsservice” som inkluderar anskaffning och drift av installationer samt lokal energiförsörjning eller
* en reglering och market design som garanterar att effektviseringens plats i systemet som RAP har visat
....eller….eller något som ryms under ordet “fundamentally”!

RETHINK men tänk utanför den gamla lådan tack!

Om man följt IEAs publikationer har man också stött på några som handlar om “Multiple Benefits”, eller på svenska PLUS-värden, som följer med när man effektviserar. Det handlar om förbättrad produktivitet i industrin, miljö och föroreningar, minskade hälsoproblem i byggnader, klimatpåverkan, osv osv.

IEA räknar upp inalles 15 olika sådana värden. De visar också att i vissa tillämpningar kan PLUS-värdena vara substantiellt högre än energibesparingen. I industrin kan pay-offtiden halveras, och i byggnader kan hälsoeffekterna ha 4 gånger högre värde än investeringen i effektvisering. Det är två exempel de ger.

Nu har ACEEE i USA gjort egna analyser som verifierar IEAs men de har också tittat närmare på vad energiföretagen tjänar i minskade kostnader för transmission och distribution samt i kundhantering när kunderna gör effektiviseringar (Recognizing the Value of Energy Efficiency’s Multiple Benefits). Inte heller där är det småpotatis! I Bild A nedan visas hur olika företag kan tjäna på att slippa nätförstärkningar och i Bild B visas hur olika kostandsposter i kundadministrationen kan påverkas.

Visst talar det för att vita certifikat skulle innebära en förtjänst för både kunder och leverantörer!?

Bild A: Minskade nätförstärkningar hos olika företag
——————————————

Bild B: Minskad kundadministration hos olika företag